Låt mig presentera en för flertalet svenskar helt okänd semesterort på Spaniens östkust. Sevärd främst för den gamla staden, belägen på en klippa på en halvö. Här möts du av stämningsfulla vita hus, trånga gränder och långa sandstränder. Och högst uppe på toppen en medeltida borg, som tydligen ska vara känd från Game of Thrones.
Jag måste ärligt berätta att semesterorten Peñíscola inte bara är den fina gamla staden. Längs havet ligger en närmast oändlig rad av hotell och andra semesterboenden. Orten påminner på så sätt om vilken större charterort som helst vid Medelhavet. Men charterturister hittar du inte många här. Om några alls. Istället är det främst inhemska spanska turister och besökare från grannlandet Frankrike som hittar hit. Och nästan alla kommer med bil. Av den anledningen känns upplevelsen ändå långt mer lokal än flertalet charterresmål.
Och det finns verkligen anledningar till att så många besökare hittar hit. Staden ingår i ett nätverk med Spaniens vackraste platser och den har dessutom haft en viktig historisk betydelse.
Tempelriddare och motpåvar
Ett besök i borgen är något som hör till när du är här. Bra utsikten från taket är värd promenaden upp på bergets topp.
Borgen som ligger 64 meter över havet, och har en omkrets på ungefär 230 meter och en genomsnittlig höjd på 20 meter, byggdes i romansk stil av Tempelriddarna runt år 1300. Den uppfördes ovanpå resterna av en äldre arabisk fästning (alcazaba).
Tempelriddarna var kända som skickliga krigare och rika bankirer, men bara ett par år efter att borgen stod klar förbjöds orden av både påven och den franske kungen.
Fästningen är annars historiskt mest känd för att ha varit verksamt som ett (mot-)påvligt palats. Pedro Martínez de Luna (känd som Papa Luna, eller motpåven Benedictus XIII under den stora västliga schismen) flyttade sitt säte och bibliotek hit år 1411. Även hans efterträdare, Clemens VIII, använde borgen som (mot-)påvesäte.
Splittring och kaos
Den stora schismen (eller den västliga splittringen) kallas åren mellan 1378 och 1417 när katolska kyrkan hamnade i ett rejält kaos om vem som egentligen var den rätta påven. Allt började efter att påve Gregorius XI flyttade tillbaka kyrkans högkvarter från franska Avignon till Rom. För när han dog och Urban VI valdes till ny påve blev det snabbt bråk, mycket på grund av det starka franska inflytandet i kyrkan. De franska kardinalerna vägrade nämligen att godkänna valet och utsåg istället en egen påve, Clemens VII, som så småningom efterträddes av Benediktus XIII. Plötsligt satt Europa där med två rivaliserande påvar samtidigt, en i Rom och en i Avignon. Det hela utvecklades till ett infekterat politiskt maktspel som gjorde att respekten för påveämbetet snabbt kördes i botten.
Efter flera misslyckade försök att lösa bråket försökte man med ett kyrkomöte i Pisa år 1409. Det gjorde bara saken värre. Mötet dömde ut de gamla påvarna i Rom och Avignon som olagliga och valde en egen. Men eftersom de gamla vägrade avgå slutade det med att man hade tre påvar samtidigt som alla påstod sig bestämma. Till slut ordnade kejsar Sigismund av Ungern ett nytt möte. Den här gången i Konstanz år 1417. Där lyckades man äntligen enas om en enda ny påve: Martin V.
Men vår motpåve, Benediktus XIII fortsatte att protestera, och hävda sig vara den rätta påven. Men nu tröttnade till och med fransmännen. Och därav flytten till Peñíscola. Med efterträdarens död dog dock schismen ut och det fanns åter endast en påve, som alla var överens om.
Men med en annan, om än mer osannolik, historisk utgång hade alltså Vatikanen idag kunnat vara belägen här i Peñíscola istället för i Rom.
Att strosa genom gränderna i gamla stan
När du, mätt på historiens vingslag, går ut genom borgens port får du syn på en fyr. Den bjuder på en härlig visuell kontrast, då den elegant står placerad precis under de råa murarna från den gamla tempelriddarborgen. Precis som nästan hela den gamla staden, utom borgen då, är fyren vitkalkad. Den är också historisk, men från ett betydligt senare datum. 1899 närmare bestämt.
Och nu är det dags att gå lagom mycket vilse bland de vitkalkade husen med intensivt blåmålade fönsterfoder. Husen pryds av också av pelargoner, bougainvillea och olika gröna växter.
I gränderna står restaurangernas bord uppställda. Här blandas dofter av hav och paella. Kanske ta en lunch? Eller en sen middag om det mer är tid för det? Souvenirbutikerna är också många.
Bland alla butiker och restauranger dyker det då och då upp platser som påminner om att den gamla staden är rotad i historien. Kanske stöter du på församlingskyrkan Parròquia Santa Maria. Den bjuder på en lågmäld mix där en enkel, medeltida gotisk grund möter ett modernare klocktorn från 1700-talet.
När jag kliver in i den här kyrkan i jakt på en stunds lugn och svalka märker jag att det pågår någon slags byggnadsarbete vid altaret. Därifrån hörs 80-talshits från snickarnas medhavda stereo. Jag tänker att på 1980-talet skulle nog ingen spansk snickare vågat sig på att ta med sig så pass värdslig musik in i kyrkan. Men det är andra tider nu. Något som de här arbetarna på en och samma gång har lyckats med att både uppfatta och ändå inte fullt ut hängt med på.
Det är annars en sval oas att kika in i, och här förvaras skatter som en gång tillhörde just Papa Luna.
Inte långt därifrån ligger kyrkan Església de la Mare de Déu de l’Ermitana som nästan smälter ihop med de intilliggande fästningsmurarna.
Stadsmuren i Peñíscola bestod ursprungligen av medeltida murar från tempelherrarnas tid, men byggdes om kraftigt under 1500-talet under kung Filip II. Den bidrar med sina portar, torn och vallgrav till platsens charm.
Våtmark och stränder
Bakom raden av hotell längs kusten hittar du spänger och fågeltorn i våtmarken Marjal de Peñíscola.
Fågelskådningen här är som bäst under våren och hösten. Då passerar talrika flyttfåglar området längs Medelhavsrutten. Bland annat olika vadare, hägrar och tättingar. Även vintern är fin för att se övervintrande sjöfåglar. Sommaren har däremot färre arter och stark hetta.
Peñíscola erbjuder siste, men inte minst, två breda stränder med fin, gyllene sand vid Costa del Azahar. Den 5 km långa Playa Norte bjuder på utsikt mot den historiska borgen, medan lugnare och långgrundare Playa Sur passar barnfamiljer perfekt.
Halloj världen! 