För mig är Paul Andersson mest av allt en romanfigur. Han förekommer nämligen flera gånger i Birgitta Stenbergs självbiografiska böcker ”Kärlek i Europa”, ”Apelsinmannen”, ”Spanska trappan” och ”Rapport”. Där befinner han sig på platser som Paris och Rom och beskrivs som ett karitmatiskt, självutnämnt geni med en ganska extremt självförbrännande livsstil.
När jag för länge sedan fick syn på en pocket med hans samlade dikter kunde jag inte låta bli att köpa den. Jag tror att jag ville åt det där påstått genialiska. För det var inte bara Paul Andersson själv som ansåg att han var ett litterärt geni. Även några av 1950-talets främsta litteraturkritiker hade utsett honom till det.
Flera gånger har jag försökt närma mig dikterna i boken. Men det slutar alltid med att jag ger upp. Det behöver inte betyda att han inte var ett geni. Bristen kan lika gärna vara min.
”Ett andetag djupt är livet”, heter diktsamligen. Flera gånger har jag letat i boken efter en dikt som heter som boken. Och googlat. Men utan att lyckas. Nu i coronatider har jag plockat fram boken igen. Bläddrat igen. Och igen. Bläddrat utan att läsa. Skannat av sidorna efter rader som börjar med ”ett”. Hoppats på att de där raderna där titeln förekommer ska säga något viktigt om livets villkor. För just ett andetag djupt är ju livet. Inte minst i dessa tider.
Är jag själv rädd för att dö i covid-19? Inte så särskilt. Egentligen. Riskerna är ju ändå ganska små. Men jag vill helst undvika att bli allvarligt sjuk. Vill inte förlora lukt och smak, behöva kippa efter luft eller bli långtidsjuk i trötthet och sega tankar. Och likaså önskar jag att de jag älskar och bryr mig om också slipper få denna obehagliga sjukdom. Dessutom tänker jag på alla dem som har oturen att drabbas av det ofattbara. Sin egen eller någon nära anhörigs plötsliga död. Så visst väcker denna pandemi tankar om livet och döden. Och uppfylld av sådana tankar börjar jag alltså igen leta efter några, kanske genialiska, strofer som skulle kunna tillföra något. Oklart exakt vad.
Och så till slut hittar jag dikten där strofen förekommer. På sidan 254. ”Se de finfördelade näten”, heter den. Den som vill läsa hela dikten får köpa boken, tänker jag. Men här är några strofer:
Ett andetag djupt är livet
och döden dröjer ett pulsslag borta.
Så är de finfördelade näten lagda,
rökar i vattnets dagrar,
tunna rökar som lättar, tonar och flyr.
Ett andetag djupt är livet
ett pulsslag borta är döden.
Dikten verkar handla om en fisketur. Är den genialisk? Jag vet inte.
Inte säger den mycket om covid-19 i alla fall. Hur jag nu kunde få för mig att den skulle göra det. Inte mer än just det som redan bokens titel säger. Att livet bara är ett andetag djupt.
Paul Andersson själv dog 1976, bara 46 år gammal, i sviterna efter mångårigt narkotikamissbruk. Och igår dog Maradona.
Jag ställer tillbaka diktsamlingen i bokhyllan.
Halloj världen! 
”Ett andetag djupt är livet
och döden dröjer ett pulsslag borta.”
– så vackert. Och på sitt sätt genialt att fånga något så stort med få ord.
Absolut. Just de orden är helt klart geniala.
Näten är nog snarare en metafor skulle jag tro om jag tolkar det jag läst om PA. Jag tror inte jag har läst något av honom men vad jag vet så har han gått i Verlaines, Rimbauds och Baudelaires fotspår och levt just ett självförbrännande liv där dröm och hallucinationer hyllas. Vad jag förstår så är diktboken en samling av alla hans verk och då har man nog bara valt en dikt som man tyckte passade som namn på samlingen. Är dikten lång? Jag är nyfiken på den men vet inte om jag är beredd på att köpa den bara så där.
Men det passande rader du har valt ut, det är nog så många känner idag.
Så här lyder hela dikten, som alltså heter ”se de finfördelade näten”:
”Se de finfördelade näten,
lätta rökar som driver i vattendagrarna kring havet, den tunga smaragden med rutiler som väldiga stänk av världsljus och skuggor ur världen, med plymer, fradgande träd som fräsande skjuter ur djupen upp och vänder till flodtid mot vilan, snärjer ytan, stiger i strömmarna tills, en igenvuxen trädgård lik vattnet klöses som vindar rivs tills vindilar sänder i världsstridens lekar.”
Ett andetag djupt är livet
och döden dröjer ett pulsslag borta.
Så är de finfördelade näten lagda,
rökar i vattnets dagrar,
tunna rökar som lättar, tonar och flyr.
Ett andetag djupt är livet
ett pulsslag borta är döden.
Vad havet silar av solljus,
vad du ser av båtarnas fläckiga bukar.
Skuggor i notvarpens böljande andning
som vågslag och strimmor,
havet ser tecknen som snabba rörs
och gudarna tvekar att ge svar
(oavslutad)
Tack Inger! Då kan jag läsa och fundera.
Återkom om du hittar det geniala. :)