De 9 mest minnesvärda blogginläggen om resor i september 2020

Jag har som ambition att publicera en lista vid varje månadsskifte med några av månadens mest läs- och minnesvärda blogginlägg om resor. Det blir olika antal blogginlägg olika månader beroende på vad jag fastnat för och tänkt på att notera.

Här är min lista för september 2020:

1. Hur är det att resa utomlands i Coronatider?

Det är Charlotte som på sin blogg ”Ready for takeoff” skriver: ”Nu har jag flugit två gånger under COVID- 19 pandemin som pågår runt om i världen. Är det rätt eller fel är upp till var och en tycker jag. Det jag kan säga är att flyget har varit fullt upp till varenda säte både till och från Faro när jag åkte dit i slutet på juli och hem igen i början på augusti. Det tycker jag säger en hel del om hur ressugna människor är just nu och inget jag skäms för alls.”

Hon skriver om Arlanda och flyget, om den hälsodeklaration som alla ombord måste fylla i, om kraven på munskydd i Portugal , om handsprit och menyer samt om folktomma stränder: ”Det märktes verkligen att det knappt var några turister här alls, vilket jag faktiskt måste säga tyckte var riktigt skönt men tråkigt för Portugals turismnäring såklart.”

2. Besvikelse över att inte ha hittat Via Appia

Det är Daniel som också har varit utomlands och som på sin blogg Flying Dryden skriver om sin besvikelse i den italienska huvudstadens utkanter: ”Alla vägar bär till Rom sägs det. Det kanske stämmer, men att hitta rätt väg av alla dessa är inte alltid helt enkelt. Vi försökte oss på Via Appia Antica strax utanför de centrala delarna av stan. Den ska ju, om man bildgooglar, vara en tillsynes pittoresk liten kullerstensväg tillika en av världens äldsta landsvägar.

Om vi hittade den? Kort och gott – nej.”

Sedan berättar han mer ingående om efterforskningarna efter vägen de aldrig hittade och avslutar med: ”Och Via Appia Antica då? Alltså. Jag tänker att om vägen nu stått pall ett par tusen år med jordbävningar och två världskrig så vore det väl själva fan om den inte skulle orka med några år till. Jag har nämligen den och ytterligare några skäl till att besöka Rom igen.

Frågor på det?”

Några frågor har jag väl inte direkt. Men väl ett par funderingar. Jag undrar om inte jag också har snurrat runt där utan att hitta rätt, på en tågluff för många år sedan.

Hur som helst är det sånt som händer. Resterna av Roms gamla akvedukter hittade vi i alla fall sist vi var där. Kanske något för Daniel att lägga till på listan när han väl åker tillbaka för att se den där gamla vägen som han missade den här gången?

3. Långvandring på Österlen

Det är Gunilla och Christofer som har bloggen 4000 mil som har vandrat i huvudsak längs Skåneleden SL 4, som tydligen också kallas Österlenleden, nu i september. De gick totalt 88 km på fem dagar: ”Ingen tekniskt avancerad vandring, vissa delar av vandringen har gått på asfalt, och vissa dagar har den sammanlagda stigningen uppgått till 5 meter! Men distanserna kräver sitt. Dryga 2 mil är ändå 2 mil liksom. Som känns i fötter och ben.”

Bland annat kom de förbi en av mina absoluta favoritstränder i hela världen och den som jag tycker är Sveriges vackraste. Så här skriver Gunilla om den: ”Precis söder om Stenshuvuds nationalpark, kan man avvika ca 1 kilometer från leden, ner not havet. Där ligger kanske världens sötaste lilla by med traditionella skånska hus och sedan, nedanför en strand som känns mer hämtad från Seychellerna eller nåt än Sverige. Denna lilla utvikning får ni ju för allt i världen inte missa. Själva åt vi vår lunch här nere på stranden.”

Byn, som har en speciell historia, har jag för övrigt också skrivit om tidigare.

Gunilla skriver också, i ett eget blogginlägg, om hur det kändes att komma hem till en lång höst i Umeå efter Österlen: ”Regnet smattrar mot vårt nya radhustak.” … ”Regnet som smattrat över oss genom hela Sverige, i går kväll, i natt och idag. Tågtak, perrongtak, hustak. Regnet som började när vi hade exakt 800 meter kvar av vår 9 mil långa vandring längs Österlenleden och sedan inte upphört. Hösten kom fort i år. Att jag badade vid Sandhammaren bara i tisdags, brände upp högerarmen, ständigt vänd mot solen och havet som den var på vår vandring, bara i onsdags. Det känns som en avlägsen hägring nu. Var det bara en dröm?”

4. En resebloggar-kollega som gått ur tiden alldeles för ung

Johanna var journalist och resebloggare. Hon skrev sin blogg på johannaelisabet.com. Där fortsätter det fortfarande att publiceras inlägg som jag gissar att Johanna hann tidsinställa för publicering innan hon gick bort den 22 augusti.

Jag ska säga som det är. Jag kände inte Johanna. Förmodligen mest av den enkla anledningen att jag fortfarande aldrig har deltagit i ett enda event för resebloggare. Och jag har tyvärr inte heller läst hennes blogg på regelbunden basis, trots att hon var en mycket skicklig skribent. Ändå. Hennes öde griper tag i mig. Allt känns bara så fruktansvärt sorgligt. Inte minst när jag läser Annas fina hyllningstext:

”Vi börjar prata och finner genast varandra, både som människor och kollegor. Bägge är vi entreprenörer, och vi älskar resor, kulinariska upplevelser och kultur. Och framför allt: Vi älskar att skriva!

Johanna är journalist, får jag veta. Hon har även läst latin vid Stockholms universitet och studerat i London inom fashion design och fashion marketing. Via allehanda platser runt om i världen fortsatte hon sedan sin bana, med allt från att vara chefredaktör för Lyx.se till att driva rese- och livsstilsbloggen johannaelisabet.com.”

Och: ”Du var en sann vän och inspiratör, Johanna. Vila i frid och må dina ord fortsätta spridas över jorden.”

Fina ord, och jag känner ett litet sting av sorg över att jag aldrig fick träffa Johanna, men framförallt, och långt mycket mer, en sorg över att en så omvittnat fin människa skulle behöva dö så ung. Mina tankar går till Johannas anhöriga.

5. Sankt Botvids pilgrimsled i Botkyrka

F.d. ensamma mamman skriver också om att förlora en vän och kollega. Och om att förlora sin hund. Tungt.

Men i det här sammanhanget väljer jag att särskilt lyfta ett mer glädjefyllt inlägg om en vandring på hemmaplan. Nämligen Sankt Botvids pilgrimsled i Botkyrka. Det är ju trots allt den typen av resor som är allra mest aktuella i år och förmodligen även nästa år. Hon skriver:

”Sankt Botvids Källa är ett litet vattendrag där det inte doftar hallon direkt. Här finns iofs ett visst lugn och det är lite fint, men egentligen bara ett enkelt vattenhål med unken doft som rinner ut i Bornsjön. Här rekommenderas man ta sej en stund för eftertanke och meditation, vi tog lite bilder istället. Det hänger en skopa i ett träd, men med tanke på pågående pandemi ska man nog inte använda den. Vi går vidare.”

Blogginlägget innehåller många bilder och det ser ut att vara en riktigt fin vandring. Marlene avslutar med orden: ”När vi kommer fram till Botkyrka Kyrka är vi nöjda med promenaden och att vi till slut kom iväg, men mer än så är det faktiskt inte. Pilgrimsleden hamnar inte överst på vår topplista, men den är ändå värd att gå tycker vi. Det är ju en bit av Botkyrkas historia och något som är kul att ha gjort som långvarig Botkyrkabo. Men det där med parkering krånglar till det, så det måste kyrkan fixa!

Vi fick iaf en rolig dag, i perfekt väder, vi är nöjda! ”

6. Fina Vattenriket!

Och på tal om vandringar på nära håll. Eva har på sin blogg ”Rucksack” skrivit om Linnérundan – en familjevänlig vandring i Vattenriket. Det är ett lång och fin artikel med många jättebra bilder. Hon inleder:

”Ett stenkast från Kristianstads centrum ligger ett våtmarksområde där allt liv kretsar kring Helge å. Genom alla tider har Helgeåns vatten påverkat Kristianstad och dess ängar med sina stora översvämningar och ända sedan 1700-talet har man försökt att tämja det oberäkneliga vattenflödet för att skapa fler åkrar och mer yta för bostäder. Det var inte förrän för 30 år sedan som man slutade använda området som soptipp och istället började inse områdets unika egenskaper. Sakta men säkert började området att återställas till det Everglades-liknande vattenland som Vattenriket är idag – ett unikt och Unesco-skyddat biosfärområde.”

En sån tur jag har som jobbar i Kristianstad och kan göra korta lunchturer ut i fina Vattenriket! Nyligen skrev jag om den runda som jag tycker är den finaste kortare rundan i Vattenriket i Kristianstad.

7. Ett mejl från SAS som gav mig ett sjukt adrenalinpåslag

Vidare över till en av anledningarna till att kortare utflykter i naturen är bland de vettigaste resorna just nu.

Det är verkligen inte mitt mest välskrivna blogginlägg genom alla tider. Inte ens mitt mest välskrivna i september 2020. Sannolikt kan det istället vara det pladdrigaste och definitivt det mest ilskna. För topplocket flög all världens väg. Så pass att detta blogginlägg gick ut trots att det inte var färdigt. Och att jag sedan anmälde SAS till Allmänna Reklamationsnämnden, en myndighet jag aldrig vänt mig till förut.

Däremot är det sannolikt det mest intressanta som jag skrev om under månaden, trots allt.

Här kommer ett smakprov från det inlägget:

”Resan står som ”outbound” men datum och tider avser vår hemresa. Eller tider för utresan är också med, men på samma datum som hemresan, men dessa är markerade i rött och med ”cancelled”. Vill SAS att jag godkänner att vi endast ska resa hem från Japan? Utan att först ha rest dit?

Jag fattar ingenting och adrenalinet börjar spruta. En flygresa för fyra tur och retur till Japan, med direktflyg dessutom, är inte precis gratis. Jag vill verkligen inte bli blåst på de pengarna. Och inte på ”bara” kostnaden för hemresan heller.”

8. Listar sina bästa resor

Berit skriver på sin blogg ”desires” utifrån det läge som råder: ”Så här i coronatider när vi ej vet när eller hur vi kommer att kunna resa i framtiden – får man vara tacksam för alla underbara resor man gjort och glädjas åt många fina reseminnen!”

Sedan har hon försökt lista några av de bästa resorna som hon och hennes make gjort. Hon nämner flera drömresmål som jag har kvar att upptäcka, när och om sådana resor medges igen. Resmål som Argentina, Kina, Japan, Sydafrika och Korsika.

Själv listade jag mina egna tio bästa resor innan världen stängde redan i maj månad. Det ser ut som att det kommer att bli gott om tid framöver, att drömma sig tillbaka till dem, och andra redan gjorda resor.

9. En brittisk drömresa

Och när vi inte drömmer oss tillbaka till resor vi redan gjort får vi drömma oss framåt till sådana som kan tänkas bli av framöver.

Charlotta, som driver bloggen ”Bara Brittiskt” skriver om sin brittiska drömresa: ”Storbritannien är underbart att turista i och det är inte konstigt att vi är många som bosatt oss där efter ett besök. Humorn, naturen och kulturen lockar. Det är lätt att resa omkring med buss och tåg, du förstår språket och avstånden är korta mellan sevärdheterna – och vilka sevärdheter!”

Och: ”min drömresa just nu skulle gå till lugna, vackra Skottland. Jag tar tåget som vanligt och eftersom Eurostar kommer in på St Pancras är det bara att gå över gatan till King’s Cross och åka vidare till mitt älskade Edinburgh. Där har jag äntligen lyckats få ett rum på The Witchery uppe vid slottet.”

Ja, Skottland är verkligen ett resmål att drömma om vid månadskiftet september – oktober, säger jag!

Minns i november den ljuva september!