Har du någon gång funderat över varför det anses moraliskt fel att ljuga? Att den som ljuger ofta hamnar i knipa (bilden ;) har väl mest att göra med just att det anses, eller i alla fall hittills har ansetts, fult att ljuga. Men där finns nog minst ytterligare en förklaring. Här har du min. Dessutom något om min oro att det ska börja bli okej att ljuga.
Verkligheten. Finns den? Eller är det enda som verkligen existerar dina sinnens bild av verkligheten? Hur kan du veta att det du ser, hör, känner, luktar och smakar inte är allt där är? Att det finns en verklighet bortom sinnesintrycken?
Det där är en filosofisk fråga. Inget ont om filosofiska frågor, men jag brukar hantera verkligheten som om den faktiskt existerar på riktigt. Jag tycker att allting blir mycket enklare så.
Idag läste jag om statistikern som blev av med jobbet och dessutom står inför en juridisk process därför att han tagit fram statistik som fått förödande konsekvenser för den grekiska ekonomin. Allt denne grekiske statistiker gjort är att han beskrivit verkligheten så som han har kunnat mäta den. Istället för att beskriva den så som det grekiska folket önskade att den vore.
För den som tror på ett vetenskapligt förhållningssätt och på ett allmänt sökande efter sanningen är det en hårresande historia. Vart är Europa på väg?
Människans förmåga att kunna tänka abstrakt gör henne till den hon är. Genom begrepp och teoretiska modeller kommunicerar vi med varandra, hanterar vår vardag och utvecklar vårt samhälle. Men från tid till annan leder oss dessa modeller helt fel. Rasismen är en sådan modell som i princip alla idag är överens om var fel. Det finns så klart fler exempel.
Beslut fattar vi utifrån tanke, känsla eller en blandning av båda. Den som vill få dig att fatta ett beslut, till exempel vill få dig att köpa en vara eller rösta på ett politiskt parti, har alltså att välja på att vädja till dina tankar, känslor eller båda.
Så långt allt gått och väl. Men på senare år upplever jag att det vuxit fram ett synsätt inom inte minst varumärkesbyggande som är farligare: att utifrån ett annat faktum, att beslut fattas utifrån verkligheten så som vi uppfattar den, snarare än så som den faktiskt är, så skulle det vara smart att ta genvägen och ändra andras bild av verkligheten snarare än att ändra på den verkliga verkligheten. När vi vill få någon att fatta ett visst beslut. Eftersom det många gånger är enklare att ändra bilden.
Jag tänker till exempel på folkvagns fusk med avgasmätningarna.
Det där kallas också att ljuga. Och är vi så tydliga med vad det handlar om är de flesta överens om att det känns fel. Om inte annat utifrån den moral vi har vi fått lära oss som barn.
Men varför är det egentligen fel att ljuga? Varför skulle den sanna bilden av verkligheten vara bättre än en ihopfantiserad? Det är väl bättre att den grekiska ekonomin är bra än att den är dålig? för att återknyta till den där statistikern som hotas av en rättsprocess.
Svaret är egentligen självklart. Just därför att vi fattar beslut utifrån den bild vi har av verkligheten. Och därför att resultaten av dessa beslut tenderar att bli bättre för de flesta inblandade parter när vi utgår ifrån det som är sant jämfört med när vi utgår ifrån en lögn. Även om lögnen ofta känns bättre i nuet blir framtiden bättre om vi serveras sanningen. Därför är det självklart fel att ljuga medvetet.
Eller är det självklara inte självklart längre? Börjar det bli okej att ljuga? Till och med så pass att det kan anses inte bara omoraliskt att berätta sanningen så som du uppfattar den? Utan dessutom olagligt (i vart fall i Grekland)?
#44 i #blogg100
Halloj världen! 