Ön Santa Klara ligger en kort båttur från den baskiska staden San Sebastiáns kajkanter. Ön rymmer både en strand, stigar och unika vyer. Sedan 2021 finns också, i dess fyrbyggnad, den hyllade skulpturen Hondalea.
Få städer kan skryta med att ha en egen vacker ö mitt i en bukt, men San Sebastián är en av dem.
Här kan du njuta av den lilla stranden med utsikt över staden, stigar med picknickområden, och promenera till den unika fyrbyggnaden,
Perfekt för en ö-utflykt
Det ärAnton, min äldsta son, som får syn på att de säljer biljetter till båtutflykter till ön, i den lilla hamnen i San Sebastián-buktens östra hörn. Det är jag och mina båda vuxna söner som först tar en sen pinchos-lunch vid hamnen (Baskiens motsvarighet till tapas) innan vi ger oss av.
Det är i början av augusti och vädret är behagligt. Kanske en bit över 25 grader och sol.
Vår båt avgår klockan 16 och når ön tio minuter senare.
Öns historia
Ön har fått sitt namn efter Sankta Klara av Assisi (Santa Clara de Asís), som grundade den kvinnliga franciskanska orden Klarissororden som utgör den kvinnliga grenen av den franciskanska rörelsen.
Namngivningen av ön hänger samman med att det förr i tiden fanns ett litet kapell, ett så kallat ermitage, på ön som var tillägnat henne.
När pesten härjade staden 1597 fördes de smittade till Eremitaget som då stod där fyren ligger idag.
Stranden
Båten lägger till vid pien alldeles intill den lilla sandstranden på ön. Den är fin, men också ganska nyckfull.
Stranden är nämligen bara synlig under några timmar varje dag. Vid högvatten försvinner sanden helt under vågorna, och då får man istället bada från de stenlagda terrasserna eller piren. Det är en mycket liten strandremsa, bara drygt 30 meter lång. Men den kan kännas lite som en hemlig liten oas mitt i den stora viken.
När vi är här är där inga vågor alls och vattnet är turkost, vilket bidrar till det idylliska intrycket.
Jag ångrar lite att vi inte tog med oss några badkläder, men nu får vi chansen att se oss om på ön istället.
Promenadväg vid vattnet
Vi väljer gångvägen längs öns södra kust. Redan här noterar vi öns spännande geologi. Ön är i praktiken toppen av en undervattensrygg som binder samman Monte Igueldo i väster med Monte Urgull i öster. De båda berg som flankerar den långa sandstranden i San Sebastián och fungerar som naturliga vaktposter i varsin ände av bukten. Berggrunden här är uppbyggd av växlande lager av sandsten och lera (skiffer).
Ursprungligen avsattes dessa sediment horisontellt på havets botten under kritperioden, men på grund av rörelser i berget när den iberiska plattan krockade med den europeiska (och bildade Pyrenéerna) har lagren pressats upp och står nu ofta i branta och lätt vågiga vinklar.
Vi kommer dock inte runt ön, som vi hoppats på utan tvingas vända.
Uppe på ön
Vi provar att gå åt andra hållet istället. Här leder en stenlagd stig genom lummig grönska upp mot bergets topp.
Uppe på berget finns en fin gammal vit byggnad. Jag kan inte riktigt förstå vad det är för slags byggnad, men innan vi går in stannar vi en stund och beundrar utsikten mot San Sebastián. Sjöfåglar seglar snabbt på vindarna och båtar på vattnet nedanför oss.
Konstverket
Jag känner på dörren till byggnaden. Den är öppen. När vi kommer in uppfattar jag först det jag ser som något slags naturfenomen. Jag uppfattar det först som att det är havets vågor som då och då trycks upp med kraft mellan naturliga stenar. Men sedan inser jag hur högt uppe över havet vi är. Och dessutom ser ”stenarna” ut att vara gjutna i metall.
När jag läser på i efterhand för att förstå vad jag har varit med om upptäcker jag att det i själva verket är ett nytt konstverk (från 2021) av Cristina Iglesias. Det heter Hondalea. Verket skapar en dramatisk installation som är avsett att återskapa havets och vågornas rörelser och den lokala geologin. Genom att skulptera ut insidan av fyrtornet har konstnären skapat en bronsbassäng där vatten flödar i takt med tidvattnet, vilket ger en upplevelse av havets urkrafter.
Sammantaget är Santa Klara en ö som är väl värd en utflykt om du har vägarna förbi San Sebastián i Baskien.
Halloj världen! 
Verkligen ett annorlunda och mycket vackert ”konstverk”! De där veckade lagren i berget skulle jag nog stått länge vid, läckert. En fin skildring med vackra bilder om ert augustibesök förra året när något tragiskt hände i ert liv.