Alghero – vilken besvikelse! 

Alltså! Vi var här för 10 år sedan Maria-Pia-stranden var alldeles, alldeles underbar! Men idag, när vi återvände, blev jag riktigt, riktigt besviken. Här råder rena kaoset och jag börjar undra om turismen på flera håll i Europa just i år, 2017, runnit över alla bräddar och blivit mer än vad orterna klarar av. Alghero verkar i alla fall vara en sådan ort som fått fler besökare än den tål.

Dyrt runt Olbia
Eftersom jag klantade till min bokning till Sardinien den här gången och upptäckte först efter det att jag bokat flyg till och från Olbia att det inte fanns några riktigt bra boendealternativ kvar i området. Jag bokade ändå två rum och tre nätter i Porto San Paulo på ett lite onödigt dyrt lägenhetshotell. Men det var vad som fanns kvar. Alternativen i Alghero var fler så jag bokade tre nätter här också. Idag åkte vi dyr taxi hit. Med facit i hand borde jag ha kollat upp alternativet att hyra bil, men det hade jag nu inte gjort.

Smidig taxiresa
I alla fall åkte vi genom ett vackert landskap och kom smidigt till vår lägenhet i Alghero som vi så här långt är mycket nöjda med. Givetvis ville vi genast gå ner till stranden och äta lunch på vår favoritrestaurang från senast.

Fullpackad Lido-strand
Så vi packar med oss badgrejorna och börjar gå. Vi går förbi Lido-stranden som är alldeles fullpackad med folk. ”Stackare”, tänker jag, ”de känner nog inte till den fina Maria Pia” och funderar på hur jag ska skriva ett blogginlägg om hur man hittar dit så att mina läsare ska slippa göra samma misstag som de som ligger på Lido. Just precis så lite anar jag vad som väntar oss.

Uppmuntrande ord
Jag peppar 11-åringen som börjar bli trött och ifrågasätter om det verkligen finns en restaurang på stranden. ”Så klart finns den kvar, här verkar ju vara fler turister nu. Det kommer att orna sig.”Vi passerar lägenhetshotellet där vi bodde förra gången, affären där vi handlade, restauranger där vi åt, sjukhuset som ligger där stranden börjar och börjar så gå ner genom pinjeskogen mot stranden. Fortfarande anar jag ingenting.

Sjukt trångt
Nu börjar jag skymta vattnet mellan träden. Det härligt turkosa! Men ganska direkt börjar jag också skymta alla parasol. Vi kommer ner på stranden och upptäcker hur folk nästan ligger på varandra på stranden. Det är sjukt trångt! Vi går ner för att följa strandlinjen och flera personer ligger så långt ner att de har fötterna i vattnet. Eftersom jag har skor på fötterna tvingas jag kliva över deras ben för att ta mig framåt. På någon sträcka är det parasol-uthyrning, där är fullt på solstolarna men inte alls lika trångt i övrigt eftersom de inte tillåter andra att lägga sig här. Därför är det lättare att följa stranden den biten.

Inga bord lediga
Någonstans här kommer vi ifrån varandra. De andra tre är före mig. Jag går förbi en restaurang som jag bedömer inte kan vara vårt gamla stamställe och kryssar mig fram bland filtar, handdukar och badleksaker till nästa ställe. När jag kommer dit tänker jag att det måste vara rätt, men ombyggt. De andra är inte här så jag tar ett bord för fyra. Anders ringer. De är vid den andra restaurangen. Det är rätt ställe men de har inga bord lediga. ”Kom hit”, säger jag, ”jag har ett bord”. Men när servitrisen kommer blir jag bortkörd. Trots att det finns flera lediga bord finns det inga platser. Allt är reserverat. Jag ringer Anders igen. När han inte hör vad jag säger skriker jag i telefonen ”Det är fullt här också!”. Moget. Flera restauranggäster tittar på mig med stora ögon. Då har jag redan suckat högt över att jag först inte fick igenom telefonsamtalet.

En meter pizza
Nåja, vi har ju passerat flera restauranger ute vid vägen och går tillbaka till dem. En efter en. Och konstaterar att det är fullt där också. Till sist hittar vi ett ställe som i och för sig inte kan erbjuda oss att välja från hela menyn. Men pizza kan de fixa. Vi är inte knussliga och beställer en meter av pizzan 4 stagioni och äter med god aprit. Det smakar i alla fall mycket gott nu när vi väl fått tag på något att äta.

Tillbaka till rummet
Minstingen, som är 11 år, kräver nu att få ta det lugnt på rummet ett par timmar vilket vi går med på. Jag köper till luftkonditionering och skriver det här inlägget. Anders och 13-åringen handlar mat till kvällen och till frukost imorgon. Pojkarna leker med sina telefoner och Anders tar en tupplur.

Nytt försök 
Nu är klockan fem och nu ska vi göra ett nytt försök med stranden. Det brukar kunna vara mindre folk på stränderna runt Medelhavet så här dags. Håll tummarna för att det finns en plätt sand att lägga handdukarna på…

Ohållbart
Förutom problemen med klimatpåverkan från flygresorna tycks det som om turismen på flera håll i Europa passerat en gräns där den även på många andra sätt börjar bli ohållbar. Det har ju varit protester på flera håll mot turismen just i år. På Mallorca och i Venedig bland annat. Och så här kan vi inte ha det! Frågan är vad som kan göras åt saken…

18 kommentarer

Filed under hållbart resande, resor

18 responses to “Alghero – vilken besvikelse! 

  1. stefan

    Hej
    Vilken månad var ni där senast ? Kanske beror alla turister på att det är i mitten på högsäsongen ?
    I Torrevieja är det lite folk i Januari, mycket i juni och jätte, jätte mycket från mitten av Juli och Augusti.
    Vi funderar på att åka till Torre på Höstlovet, mindre folk då ?

    Hälsningar till er alla från oss

    • Ja, det har så klart betydelse också. Vetinte hur mycket som är förändring mellan åren och hur mycket som beror på val av månad. För tio år sedan var vi i Alghero ungefär en månad senare…

  2. Det kändes inte bra att klicka på gillasymbolen, men det var intressant läsning. Jag känner igen det.från Korfu och Kreta där.de där små ensamma badvikarna vi hittade när Kent och jag var där.ensamma innan barnen föddes, de finns inte kvar istället är det stora hotellområden där.

  3. Så synd att upplevelsen blev så negativ. Jag skulle ha känt likadant. När vi var i Alghero, i slutet av maj för ett antal år sedan, var det inte alls så. Vädret var kanske inte det allra bästa men det var gott om plats överallt och vi mötte bara vänliga människor (jag fick öva mycket på min italienska :) ). Det gäller kanske att tänka efter vilken period man ska boka en resa och när det resmålet är mest välbesökt.

  4. ogamotoga

    Det är så trist när det blir den massturism. Känner av det här hos mig också. Vill knappt gå utanför dörren innan 22.00, när de flesta gått hem till hotellen, eller sitter och käkar. Restaurangbesöken blir tidigare och tidigare här hos mig också. Passa på när alla är vid havet eller poolerna, problemet är bara att det är stekhett.

  5. Hm. Alla vill åka och fler och fler har råd. Bortsett från miljöaspekten borde lösningen vara att förlänga säsongen, lättare att få ledigt andra tider än juli och augusti. Samt att fördela tursimen jämnare över Europa. Alla måste inte åka till Mallis och Kreta. Där har ju vi resebloggare en möjlighet att hjälpa folk att få upp ögonen för mer udda resmål i stället. Där man är glad över varje turist man kan få?

    • Jag tänker lite i samma banor. Att ställa om samhället med hur ledigheterna är fördelade över tiden är en långsam process. Men det kommer att behöva ske av flera olika skäl där digitaliseringen kanske är det främsta. Så länge behövs bättre information. Både om var och när det är överfullt men också om udda resmål. Och visst har vi en viktig roll att spela här! 👍

  6. Och ändå hittade vi en strand på Sardinien där vi var helt ensamma fyra eller fem dagar i sträck i juli 2015. Men då var det förstås långt till närmaste hotell, restaurang eller butik …

  7. Tror att det skulle hjälpa med längre säsonger och att inte alla samlas på visa platser. Jag har hört en del säga att det är för mycket turister på Kreta,
    synd när det blir sådana svepande beskrivningar. Vi har massor med platser där man knappt ser en turist. Och jag tror också att turistnäringen måste hitta tillbaka till 80-talet med mer småskalighet och inte bara ha inriktning mot sol-och-bad. Det finns så mycket annat att göra och uppleva – även för en ”charterturist”.

  8. Pingback: Alghero, Sardinien – mer än bara besvikelse | Halloj världen!

  9. Pingback: Trångt om saligheten | bara brittiskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s