Category Archives: ledarskap

Vad är en kris i VA-försörjningen? 

Igår var jag uppe i Stockholm och pratade på en rörnätskurs för arbetsledare i branschorganisationen Svenskt Vattens regi.  Mitt ämne var kriser och krishantering inom VA i Kristianstads kommun. I vår kommun definieras en kris som en extraordinär händelse som avviker från det normala och innebär en överhängande risk för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. En sådan viktig samhällsfunktion är så klart VA-försörjningen. Krisen kan ge en direkt påverkan på liv, egendom eller miljö.

I vissa kommuner vill man inte använda ordet kris så länge krisledningsnämnden inte är inkallad. Det är en politisk nämnd som enligt lag ska finnas i alla kommuner. Så var det till exempel i Östersund 2010 när de drabbades av parasiter i dricksvattnet. De använde aldrig ordet kris. Eftersom de inte kallade in krisledningsnämnden. Det är väldigt ovanligt att dessa nämnder inkallas. Det ska mycket till. Typ den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Hos oss pratar vi inte bara om kris i sådana extrema lägen som nästan aldrig inträffar. Istället pratar vi om en skala från vardagskriser till krig. Där sannolikheten är hög i ena änden av skalan men konsekvenserna små. I andra änden av skalan är sannolikheten låg men konsekvenserna stora.


Bilden har jag lånat från Kristianstads kommuns krisledningsplan

Jag pratade också om Everödshändelsen sommaren 2015. I den händelsen kallades varken samordningsstab eller krisledningsnämnd in men vi jobbade inte heller helt och hållet enligt ordinarie organisation. Bland annat hade vi stöd av kommunikationschefen och andra kommunikatörer från hela den kommunala organisationen. Vi befann oss alltså någonstans mellan det första och det andra steget i diagrammet ovan. Ungefär mitt i det rosa strecket.

Det var en väldigt trevlig kurs som jag besökte i går. Trevliga och engagerade kursdeltagare och  kursledare. Det var kul att träffa dem och samtala om de här frågorna. 

2 kommentarer

Filed under mitt jobb, miljö, vatten, ledarskap

Vilket är viktigast? Rätt attityd eller rätt kompetens? 


Låt oss göra ett tankeexperiment: Tänk dig att du för första gången ska ta den last över en bro som just den bron är dimensionerad för. Vad önskar du dig då först och främst av den som en gång kunstuerat bron? Rätt attityd eller rätt kompetens? Tänk dig att du sedan ska stå värd för öppningskonserten i ett nytt operahus. Vad önskar du att akustikkonsulten haft? Rätt attityd eller rätt kompetens? Dirigenten? Försteviolinisten? Operasångaren?

Som chef lyssnar jag ibland på föreläsare som hävdar att rätt attityd är viktigare än rätt kompetens. Jag skulle vilja hävda motsatsen! Men oftast behövs båda.

#87 i #blogg100

6 kommentarer

Filed under ledarskap

Varför leta syndabockar?

 

Syndabocksletande. Det är sedan gammalt. Men vad beror det på? Och hur undviker vi det? 

Syndabocken var från början en riktig bock. Som fick bli en symbol för utsläckande av folkets tillkortakommanden. Genom en ritual fördes människornas synder symboliskt över till ett djur som sedan antingen offrades eller drevs bort.

Även kungar offrades i forntiden. Ofta ställdes de även till svars för sådant de inte rådde för. Som missväxt på grund av dåligt väder. Kungar sågs i och för sig ofta som delvis gudomliga och förväntades kunna påverka mer än de faktiskt kunde. Kanske uppstod seden att utse en syndabock som ett sätt för kungen att rädda sig själv? I vissa kulturer förekom istället att en människa av lägre rang fick ta på sig skulden och förvisades.

Idag använder vi begreppet i överförd betydelse. 

När något oväntat och negativt inträffar. Tidningar skriver mycket om händelsen. TV och radio. Alla på sociala medier tycker till. Många är upprörda, arga och/eller ledsna. Ofta slutar sådana händelsekedjor med att någon eller några tvingas avgå. Varför blir det så?

Även på arbetsplatser bortanför medias strålkastarsken förekommer samma mönster. Ibland vid något enstaka tillfälle. Men på vissa arbetsplatser blir det till en kultur. Syndabockar utses och offras ständigt. Det kan ske på olika sätt. I vissa arbetsplatskulturer mobbas syndabockarna (en i taget) tills de själva söker sig bort. I andra tvingas de gå i en uppgörelse med arbetsgivaren. Ibland används metoderna växelvis.

Syndabocksletande. Vad beror det på? Jag googlar ”tsunamin syndabockar” utan att bli mycket klokare. Vem som utsågs visste jag redan. Men varför utser vi syndabockar? Komplexitet kanske? När vi faktiskt inte vet vad som gick fel eller hur vi kan åtgärda det? Eller ibland när vi inte ens vet vad som är fel? När känslan att något är fel som inte borde behövt vara det skaver i många människor utan att vi kan enas om eller kanske ens för oss själva förklara exakt vad det är vi menar är fel? Då är det lättare att ställa frågan ”vems är felet?” än att reda ut vad vi egentligen vill förbättra? Och hur det ska gå till?

Jag tror att frågan ”vems är felet?” nästan alltid är fel fråga att ställa. När du som chef har börjat ställa dig den frågan bör en inre varningsklocka börja ringa. De frågor du borde ställa dig är nämligen nästan alltid: ”vad gick fel?”, ”hur gick det fel?”, ”varför gick det fel?” och ”vad kan jag göra för att det inte ska hända igen?”

Och kanske ännu viktigare: ”Vad är det som är rätt, som fungerar bra och som vi kan bygga vidare på?”

För tydlighetens skull: Det här inlägget ska inte ses som en kommentar till någon specifik dagsaktuell händelse utan mer som en allmän fundering.

Bockarna på bilden fanns på Taronga Zoo i Sydney. Om de är kvar där eller har offrats vet jag inte.

#68 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under ledarskap, livet, Samhälle och politik

I Sydney kan de skylta välkomnande och med humor!

”Välkommen till den botaniska trädgården”, säger skylten. Och visst känner du dig både välkommen och uppmuntrad att ”gå på gräset, lukta på rosorna, krama träden, prata med fåglarna och ha en picnic i det gröna”.  Härlig och typisk australiensisk humor. :)

Jag älskar de här skyltarna i den botaniska trädgården i Sydney. Visst finns det några förbud också. Det måste de väl ha för att få det att fungera tänker jag. Men förbuden kommer nedtonat på slutet. 

Där emellan har de hunnit berätta att inträdet är gratis men hur du kan göra om du ändå vill bidra ekonomiskt. Och uppmuntrat dig att ”go troppo” i det tropiska centret. Det översätts väl ungefär ”bli tokig”. Fast på australiensiska, då. 

Ha nu en bra dag!

  

#22 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under ledarskap, park, resor

Hur vet du att du är på rätt väg?

”Till mitten hunnen på vår levnads vandring

hade jag i en dunkel skog gått vilse

och irrat bort mig från den rätta vägen.”

Vi är alla på en resa där det enda vi riktigt vet är slutstationen. Men dit vill vi inte. I alla fall inte på länge än. Så vi väljer ut andra destinationer som vi vill nå innan det oundvikliga slutet. Livsmål som är mer eller mindre uttalade. Mer eller mindre genomtänkta.

För att veta om du är på rätt väg behöver du – ett – veta var du är nu. Och – två – vart du vill komma. Sen kan du börja utvärdera om den väg du är på faktiskt verkar leda dit du vill.

Så långt låter det ju enkelt.

Men livet är många gånger mer komplicerat än så. Det är inte säkert att att allt vi vill uppnå är möjligt att förena. Vissa saker är kanske inte ens möjliga att uppnå var för sig.

Det är inte heller alltid en rak väg. Ibland går vi i cirklar. Vi vandrar mellan rum av trygghet, förvirring och förnyelse. Vi går vilse. Och vi hittar en ny väg framåt. Ibland leder denna nya väg till samma mål som förut, bara via en kortare omväg, eller kanske en genväg. Andra gånger kan nyorienteringen leda mot helt nya mål.

Så hur ska du då veta om du är på rätt väg? Jag är en sådan person som vanligen fattar mina beslut utifrån tanke snarare än utifrån känsla. Men när det gäller att ta reda på om den väg du är på leder rätt tror jag ändå att du måste lita på dina känslor.

Jag tror att den som är på rätt väg upplever ”flow”. Du är uppslukad av det du gör och känner att du har kontroll. Du känner arbetsglädje och känner igen dig längs resan, trots att du inte varit där förut. Det beror på att du ständigt passerar nya medvetna och omedvetna delmål som finns på den resa som leder mot dina livsmål.

Den som är på fel väg däremot upplever utmattning. Eller tvärtom: uttråkning. Och därtill ofta förvirring. Om du har en känsla av att vara vilse beror det nog många gånger på att du faktiskt är vilse.

Hur är det? Är du på rätt väg?

  

1 kommentar

Filed under ledarskap, livet

Bemötandet har betydelse!

Jag vet inte om du läst om Preben som jobbar för SAS på Kastrup? Om inte: gör det!

Kortfattat handlar det om en pappa och hans dotter som inte kom med på planet till London därför att SAS-anställde Preben på oklara grunder (rasistiska grunder menar den drabbade själv) bestämde sig för att dumma sig mot dem.

Jag kan inte låta bli att tänka på att Salam och hans dotter dessutom tvangs genomgå detta just på alla hjärtans dag. Hur mycket hjärta har Preben?

Själv sitter jag på tåget på väg hem från Stockholm.

I en annons i SJ:s kundtidning Kupé läser jag att kundtillfredsställelse är den dominerande värderingen på arbetsplatser i USA, England, Finland och Frankrike. I Sverige hamnar den på 55:e plats. Första plats på den svenska värderingslistan är kostnadsjakt. Hur det är i Danmark vet jag inte.

I Stockholm har jag övernattat på Scandic Sjöfartshotellet av misstag. Misstag därför att jag var mycket missnöjd förra gången som också var första gången jag sov där. Jag upplevde rummet som extremt litet och frukosten som tråkig. Men jag blandade ihop hotellnamnen och hamnade på samma hotell igen och den här gången blev upplevelsen annorlunda. Skillnaden? Bemötandet!

Förra gången bemöttes jag som något katten släpat in. Tonfallet i receptionen var som om det kunde förväntas att jag varken hade bokat eller kunde betala. Hon i receptionen granskade den utskrivna Vouchern med misstänksamhet innan jag släpptes igenom. Jag vet inte hur skabbig hon tyckte att jag såg ut i min regnvåta jacka och fula övernattningsväska?

Klädd i nästan exakt samma, men torra, kläder men med en annan i och för sig något snyggare övernattningsväska kom jag igår in på samma hotell. Och bemöttes trevligt! Att jag glömt skriva ut Vouchern var inget problem då det var bokat via ett system så att de kunde se den direkt i datorn (hade bokat på samma sätt förra gången). Han som nu stod i receptionen undrade om jag bott där förut. ”Ja.” ”Då vet du att rummen är ganska små?”

Ganska är i och för sig en underdrift men det är smart att påpeka att rummen är små redan i receptionen. Det är alltid sämre att chockas av en oförväntad negativ upplevelse än att vara förberedd på vad som väntar. Och frukosten var ju riktigt okej. Även om jag gärna hade sett att de haft en liten ostbricka också.

Bemötandet har betydelse! Stor betydelse.

20140307-170402.jpg

20140307-170538.jpg
Hotellet ligger på Söder. (De här bilderna är fotograferade ett stenkast bort. Och var annars än på Söder skulle man hitta klotter med hashtag? ;)

(#7 #Blogg100)

Lämna en kommentar

Filed under ledarskap, resor

Visste du detta om Barack Obama?

Barack Obamas besök i Sverige igår var av rapporteringen i svenska traditionella och sociala medier att döma en mycket stor händelse för världen.

Kollar man hur de människor som sköter Obamas konton på sociala medier bedömde nyhetsvärdet blir bilden en annan: Ingenting om Sverigebesöket på Twitter. Inget på Instagram. Och bara ett enda foto (från synagogan) på Facebook.

Hur som helst:

Obama är helt unik som amerikansk president. Och det mest unika är inte det som syns på utsidan.

Har du läst ”Min far hade en dröm”?

Jag läste den 2009 och sammanfattade då den så här: Det är en bok som Barack Obama skrev innan han blev politiker. Den handlar om hans barndom på Hawaii och på Java. Här ska man ha i bakhuvudet att Java är en del av Indonesien, som i sin tur är världens folkrikaste muslimska land. Som barn kallades han Barry. Han växte upp med sin mamma, en indonesisk styvfar, en halvsyster och sina morföräldrar men utan sin frånvarande pappa. Morföräldrarna var vit medelklass från Kansas. Pappan en utbytesstudent från Kenya. Barry hade några struliga ungdomsår med alkohol och illegala droger.

Sedan studier i Los Angeles och New York. Under tiden i New York ringer en faster från Kenya och berättar att fadern dött i en bilolycka. Sedan flyttar Barack till Chicago för att organisera svarta i Chicagos, betydligt värre, motsvarighet till våra miljonprogramsområden. Vid det laget hade han börjat kalla sig Barack, som var hans dopnamn, för att markera sina svarta rötter som då mest var genetiska. (Han träffade sin pappa en gång som tioåring.) Så småningom får han kontakt med en av sina kenyanska halvsystrar, Auma. Hon bor i Tyskland och kommer och hälsar på honom i Chicago. Så bestämmer sig Barack för att studera juridik och kommer in på Harvard.

Innan han börjar där gör han en första resa till Kenya och träffar sina syskon och andra släktingar. Där slutar sista kapitlet men i en epilog berättar han att han gick igenom juristutbildningen på Harvard och något om hur han träffar sin fru och gifter sig.

En liten speciell episod jag fastnade för i boken är när Barack pratar med sin syster Auma som är på det där besöket i Chicago då de träffas för första gången. Hon är lite frågande inför ”det här med organiserandet”.

” ‘Jag är inte så förtjust i politik’, sa hon.

‘Hur kommer det sig?’

‘Jag vet inte. Det slutar alltid med att folk blir besvikna’. ”

Vi får hoppas att hon inte blir alltför sannspådd. (Här kan jag tillägga i nuet 2013 att åtminstone jag är en smula besviken, trots allt. Bland annat har det inte hänt tillräckligt mycket i klimatfrågan och när det gäller USA:s roll i världspolitiken återstår det att se om han klarar att infoga deras agerande som en del av världssamfundet snarare än som självutnämnda världspoliser.)

Men bäst gillade jag de allra första kapitlen i boken. De om åren på Hawaii och Java. Kanske hade han helt enkelt mer distans till den tiden när han skrev boken?

Har du inte redan läst den kan jag varmt rekommendera den!

20130905-184303.jpg

2 kommentarer

Filed under böcker, instagram, ledarskap, sociala media, twitter, världen

Att omorganisera utan att hela havet stormar

När jag efter ett halvårs arbetslöshet i lågkonjunkturens Sverige fick mitt första jobb som nybakad civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård så var det ett vikariat på Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Jag började i januari 1992. I samma veva tillträdde en ny landshövding: Lars Eric Ericsson. Jag kan ännu minnas den elektriska stämning som rådde när hela personalen samlades för att för första gången lyssna på vad han ville med sitt nya uppdrag.

Jag kan också minnas hur det nästan gick att ta på atmosfären av lättnad efteråt sedan han lovat att inte genast sätta igång något ”hela havet stormar” alldeles i onödan. Han skulle först sätta sig in i verksamheten i lugn och ro innan eventuella organisatoriska justeringar skulle bli aktuella.

En ny organisation av den avdelning inom C4 Teknik i Kristianstads kommun som jag är chef för, VA-avdelningen, trädde ikraft igår.

Den största förändringen är att avdelningens gamla driftområden Norr, Väst, Öst och CVV försvinner. Från och med 1 september är verksamheten indelad utifrån just verksamhet istället för en geografisk uppdelning. Det blir en enhet för vattenverk och en för avloppsreningsverk. Därtill har vi en enhet för abonnentservice, en för utveckling av rörnätet och en för utveckling av våra verk.

Med den nya organisationen får vi bättre förutsättningar att följa upp både ekonomi och kvalitet samt att planera och genomföra allt det som behövs inför framtiden. Vi har ett stort jobb framför oss med ett uppdrag som är både utmanande och roligt.

När jag började mitt jobb som avdelningschef för VA-avdelningen i Kristianstad var förvaltningen – C4 Teknik – mitt uppe i en pågående omorganisation. När organisationen på förvaltningsnivå var klar förra våren återstod för mig att leda arbetet med att hitta de justeringar som behövde göras på avdelningsnivå.

Jag har hela tiden haft Lars Erics ord klingande i bakhuvudet: ”Inget hela havet stormar.”

Till min hjälp har jag haft många människor omkring mig i organisationen. Och jag tycker faktiskt att vi har lyckats. Både med att få till en bra organisation. Och med att undvika onödiga stormar. En och annan krusning på någon våg har det väl i ärlighetens namn varit. Men ändå. Nu är vi där. Den nya organisationen sjösätts nu. Och jag tror och hoppas på att vi även på den resan ska kunna undvika de värsta ovädren.

En ny organisation innebär alltid att det i början går åt extra ansträngning för att komma in i det nya, finjustera och få allting på plats. När vi tagit oss över den puckeln, vilket jag hoppas ska gå fort, är jag övertygad om att vårt arbete blir mycket enklare. Det känns skönt att vara på väg!

20130903-165217.jpg

8 kommentarer

Filed under ledarskap, mitt jobb

Ledarutveckling – reser både till någonting – och ifrån

Jag har de senaste dagarna haft en låttext av Adolphson & Falk malande i huvudet: ”vi reser inte till någonting, vi reser ifrån.” Jag var ung på 80-talet. och som ung var jag mycket förtjust i den där låten. Kanske för att den påminde mig om mina tågluffarresor. Men jag kunde aldrig riktigt ställa upp på själva texten. Jag reste ju till någonting. Inte ifrån!

Är på väg hem från det sista tvådagarsblocket i Kristianstads kommuns ledarutvecklingsprogram för chefer och arbetsledare. Och jag tänker att vi reser både till någonting och ifrån.

Vi reser ifrån ett mycket bra utbildningsprogram med en mycket bra ledare: Charlotte Källander från Trust. Vi har under resans gång lärt känna varandra och det innebär för min personliga del att jag tillförts mycket klokhet i ämnet ledarskap från de andra deltagande cheferna i Kristianstads, Osby och Hässleholms kommuner. Inklusive Kristianstads kommuns hamnbolag.

Vi har fått med oss kunskap om oss själva, om grupputveckling: hur man skapar effektiva team, om coaching och kommunikation, om konflikthantering, om innovativt ledarskap, omvärld och megatrender. Bland annat.

Vi reser också till någonting: till vårt dagliga ledarskap i vardagen stärkta i att vara oss själva. Vi reser också till ett förhoppningsvis fortsatt nätverkande i det team som bildats under resans gång.

Trevlig resa!

20130410-173219.jpg
Detalj från Bäckaskogs slott.

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, ledarskap, mitt jobb, resor