Vandra Almöleden på Almö i Blekinge

Funderar du på att vandra Almöleden på Almö i Blekinge? Vi vandrade den vid mitten av augusti i år och här berättar jag om den upplevelsen.

Almö ligger i Ronneby kommun. Tvärs genom ön går bilvägen till Hasslö, som är en av de stora öarna i Karlskrona kommun. För att hitta till Almö följer vi därför skyltningen mot Hasslö från E22:an.

Strax innan den lilla bron över till Almö ser vi Hjortahammar gravfält, som är från järnåldern, på en ås precis intill vägen. Direkt efter bron är det sedan skyltat mot naturreservatet och där svänger vi av åt höger och följer den lilla vägen den korta biten in till parkeringsplatsen.

Vandringens start

Här börjar Almöleden som är sju kilometer lång. Den går från norr till söder på ön och vår tanke är att vandra längs bilvägen tillbaka vilket blir ytterligare fyra kilometer. Totalt elva kilometer alltså.

Vandringen börjar med att vi tar oss över ett staket via den trätrappa som finns där leden startar. I början är det mycket lövskog. Många olika sorters lövträd. Al, ek och bok. Bland annat. Kor betar bland träden. Sedan övergår skogen i ren bokskog. Leden går längs med en stig i skogen.

Plötsligt hyschar Anders mig och pekar på marken, på några vissna boklöv och vissnande blad av liljekonvalj. Där ligger en snok alldeles stilla. Gula prickar bakom huvudet.

Så kommer vi ut till en liten skogsväg. Den följer vi en bit innan vi på nytt går genom en hage full av lövträd. Så är vi nere vid vattnet. Sensommarblommor och vass. Och välklippta gräsmattor. Havet på höger sida och en golfbana på vänster. En skylt uppmanar oss att se upp för golfbollar.

Överallt längs kusten i Blekinge stöter du på gamla stenbrott. Ofta är det gatsten som en gång har brutits. Så också här. Ser det ut som i alla fall. Vandrare som har passerat här före oss har roat sig med att göra formationer av stenarna. Torn, små högar och utlagt på hällarna stenar placerade så att de bildar virvlande spiraler. Och så ett hjärta av sten.

Myndigheterna brukar inte uppskatta den här sortens lekfullhet bland naturens besökare. De har säkert sina skäl. Men själv tycker jag nog att det är ganska harmlöst. Så länge det inte blir för mycket av det goda, vill säga.

Nu har landskapet öppnat upp sig. Berghällar och enar. En och annan rönn. På marken vita lavar och gröna mossor. Och ljung. Att ljungen nu blommar skvallrar om att sommaren nu går mot sitt slut. Bin surrar bland de ljust vinröda blommorna.

I en glänta i skogen finns ett stenaltare med ett träkors och och en klockstapel i trä. Jag undrar vad det kan vara, men läser senare att det är scouterna som har en friluftskyrka här.

Almö havsbad och andra halvan

När vi kommer till Almö havsbad har vi vandrat hälften av ledens sju kilometer. Stranden är liten och full av tång, men vattnet är ändå för kallt för bad nu. Här finns torrdass och närmare vattnet också ett picknickbord. Där sätter vi oss och fikar vår medhavda matsäck. Solens strålar studsar och glittrar på havets vågor. Doft av hav. Det är gott att vara i naturen!

Så är vi redo att fortsätta vår vandring. Leden följer nu en liten grusväg, och jag passar på att nypa åt mig ett par björnbär i ett taggigt snår. Bären smakar bara lite sött, men samtidigt lite syrligt. Alltså var de inte fullt ut solmogna. Det är svårt att se skillnad på helt mogna och bara nästan mogna björnbär. Båda är lika svarta. Men även de nästan mogna är goda.

Sedan passerar vi över den stora vägen, och så följer grusvägen vattnet på den östra sidan av ön. Här växer mycket ekar. Och björkar. Och enar. Några får betar i en hage.

En stund senare ser vi två personer i en röd kanot på väg in mot land. Långt bort i fjärran syns Karlskrona. Här kommer vi fram till en parkeringsplats där det står ett par husbilar och så går vi på nytt i en hage bland kor. Sista biten är landskapet snårigt. Björnbär och slån bland annat och enar. Och berghällar. Det är lätt att tappa bort leden från tid till annan. Trafiken på stora vägen mot Hasslö brusar i bakgrunden.

Där leden tar slut finns ett vitt hus och en brygga på Almös södra udde.

Vägen tillbaka

Härifrån hade jag planerat att vi skulle gå tillbaka längs stora vägen. Men eftersom den är ganska smal och hårt trafikerad vänder vi istället, till att börja med, tillbaka och går samma stig och väg som vi kom.

Men istället för att följa leden tillbaka över vägen till badplatsen fortsätter vi rakt fram till den p-plats som finns ungefär mitt på öns östra sida. Först därifrån följer vi stora vägen tillbaka, förbi golfbanan, till parkeringplatsen på öns norra sida.

Läs mer: 7 vackra vandringar i västra Blekinge