Att flyga är inte glamoröst

Jag sitter vid gate 3 på Tallins internationella flygplats. Där finns roliga kubformade snurrstolar och VR-glasögon hänger från taket. Virtual Reality. Jag sätter mig i en av stolarna och snurrar en stund. Men jag struntar i den virtuella verkligheten. 13-åringen sitter i stolen intill och då och då möts vi i vårt snurrande.

Jag slutar snurra och plockar istället upp min telefon ur bakfickan och börjar läsa jobbmejl. Möter den verkliga verkligheten. Egentligen ska du ju inte göra det när du har semester sägs det. Men jag trivs bättre med att hålla undan lite efterhand. Och det passar ju bra att göra det nu när jag ändå har väntetid på flygplatsen.

Börjar gråta
Det är mest reklam för olika utbildningar. Men ett av mejlen handlar om något helt annat och det golvar mig fullständigt och jag börjar gråta. Det är väldigt ovanligt att jag gråter över arbetsrelaterade bekymmer. Senast det hände är över ett år sedan. Då hände det i och för sig flera gånger. Men dessförinnan var det flera år mellan gångerna.

Varför brister det den här gången? Jag vet inte ens riktigt själv. Det är en soppa med många olika ingredienser. Och den smakar både surt och beskt. Egentligen var väl inte det här en jättestor sak. Men fullständigt orimlig. Kanske ordnar det upp sig till det bästa så småningom? Men ibland blir det bara för mycket. Lika bra att det får rinna över. Det lättar på trycket.

Just då kommer min sambo med en mugg te som han varit gullig nog att köpa till mig. Problemet är bara att teet också rinner över kanten. Bokstavligt talat. Det droppar på heltäckningsmattan. Och då brister det för mig igen. Hur kan någon felkonstruera en mugg så att innehållet inte stannar på insidan tills någon druckit upp det? Ett litet problem för mänskligheten. Men nog så stort för mig. Just nu.

Stressigt med bagaget
När det är dags att gå ombord plockas våra handbagage ut att färdas i bagageutrymmet istället för inne i kabinen. Det stressar mig eftersom vi ska byta plan i Berlin. Och Easyjet har ett system där du måste hämta ut dina väskor och lämna in dem på nytt när du har byte. Trots att du betalat extra för att det är anslutande plan. Vi har redan checkat in en större väska men ju fler väskor desto större risk. Jag gör ett försök att ändå ta min väska ombord men blir tillrättavisad. Det är bara att lägga den på bagagevagnen.

Trängsel
Väl ombord blir det lite knuff och buff innan vi kommer på plats. Trots att planet inte är mer än drygt halvfullt. Jag fotograferar trängseln i kabinen och twittrar: ”Det är verkligen inget glamoröst med att flyga. (Inte ens klimatkompenserat.) Skulle verkligen mycket hellre åkt tåg om bara logistiken fungerat…”

Bekvämare med tåg
För så är det. Tåg är så mycket bekvämare, trevligare och ja, mer glamoröst. När det fungerar med logistiken. Och visst tittade jag på möjligheten att åka tåg från Estland till Grekland. Jag hittade en förbindelse mellan Tallin och Riga men sedan skulle vi inte komma vidare utan att passera Vitryssland. Och då skulle långa resvägar och visumregler ställa till det. Att åka tåg till Grekland genom Östeuropa försvåras också av att de enda tåg som som går mellan Belgrad och Aten är ett nattåg som enbart har sittplatser och där biljett endast kan köpas på plats på Belgrads station. Så det fick bli flyg. Den här gången också.

Böcker om miljökrisen
Under flygningen läser jag ett par texter ur boken ”sent på jorden” av Björn Wiman. DN:s kulturchef har länge skrivit om klimatförändringarna. I boken jag läser har han samlat texter i ämnet från de senaste sex åren.

Väl i Berlin kommer väskorna utan problem och det går också snabbt att lämna in den stora väskan igen med självbetjäning. På Berlins flygplats fotograferar jag olika böcker på tyska; en om Greta Thunbergs ”jag vill att ni ska känna panik”, böcker om insektsdöden, om vattenbristen och Hans Roslings Factfulness. Jag frågar på Instagram om det är ironiskt att dessa böcker säljs just på en flygplats. Själv tycker jag inte det. Jag tycker att det är hoppfullt.

Systemfel
Vårt samhälle är fullt av inbyggda systemfel. Att vi flyger kors och tvärs med fossila bränslen i tankarna är bara ett i raden av dessa fel. De flesta som flyger gör det dessutom utan att klimatkompensera. Men om fler har klimatkrisen och den bredare ekologiska krisen inte bara i flygplanens tankar utan även i sina egna tankar när de flyger så är det bara bra. Förändring börjar med kunskap.

Ombord på flygplanet får vi tjugo minuter efter den utsatta avgångstiden veta att planet mot Aten blir ytterligare tjugo minuter försenat. Jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Dagen är ändå förstörd. Att flyga är inte glamoröst. Alls. Men det fungerar. I alla fall hjälpligt. Väl uppe i luften läser jag vidare i ”sent på jorden”:

”De senaste årens debatt…visar hur värderingar förskjuts i ett samhälle på individuell nivå för att sedan påverka politiken. Om tjugo år kommer det antagligen att vara lika socialt oacceptabelt att göra långa nöjesresor med fossildrivna flygplan som det idag är att röka inomhus eller uppfostra sina barn med våld.”

Framtidens resor
Ja, tänker jag, förmodligen är det så. Om tjugo år hoppas jag att vi kan färdas på andra sätt utan att behöva slå knut på oss själva för att få ihop logistiken. På sätt som är både mer miljövänliga och mer glamorösa på en och samma gång. Tänk dig snabbgående nattåg genom Europa med bekväma avgränsade kupéer för varje resesällskap och en mysig restaurangvagn. En utopi? Ja, kanske. Men tillåt mig att drömma.