Så blev jag reseskribenten som försvann

Du har förmodligen noterat det vid det här laget. Att det har sinat rejält med nytt innehåll här på sajten Halloj världen! Och kanske minns du också att jag har skrivit om det förut? Och det är fortfarande just precis så, som jag skrev i september, att det inte handlar om någon egentlig skrivkramp. Men att tiden inte riktigt vill räcka till. Och så är det också fortfarande. Men så är det nog något annat också.

I alla fall. Jag har fortfarande många tankar om resmål, sevärdheter och företeelser som jag skulle vilja berätta om här. Men tiden! Den krökta rumstiden som inte längre vill räcka till.

Men det handlar ju – som sagt – om prioriteringar också.

Så vad är det som händer? Egentligen?

Jag vet inte. Men kanske var jag för ambitiös när jag för något år sedan bestämde mig för att kalla den här sajten för ett resemagasin också och inte bara en blogg. När jag bestämde mig för att renodla innehållet och skriva mer om resor, utflykter, vackra platser och natur och mindre om ”allt möjligt”.

När jag spände bågen och skrev att jag ville fortsätta att utvecklas i mitt skrivande med målet att hitta det där språket som flödar likt vattendropparna i en glittrande vårflod. När jag ville bli bättre på att skriva mina inlägg med god framförhållning och ha dem klara för publicering långt i förväg. När jag fäste på pränt att jag ville göra en lagom blandning av fotoreportage, listor och kritiska granskningar av resebranschen. Och när jag tyckte att tre inlägg per vecka vore ett lågt men rimligt tempo på sajten.

Månadssammanfattningar med månadens bästa blogginlägg utlovade jag också. Och en adventskalender i december.

Och allt det där gick väl hyfsat bra i början av året. Men sen kom sommaren. Och efter den kom hösten. Och under december blev det definitivt ingen adventskalender. Det blev nämligen överhuvudtaget inte något nytt innehåll här alls under årets sista månad. Och bara två i november.

Ingen höstlovsresa

Lite har nog allt det här att göra också med att det inte blev någon höstlovsresa för oss i år, för första gången på många år.

Det i sin tur har att göra med att jag började på ett nytt jobb precis i höjd med höstlovet.

Det nya jobbet har också inneburit att jag inte riktigt, så här långt, lyckats med att hålla mig inom åttatimmarsdagar vad gäller arbetstiden. Men också att jag har hittat till podden ”Arkeologi och historia i Blekinge” som jag ofta har lyssnat på under tågresorna till och från jobbet, istället för att blogga.

Nu är jag dock klar med att lyssna igenom alla avsnitt och har också samlat på mig en hel del idéer om utflyktsmål till våren och sommaren.

Ingen jullovsresa

När det inte blev någon höstlovsresa så började jag så smått fundera på om vi skulle resa utomlands mellan jul och nyår istället. Men så fick även min sambo nytt jobb och tyckte inte att han hade tid att vara ledig sin sista vecka på gamla jobbet. Men då tänkte jag att vi kunde resa någonstans nu på trettonhelgen istället.

Och det var sååå nära att jag köpte en resa till Marocko – jag hade i princip fingret på boka-knappen – när min sambo kom på att dubbelkolla hur länge passen måste vara giltiga för inresa där. Sex månader visade det sig. Och alla våra pass är inte giltiga så länge. Inte orkade jag ens försöka leta tider för att få nya pass heller. Och vad skulle i så fall hända om den där passmaskinen i Finland gick sönder igen?

Så jag började titta efter resor mest inom Europa istället. Island, Färöarna eller kanske Budapest. Tunisien skulle kunna funka också, men dit fanns det inga direktflyg. För någon vecka sedan var jag istället mest av allt sugen på ett par dagar i Malaga med temperaturer strax under 20 grader och sol ett par dagar. Men våra förkylningar ville fortfarande inte riktigt släppa. Och sedan rusade tiden och nu är vi redan här och kan konstatera att någon resa på jullovet blev det inte heller.

Resa till Lapplandsfjällen

Eller jo. Vi reste ju hem till Östergötland över julen. Men så blev jag så förkyld direkt på julaftons morgon att jag isolerade mig hela dagen på rummet.

Det hade ändå det goda med sig – mitt i mitt elände – att jag fick tummen ur och bokade en resa med tåg och övernattningar till Riksgränsen framåt våren. Så nu har vi i alla fall något att se fram emot.

Men egentligen. Det har aldrig behövts att vi reser massor för att få ihop innehåll till den här sajten.

Ändå blev jag alltså reseskribenten som försvann. Inte från jordens yta eller ens från landet – men väl från webben.

Hur det blir framåt vet jag inte. Har ingen aning. Men jag kommer i alla fall inte att deklarera några ambitioner med sajten inför 2023. Inga som helst.

Läs mer: 7 saker jag gör istället för att skriva om resor