blogg · Facebook · resor

Kan vi prata om den missriktade ilskan mot resebloggare på Facebook?

För en tid sedan hände det igen. Ett av mina inlägg plockas bort ur en Facebook-grupp om resor. Detta sker utan att jag på något sätt meddelas orsaken eller ens att det har skett. Men ändå ser jag att det är borta.

Så jag lusläser den här bloggens regler. Kanske har de ändrats sedan sist så att mitt inlägg nu plötsligt bryter mot någon regel? Men nej. Mitt inlägg bryter inte mot någon regel. Ändå är det bortplockat.

Samma i många grupper

Egentligen spelar det ingen roll vilken grupp det handlade om den här gången. För detta är något som då och då har hänt i väldigt många Facebook-grupper genom åren. En annan grupp (den handlar om resor till Grekland) har uteslutit mig som medlem utan att förklara varför. Bara helt sonika plockat bort mig som medlem. Det här hände redan sommaren 2019, men irritationen sitter kvar när jag igen blev påmind om sådant här. Inte heller då hade jag brutit mot någon av den gruppens regler.

I ytterligare en annan grupp funkar det just nu så att just mina inlägg och – gissar jag – andra resebloggares – inte längre släpps fram utan att först godkännas av administratör. Inte heller där delar jag något som bryter mot några regler. Och därtill har väldigt många grupper om resor regler om hur frekvent resebloggare får posta länkar. Och vissa har ett totalt förbud mot sådana inlägg.

Beror detta på att gruppmedlemmar i de här grupperna inte har uppskattat mina och andra resebloggares inlägg? Nej. Det är som regel precis tvärt om. Problemet tycks vara att medlemmarna gillar, kommenterar och delar våra inlägg i allt för hög grad.

Dags att prata öppet

Visst gör det ont att bli bortplockad så här. Men jag vet ju att jag inte är ensam om att utsättas för detta. Tvärtom tycks det finnas en allmän missriktad ilska mot resebloggare på Facebook. Och ja, jag tycker att det börjar bli dags att vi börjar prata öppet om det här fenomenet nu.

Jag har tidigare ibland kontaktat administratörerna och ställt frågor om varför mitt inlägg har plockats bort. Inte sällan har det då hänt att de har lagt tillbaka inlägget eller bett mig posta det på nytt. Flera gånger har de också i våra konversationer sagt att det är medlemmar i gruppen som anmält och att inlägget då har plockats bort utan att administratören har haft tid att granska det. De har då bara utgått ifrån att anmälaren har rätt. Ofta har den som anmält hänvisat till att jag är bloggare och har postat en länk till mitt eget inlägg, och att detta då skulle vara att betrakta som reklam. Och reklam för egen verksamhet är ofta inte tillåtet i Facebook-grupper.

Men hur det är reklam att posta en länk till en sida där jag inte tjänar ett öre på att någon läser det jag skrivit fattar inte jag. En sajt som varken tar betalt av läsaren eller innehåller annonser. Hela idén om reklam innebär ju att avsändaren ska tjäna något på det hela. Om inte så är ju varje inlägg i varje Facebook-grupp ”reklam” för något. Och då borde ju alla inlägg plockas bort och grupperna läggas ner.

För läsarnas skull

Jag skriver för att det är roligt. Men också i allra högsta grad för läsarnas skull. För att dela med mig av tips och annat som jag tror kan vara till nytta för dem. Eller bara vara en stunds underhållning. Att då dela dessa inlägg i just den eller de Facebook-grupper där jag tror att det största intresset kan finnas för det jag skrivit ser jag bara som att det är till gagn för de här grupperna. Visst vill jag gärna ha fler läsare här på min blogg. Men bara om jag tror att det är till glädje för läsarna.

Jag är till yrket civilingenjör med inriktning mot Samhällsbyggnadsteknik och teknisk miljövård. Mitt uppehälle tjänar jag till genom min helt normala heltidsanställning som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning i en kommun. Bloggar gör jag för att det är roligt att skriva om resor. Och att fotografera. Och för erfarenhetsutbytet med mina läsare.

Det fanns en tid när jag hoppades på att min blogg skulle leda till ett karriärbyte. Inte för att jag inte har trivts med de jobb jag haft inom mitt yrke, men för att jag gillar att lära nytt och utvecklas. När barnen var små hade jag också tyckt att det hade kunnat vara trevligt att kunna jobba hemifrån. Men hoppas på att bloggen leder till ett byte av bransch gör jag inte längre. Jag har nämligen nu bloggat i betydligt fler år än vad jag har kvar till pensionen. Och fortfarande har inget väsentligt hänt som tyder på att ett sådant byte skulle kunna vara i sikte.

Det gör inte så mycket. Bloggen har ändå gett mig en möjlighet att utvecklas i en annan bransch, vid sidan om mitt yrke. Även om jag inte tjänat några pengar på det hela.

Den missriktade ilskan

Men tillbaka till ämnet. Till den missriktade ilskan mot mig och andra resebloggare på Facebook. Den leder till att jag undan för undan tappar sugen på att delta i alla de här resegrupperna som finns där. Jag har ägnat väldigt mycket av min dyrbara fritid åt att svara på frågor i sådana här grupper. Ibland har jag ägnat timmar åt att sitta och googla åt gruppmedlemmar som inte reder ut att göra detta själva. Och jag har postat många väldigt uppskattade inlägg i många grupper, både med och utan länk till min blogg, där jag jobbat på bra för att hinna med att svara på alla kommentarer.

Så då hamnar vi ju i frågan om varför vissa gruppmedlemmar på Facebook ändå anmäler så snart de ser att någon postat ett blogginlägg. Vilket sedan i sin tur gör att administratörerna plockar bort. Eller att vissa administratörer möjligen plockar bort inlägg helt på eget initiativ.

Vet ni vad jag tror att det handlar om? ”Influencers.” Jag tror att många inbillar sig att vi som bloggar täljer guld med smörkniv. Så som så många så kallade ”influencers” så gärna vill ge sken av att de gör. Inte sällan har ju dessa människor bloggar där de tjänar pengar på reklam. Och att anmälarna därför, på något märkligt sätt, tror att de gör världen en tjänst genom att återkommande anmäla våra inlägg som ”reklam”.

Bloggare lika mycket att lita på

Men det handlar verkligen inte om att tälja guld med smörkniv att blogga om resor. De flesta som håller på gör det som jag helt gratis. Lägger många, många timmar bara för att det är roligt och för att glädja läsarna. Och betalar sina resor själva. Andra försörjer sig i grunden på att göra annat, men får ett litet bidrag till sitt resande från bloggsamarbeten. Ytterligt få försörjer sig på att resa, fotografera och berätta om detta på en blogg eller i sociala medier. Ytterligt få. (Om ens någon i Sverige.)

Även om jag aldrig har gjort det själv så visst är jag medveten om att det förekommer att bloggare åker på betalda resor. Men alla seriösa bloggare märker då ut aktuella bloggposter så att detta framgår.

Men hur gör resejournalister? De åker också på betalda resor. På så kallade ”pressresor”. Men har du någonsin sett en artikel om resor i traditionell media som är märkt som ”pressresa”? Nej. Just det!

Jag tycker därför att resebloggare är minst lika mycket att lita på som traditionella resejournalister.

Sedan måste vi faktiskt nämna ytterligare en sak. En sak som självklart inte stämmer in på alla grupper på Facebook, men tyvärr på några. Och det är att ”ägarna” till vissa Facebook-grupper har skapat grupperna för att själva försöka tjäna pengar på medlemmarna genom reklam. Det finns i huvudsak två sätt. Antingen genom att de tar betalt av företag som de lyfter fram direkt i gruppen. Eller att de har egna sajter där de tjänar pengar på reklam. Som de då länkar till i egna inlägg. Och i vissa av dessa fall tror jag att några av de här gruppägarna inte vill ha konkurrens om uppmärksamheten i ”sina” grupper.

OM det är så att det ibland handlar om just detta att resebloggare inte tillåts posta så tror jag att det i så fall är helt missriktat. Bra innehåll är något som får aktiviteten i en grupp att växa, vilket i sin tur rimligen gynnar även ”gruppägaren” på sikt.

Så vad göra?

Förr kontaktade jag alltid någon av administratörerna till en grupp om någon plockat bort ett av mina inlägg och undrade varför. Det gör jag väldigt sällan numera. Det trots att det inte händer alls lika ofta, som för några år sedan, att någon faktiskt plockar bort mina inlägg. När detta nu senast hände för en dryg månad sedan så var det säkert mer än ett år sedan det hände mig senast. Något som såklart är väldigt skönt.

Men tyvärr beror det inte alls på att välviljan på Facebook har ökat mot oss resebloggare. Istället beror det på att jag allt mer sällan postar några inlägg i de här grupperna överhuvudtaget. Och att jag inte — när jag nu ändå postade ett inlägg bara för att snabbt få det bortplockat — längre orkar lägga massor av energi på att argumentera för att mitt inlägg inte alls brutit mot några av gruppens regler.

Så det är nog precis det enda jag faktiskt kan göra åt det här. Minska antalet inlägg och aktivitet överhuvudtaget i de här grupperna. Och istället lägga tiden och energin på att lägga upp ännu bättre material här på bloggen.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att nu lyfta upp det här på bordet. Så. Nu har jag berättat om vad jag tror om den missriktade ilskan mot resebloggare. Eller varför tror du att just vi ofta hindras ifrån att posta i grupper på Facebook?

P.S. Vill du ha många bra länkar från rese-bloggare i ditt flöde på Facebook så kan jag rekommendera att du går med i gruppen Rese- och utlandsbloggar. Där är både bloggare och läsare av resebloggar välkomna som medlemmar!

Bilden är ifrån Knäbäckshusen strand för ett antal år sedan.

Läs mer: 8 av de bästa blogginläggen om resor i mars 2022

18 kommentarer på “Kan vi prata om den missriktade ilskan mot resebloggare på Facebook?

    1. Det som är bra med FB är att de flesta släktingar, vänner och bekanta finns där. Nackdelen är hur mycket deras algoritmer styr världens informationsflöden. Och att det inte precis har varit till gagn för världspolitiken så här långt…

  1. Det är intressant att du tar upp detta, man är inte väl ansedd som bloggare eller som det också kallas influenser. När vi kommer på tal så brukar det heta ” en sån där jävla bloggare ” lite tråkigt.

    Du tar upp ett lite annat problem av det hela, intressant det också.

    Kämpa på du gör ett bra jobb….

  2. Det hände mig för drygt en månad sedan! I fem grupper var administratörerna plötsligen tvungna att godkänna mina inlägg. Jag kollade i min ”support-korg” där det finns meddelanden från facebook och det enda jag hittade där var att inläggen markerats som ”skräppost” och att jag brutit mot fb:s ”communityregler”. Jag skrev till facebooks support, men fick givetvis inget svar. Nu är jag ”frisläppt” igen, men det är ju inte roligt att vara orsak till merarbete för administratörerna och nej, det var inte de som tog bort mina inlägg – jag misstänker antingen facebook eller någon gruppmedlem (fast i fem grupper? verkar lite överambitiöst av en gruppmedlem…). Visst börjar man fundera över om man ska dra ner på antalet inlägg eller….men jag har kommit fram till att jag fortsätter som förut. Händer det igen får jag ta ställning då. ”En gång är ingen gång”….

    1. Precis som jag anade. Jag är inte ensam om detta. Och kanske beror detta delvis också på Facebooks egna algoritmer. Jag vet inte. Men visst kan det vara så.

  3. Hej, upplever samma sak. Att inlägg tas bort. Misstänksamhet mot huruvida det är reklam. Misstänksamhet överhuvudtaget (istället för fokus på innehållet)! I vissa fall diskuteras just jag öppet… Obehagligt kan jag tycka. I vissa grupper tycker jag Facebook hjälper enormt att hitta läsare, i de flesta fall inte alls… Så svårtacklat!

  4. För inte så länge sedan länkade jag till ett av mina inlägg i en av de större grupperna, för första gången någonsin. Första kommentaren, ”reklam”. Och trots att jag ibland gör samarbeten var detta inget sådant. Här får jag faktiskt ge admin kred, som gick in och stöttade mig med både kommentar och att behålla inlägget.

    Jag delar ju inte så ofta i grupper, mer än din och Marias, men via nätverket hör jag mycket om allt du skriver om. Personligen tycker jag att det är oprofessionellt att släppa in vissa och inte andra. Dessutom blir de flesta faktiskt ganska ledsna. Hur stark man än verkar, har vi ju alla känslor och ingen vill känna sig utanför.

    För ganska länge sedan kommenterade jag för en admin att hen delade sponsrade inlägg själv. Svaret.. ”det är min grupp”. :/. Följden blir ‘ju som du säger, man engagerar sig mindre för att tipsa andra som frågar i grupperna.

    Tack för ett bra inlägg.

    1. Tack själv för en lång och tänkvärd kommentar. Intressant med att när du påtalade att admin själv bröt mot reglerna så var inte svaret att det var ett misstag utan att hen såg det som ett privilegium som hen hade rätt till som ”ägare” av gruppen. Det finns ett ord för sådant ledarskap: Auktoritärt. Jag har personligen svårt att tro att ett auktoritärt ledarskap kan vinna i längden på internet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s