Ännu en gång fick det bli en hastigt improviserad resa i sista stund. Den här gången till Spanien och en solförmörkelse.
Jag hade mer eller mindre lovat mig själv att aldrig mer resa till Medelhavet i augusti. I vart fall inga sådana resor före den 20 augusti om de kan undvikas. Det handlar om trängseln, men också om risken för extremvärme.
Så blev det ändå en resa
Men i sommar har våra vuxna grabbar drivit en kampanj att vi skulle åka just dit alla fyra under vår sena semester. Det börjar faktiskt bli några år sedan de var där med oss senast.
Samtidigt har vår äldsta son saker att fixa inför en utbytestermin utomlands, innan något kan bestämmas definitivt för hans del.
Så kommer det sig att jag med endast några få dagars varsel står inför att – trots allt – boka en resa till Medelhavet. Resmål i övrigt inte bestämt.
Bara några dagar tidigare har jag fått syn på att det ska bli en total solförmörkelse i Spanien den 12 augusti. Jag som alltid velat uppleva en total solförmörkelse och därför vet att någon sådan inte kommer att inträffa här hemma i Sverige under vår livstid. Nästa totala solförmörkelse i Sverige inträffar nämligen först den 16 oktober 2126. Alltså om 100 år.
Men nu ser jag att solförmörkelsen i år bland annat ska kunna upplevas på Mallorca. Jag konstaterar snabbt att dit är resorna dyra nu, så här tätt inpå. Till Barcelona är priserna mer rimliga, men där ska solförmörkelsen inte bli total. Men däremot från strax söder om den katalonska storstaden och ända ner till en bit söder om Valencia ska månen täcka solen helt och hållet i ett par minuter den aktuell kvällen.
Temperaturen ser inte heller ut att bli allt för odräglig. ”Bara” runt 32 grader.
Efter en kortare konferens med familjen bokar jag tre nätter i Barcelona och fyra nätter i den lilla turistorten Peñíscola som ligger precis på andra sidan gränsen från Katalonien till regionen Valencia.
I Barcelona har vi varit tidigare, men då var grabbarna små. Den här gången är besöket kortare. Vi promenerar och badar. Och äter gott.
Hur dyra solstolar, sa du?
Sagrada Família som är arkitekten Antoni Gaudís världsberömda och spektakulära mästerverk är samtidigt ett världsarv som aldrig tycks bli färdigbyggt. Bygget av kyrkan pågick inte bara sist vi var här, 2010, utan har pågått ända sedan 1800-talet. Byggkranar fortfarande på plats. Vi nöjer oss även denna gång med att se bygget från utsidan, då köerna fortfarande är enorma.
Vi återvänder också till Ciutat Vella (katalanska för ”Gamla staden”) och Plaça de Ramon Berenguer el Gran där vi förra gången bodde på ett i övrigt trevligt hostel i en fin gammal byggnad, men utan luftkonditionering. Den här gången har jag valt den något mindre centrala stadsdelen El Poblenou och ett hotell med luftkonditionering.
På La Rambla, den kända trädkantade gågata i centrala Barcelona, pågår ett stort anläggningsarbete med arkeologiska utgrävningar.
Vattnet i havet är salt och ljummet. Två solstolar och ett parasoll kostar 60 Euro för en dag. Och då är det ändå hål i parasollet.
Och hur svårt att boka tåg?
När det är dags att säga farväl till Katalonien för den här gången upptäcker vi att det inte är så enkelt som jag räknat med att boka tåg till Peñíscola.
Det spanska tågbolaget RENFEs hemsida och app fungerar inte. Det minsta problemet är att alla direkttåg är fullbokade. För det går ändå att göra resan med regionaltåg med ett byte. Ett större problem, är: Du kan lägga in alla uppgifter som behövs, inklusive samtliga passagerares passnummer, innan sidan hänger sig med ett felmeddelande i samband med att du försöker betala. Oavsett val av betalningsmetod. För ja, vi försöker många gånger och på olika sätt. Först därefter ser vi på nätet att det tydligen inte är helt ovanligt med den här typen av tekniska problem hos RENFE. Jaha.
Nästa dag, som är avresedagen, visar det sig att inte heller biljettautomaterna på stationen fungerar. Som tur är fungerar den manuella biljettförsäljningen. Men först efter att vi behövt påpeka att det enligt deras hemsida faktiskt finns en förbindelse med byte vid tretiden, som inte är fullbokad.
Väl framme på stationen i Peñiscola, som ligger en bra bit ifrån själva byn, beställer vi en taxi som aldrig dyker upp. Trots att vi ringer på nytt och även pratar med taxichaufförer som släpper av passagerare vid stationen. Vi får helt enkelt ta och gå till närmaste busshållsplats.
Inte som jag trodde
Redan under den bussresan framgår det tydligt att platsen är något annat och framförallt något mer än det jag föreställt mig. Det jag sett framför mig när jag googlat är den gamla byn på en halvö med vitkalkade hus och en medeltida borg på toppen. Men längs vägen mot den platsen och längs med hela havet ligger gigantiska hotell. Det ena efter det andra så långt ögat kan nå.
Hemresan blir ännu svårare att boka. Trots att vi den här gången är ute i tid. På stationen hävdar personen i biljettluckan att de saknar möjlighet att boka en så lång resa som till Barcelona. (Hepp!) Detta eftersom de tydligen saknar tillgång till internet. Det slutar med att vi istället bokar resan tillbaka till Barcelona med ett bussbolag.
Men den medeltida byn är verkligen fin och platsen har sin charm. Och även här är havet salt och varmt.
Ska det bli någon förmörkelse?
Efter hand börjar vi dock förstå att det är långt ifrån säkert att vi kommer att få se solen förmörkas. Den totala förmörkelsen ska inträffa 19:32 på kvällen och då står solen ganska nära bergen i väster. Och de flesta kvällar ligger det en molnrand precis där, över bergen.
Och på kvällen den 12 september 2026 är det just så. Solen är skymd bakom molnen. Men vi går ändå ut i naturen, till det fågeltorn som jag följt äldsta sonen till kvällen innan, när han skulle fågelskåda.
På en spång i våtmarken hittar vi en plats lite för oss själva. På vägen dit har vi sett många spanjorer som tagit med sig campingstolar och avancerade kameror. Och på taken till många av hotellen bakom oss har det också samlats mycket publik.
Ungefär en kvart tjugo minuter innan den totala solförmörkelsen glider solen ner ur molnet, till den lilla glipa som finns mellan molnet och bergen. Stort jubel från alla spanjorer.
När vi kisar kraftigt och kortvarigt mot solen kan vi se den som en skära mellan ögonfransarna.
När det sedan är dags på riktigt handlar det om sekunder från det att solen fortfarande lyser mycket starkt, med bara det mycket lilla som nu är kvar vid sidan av månen, till dess att den förvandlas till först en diamantring och sedan en tunn ring av svagare ljus med en svart skiva i mitten. Samtidigt skiftar ljuset på himlen, runt den svarta solen, från den gyllene timmen till den senare delen av den blå timmen på bara något ögonblick. Men helt bäcksvart blir det inte ändå.
Stort jubel igen.
Två minuter får vi av denna utomjordiska upplevelse innan en diamant syns på nytt. Den här gången på andra sidan solringen. Och strax är ljuset igen för starkt för att vi ska kunna se rakt in i solen. Och bara en liten stund senare går solskäran ner bakom bergen.
Tänk ändå att vi fick uppleva detta!
Halloj världen! 
Underbart är kort – tänk att ni fick uppleva detta! Men hade ni inte specialglasögon?
Vilket strul med bokningar m.m., tur att ni är resvana. Jag har varit i Barcelona två gånger, senast när mellandottern pluggade spanska där. Mycket att se och uppleva och köerna till Sagrada Familia var inte så långa då Fina bilder som vanligt i ditt inlägg!
Tack! Nej. Allt gick så snabbt så vi hann inte leta reda på några specialglasögon. När jag bokade resan var det för sent att beställa på nätet och några butiker som sålde dem såg jag aldrig.