Det tycks mig ibland som att det finns en föreställning där ute att vi som skriver om resor i egna bloggar tjänar grova pengar på detta. Inget kunde vara mer fel. Förmodligen kan du tjäna betydligt bättre pengar per timme genom att samla pantburkar på stan.
Att blogga är för de allra flesta en hobby som snarare kostar än genererar pengar. Här har jag samlat ihop sju anledningar till varför det är så svårt att tjäna pengar på att blogga om resor, eller överhuvudtaget på att blogga.
1. Google-annonser ger nästan ingenting
Det är många, många år sedan jag lade upp en sida om resor och väder på resmålen, som på 90-talet var en av de allra första och mest besökta sidorna på detta tema. Sidans design blev för övrigt omnämnd i ett exjob på temat webbdesign, när sådana utbildningar kommit igång, som ett dåligt exempel. Den var helt enkelt inte särskilt snygg.
Så småningom bytte vi internetleverantör och jag blev avstängd från att uppdatera min gamla sida på Swipnet. Så jag la upp en ny version på annan plats. Syftet med sidan var aldrig att tjäna pengar. Men jag blev nyfiken på hur mycket det kunde ge med AdSense-annonser, Googles egna annonser, och provade. Sidan låg ute i ytterligare minst fem år och uppdaterades av mig då och då efter hand, innan vi bytte internetleverantör igen och den andra versionen av sidan försvann helt. Totalt tjänade jag 500 kr på detta. Nu minns jag inga siffror på trafiken till sidan, men det var faktiskt riktigt många besök.
Jag gissar att min blogg idag, med den trafik jag har nu efter snart 13 års bloggande, i bästa fall skulle kunna generera någon eller ett par hundralappar per år med den här typen av annonser. Det är nog därför du så sällan ser dem på bloggar idag. Det är helt enkelt inte värt att slösa utrymme på detta.
Dessutom. Den som liksom jag bloggar på en färdig plattform och alltså inte köper sin domän och sin plats på ett webbhotell var för sig och själv sätter upp sin blogg har oftast inte lov att använda den här möjligheten överhuvudtaget.
2. Mer traditionella annonser ger inte heller mycket
Om du vill tjäna pengar på traditionella annonser krävs antingen mycket jobb med att kontakta enskilda företag, avtala om kampanjer, placera annonserna på lämplig plats på bloggen och sedan fakturera. De allra, allra flesta annonsörer är dock inte intresserade av att annonsera på små sajter.
Alternativt tillhandahåller många bloggplattformar en möjlighet att tjäna pengar på annonser som de säljer in och placerar på bloggarna. WordPress.com, som jag bloggar på, har till exempel en sådan möjlighet för den som liksom jag betalar för att blogga och har en egen domän. Det intressanta är att de som erbjuder en sådan här lösning nästan aldrig talar om vilka intäkter det kan ge. Luddiga svar som att ”det är olika” och ”testa och se” är oftast allt du får. WordPress.com anger dock att det behövs tusentals läsare varje månad för att detta överhuvudtaget ska vara intressant. Det indikerar att det även i detta fall för min del kanske skulle handla om ett antal hundralappar till någon eller i bästa fall ett par tusenlappar per år.
Sådana här inkomster är knappast skattefria, så en ytterligare aspekt är hur mycket administration som tillkommer för att dra in de här hundralapparna. Jag har hittills valt att inte testa.
När jag började skriva den här bloggen var det på nu nerlagda Aftonbladet Blogg. De drog in pengar på sådana där Google-annonser. Men en konkurent till den bloggplattformen på den tiden var Metro. De placerade mer traditionella annonser i bloggarna. När de började betala sina bloggare för den reklam som de publicerade i inläggen skrev jag ett surt inlägg om att Aftonbladet borde göra samma sak. Det var fler som skrev sådana inlägg då och det var i någon av de trådarna som en annan bloggare svarade att det vore mer lönsamt att samla pantburkar än att blogga för de pengarna.
Metro betalade då sina bloggare 3 öre per sidvisning. Men som bekant gick vare sig Metros eller Aftonbladets bloggverksamheter för privatpersoner ihop ekonomiskt. Båda tjänsterna är sedan länge nerlagda. Så utifrån det kan vi anta att 3 öre per sidvisning var för mycket betalning.
3. Samarbeten är oftast inte så intressanta att göra
Det kanske vanligaste sättet att tjäna pengar på sin blogg är att skriva blogginlägg i samarbete med olika företag. Ett vanligt upplägg är att du åtar dig att skriva minst 300 – 500 ord om något ämne som ansluter till företagets verksamhet, omnämna och länka till dem men att du i övrigt är fri att skriva vad du själv tycker. Dock brukar de vilja se din text innan de godkänner publiceringen.
Det är i regel inte företagen själva som kontaktar dig som bloggare, utan olika mellanhänder. De flesta som tar kontakt gör det tyvärr för olika spelsajters räkning. Eftersom jag för egen del tagit ställning mot att samarbeta med sådana företag betyder det att jag tackar nej till de flesta som kontaktar mig. Just när det gäller nätcasionon och liknande brukar mellanhänderna i första mejlet inte nämna vilket företag det är de erbjuder samarbete med utan det brukar krypa fram efter hand, varför det blir en hel del onödig mejlkonversation med sådana här företag.
Det är i andra fall det vanligaste att de pengar som erbjuds ligger långt under branschstandard. Jag tackar därför ofta nej även av den anledningen att den betalning som erbjuds är för låg.
Några företag vill dessutom ”helst inte” att du följer svensk marknadsföringslagstiftning och märker ut att det är fråga om ett samarbete. I vissa fall erbjuder de ett högre pris om du inte märker inlägget. Men att göra smygreklam är självklart uteslutet för min del.
Det finns också en gräns för hur mycket du kan tjäna på att göra samarbeten på din blogg utifrån hur dina läsare reagerar. Jag gissar att den genomsnittliga läsaren tycker att det är okej att kanske vart tionde blogginlägg är i samarbete med något sponsrande företag. Det betyder att den som vill tjäna pengar den här vägen i verkligheten behöver skriva minst tio blogginlägg, och inte ett, för att dra in de här pengarna.
4. Samarbeten måste märkas enligt krångliga regler
Men inte nog med detta. Nu har det också kommit rättsfall som säger att vi bloggare måste bli ännu tydligare med att märka ut inlägg som är samarbeten. Helst vill Konsumentverket att inlägg som görs i samarbete med företag ska märkas som reklam. (Men det ÄR ju inte ens fråga om traditionell textreklam där företaget styr innehållet.) Märkningen ska ske i början av blogginlägget, med stor teckenstorlek, och i alla publiceringar på sociala medier som länkar till inlägget. De vill dessutom att blogginlägget ska skrivas med ett annat typsnitt än dina vanliga inlägg och publiceras med annan bakgrundsfärg. Det är när jag läser detta som jag utbrister ”Hur jävla krångligt ska det vara att dra in några korvören på sin blogg? Detta börjar bli skrattretande löjligt!”
Med den plattform jag och många andra använder är det inte ens möjligt att växla typsnitt och bakgrundsfärg mellan inläggen på det önskade sättet. I vart fall inte vad jag känner till.
Vad Konsumentverket vill är en sak. Men det har i ett rättsfall slagits fast att enbart orden ”i samarbete med” i inledningen av blogginlägg inte räcker. (Jag har själv därför använt ”i samarbete* med” där jag sist i inlägget berättar mer under * vad samarbetet innebär, vad företaget betalar och inte betalar för – de betalar inte för att styra mina åsikter som alltid är mina egna – och där jag även använt ordet ”reklamsamarbete” trots att jag inte anser att det är fråga om reklam i traditionell mening. Jag tror att mina skrivningar skulle hålla för en rättslig prövning, men funderar ändå på om jag på något sätt kan göra det ännu tydligare att jag fått betalt för de fåtal samarbeten jag gör här på min blogg.
Om det nu blir några fler samarbeten. Jag börjar allt mer överväga om de är värda allt besvär.
5. Krångliga skatteregler ovanpå det
Intäkter som du gör på din blogg är inte, och ska så klart inte heller vara, skattefria. Det är en sak. Värre är att det ofta är väldigt krångligt att veta vad som gäller i olika fall.
Läs till exempel vad Skatteverket skriver om inkomst av hobby: ”Om du får överskott av din hobbyverksamhet, det vill säga att du tjänar pengar på den, ska du betala skatt för det.” Och: ”Hobby räknas till inkomstslaget tjänst, och i princip alla inkomster från hobbyverksamhet är skattepliktiga. Du deklarerar överskottet av hobbyverksamheten i din inkomstdeklaration på blankett T2 (SKV 2051).” I teorin låter ju detta enkelt men du måste då hålla reda på och spara alla kvitton du har för bloggens utgifter för att kunna fylla i blanketten rätt och kunna klara en eventuell skatterevision.
Ett enlare sätt är då att använda sig av någon av de tjänster som finns för att fakturera för frilansuppdrag. Men då avgår 50% i skatt och sociala avgifter, plus avgifter till företaget du anlitar, från första intjänade kronan. Några avdrag för dina kostnader kan du då inte göra. Detta är på grund av enkelheten den väg som jag, trots att det blir dyrare, har valt. Du får då pengarna utbetalda som lön av tjänst från företaget du anlitar för faktureringen.
Ett tredje alternativ är att starta eget företag, men det arbetet står på inga sätt i proportion mot vinsten. Om du däremot redan har ett eget företag kan du ju däremot fundera på om bloggen fungerar att lägga in i den verksamheten och fakturera därifrån. Då tjänar du några ytterligare procent jämfört med att fakturera via en extern tjänst.
6. Ta för allt i världen inte emot några gåvor
Förr skrevs det ofta om hur bloggare överöstes med gåvor från olika företag som ville att de skulle skriva om prylarna. Sen kom skattereglerna fram. Så jag är faktiskt väldigt glad att jag aldrig har fått en enda pryl skickad till mig. Skatteverket skriver: ”Grundregeln är att du ska betala skatt om du behåller en produkt oavsett om du gör reklam för den eller inte. Det du behöver betala skatt för är marknadsvärdet, dvs. priset som du själv hade fått betala om du köpt produkten i en butik eller på en webbplats.” Värdet spelar ingen roll. Det kan vara alltifrån produkter för små summor till dyrare saker.
”Detta kan även gälla om en vara du fått uppenbart saknat värde för dig både privat och i verksamheten och inte heller använts för något ändamål. Du bör då ange när du lämnar din deklaration vilka varor du fått men som du inte redovisat som inkomst.”
Du behöver också betala skatt för produkter som du har fått men som du ger bort eller lottar ut till dina följare.
”Du behöver dock inte skatta för en produkt som du returnerar eller inte ens hämtar ut.” Tack för det, ändå!
Tänk på att det är listpriset för varan som ska deklareras som inkomst och betalas inkomstskatt för. Inte eventuellt rabatterade priser som kan hittas endast under delar av året. Åter igen. Krånglet. Och kostnaden. För prylar som du förmodligen inte ens funderat på att köpa. Skulle någon någonsin få för sig att skicka något till mig så är det helt klart ”åter avsändaren” som gäller.
7. Ska jag någonsin bli bjuden på en pressresa?
Även resor och hotellövernattningar omfattas av reglerna om att du ska skatta för gåvor som du får som motprestation för arbete. Till exempel om du skulle få för dig att förhandla fram en gratis eller rabatterad hotellnatt mot ett omnämnande på bloggen.
Det samma gäller för övrigt för resor som du gör med ditt ordinarie jobb, om de inte uppfyller kriterierna för tjänsteresa, vill säga. Men nöjesresor som du får som gåva/lön i tjänsten ska du skatta för. Är det så illa att den betalas av någon annan än det egna företaget och klassas som muta sitter du så klart i ännu djupare klister.
Men från allt det här finns ett fint litet undantag. Det heter ”pressresor”. Det har varit så sedan urminnes tider att både anställda och frilansande journalister kan bjudas med på rundresor där hela eller delar av resan är betald. Tempot är oftast högt och den turistbyrå eller annan aktör som bjuder förväntar sig så klart positiv publicitet som resultat av resan de bjuder på. Men ett villkor för att en resa ska räknas som en pressresa, som du alltså inte behöver skatta något förmånsvärde för, är tvärtom att inga överenskommelser finns om att något ska publiceras eller om innehållet i det som ändå eventuellt skrivs. Fint va? Du blir bjuden. Du behöver inte skatta för det och du behöver inte ens skriva en rad. (Hur många fler gånger du blir bjuden om du tillämpar den sista möjligheten är ju en annan femma.)
På senare år har det blivit vanligare och vanligare att bloggare bjuds med på de här resorna.
Det är bara ett krux. Det är aldrig någon som bjuder just mig!
Men ändå
Så finns det då inga positiva ekonomiska effekter av att driva en reseblogg med en växande läsarskara? Jag ser två. Den första och kanske viktigaste är det utbyte med andra resenärer som skrivandet leder till. Jag blir helt enkelt genom interaktion med andra duktigare och duktigare på att själv hitta guldkorn till bra priser.
Och sedan är det en liten grej till. Jag tycker jag faktiskt att jag oftare haft tur med uppgraderingar på framförallt hotell, sedan jag började blogga. En uppgradering kan vilken resenär som helst ha turen att få. Men kanske att ett hotell som ser i min privata mejlväxling att jag har en reseblogg är mer intresserade av att uppgradera just mig och min familj när vi reser. Detta kan jag dock inte veta säkert utan bara ana mig till.
Tyvärr är det ju inte så ofta jag mejlar med hotellen vi ska bo då jag oftast bokar via någon av de bokningssajter som finns. Kanske borde jag ta mig tid lite oftare att berätta att jag är resebloggare inför våra resor? Nåväl.
Jag bloggar inte för att tjäna pengar på det. Det har aldrig varit någon drivkraft. Men jag är genuint nyfiken på förutsättningarna för olika former av journalistik idag och att då göra ett eller annat samarbete ger mig då inblick i hur den här branschen, bloggosfären, fungerar.
Men några grova pengar tjänar jag alltså inte på att blogga. Tvärt om. Jag har inte ens gått plus på det hela. Men det beror ju på hur man räknar. Att blogga är ju ett nöje för mig. Och nöjen har ju ett värde i sig. Eller hur? Att få möjlighet att dela med mig av tips om hållbart resande och vackra platser är drivkraft nog för mig.
Stranden på bilden finns för övrigt på ön Lankayan utanför Borneo.
Bra skrivet. Jag har faktiskt svårt för att förstå hur det kan vara så provocerande för vissa med resebloggar. För mig är det en enorm tillgång att kunna läsa andras resebloggar. De ger ofta en mer realistisk bild över resmål och man kan få information om aktiviteter som är lite mer ovanliga.
Ja, jag har också noterat att det provocerar. Mycket märkligt.
Mycket bra inlägg!
Många tror att man tjänar massor av pengar på att blogga och en del gör det, men de flesta gör det inte, utan det kostar istället.
Jag är lite skeptisk till reklaminlägg för egen del. Vill inte riktigt säja mej till vad som helst och skriva något jag inte riktigt kan stå för. Men skulle Wales turistboard kontakta mig, så….., men det kommer de inte att göra.De är tyvärr alltför tröga.
Ha det bra!
Wow det var mycket av intresse att läsa 👍 jag har bloggat sen slutet på nittiotalet först på web-groups som var en slags blandning hemsida /blogg, sen blev det Windows Live Spaces tills dom lade ner 2010 då slussades vi över till wordpress där jag fortfarande är kvar.. Förr bloggade jag om allt som föll mig in numera blir det bara foton, Roligt att vi hade samma dna-mix 👍 ha en fin dag nu.. Kram 🤗
Tack! Kul att du tittade in här. :)
Stående ovationer från mig! Så bra summerat! Det är verkligen inte något glassigt liv att vara resebloggare, oavsett vad många tror! :)
Det knasiga är att jag ibland känner mig tvingad att skriva att ett inlägg INTE är reklam, bara så att det inte kan misstolkas. (Och då ska jag lägga till att jag tackat nej till alla erbjudanden om samarbeten/reklam som jag hittills fått. Kan bara tänka mig att göra reklam för företag som jag själv använder och ärligt rekommenderar – för mig är det viktigt för ”kvalitetsstämpeln” på min blogg.)
Vinsten med bloggandet är inte pengar, utan kontaktnätet med andra härliga bloggare (som dig), men det blir man tyvärr inte rik på :)
Tack för din fina och kloka kommentar. För mig är det viktigt att ett samarbete inte känns fel och att jag får lov att lyfta fram både plus och minus. Men det är många typer av företag som jag inte skulle kunna tänka mig att göra samarbeten med. Spel och dobbel är bara ett exempel.
Så bra skrivet och så stor igenkänningsfaktor. Förra månaden tjänade jag åtta kronor på min Google-annons vilket är rekord, tidigare har det rört sig om mindre än en krona per månad. Och då har mitt besökarantal ändå ökat ganska mycket på senaste tiden. Och det här med alla nätcasinon som man ägnar tid åt att mejla med innan de avslöjar vad samarbetet egentligen handlar om. Fast nu börjar man ändå lära sig att en luddigt formulerad samarbetsförfrågan i hundra fall av hundra handlar om casino. I övrigt håller jag med Eva om att vinsten är kontakten med alla andra trevliga bloggare.
Tack! :) Och visst är nätverket det ger en stor vinst i sig. :)
Jättebra inlägg Inger. Jag har någonstans lärt mig leva med exakt alla punkter du tar upp.
För mig är det allra jpbbigast med de som hamnar på bloggen för att läsa gratis artiklar, men blir upprörda när de ser att det är ett samarbete. Att jag lagt tjugo timmar på en guide som hen vill läsa gratis, men som jag inte får tjåna pengar på, känns oerhöet jobbigt och orimligt.
Och som du säger, vi skriver alla personligt även om det är ett samarbete. Så håller med. Reklam och annons känns helt snedvridet.
Tack! Ja, just missunsamheten ifall någon tjänar de där korvörena på sitt bloggande bland alla gratistimmar som läggs ner är väldigt märklig.
En mycket intressant läsning om snåriga bestämmelser. Snyggt jobbat och säkert till nytta för många som undrar hur det fungerar.
Att tjäna pengar på en blogg, då bör man ha gedigna kunskaper om hur denna värld fungerar, det är helt otillräckligt att lägga ut Adsense, det pillrar i princip in något öre då och då. Här gäller det att få annonser som dina läsare tycker om och som de då klickar på samt gärna handlar lite. Nej då är det bättre att hitta annonsörer via affilitinätverk, då kan du plocka in annonser som passar din blogg. Men det gäller givetvis också att skaffa läsare till bloggen, de flesta kommer från två stora källor, Facebook och Google. Den första är relativt enkel, skriv bra inlägg i lämpliga grupper, så glider besökarna in på din blogg, För Google är det lite knepigare. Man bör ha lite koll på SEO, sökmotorsoptimering. Eller vetenskapen om hur hamnar jag högt i Googles lista när någon söker efter det jag skriver om. Lös den ekvationen, så blir du stormande rik, det lovar jag. Nu är det inte enbart att skriva rätt texter, utan du ska också vara populär i den meningen att många andra relevanta sidor på ett naturligt sätt länkar till din sida. Då kan du till och med få in några spänn från Adsense. Att få bra länkar till sin sida, är troligtvis ganska viktigt. Jag vet affilitynätverk där man ibland betalar 1250 sek för att man skriver ett inlägg på bloggen, med en lämplig länk. De flesta betalar 600 – 750 sek för att du hjälper till med länktrafik. Titta in på https://interlaced.in/ och bilda dig en uppfattning. Andra nätverk jag använder är awin.com, adrecord.com och tradetracker.com. Det finns väldigt många affiliate, och det går inte att säga om någon är bättre eller sämre än någon annan. Du får helt enkelt analysera din blogg, och se om du hittar lämpliga företag.
Jag tror knappast att man blir så pass rik att man kan glida omkring i världen, lägga upp ett bra inlägg då och då, och hoppas att det genererar penningar. För egen del lägger jag nog fem – åtta timmar i veckan på att försöka hitta bra annonser, där jag dels får klick, dels att det tickar in pengar i min plånbok. Jag tycker jag har lyckas med en del, det har också gått käpprätt … på andra. Så prova, analysera, men framförallt skriv bra helst SEO-optimerade inlägg, med dina nyckelord. Uthållighet är ett nyckelord i branschen.
Tja, jag har väl varit ganska uthållig får jag nog tycka. Och bra med trafik har kg redan till bloggen. Har ju bloggat i många år.
Affiliate är väl betalt per action. Alltså att någon handlar. Har funderat att lägga in några sådana länkar till sajter jag använder och rekommenderar men har i ärlighetens namn svårt att tro att jag med min inriktning på bloggen kan bli ”stormrik” på det. Nu är det ju inte därför som jag bloggar heller, jag har ett fullt tillräckligt bra betalt jobb för mina behov, så jag behöver egentligen inte tjäna extra. Syftet med mitt inlägg var att slå hål på myten att alla resebloggare tjänar en massa pengar på sina bloggar.
Godmorgon
JO, så är det fö de flesta av oss som bloggar, att inkomsten kommer från annat håll, och bloggen blir ett sätt att skriva. Men kan det dyka upp någon liten spänn, så är det ju inte helt fel, den kan användas till att sätta lite extra piff på tillvaron under resan, eller kanske bjuda sig själv på något extra. Enligt min åsikt så har pengar inte den förmågan att de stannar kvar i avsett fack i plånboken, de lämnar glatt. Har du uthållighet och bra trafik, då vore det egentligen synd att inte plocka in några extra kronor. Jag började förra året jobba lite mera intensivt med min reklam, och jag är väl hyfsat nöjd med inkomsterna. Under juli förra året, så drog en av mina bloggar in drygt 15 000 sek. Övriga månader betydligt lägre, men det fick lite blodad tand. Nu har jag skaffat mig planer och strategier, och därmed hoppas jag på än högre resultat. Nu ska tilläggas att jag nyss gått i pension, och kan därmed lägga en del tid, när jag inte är på resande fot. Tid behövs av flera orsaker, dels för att du ska kunna analysera det du gör, och dels för att hitta de samarbeten där du kan hämta in dina pengar. Som jag skrev förra gången så tror jag ändå inte att man kan bli våldsamt rik, kanske mera klädsamt rik. Med det menar jag att det här inte sponsrar din efterlängtade Ferrari, kanske mera klädsamt att du kan ta med resesällskapet och ta er en riktigt god och kanske lite lyxig middag, eller bo på bättre hotell, eller vad man nu prioriterar.
Det finns att göra, och det kan löna sig, men det krävs tid, kunskap, och nyfikenhet samt en god strategi.
Lycka till
Jag tackar nej till förfrågningar då jag anser att det är reklam och min blogg är min och den står jag för. Jag läser inte heller sådana blogginlägg, men jag läser nästan aldrig reklam så det faller sig naturligt.
Förstår absolut den hållningen!