Jag tänker på Bodil Malmsten ibland. Jag brukade läsa hennes blogg och loggböcker. Och några av hennes romaner. Ibland bläddrar jag i hennes samlade dikter.
Och när jag tänker på henne så tänker jag också på hur hon hittade och flyttade till sin plats längst ut på jorden. På hur hon där odlade sin trädgård. Och på att jag själv skulle vilja göra något liknande någon gång i framtiden. Hitta min plats. Och flytta dit.
Jag funderar ibland också över var i Finistère hennes by låg. Vilken den var. Och jag tänker någon gång på hur hon beklagade sig över VA-taxorna i den där byn. Men att det nog ändå inte var de som gjorde att hon tvingades att flytta sedan. Och så funderar jag över det. Varför blev hon tvungen att flytta till en annan stad vid den franska Atlantkusten?
Men mest av allt tänker jag på orden. De lättsamma och de tunga. Och de kloka. Jag tänker på familjen Tejp. Du som också läst hennes böcker vet vad jag menar. Att med små medel och oväntade vändningar kunna skapa stor komik.
Jag tänker också på vad hon skrev om sitt skrivande i inledningen till boken ”Kom och hälsa på mig om tusen år”.
”När jag skriver vill jag röja väg åt det jag försöker formulera, sedan vill jag inte vara med. Sedan får någon annan ta över, sedan är jag redan någon annanstans.
Det är därför den virtuella världen passar mig så perfekt. I den virtuella världen är jag flyktig och svävande, lätt. Jag kan ändra mig, vända på ett påstående, utplåna det tidigare skrivna och börja om.
När jag skriver vill jag göra det i rörelse, i rymden, på ett moln, på min hemsida. Alltid hemma men ingen vet var.”
Ord.
Och jag tänker på att jag skulle vilja kunna skriva som hon kunde.
Och så tänker jag på döden. Den som hon fann så orimlig. Och som ändå drabbade också henne till slut. Och dessutom alldeles för tidigt. Och att just i det fallet vill jag inte ha Bodil Malmsten som förebild. Inte alls.
Halloj världen! 
Du borde skriva och ge ut för du är så bra på att skriva dina reseskildringar på ett fängslande sätt. Sätt till lite fantasi och du kan få till fina romaner. 👍😊
Åh! 💕. Tack snälla för att du tror på mitt skrivande. Kanske att jag gör ett försök en dag. Vi får väl se…
Håller med minkreativetsblogg. Vissa har ordets gåva.
Jag läste just den boken där hon skrev om Finistrè. Och det blev också den enda boken förutom boken Så gör jag ( tror jag det heter) jag gillade henne som person men jag var inte så förtjust i boken från Finistère.
Tack! Men jag gillade hennes loggböcker. Men jag har inte läst hennes ”så gör jag”. Kanske borde jag det. Kanske hittar jag ett recept där? :)
Gör det. 🙂
Så fint skrivet om en fantastisk författare som verkligen kunde hantera orden.
Tack snälla för de orden! 💕
Bodil Malmstens böcker tycker jag om, har nog läst många, just om Finistère, bra att bli påmind ska kolla upp fler. Flyttade hon inte till en lägenhet från sitt hus? Jag har läst att hon tyckte att huset var för mycket att orka för en liten tant, svårt att få tag i hantverkare till exempel. Fint skrivet om henne och hennes böcker.
Tack! Ja, så var det kanske? Och det förklarar ju flytten, i så fall. Det jag minns är att hon aldrig riktigt trivdes på sin nya plats i Frankrike.