När jag går ifrån morgontåget till jobbet händer det att jag passerar kyrkporten till Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad. Det beror på vilket spår tåget kommer in på. När tåget kommer in på spår 1b passerar jag där. Enstaka sådana gånger händer det att porten står på glänt. När den gör det sneglar jag in i kyrkan och tänktet på Petrus Pravitz. En av alla mina förfäder. Skomakarsonen som så småningom blev klockare i Dalby utanför Lund. Men det var här i Kristianstad han fick sin första kyrkliga skolning, gissar jag. Jag vet inte vid vilken ålder barnen började gå i kyrkan kring sekelskiftet mellan 1600- och 1700-talen, men år 1700 var Petrus fem år. Kanske följde han med sina föräldrar till kyrkan på söndagarna redan då? En liten pojke i en stor kyrka. Jag undrar vad han tänkte. Jag undrar vad han kände. Och jag undrar om han var bra på att sjunga psalmer? Om det var därför som han så småningom blev klockare? Om det var så att han var musikalisk så kan jag berätta att de generna tyvärr inte har förts vidare till mig. Men förmodligen några andra gener. Vilka kan jag inte veta. Jag kan alls inte veta på vilket sätt han var lik mig den där lilla pojken som gick in genom kyrkporten i Kristianstad när 1700-talet just hade börjat. Mer än att det är något av det som har kommit till mig från min farmors sida. Kanske hade han lätt för att fokusera? Kanske kunde han stänga av alla andra tankar och sinnesintryck när han satt där och lyssnade på prästen? Vad vet jag?
#45 i #blogg100
Halloj världen! 