Category Archives: Kristianstad

Tankar om en kokningsrekommendation i Maglehem

Det är söndag kväll och jag är hemma i köket. Jag ska just börja rensa dagens svampskörd från skogen, det är gula kantareller, svart trumpetsvamp och trattkantareller, när jag ser att jag fått ett SMS. Ett SMS-svar, ett telefonsamtal och en koll via nätet på preliminära analyssvar och en koll på hälsoläget senare inser jag att vi behöver gå ut med en kokningsrekommendation till de som har kommunalt dricksvatten i Maglehem. Hälsoläget ser i och för sig bra ut, ingen förhöjning av telefonsamtal till 1177, men analyssvaren på vattenproverna är inte lika bra. Inte alls.

Jag ringer C4 Tekniks informatör som kör in till jobbet. Han och kommunens kommunikationschef ser till att informationen går ut: Alla i Maglehem som har kommunalt vatten uppmanas att koka vatten som ska användas till mat och dryck. Själv sitter jag kvar i köket. Jag ringer flera ytterligare samtal, bland annat för att få ut nödvatten till den drabbade byn, innan jag kan ta itu med svamprensningen och kvällens matlagning.

Provsvar från tidigare i veckan hade visat bakterier hos en av våra kunder, en förskola. Sådana enstaka provresultat med bakterier brukar alltid bero på att antingen är det en felanalys (jo, sånt händer, tyvärr) eller så har smuts tagit sig in i vattnet när provet tagits vid kranen eller har föroreningen på något sätt tagit sig in i rören inne i fastigheten, t.ex via en trasig varmvattenberedare. Våra normala rutiner i sådana lägen är att vi inte drar slutsatsen att det är något fel på det kommunala vattnet. Det vore en för långtgående slutsats av ett enstaka prov. Men vi tar fler prov för att utesluta att så är fallet.

Kokningsrekommendationen gick alltså ut direkt på söndag kväll, när vi hade fått preliminära provsvar på fredagens utvidgade provtagning som visade på att bakterier också fanns i andra delar av vattenledningsnätet än bara på dagiset.

De slutsatser vi hittills kunnat dra utifrån de preliminära analyssvar som vi fått in är att vi inte har några bakterier i det vatten som lämnar vattenverket. Däremot har vi hittat bakterier hos en kund, alltså dagiset, och i samhällets högreservoar.

Under måndagen har vi påbörjat en teknisk utredning och tagit fler vattenprov. Vi har också fått kännedom om åtta personer som är sjuka i Maglehem, en by som har runt 150 invånare. Att de blivit sjuka kan så klart bero på annat men det går i det här läget inte att helt utesluta dricksvattnet som orsak.

Idag, tisdag, fortsätter vi att jobba på att lösa problemen. 

(Det här är den andra vattenincidenten inom bara några veckor. De har inget inbördes samband men så klart känns det jobbigt med två sådana här händelser så tätt på varandra.)

Maglehem är för övrigt en vacker plats på jorden. Bilden är ifrån februari 2016.

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, vackra platser, vatten

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Fågelliv i konstgjord våtmark i Vattenriket


Igår höll vi årsmöte med Helgeåkommittén i Kristianstads naturum. Jag satt ordförande. Efter årsmötesföhandlingar med information om miljötillståndet i Helge å, om Bonus MIRACLE, ett EU-projekt som syftar till kostnadseffektiva miljöåtgärder och där Helge å är ett av de avrinningsområden som studeras. Och om konstgjorda våtmarker i Kristianstads vattenrike.

Efteråt åkte vi ut och tittade på en av de anlagda våtmarkerna som är till dubbel nytta för miljön. Dels fungerar de som kväve- och fosforfällor och bidrar på så sätt till att minska övergödningen av havet. Dels bidrar de till naturvården genom att fungera som habitat för fåglar och andra djur. Vi såg bland annat gråhakedopping, rödbena, tofsvipor, gräsänder, svalor och ett par rovfåglar.




4 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, Skåne

Gulliga Åhus och Absoluts blivande besökscenter 

Igår var jag med när tekniska nämnden först besökte Absolut och sedan också den villa som nästa sommar ska stå klar som ett nytt besökscenter för spritmärket.

Krister Asplund som förut varit mångårig direktör för Absolut leder numera projektet med nytt besökscenter och guidade oss i bygget.

Efter företagsbesöket pratade jag inför nämnden om  investeringsbudget 2018 för vatten och avlopp. Sen blev det en kort promenad genom ett soligt Åhus på väg till bussen mot Kristianstad och två pensionärsavtackningar.








10 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor

Ljuget om Sveriges längsta sandstrand och verkligheten


Vi har besökt Sveriges längsta sandstrand. Vet du vilken det är? En sak kan jag lova dig: Om du googlar kommer du inte att hitta rätt svar direkt. Där är bara ljug i de översta resultaten. Hur det nu har kunnat bli så.

Vi strosar ner mot havet. Vi går förbi söta sommarstugor i sandig tallskog och kommer ut på stranden strax söder om Revhaken. Det är en solig och vindstilla eftermiddag i början av april och solljuset glittrar på små, mjuka vågor. Vi befinner oss alldeles i början av Sveriges längsta sandstrand. Eller i slutet, om du hellre vill se det så. Sandstranden vid Österlen. Jag googlar för att kontrollera att jag verkligen minns rätt här. Och blir förvånad när en strand i Laholmsbukten istället omnämns som landets längsta.

Det sägs ju att om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Men så är det ju inte. Inte i verkligheten. Inte ens i vår sköna nya värld av FAKE NEWS! Så om du vill ha svaret på frågan: prova inte att googla ”Sveriges längsta sandstrand”. Titta på en satelitkarta över Sverige istället. Då ser du att den sandstrand i Hanöbukten som börjar här, vid Revhaken, strax söder om Åhus och går ända till Kivik lätt är landets längsta.

Jag har aldrig tidigare besökt just den här delen av den långa stranden men får ändå intrycket att en del sand spolats bort i vinter.

Ett gammalt militärt betongvärn ser helt nyanlagt ut där det ligger ända framme i strandlinjen. Ljus betong utan påväxt. En man står uppe på värnet. Gissningsvis äger han det hus som ligger precis bakom. Jag byter några ord med honom när jag klättrat upp på konstruktionen. Jag vill ju inte bli blöt om fötterna. Han bekräftar att värnet aldrig tidigare varit så blottat som nu. Jag tänker att det är kusterosionen som tagit en ny bit av stranden och det skrämmer mig lite.

Vi fortsätter en bit längs strandlinjen. Jag fotograferar lite. Pojkarna kivas. Vi sätter oss så småningom ner på en liten sandbank och tittar ut över havet. Pratar om att det inte är helt olikt Jambiani på Zanzibar. Östkust där också. Långa sandstränder. Tång i strandlinjen. Men där är palmer när här är tallar. Där är betydligt varmare. Och även om här också finns nyanser av turkost i färgskalan så går det inte riktigt att jämföra. Ändå. Här är också väldigt naturskönt.



När vi vandrar tillbaka mot Revhaken stannar jag igen till för att fotografera. Tre kvinnor med varsin ryggsäck på ryggen passerar förbi mig. En av dem vänder sig om och frågar om jag kan fotografera dem med hennes telefon. Det gör jag så gärna.

Efter fotograferingen frågar de om hur de kan vandra in till Åhus där de ska ta bussen vidare mot Kristianstad. Jag plockar fram kartan i mobilen och visar och pekar hur de kan gå genom sommarstugeområdet. Sedan berättar en av kvinnorna att de under dagen vandrat hela vägen från Haväng, som ligger en bit norr om Kivik. Jag berättar att det är längs Sveriges längsta sandstrand de har vandrat och undrar när de började sin promenad. Klockan tio på morgonen, får jag veta. Det har alltså tagit dem åtta timmar att gå sträckan. Åarna har de tagit sig förbi genom att följa dem uppströms till första bron. Det är inte så konstigt att de är lite trötta i benen nu! Från Haväng till Revhaken är det 25 kilometer. Vill du vandra hela vägen från Kivik är det ytterligare fyra kilometer.

Jag önskar dem lycka till med den fortsatta vandringen och promenerar själv tillbaka mot min familj som nu kommit före.

Om du själv funderar på att vandra hela sträckan bör du känna till att försvarsmakten har ett skjutfält som börjar vid Haväng, Ravlunda skjutfält. Där är ibland tillträdesförbud och livsfarligt att vistas. Mer information finns här.







6 kommentarer

Filed under Kristianstad, resor, Skåne, vackra platser, Vandra

Skånes trandans


På ett fält, inte långt från Yngsjö och Sveriges längsta sandstrand, går solen sakta ner bakom en björkdunge på ett fält. Under de där björkarna har människorna byggt ett fågeltorn och utemuseum till tranornas ära. Vi parkerar bilen bland ganska många andra bilar på fältet, invid vägen, och vandrar bort mot fågeltornet. Luften är mättad av ljudet av tranornas trumpetande.

En gång för många år sedan, när jag deltog i en naturfotokurs som leddes av den numera framlidne Björn-Eyvind Swahn, besökte jag Hornborgasjön för att fotografera trandansen där. Vad inte alla vet är att det numera finns en precis lika bra plats för trandansskådning på betydligt närmare håll för oss som bor i Blekinge och Skåne. Den här lördagskvällen är vi här. Det är den andra helgen i årets flyttkalas. Jag fotograferar dansande tranor, en stork, fågelskådare och solnedgången.

Pulken, heter platsen där tranor på väg till Södermanland och norrut i Skandinavien rastar. Solnedgången är en fin tid på dygnet att uppleva fåglarna. Främst är det tranor som ska till den svenska östkusten och Finland som mellanlandar här. De tranpar som ska häcka i Skåne och Blekinge är redan på plats vid sina boställen och de har flugit direkt från Tyskland utan någon mellanlandning på den här sidan Östersjön.

Tranor lever i livslånga relationer och dansen syftar till att stärka banden inom varje par. Varje år kommer de tillbaka till samma plats för att föda upp nya ungar. Flytten mellan vinter- och sommarboställena tar ungefär tre veckor. Fåglar som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien (Extremadura), medan de som häckar längre norrut har sitt vinterkvarter i och runt Tunisien. Extremadura är Europas viktigaste övervintringsplats för tranor, och där finns från slutet av oktober till och med februari varje år cirka 75 000 tranor. De lever där bland annat på ekollon och restsäd som blivit kvar på fälten efter årets skörd.

På fälten söder om Kristianstad har tranorna historiskt istället brukat äta utsäde för att hämta energi för sin fortsatra väg norr ut. Av lätt insedda skäl har detta beteende inte uppskattats av traktens lantbrukare. I slutet på 1990-talet ökade dessutom tranorna i antal och lantbrukarna fick därmed fler skador på sina nysådda fält. För att hitta en lösning bildades trangruppen med lantbrukare, länsstyrelsen, föreningar och Vattenriket. Man bestämde sig för att mata tranorna på fältet intill Pulkens fågeltorn för hålla dem borta från nysådda åkrar.

Resultatet är fantastiskt lyckat. Bönderna får ha sina åkrar i fred och Skåne är en turistattraktion rikare!

Denna kväll noteras 6 500 övernattande tranor. Bara några kvällar tidigare noterades ett nytt rekord: 8 900 stycken! Kristianstad Vattenrike har en sida på nätet där du kan se statistiken.







5 kommentarer

Filed under Kristianstad, natur, resor

Bara en detalj från Kristianstad




”Spar-bank”, står det på huset. Men idag är där ett hotell. På den nedersta bilden är det huset med tornet och det gröna koppartaket.

1 kommentar

Filed under Kristianstad, resor

Tranor över Kristianstad



Vill du vara säker på att få se tranor så här års i trakten av Kristianstad får du bege dig till Pulken. Där skådades ett rekordstort antal i helgen. Men jag hade tur och fick se en stor flock tranor som cirklade över Helge å när jag gick över naturumbron i går.

Ett säkert vårtecken. Det liksom att skrattmåsarna har bytt om till sommardräkten. Och fikande människor i naturen. :)

Hur du hittar till Pulken och fotograferar tranor genom kikare med iPhone har jag skrivit om tidigare.

Hur du hittar till naturumbron? Sök på ”naturum Vattenriket” i Google Maps.






7 kommentarer

Filed under årstider, Kristianstad, natur, resor, vackra platser, vår

Hälsoträdgården och påskfjädrar


Om du någon gång får tid att besöka den vackra renässansstaden Kristianstad rekommenderar jag ett besök i den nästan ännu vackrare Hälsoträdgården. Den ligger i Tivoliparken, mitt i staden. I det hörn som ligger närmast naturrumbron och Tivolibadet.

Själv jobbar jag i denna fina stad. Det är mycket att göra på jobbet nu och jag hoppar över de flesta fikarasterna. Ändå valde jag att gå en snabb promenad med kameran på lunchrasten. När solen skiner ger det mer energi tillbaka att promenera en kort runda än vad det tar tid.

Första stoppet blev Hälsoträdgården för några snabba foton.

Det som är fint i Hälsoträdgården just nu inkluderar pastellfärgade scilla:


Har du förresten gissat vad bilden högst upp föreställer? Just det:

I Kristianstad har det för övrigt beslutats att det inte blir några fjädrar i påskpyntet i år. Utöver de som sitter på de levande tupparna och hönorna. (Ifall du som jag väljer att se dem som en del av påskpyntet. De strövar ju i och för sig fritt året om.)

Det är av djurskyddsskäl som C4 Teknik avstår fjädrar i påskpyntandet av staden. Tydligen kan det, om jag förstått saken rätt, inte garanteras att fjädrar på marknaden inte kommer från levande fåglar.

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, vackra platser

Det hjälper att kunna se hur vackert Kristianstad är!


Det är tufft på jobbet just nu. Men Kristianstad är bra vackert ändå!

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Den som någon gång besöker Kristianstad får inte missa solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte kvälllar som är så vindstilla att vattnet ligger spegelblankt.

Men på jobbet är det väldigt mycket att göra den här våren. Ett debiteringssystem som krånglar och där projektledaren slutat. Vilket inneburit att jag blivit tvungen att rycka in som projektledare själv.

Samtidigt är fler nyckelpersoner på väg att sluta och med anledning av det ändrar vi vårt sätt att arbeta, justerar i organisationen och rekryterar på vakanser. Det är heller inte helt enkelt att hitta rätt person till lediga jobb i min bransch.

Och nu ska lönesamtal hållas och löner sättas och budgetförslag tas fram just i den här perioden. Det är ingen överaskning. Så är det varje år. Men det brukar inte vara så trångt i övrigt. Jag har till detta sedan tidigare tagit på mig att läsa exjob för en tävling som branschorganisationen ordnat. Detta tog jag på mig innan jag visste hur det skulle bli i den här perioden. Sista exjobbet måste därför läsas i helgen.

Sedan ska vi gå igenom miljörapporter, skriva under och skicka in. Föredrag om olika ämnen ska förberedas och hållas. Därtill ska investerinstakten ökas.

Därför var det skönt att det var så fint väder när jag lämnade jobbet igår kväll efter att ha jobbat över. Vacker solnedgång. Först passerade jag det karakteristiska sekelskifteshus som numera är hotell men från början var bank. Sen tog jag en sväng ner om ån innan jag gick för att simma på Tivolibadet.

Idag vaknade jag trots simningen ändå 02:20 med huvudet fullt av debiteringssystem. Kunde inte somna om. Gick upp 03:30. Jobbade vid köksbordet och på tåget. Kom till jobbet klockan 7. Lämnade 17:30. Knappt tid för raster.

Det finns inget annat sätt än att ta oss genom det här. Men hur gör vi?

Hur åt våra förfäder mammut? De åt dem en tugga åt gången. (Tills alla tagit slut.)

Hur gör du för att vandra 1000 mil? Du tar ett steg i taget.

Jag ska gå hel ur det här. Vi ska alla gå hela ur det. 

För min egen del hjälper det att ha förmåga att se det vackra i tillvaron. Hur vackert Kristianstad är!

Och vädret var fint idag också. Må solen skina på er alla i helgen! 



5 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne, vackra platser

Kristianstad, Helge å och naturumbron


Jag har jobbat i fem och ett halvt år i Kristianstad nu. Det har blivit många foton på solnedgångar vid Helge å genom de här åren.

Flest bilder blev det faktiskt i början. Då hade C4 Teknik, där jag jobbar, sitt kontor på Björkhem och när jag någon eller ett par kvällar i veckan gick för att simma i Tivolibadet brukade jag promenera längs Helge å. Numera blir det oftast att jag går direkt från Rådhus Skåne, där vi nu är, till badhuset utan att göra någon omväg via ån. Det är synd. Jag missar nog många fina solnedgångar på det viset.

Bilden ovan är ifrån mars 2015. Då hade vi redan flyttat in till stan sedan ett år. Den föreställer Helge å och bron till naturum. En annan, och mycket snarlik, bild från samma bildserie såg jag användas i ett bildspel som kommunens ekonomidirektör visade på ett viktigt möte i förra veckan. Han vet knappast att det är jag som är fotografen. Så det var nog inte för att jag skulle vara med på mötet som bilden valdes ut.

Hur bilden nådde kommunledningskontoret från början vet jag. Jag hjälpte vår då nya kommundirektör med att sätt ihop ett bildspel om ”Kristianstad och vattnet – en komplicerad kärlekshistoria” inför en konferens där hon skulle tala i ämnet på höstkanten 2015. Men att bilden fortfarande används i andra sammanhang visste jag inte. Så det var en glad överaskning. :)

Och sist ett tips till dig som besöker Kristianstad som turist: missa inte solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte om du är på besök en vindstilla kväll.

4 kommentarer

Filed under Kristianstad, livet, mitt jobb, resor, Skåne, vackra platser

Om kräm på svarta oliver och annat smått och (o)gott

Idag på lunchen på jobbet kom vi att prata om skolmat. Ett samtal som så småningom fick mig att minnas en historia om kräm på svarta oliver som jag fått återberättad för mig.

Jag minns hur jag på lågstadiet gömde matresterna i engångsmuggen för att slippa äta upp. Jo, vi hade engångsmuggar! Och plasttallrikar och orangea plaststolar. Det var en ny och modern skola. Då. På 70-talet. Jag minns också hur jag på högstadiet inte längre hade engångsmuggar som utväg utan istället satt kvar tills lektionen började efter lunch. Då var de ju tvungna att släppa iväg mig även om jag inte ätit upp.

Vi kom på lunchen att prata om knäckebröd som alternativ i skolmatsalen. Jag berättade då om min elvaåring som häromveckan undrade över svälten i världen: ”Varför kan vi inte bara skicka mat till dem som inte har?” – tankepaus – ”Eller knäckebröd?”

Själv åt jag mig ofta mätt på knäckebröd i skolan. Jo, jag var kräsen med mat som barn. Med den bakgrunden kan du förstå att jag aldrig gillat idén att vi räddar miljön genom att äta upp maten. Jag tänker istället att vi räddar miljön genom att inte handla hem mer mat än vi lätt kan äta upp. (Tyvärr har jag lätt för att äta gott men det är en annan historia.)

Vi pratade vidare om sånt barn gillar och inte gillar och kom in på ämnet oliver. Kommunens kommunikationschef berättade då om när hon som ung gäst på en fransk fest öste upp svarta oliver på tallriken i tron att det var vindruvor. Hon höll god min och åt upp och mot slutet av högen började hon till och med nästan att gilla dem. Innan hade hon bara ätit sådana där gröna oliver med rött i.

När hon berättat det kom jag att tänka på min morfar som inte lever längre. En gång hade en släkting handlat åt honom och fyllt på med lite av varje i kylskåpet. Om burken med oliver ska min morfar senare ha uttalat : ”De där svarta. Det var ena beska bär. Men jag kokte kräm på dem med mycket socker i och då gick de ner.” När han sedan fick veta att det var oliver han kokt kräm på ska han ha tyckt han att det var ganska pinsamt. Han visste ju mycket väl vad oliver var! men också han hade bara sett gröna oliver innan.

Sådär är det när vi ställs inför det okända. Det erbjuder nya möjligheter.

6 kommentarer

Filed under barn, Kristianstad, personligt, resor

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

Jag hoppas att rosorna får bli kvar! 


Mellan Tivoliparken och Barbacka, Tivolibadet och järnvägen finns en parkyta full av klängande rosor. De blommar i full prakt just nu. De ligger precis intill promenadstråket från parkeringsplatsen vid Vattenrikets naturum in mot centrala Kristianstad. Mellan Helge Å och handelsstaden.

Jag vet inte alls vad som kommer att planeras för den här ytan i framtiden, när badhuset ska flyttas. Men om det är möjligt hoppas jag att rosorna får vara kvar. De är så vackra och doftar så gott!


3 kommentarer

Filed under Kristianstad, park, vackra platser

En blomma i hälsoträdgården – vet du sorten?

 
Den här söta fotograferade jag i hälsoträdgården i Kristianstad i förra veckan. vet du möjligen vad den heter? (För det gör inte jag.)

#49 i #blogg100

8 kommentarer

Filed under blommor, Kristianstad

Ibland tänker jag på Petrus Pravitz

När jag går ifrån morgontåget till jobbet händer det att jag passerar kyrkporten till Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad. Det beror på vilket spår tåget kommer in på. När tåget kommer in på spår 1b passerar jag där. Enstaka sådana gånger händer det att porten står på glänt. När den gör det sneglar jag in i kyrkan och tänktet på Petrus Pravitz. En av alla mina förfäder. Skomakarsonen som så småningom blev klockare i Dalby utanför Lund. Men det var här i Kristianstad han fick sin första kyrkliga skolning, gissar jag. Jag vet inte vid vilken ålder barnen började gå i kyrkan kring sekelskiftet mellan 1600- och 1700-talen, men år 1700 var Petrus fem år. Kanske följde han med sina föräldrar till kyrkan på söndagarna redan då? En liten pojke i en stor kyrka. Jag undrar vad han tänkte. Jag undrar vad han kände. Och jag undrar om han var bra på att sjunga psalmer? Om det var därför som han så småningom blev klockare? Om det var så att han var musikalisk så kan jag berätta att de generna tyvärr inte har förts vidare till mig. Men förmodligen några andra gener. Vilka kan jag inte veta. Jag kan alls inte veta på vilket sätt han var lik mig den där lilla pojken som gick in genom kyrkporten i Kristianstad när 1700-talet just hade börjat. Mer än att det är något av det som har kommit till mig från min farmors sida. Kanske hade han lätt för att fokusera? Kanske kunde han stänga av alla andra tankar och sinnesintryck när han satt där och lyssnade på prästen? Vad vet jag?

#45 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under Kristianstad, livet

I den tid då knoppar brister

 Vi lever i den tid då knoppar brister. Det händer här och nu. Det händer vid Stortorget i Kristianstad. Hästkastanjerna slår ut. Och inuti den knopp som brustit finns fler knoppar som ska brista. Det är en vacker tid. Men visst gör det också ont. För höljet som brister.  Och. För bladen som växer. För blommorna som ännu är innestängda. För droppen. Som inte vet om den ska stanna. Eller falla. Vilken droppe? En droppe i havet eller hela havet i en droppe? Är det någon skillnad? Oceaner av skillnad. 

Vi lever i den tid då knoppar brister. Snart händer det i Tivoliparken i samma stad att magnolian slår ut. Och det händer i Vattenriket att videungen slår ut. Och vattentornet är fullt av vattendroppar. Ska de falla? Eller stanna? Och jag tänker på Boye som skrev om den tillit som skapar världen.

  
#42 i #blogg100

1 kommentar

Filed under årstider, Kristianstad, vår

Hitta till Pulken och fotografera tranor genom kikare med iPhone 


Visste du att det inte bara är vid Hornborgarsjön som du kan skåda tranor så här års? Att det finns en kanonplats även i Skåne? Och att fotografera fåglarna med mobiltelefon genom kikare. Går det? Jag provade idag och tycker att bilderna blev ganska hyggliga även om det var klurigt. Bättre än ingenting i alla fall. Att hitta till Pulken är inte heller helt lätt om du använder Google Maps, men jag ska avslöja knepet. Lite allmänt om tranorna blir det också. 

Idag besökte min familj och jag tranorna vid Pulken utanför Kristianstad. Systemkameran hade jag glömt kvar på mitt skrivbord på jobbet men ville ju trots det försöka fotografera tranorna. Först fotograferade jag några tranor i luften som en del av landskapet vid Pulken. Och det funkar ju, på sitt sätt, även om tranorna bara syns som mycket små prickar. Men jag ville prova att komma närmare. Med oss hade vi en mycket gammal kikare. Vi har haft nyare men den ena smälte (!) och den andra hittar vi inte. Så det fick bli den gamla, ärvda. Att titta genom kikaren är inga problem. Den fungerar alldeles utmärkt även om den är ganska stor och klumpig. Men skulle det funka att fotografera?

Kameran på en iPhone är ju pytteliten så jag tyckte att det borde gå. Kruxet är att hålla kikaren och sikta rätt med ena handen samtidigt som du håller mobilen och siktar rätt med den med den andra. Och att dessutom lyckas trycka på avtryckaren precis när du lyckats hitta exakt det där läget där fåglarna syns hyggligt skarpt. Kruxet är att du bara har två händer. Trots att jag lät kikaren vila delvis på träräcket uppe i fågeltornet så var det mycket trixigt att få till bilderna som jag sedan zoomade in ytterligare och bildredigerade i Instagram. Bilderna ser nästan mer ut som målningar än som fotografier men jag tycker att de blev hyggliga ändå.

Hitta till Pulken med Google Maps
Söker du efter ”Pulken” i Googles kartprogram är det inte säkert att det hittar platsen. När jag söker via min iPad hittar den platsen direkt men inte när jag söker via min iPhone. Om du har samma problem kan du prova att söka efter ”Utemuseum Pulken” så får du igång vägvisningen.

Vad gör tranorna vid Pulken?
Tranorna vid Pulken är ett riktigt vårtecken och börjar bli en stor sevärdhet även om platsen ännu inte är lika känd som Hornborgarsjön. Men tranor har alltid mellanlandat även i nordöstra Skåne runt månadsskiftet mars-april  på sin väg från Spanien eller Tunisien till sina häckningsplatser runt om i Sverige. Men runt millenieskiftet började tranorna bli ett allt större problem för traktens lantbrukare eftersom fåglarna gärna åt av det nyss utlagda utsädet på åkrarna. Då började länsstyrelsen mata fåglarna för att skydda fälten. Och att få ett välordnat B&B med dans i både skymning och gryning var något som de stora, långhalsade och långbenta fåglarna gillade. Igår räknades till exempel till nästan två tusen fåglar och då är ändå toppen redan passerad sedan ett par veckor. Både i år och förra året var toppnoteringen 8 600 tranor den 28 mars. Och allt eftersom fåglarna blivit fler har också fågelskådarna blivit fler. Just den stunden vi var vid fågeltornet idag var där bland annat också ett danskt par. Spännande natur lockar turister.

#41 i #blogg100


7 kommentarer

Filed under fotografi, iPhone, Kristianstad, natur

Laddar med bilder från Vattenriket 

 
Eftersom jag är på konferens i Göteborg idag och imorgon och eftersom jag deltar i utmaningen Blogg100 som går ut på att publicera ett blogginlägg varje dag i hundra dagar så har jag tidsinställt det här inlägget i förväg. Det är skrivet igår kväll under tågresan upp till Göteborg.

Och jag laddar det med några bilder från Vattenriket i Kristianstad, en oas av häftig natur på lunchpromenadavstånd från jobbet när jag är på hemmaplan. Och inte i Göteborg.

  

2 kommentarer

Filed under blogg, fotografi, Kristianstad, mitt jobb, natur, världen

”Stenåldern slutade inte på grund av att stenarna tog slut” 

  

Jorden är den enda planeten med choklad. Det är också den enda planet där pengar har ett värde. Den som har en förmögenhet att förvalta över lång tid har alltså all anledning att se bortom kvartalsrapporter och blicka mot det långsiktigt hållbara. Hållbarhet har framtiden för sig därför att utan hållbarhet blir det ingen framtid.

Igår var jag på konferensen Urban Magma Meetingpoint. Den hålls i Rådhus Skåne i Kristianstad där jag jobbar. Egentligen skulle jag vara med på de workshops och studiebesök som hålls idag också, men annat har kommit ivägen. 

Det är av stort värde, tycker jag, att nån gång om året få möjlighet att blicka ut över de riktigt stora skeendena. Heléne Fritzon presenterade Kristianstads arbete med hållbarhet. Hon är en duktig talare. Även på engelska. Bland annat visade hon en filmsnutt med de fina uttrarna i Vattenriket. Mattias Goldmann pratade om vändpunkter som att 2014 var första året som tillväxten globalt gick upp trots att koldioxidutsläppen, lika globalt, gick ner. Ett första steg i rätt riktning. Han pratade också om small data som större än big data. Och om fallande oljepriser därför att ingen vågar investera i något som inte har framtiden för sig. Det var någon i publiken som la till att ”stenåldern slutade inte på grund av att stenarna tog slut.” 

Förra miljöministern Lena Ek pratade om skogens betydelse och potential i kampen mot klimatförändringarna. Föreläsare från bland annat Barcelona och Nantes pratade om deras hållbarhetsarbete. 

En inspirerande dag helt enkelt! 

#9 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb