Kategoriarkiv: influerare

Fejk och rullväskor i Paris

– Krönika –

Jag älskar att resa! Det är belönande på så många sätt att få se och uppleva världen med egna sinnen. Att få känna dofterna, smakerna, prata med människorna… Men att resa är ju inte bara underbart. Jag kom att tänka på en annorlunda vandring genom Paris som vi gjorde i somras när jag fick höra talas om en annan händelse med anknytning till den franska huvudstaden:

I veckan har en historia briserat i sociala medier om en svensk så kallad influencer som visar sig ha fejkat bilder i sitt flöde. Hon har gjortfotomontage där hon klippt in sig själv iförd sponsrade kläder i vackra vyer från Paris. Men där det är gjort så slarvigt att det blivit uppenbart för hennes följare att bilderna är photoshoppade. I det mest uppenbara fallet ser hon ut att sväva ovanför marken. Inga skuggor.

Jag gick in på hennes Insta. Hon förklarade sig under torsdagskvällen på Stories. Orkade inte lyssna på hela men det gick ut på att vädret inte var bra när hon var i Paris och hon behövde bra bilder till sina sponsorer.

Det här tar ju fejkade solskensliv på sociala medier till en helt ny nivå! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Att klippa in sig själv i vackra miljöer istället för att bry sig om att besöka dem. I det här fallet påstår hon ju att hon ändå varit i Paris, men tricket hon använt öppnar ju upp för ett väldigt miljövänligt ”resande”. Vad personer gör för likes i sociala medier upphör nog aldrig att förvåna. Och hon lär dock bara bli ännu större i och med detta. Jag hade till exempel aldrig hört talas om henne innan, men det har jag ju nu…

Den här historien fick mig att tänka vidare på hur många – även jag själv – framställer det här med resor. Inte för att jag har klippt in mig själv i några vyer, för att till exempel framställa vädret som bättre än det var, men självklart har jag oftare postat bilder från soliga dagar än från regniga. Men att resa kan ju också vara så här:

Det är den 6 juli 2018 som vi anländer med TGV, ett franskt höghastighetståg som avgick en kvart före (!) den tidpunkt som stod som avgångstid på våra biljetter från Saint-Malo i Bretagne. Ren tur att vi hann med tåget! Men som nu anländer i tid, tio i tre denna fredagseftermiddag, till stationen Paris Montparnasse 1 et 2. Vi tar tunnelbanan mot vårt hotell för natten. Vid metrostationen ”Invalides” är det byte av tunnelbanelinje. Tåg efter tåg anländer. Det är bara ett problem. De är proppfulla. Fredag eftermiddag och Frankrike spelar strax kvartsfinal i fotbolls-VM för herrar. Alla vill så klart hem och se matchen.

Och vi har mycket packning med oss. Jag drar på en mindre rullväska, typ kabinväska. Anders, min sambo, har en betydligt större variant. Anton, vår förstfödde bär en stor ryggsäck och Albin en mindre. Inte en chans att både vi och väskorna får plats på något av tågen. Så vad gör vi? Vi bestämmer oss för att gå. Hur smart nu det beslutet var…

Den stora väskan är en Saxoline. Den har bara ett knappt år på nacken men har redan havererat. I Saint-Malo hände något som gör att ett av hjulen inte snurrar. Kanske kom en sten in? Anders svär redan innan vi är uppe ur tunnelbanan.

Väl uppe ser vi Invalid-domen på avstånd. Ett stort grönt fält i förgrunden. Det är en vacker vy. (Bilden ovan.) Vi går över bron Pont Alexandre III, längs med floden Seine och över Place de la Concorde. Här pågår förberedelser för något arrangemang. Platsen är delvis avstängd och stora läktare uppställda. Irritation uppstår varje gång som jag stannar för att fotografera med mobilen. Vi passerar flera av Paris mest kända och vackraste platser. Men det är mycket varmt. Och Anton bär en tung ryggsäck och Anders väska slutar inte trilskas. När vi passerar en kyrka som ser ut som ett grekiskt tempel avstår jag därför ifrån att stanna och fotografera, trots att den ser häftig ut.

Inte är vi glamoröst klädda heller. Vi bär jeansshorts, t-shirts och vandringsskor eller gympadojjor. Ingen perfekt make-up. Inga sponsrade dyra outfits. Men praktiska kläder att resa i. Vi är helt enkelt klädda ungefär som de flesta andra turister i Paris.

Vi stannar vid ett övergångsställe vid Operan och nu börjar vi äntligen närma oss hotellet. Så kommer vi förbi en sportbar. Frankrike har gjort mål. Givetvis håller Albin på Uruguay och blir sur på alla fransmän som han tycker jublar för mycket.

Men så plötsligt kommer vi förbi det hus där våra kompisar Palle och Anna bodde under sitt år i Paris 1999. Det får upp humöret på mig och Anders för en stund. När det en stund senare visar sig att jag har lett oss vilse åker mungiporna ner igen.

Så småningom hittar vi i alla fall fram till hotellet och vi får en fin kväll i Paris med ett visst mått av galenskap.

Summan av kardemumman är att det aldrig enbart är en dans på rosor att resa. Allt är inte glamour i någon enda människas liv. Det känns därför i min värld märkligt att det går att försörja sig på att ge en så förljugen bild av sitt liv att vissa känner dig tvungna att klippa ihop bilder därför att det råkar regna en gång när de är i Paris. Mycket märkligt. Och väldigt sorgligt.







7 kommentarer

Under influerare, instagram, krönikor, resor, vackra platser

Ensam mamma med dotter lämnade vardagen, valde att resa som livsstil, misslyckades men försöker nu på nytt

Jag har länge följt dem på Instagram. Ensamma mamman Evie, 44 år med dottern Emmie, nu 8 år. De gav sig av för att resa i ett år, bestämde sig för att aldrig sluta resa men var tvungna att återvända hem efter 18 månader för att börja tjäna pengar. Nu är de redo att ge sig ut och långresa igen, med början i Sri Lanka.

Tog besparingarna och drog
Efter att hon förlorade en nära vän år 2015 packade Evie ner sitt liv, tog med sig sina 200 000 kr i besparingar och drog med sig sin då femåring på sitt livs äventyr. Emmie fick gå i skolan på distans medan hon på raster, kvällar och helger levde semesterliv i bland annat Filippinerna, Taiwan, Borneo, Bali, Singapore, Malaysia, Thailand, Vietnam, London, Paris och Kina tillsammans med sin mamma.

Förvirrad och lycklig
När Evie och Emmie gav sig iväg hemifrån Sydney den 31 januari 2016 skrev Evie på Instagram: ”Vår stora dag är här som jag har planerat för så länge!” Hon skrev att hon kände sig både förvirrad och lycklig och att ”den här resan kommer att förändra våra liv!”

Den första tiden
Första stoppet blev Filippinerna med många äventyr. Som till exempel att hoppa i vattenfall på ön Cebu. Det var inte bara en dans på rosor. Det var tjat om läxor och vända på slantarna men också fantastiska platser och stora äventyr.

Det bästa som kan hända
Ett halvår av resande firade de i Paris, resan från Thailand sponsrad av ett flygbolag. Hon skrev: ”Om du aldrig reser till Paris därför att du är rädd. Om du inte tar med dina barn på en resa för att du känner dig osäker. Om du inte hoppar ut i det okända och försöker ditt bästa. Vi tänker alltid på det värsta som kan hända. Tänk om vi istället skulle tänka på det BÄSTA som kan hända?”

Valde resan som livsstil
Efter ett år av resande befann de sig på ett räddningsläger för tidigare arbetselefanter i Kambodja. Under det året hade intresset för Evie och Emmie vuxit och både hennes konto på Instagram och hennes blogg hade fått fler och fler följare. Tiotusentals. Och åter tiotusentals. Närmare och närmare hundra tusen. Ännu fanns det sparpengar kvar och Evie hade börjat nära en förhoppning om att aldrig behöva återvända till vardagslivet. Och resan fortsatte. Från slutet av april till början av juni i år levde de äventyrsliv på Sri Lanka med ett avbrott för några veckor på Maldiverna.

Gav upp
Men så en dag gick det inte längre. Även om Evie hittade sätt att leva billigt och kunde dra in pengar som influerare så gick inte ekvationen ihop. Pengarna hade räckt längre än hon hoppades från början men kassan sinade.

Tomheten
De fick helt enkelt lov att packa sina väskor ännu en gång. Men nu för att ge sig av hem. Väl hemma i Sydney skrev den ensamma mamman: ”Det känns bitterljuvt och jag känner mig som paralyserad. Jag har vetat en tid men jag har undvikit det, det var det sista jag ville och det har gjort mig så ledsen att jag inte ens har kunnat skriva om det.” Hemma igen hos mamma och pappa för att ge sig in i en ny vardag och börja på kontorsjobb för att tjäna ihop pengar igen. Redan tre dagar senare skrev hon om hur tomt och jobbigt det var att vara tillbaka i vardag med städning, tvätt, skola.

Nytt försök
Men Evie gav aldrig upp drömmen. Efter ett drygt halvår har hon nu tjänat ihop tillräckligt med pengar för att göra ett nytt försök att göra den ständigt pågående resan till livsstil för sig och sin dotter. Snart återvänder de till Sri Lanka.

Vill du följa deras resa på Instagram så hittar du dem här.

Vill du leva så?
Skulle du vilja resa som livsstil? Försörja dig på att driva blogg och jobba? Evie planerar nu förutom att blogga och instagramma att bo hemma hos hundägare som är bortresta och ta hand om hem och hundar mot att få bo där. Det finns så klart olika andra möjligheter att försörja sig på resa som att jobba i bar, vara dyklärare, driva webbyrå och ja, you namne it. Men skulle du vilja leva så?

För min del kan jag känna mig väldigt imponerad av dem som gör det där valet. Därför att det är ett modigt och livsbejakande val. Men samtidigt känner jag för egen del att jag vill fortsätta att jobba för miljö och samhällsnytta samtidigt som mina barn får rötter och en bra skolgång. Jag tror att chanserna att lyckas med det är betydligt bättre med en fast punkt hemma i Sverige än på resande fot. Men det finns så klart andra värden som kan vägas mot det. Som äventyret i att se nya platser, möta nya kulturer och vara mer tillsammans med sina barn. Så visst blir man avundsjuk ibland!

.

6 kommentarer

Under blogg, influerare, instagram, resa med barn, resor

Bingo Rimér har rätt i kritiken av turismen i Thailand

Kändisfotografen Bingo Rimér är på semester. Igår publicerade han ett inlägg på Instagram som väckt stor debatt i sociala medier där han är kritisk mot den stora mängden andra turister på den strand där filmen ”the Beach” spelades in. Platsen ligger på ögruppen med namnet Phi Phi mellan ön Phuket och Krabi på fastlandet i södra Thailand.

Thailand överexploaterat
Själv följer jag få kändisar på Instagram och Bingo är ingen av dem. Men jag uppmärksammades på Instagram-inlägget via Twitter tidigare idag. Bingo skriver bland annat: ”Låt mig säga så här. Vi är inte ensamma. Det känns onekligen som att stora delar av Thailand är totalt överexploaterat. Någon måste dra i bromsen snart.”

Del i problemet
Av debatten får jag intrycket att många tycker att det är fånigt att som turist klaga på att det finns för många andra turister på en plats. Som turist är du ju själv en del av problemet.

Borde vetat?
Jo. Det är ju det enkla avfärdandet av kritiken. Svårt att säga emot. Ett annat tema i kritiken mot kritiken är att Bingo borde vetat om att det är mycket turister i Thailand. Och ja, det kan man ju tycka. Och det kan jag också tycka. Men samtidigt beror det lite på hur van resenär du är. Och hur påläst. Dessutom undrar jag om det inte varit en dramatisk ökning av turismen på många håll i världen just i år. Kanske också i Thailand?

Bilder som lurar
Jag tycker vidare inte att det är så märkligt att turister kan känna sig lurade utifrån vilka bilder som sprids. Postade själv två olika bilder av Lille Havfrue i Köpenhamn igår. En på Instagram och en här på bloggen. Samma motiv. Två helt olika bilder. Den typ av bilder där andra turister inte syns är ju den typ av bilder som vi vanligen, jag också, väljer att sprida. Man kan ju fundera över varför vi gör så. Men sannolikt har det att göra med att vi tycker att de bilderna bli finare och att vi gärna vill se och sprida just positiva bilder. Av våra resor. Av våra liv.

Bingo har rätt
Så rent allmänt vill jag ge Bingo rätt här. Jag är själv sådan som inte gillar för mycket trängsel och långa köer. Jag försöker därför att undvika att resa dit alla andra reser, i vart fall i högsäsong när alla andra reser dit. Vem vill behöva gå upp i soluppgången för att markera solstolar till exempel? Inte jag! Och då tycker jag att det är rätt att berätta om sin besvikelse över trängseln. Den som inte berättar om detta och istället väljer att skildra platser de besöker som om de vore ensamma där, även om trängseln egentligen är stor, är ju de som i första hand bidrar till att förvärra problemet. Inte de som, likt Bingo, ärligt berättar hur det är.

Ironin i det hela
‪Sedan finns det ju en ironi i att denna kritik kommer just mot stranden i ”the Beach”. Jag gillade inte filmen. Men boken gillade jag, och bokens tema är ju just hur sökandet efter orörda stränder utan turister leder till att inga orörda stränder blir kvar. ‬

Så vad gör vi?
Och det leder vidare mot den verkligt svåra frågeställningen i allt detta: Hur undviker vi att alla vackra platser på jorden förfulas av turismen? För egen del tror jag att svaret är nationalparker och annan skyddad natur, strandskydd och liknande. Jag tror också att flyget och turismen i övrigt måste börja tvingas att bära sina miljökostnader. ‬

‪Vad tror du? ‬

3 kommentarer

Under influerare, instagram, miljö, resor, sociala media, vackra platser

Alla är reseinfluerare! Blir det resejournalistikens död?


Jag tycker att det är en fantastiskt märkvärdig sak att resa och se sig om i världen. Det är därför jag läser så mycket om resor. Och det är därför jag skriver så mycket om just resor i den här bloggen. Men: Det är en kväll i juli 2017 när jag bläddrar igenom mitt flöde på Instagram som det slår mig. Det är på ett sätt egentligen inte ett dugg märkvärdigt att resa. Nästan alla människor gör någon typ av resa på sin semester. Och nästan alla delar med sig av sina upplevelser på Facebook och Instagram. Och jag älskar det!

Men samtidigt gör det ju det så mycket svårare att väcka intresse för en blogg som i huvudsak handlar om att resa. Skit samma för egen del, egentligen. Jag gör det här utan betalning, på min fritid, för att det är roligt. Men vad händer med resejournalistiken? Står den inför en snar död?

Alla är inte journalister
Häromåret hette det att ”alla är journalister”. Sedan kom ”alla är fotografer”. Men inget av det är kanske riktigt sant. Även om det ligger ett korn av sanning i det, så till vida att alla som bidrar med texter, foto och klipp gratis till internet utgör ett hot och en konkurrens mot betalda textförfattare och fotografer. Men samtidigt krävs det kunskap och skicklighet att för att skapa ett riktigt bra innehåll med kvalitet. Yrkesskicklighet, helt enkelt. Och för att ta del av sådant material är vi fortfarande beredda att betala. Med pengar eller genom att ställa vår tid till förfogande för reklambudskap.

Men alla är influerare
Men influerare, tänker jag. Där stämmer det verkligen: att alla faktisk ÄR influerare. Har också alltid varit i den analoga verkligheten. Vi påverkar alla varandra. Somliga mer. Andra mindre. Men alla påverkar någon.

2016 års mesta buzzword var kanske just ”influerare”. I flera år dessförinnan hade många använt det engelska ordet influencers. Och i båda fallen menades vanligen personer som påverkar via olika digitala kanaler. Vissa påverkar mer än andra. Men alla påverkar någon, precis som i den analoga världen.

Reklam via influerare
Men till skillnad mot i den analoga verkligheten finns det på nätet en helt annan möjlighet för reklammakarna att nå många med betalda budskap via just influerare. Att använda sig av personer med stor trovärdighet kan vara ett sätt att övertyga även skeptiska konsumenter att genomföra ett köp. En influerare som har extremt många följare i sociala medier kan snabbt sprida ett företags budskap med större trovärdighet och till fler personer än företaget själva någonsin kunnat via sina egna kanaler. För detta är företagen så klart beredda att betala.

Dock att Facebook och andra aktörer nu börjat försöka styra upp den här utvecklingen för att själva få en del av kakan. Detta vet jag tack vare att jag deltar i olika nätverk för resebloggare. Själv har jag inte gett mig in på att ha sponsrat material i vare sig i bloggen, på Instagram eller Facebook, vilket annars är ganska vanligt men som jag i mitt fall bedömer skulle ge mindre pengar än vad det skulle kosta mig i tid och trovärdighet. Jag stänger dock inga dörrar för framtiden – och fördömer absolut ingen som låter sig sponsras.

Vem vill betala för resejournalistik i framtiden?
Influerare är inte generellt någon dödsstöt för ”riktiga” journalister eller ”riktiga” fotografer. Av de skäl jag nämnde ovan. Den som har en utbildning eller som arbetat sig fram med sin begåvning som bas kan åstadkomma så mycket bättre och trovärdigare material än den som bara postar lite random grejor på nätet. En konkurrens är det i och för sig, som gör det svårare och svårare att hitta jobb inom nämnda yrken. Men yrkena kommer alltid att finnas kvar, tror jag.

Däremot inom området resor kan jag fundera. Hur ska det finnas utrymme att betala resor, övernattningar utöver arbetstiden för något som nästan alla betalar för med egna pengar och glatt delar med sig gratis av på nätet? Och faktiskt i just det här fallet: med i stort sett samma innehåll och kvalitet som betalda journalister åstadkommer?

För egen del kommer jag säkert att prenumerera på resemagasinet Vagabond i många år till. Men är det flera år sedan jag köpte en kvällstidning för resebilagans skull. Artiklar på nätet läser jag så klart ofta, men jag undrar hur intressant den genomsnittliga researtikeln är för den som inte är resenörd?

Mer kritik och häftiga resor
Om resejournalistiken ska överleva tror jag att den måste bli mer kritisk och granskande samtidigt som den berättar om mer extrema resor och häftiga drömresmål. Men de mer vardagligt positiva sidorna med att besöka storstäder i Europa, badorter vid Medelhavet, ålandskryssningar och skidorter i fjällen får vi kanske tillräckligt av i våra sociala flöden numera?

Kändisar och skriva mer privat
Det som är influerarnas fördel jämfört med journalisten är det personliga och rent av privata innehållet. Särskilt kändisar tenderar vi att vara nyfikna på. Själv har jag valt att inte fokusera på mig själv, eftersom jag är ointressant (för andra än mig själv :) och inte heller i bloggen fokuserat så mycket på mina närmaste då jag inte velat lämna ut dem för mycket. Men kanske borde jag göra det om jag vill ha fler läsare?

6 kommentarer

Under blogg, influerare, instagram, media, resor, sociala media

Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen?


Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Och influerare på Instagram? Får bloggare och influerare betalt av resebolagen och/eller detinationerna? Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen? Låt mig berätta:

Jag får plötsligt syn på en tweet av Eskil Fagerström som säger: ”Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Nu vet jag mer.”

Jag följer den bifogade länken till en intressant blogpost om en promotionresa i Italien. Journalisten och författaren har fått tre hotellnätter, en lunch, en middag och några utflykter i utbyte mot att skriva en blogpost. I min värld låter det lite för bra för att vara sant. Jag vet inte hur många som läser hans blogg men han uppger själv att han har 200 följare på Instagram. Några av de andra som deltar i arrangemanget ska ha hundratusentals följare.

Blogginlägget är som sagt bra men jag blir något provocerad av tweeten måste jag erkänna. Själv har jag bloggat i 10 år och aldrig fått en enda hotellnatt, lunch, middag eller utflykt som tack från någon av de platser jag besökt. Någon gång har jag kanske fått ett bättre rum när jag berättat att jag är bloggare. Möjligen. Säkert vet jag inte om jag ens fått en sådan fördel någon gång.

Det handlar inte om att tälja guld med smörkniv att blogga och instagramma om resor. De flesta som håller på gör det som jag helt gratis. Lägger många, många timmar bara för att det är roligt. Andra försörjer sig i grunden på att göra annat men får ett litet bidrag till sitt resande. Ytterligt få försörjer sig på att resa, fotografera och berätta om det på sociala medier. Färre dessutom, skulle jag gissa, än som påstår eller i vart fall försöker ge sken av att de gör det.

Jag är aktiv i nätverk för resebloggare och är väl medveten om att det förekommer att bloggare åker på betalda resor. Alla seriösa bloggare märker då ut både bloggposter och inlägg på Instagram och andra sociala medier som ”samarbete” eller ”sponsrade”. Skulle det någon gång bli aktuellt för mig att följa med på en betald resa skulle jag också självklart märka ut detta i mina flöden. Som mitt liv ser ut för närvarande har jag inte haft tid att följa med på sådana resor då jag hellre vill resa med min familj när jag har semester.

Men hur gör resejournalister? De åker också på betalda resor. På så kallade ”pressresor”. Eskil snuddar också vid fenomenet i sin bloggpost. Det är en sedan länge etablerad form av marknadsföring av resor. Det finns inga krav på motprestationer men den som betalar förväntar sig så klart positiva artiklar och inslag. Varför skulle de annars betala? Och varför skulle fenomenet annars fortsätta leva vidare? Men har du någonsin sett en artikel eller ett inslag om resor i traditionell media som är märkt med ”samarbete” eller ”sponsrad”?

Jag tycker alltså att bloggare är mer att lita på i de här sammanhangen än traditionella journalister. Vad säger du? Visste du att researtiklar i traditionella medier ofta är resultatet av sponsrade resor?

Bilden ovan är min och ifrån en osponsrad resa till Torrevieja i Spanien.

11 kommentarer

Under blogg, destinationsutveckling, influerare, instagram, media, platsvarumärken, resor, sociala media