influerare · instagram · resor · sociala media

Drömmer du om att bli en ”influencer”? Läs det här först!

Drömmer du om att bli en ”influencer”? Tänk efter först säger jag. Det finns många fallgropar på vägen. Och dessutom. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Jag har berättat förut om hur jag, när jag startade den här bloggen, funderade jag på om och hur den skulle kunna leda mig in på ett karriärbyte. Så kommer det med största sannolikhet aldrig att bli. Ändå när jag någonstans fortfarande någon slags förhoppning om att allt det här bloggandet en dag ska leda till något nytt och spännande. Oklart exakt vad.

Vem är ”influencer”?

Däremot har jag aldrig närt någon förhoppning om att kunna livnära mig som så kallad ”influencer” eller influerare som det heter på svenska. Alltså en sådan person som mer eller mindre lever av att lägga ut sponsrat innehåll på sociala medier. Oftast handlar det om Instagram.

Det går att hävda att jag som bloggare ändå i någon mån influerar andra. Och det är ju sant. Även via mina sociala medier och självklart utanför datorernas och smarttelefonernas värld påverkar jag andra. Och i den betydelsen är vi ju alla influerare oavsett om vi bloggar, använder sociala medier eller nöjer oss med att bara prata med människor helt och hållet utanför internetbubblan. Alla påverkar vi varandra! Men det är alltså inte det jag pratar om här. Utan människor som har valt att (försöka) göra detta influerande till en livsstil och ett levebröd. Och en sådan person vill jag alltså inte bli.

Säljer sig

Och det finns flera skäl till att jag aldrig någonsin har drömt om att ens försöka ge mig på det. Förmodligen fler än jag har förmågan att rabbla upp. Men. Till att börja med. Jag skulle inte ens vilja. För. Att leva på att ”sälja sig”, hur roligt är det i längden?

Jo. Det går att hävda att jag också ”säljer mig”. Men istället för till olika annonsörer så till den kommun som jag jobbar på, i och med att jag lånar ut min hjärna och en stor del av min tid till den i utbyte mot en fast månadslön.

Inget av det jag har sett av så kallade influerare tyder dock på att de lånar ut en mindre av sin tankeverksamhet eller sin tid. Men istället för att låna den till en arbetsgivare lånar de den till sociala medier. De måste därutöver sälja sig till inte bara en utan till en mängd olika uppdragsgivare. Jag misstänker att många – läs de flesta – inte har råd att vara så särskilt kräsna där. Ofta gör de förmodligen reklam för sådant som de aldrig skulle ha betalat för med egna pengar. Ibland kanske till och med sådant som de direkt ogillar?

Det är säkerligen så att många som kallar sig ”influencer” tycker att vi andra dödliga lever ett tråkigt ”Svenssonliv” och är väldigt ofria i det. Själv lever jag dock snarare ett ”Hanssonliv”. Jag har gjort många egna och personliga livsval som inte alls är ”Svensson”. Det här att resor är så viktigt för mig till exempel. Naturen. Och långsiktig hållbarhet. Att jag valt att verka i en väldigt manligt dominerad bransch. Dessutom förut som chef i 20 år. Att jag bloggar så mycket. Och också hänger så mycket på sociala medier. Och jag skulle dessutom vilja vända på steken här: Jag har nämligen friheten att unna mig att tycka till om både det ena och andra både på och utanför internet och kan då vara helt ärlig i det jag tycker, utan att behöva fundera på hur det ska påverka min inkomst. Det är också en frihet. Och en viktig sådan.

Lockelsen

Men jag kan ändå förstå lockelsen. Jag skulle själv gärna ha ännu mer ledig tid att resa på än vad jag redan har. Tänk att resa få runt i världen och bara visa upp olika destinationer för sina följare. Och få betalt för det! Jag förstår att många lockas av den tanken. Långt många fler än vad det finns utrymme för att försörja sig på det sättet. Så klart.

Och för andra är kanske lockelsen att få hålla på med att prova kläder hela dagarna eller att kommentera fotboll eller lyssna på musik på heltid. Eller läsa böcker. Och få betalt för det. Även i de fallen är det så klart långt många fler som lockas av det än vad det finns pengar att tjäna.

Och det här är början till de största problemen med den här fejkbubblan som många av influerarna verkar i. Det gäller att slå sig fram. Vilket får många att försöka ta till fuskmetoder.

Fejk

På Instagram har fejk funnits med redan från första början. Redan från dag 1. Men jag upplevde att fejkandet var enklare att se igenom i början. Metoderna har blivit mer invecklade efter hand och därmed svårare att se igenom. Från att ha varit ganska enkelt och transparent har det blivit allt mer av en snårskog.

Så väldigt mycket i Instagram-bubblan är ju i och för sig mer eller mindre fusk. Från det tämligen oskyldiga fejkandet att filtrera bilder – som vi alla ägnar oss åt – och som inte behöver vara mycket mer förvanskning än att fotografering redan från början handlar om att avbilda en tredimensionell verklighet till en tvådimensionell bild. Och om att välja sina vinklar. Att vilja lyfta fram det positiva i tillvaron handlar ju inte om att medvetet vilja lura någon.

Och igen. Det är inte det jag pratar om här.

Utan om ett allt mer galopperande fejk-vansinne. Jag pratar om alla de många som vill ge intryck av att vara influerare, trots att de inte är det. Fake it til you make it.

Låtsasresor

Personer som sittandes hemma i soffan låtsas vara iväg på resor har till exempel förekommit sedan Instagrams barndom. Jag minns hur jag ibland bildgooglade resmål för att konstatera att bilden jag precis sett på Instagram fanns bland de tio översta bilderna för resmålet på Google. Exakt. Samma. Bild. De hade inte ens orkat skrolla ner bland bilderna innan de stal en i högen för att sedan presentera den på Instagram som sin egen och hitta på en liten berättelse om ”sin resa”. Och nej. Det var inte de som postade på Instagram stod som fotograf till originalbilden. När jag upptäckte sådant slutade jag bara att följa de där kontona. Jag pratar här om typ våren och sommaren 2011. Och flera av de här kontona hade riktigt många följare redan då.

Och 2018 avslöjades en stor svensk influerare med att ha photoshoppat in sig själv i andras foton från Paris.

Fuskar till sig följare

Detta med att skaffa sig mängder av följare med mer eller mindre falska metoder har också förekommit redan från början på Instagram. Långt innan det fanns möjlighet att köpa följare. I starten fanns det ingen gräns för hur många du kunde följa och flera av dem som följde mig i början följde miljoner konton. Jag följde så klart inte tillbaka i de fallen. Det var ju väldigt lätt att inse att de inte följde mig för att de ville ha någon interaktion med mig. De ville bara ha många följare.

Med tiden blev det mer sofistikerat. Personer började följa ditt konto för att följa av direkt när du följde tillbaka. När denna taktik snabbt blev vanlig uppstod ännu mer sofistikerade varianter.

Jag testade själv att bygga ett instagramkonto på ett liknande sätt utan att köpa en enda följare – ett extra konto vid sidan om mitt ordinarie – mest för att testa hur pass enkelt det var – och det fungerade. På ett sätt. Men att ha 10 000 följare som du skaffat med sådana metoder gör dig inte till influerare. Inte på riktigt. Det skapar inte den sortens interaktion du vill ha. De som ”följer” bryr sig inte om vad du postar. De ”följer” dig därför att de en gång trodde att du brydde dig om dem och ville visa vänlighet tillbaka. Snart nog gör algoritmerna att dina postningar inte kommer att synas i deras flöden.

Jag såg nyligen ett tips om en dokumentär på HBO som heter ”Fake Famous” och tar upp bland annat detta med köpta följare, köpta lajks och köpta kommentarer men också hur bilder arrangeras och ”content” kan skapas som överhuvudtaget inte har något med verkligheten att göra. Nu har jag inte tillgång till HBO, men bara trailern säger en hel del.

Och hur få betalt?

Idag förekommer det ovanpå allt detta att falska influerare fejkar sponsrade inlägg. Alltså att de låtsas i inlägg att det är fråga om ett betalt samarbete när de i verkligheten inte fått en krona.

Det är alltså inte så enkelt som det kan verka att få olika företag att bara sådär betala för ditt drönarliv.

Och även om du skulle få till riktiga betalda samarbeten med olika företag så är inte heller det guld och gröna skogar. Det finns både skatteregler och regler om marknadsföring att följa. För den som inte vill fuska där också, vill säga. Men om du väljer att fuska på just de områdena och blir påkommen så kan det bli dyrt. Mycket dyrare än det hade varit att göra rätt från början. Jag har skrivit tidigare om hur svårt det är att tjäna pengar på att blogga. Och det är minst lika svårt att dra in pengar via Instagram.

Influerare behöver dessutom brottas med motsättningen i att det som uppdragsgivare kan tänka sig betala för att få uppvisat i deras flöde kanske inte är det som genererar nya följare eller ens ser till att behålla de gamla.

Influencern som lät mamma betala

Ett tyskt gift par som suktade efter fler änentyr än de hade råd med provade därför itsället att ”crowdsourca” pengar till en semesterresa på tandemcykel från Tyskland till Afrika. De bad helt enkelt sina följare att de skulle betala resan. Så att de skulle slippa jaga sponsorer som kräver motprestationer. I samband med detta råkade den unga mannen också beklaga sig över att hans mamma redan hade behövt ta dubbla jobb för att ha råd att finansiera deras resande. (Ja, du läste rätt!) Och då hade de ändå 34 000 följare på Instagram, trots att de själva inte följer någon. Efter alla skriverier är de nu uppe i 40 000 följare. Dock har de inte postat något på 12 veckor nu, så hur bra det går för dem i dag är något oklart. Det pågår ju i och för sig en pandemi också, som alla vet. Men de kom i alla fall iväg på sin resa till Afrika först, på en cykel som deras följare betalat. Även om de också fick stå ut med en hel del glåpord i kommentarsfälten på vägen.

Turistbranchen som tröttnade

Och det är inte bara följare som retar sig både på riktiga influerare och kanske ännu mer på wannabee influencers. Även många i turistbranschen har tröttnat på gratisövernattare och gratisätare.

En ägare till en glasskiosk i Los Angeles satte upp en skylt som meddelar att influencers betalar dubbla priset för glass.

Och ägaren till en liten bar i Filippinerna, som också har några bäddplatser att erbjuda turister, tröttnade på alla mejl som började med ”I’m an influencer” och sedan fortsatte med att tigga gratis kost och logi. Så han skrev följande meddelande på Facebook:

We are receiving many messages regarding collaborations with influencers, Instagram influencers. We kindly would like to announce that White Banana is not interested to “collaborate” with self-proclaimed “influencers.” And we would like to suggest to try another way to eat, drink, or sleep for free. Or try to actually work.

Att det meddelandet blev viralt säger något om situationen, sådan som den var strax innan pandemin.

Själv har jag pratat med en hotellägare på Zanzibar som ofta utsattes för personer som ville bo gratis för att annars skulle de skriva en dålig recension på Trip Advisor eller Google. Snacka om fräckt!

Riktiga influerare

Nåväl.

Självklart finns det många där ute som skapar bra innehåll på sociala medier och några av dem influerar betydligt fler människor än vad de flesta andra av oss gör. Det är dock inte nödvändigtvis de som kallar sig ”influencer” på CV:t. Snarare är det mer sällan som de gör det. Jag tänker på personer som Zlatan eller Greta. (Notera att du vet vilka jag menar trots att jag endast skrivit ut deras förnamn.)

Men den som vill bli superkändis i den klassen utan att först åstadkomma något mer anmärkningsvärt än att bara vara sig själv och åka runt och turista och/eller att prova kläder drömmer faktiskt om något som är i princip ouppnåeligt.

Grunden är i och för sig att vara sig själv. Något som både Zlatan och Greta är bra på att vara. Men sedan behöver du tillföra något mer. Något som är extraordinärt. Och det är det inte alla som har.

Har du det?

Jag har det inte. Och skulle även om jag hade haft det inte vilja vara kändis. Tänk att alltid bli igenkänd. Överallt. Bara det en anledning att inte vilja bli en ”influencer”.

10 kommentarer på “Drömmer du om att bli en ”influencer”? Läs det här först!

    1. Ja, det är också en viktig poäng. Möjligen utgår jag ifrån mig själv här. Men jag tror att de flesta som bloggar skriver av helt andra skäl än för att de vill bli kända. Själv vill jag gärna nå ut med mina texter och mina bilder. Jag skriver för en publik. Det är därför som jag publicerar på internet. Men. Något kändisskap vill jag absolut inte bygga. De som vill bli kändis hänger nog mest på Instagram idag.

  1. Kan bara hylla din text! EXAKT så går även mina tankar. Vi hade nog, initialt, en dröm om att kanske kunna tjäna en slant på bloggandet. MEN det vi har sett gjorde att vi bestämde oss för att skita i det där och istället köra vårt race för vår egen skull. Tack för din raka och ärliga text!

  2. Ja, jisses vilken trist sektor det blivit av det där ”influensandet”. Intressant med tankarna kring ”ofri” – jag ser inte att den som måste ha näsan i mobilen för att ständigt vara närvarande på sociala media är ”fri”. Jag som är egen företagare är inte heller så ”fri” som jag var som lönearbetare då livet tydligt var uppdelat i arbetstid, fritid och annan tid. Vi har alla en piska på ryggen – frågan är väl hur hårt den viner och om den är igång non stop.

  3. Intressant inlägg om influerarna. Det är sorgligt att det som kanske en gång började seriöst har blivit en avart med fejk, fusk och tiggeri.

    1. Jo. Många har nog försökt vara ärliga från början, sett andra fuska och tänkt att ”kan andra, så”. Problemet är ju bara att de genomskådas förr eller senare. Endast ett fåtal fuskare lyckas ta sig hela vägen och komma undan med det. (Det samma för övrigt i många branscher.)

  4. Jag instämmer med övriga om att detta är en mycket läsvärd, ärlig och intressant text. Alla dessa sociala medier som fladdrar runt öronen på oss – vad vill vi med dem, egentligen? Vad är det som driver mig att blogga? Jag vill gärna bli läst och interagera (det är lite av idén, eller hur?), men är inte intresserad av vare sig kändisskap eller irrelevanta annonssamarbeten. Jag vill lufta mina tankar om än det ena, än det andra – och det i sig är ju högst osmart eftersom det ska has en nisch. Jag har ingen nisch. Möjligen är nischen den omöjliga ”allt möjligt”. Jag funderar dock hyfsat regelbundet på att renodla och ”rödtråda”, men har ännu inte kommit i mål vad gäller det. Under tiden fortsätter jag som vanligt …

    1. Jag skriver också ganska brett även om det mesta på något sätt tangerar ämnena resor och destinationer. Det där med att nischa är svårt. Dels har man ju tankar om lite allt möjligt. Dels kan det vara svårt att ständigt komma på nya vinklar i en smal nisch.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s