Det började med en kommentar i en bloggpost här på bloggen ”Halloj världen!”.
Trots att det såg ut som en spamkommentar valde jag att svara per mejl och fråga vad saken gällde.
Det visade sig handla om ett erbjudande om att sponsra en länk i en bloggpost.
”Just nu arbetar vi med känd klient i biluthyrningsbranschen där fokus läggs på biluthyrning i de Amerikanska städerna San Francisco, New York och Orlando Samt Stockholm i Sverige.
Kampanjen innebär att Svenska bloggare ska publicera en länk i en researtikel/bloggpost om en av dessa destinationer.
Jag tycker er blogg passar utmärkt för kampanjen och undrar därför om ni är intresserad av ett samarbete?”
Jag tyckte att det verkade intressant och ville veta mer. Jag hade länge funderat på att skriva en bloggpost om San Francisco med inbäddade bilder från Instagram som utgångspunkt. Det här verkade alltså passa som hand i handsken. Dessutom är jag nyfiken på allt som har med internet att göra och detta verkade handla om SEO, sökmotoroptimering. Spännande!
David svarade att han arbetar för Unique Digital: ”Avis vill marknadsföra sina kontor i städerna jag nämnde i förra mailet samt Malmö, Teneriffa, Gran Canaria eller Spanien generellt. Kampanjen går ut på resor eller utflykter där en bil är användbar.
Vinkeln på bloggposten är helt upp till dig så länge det har någon relevans att en hyrbil kan vara användbar samt att den har någon av städerna eller Spanien som utgångspunkt.”
David framför nu också att det gärna får vara två bloggposter, en om en av städerna i Nordamerika och en om Europa med ungefär 3-4 veckors mellanrum. I nästa mejl undrar jag vad de betalar och får då veta att det handlar om 1700 för två bloggposter. David ville se texterna innan de publiceras.
Trots att det nu handlade om två bloggposter där jag inte riktigt visste vad jag skulle fylla den andra med skrev jag ihop texten till den första. Vad jag hade missat var att texten skulle vara på runt 600 ord. Min text var för kort. Här tröttnade jag och hoppade av. Min känsla var också att villkoren förändrades efter hand vilket väl bara delvis stämde då detta med 600 ord faktiskt hade nämnts utan att jag noterat det.
Vad jag också grunnat en del på och som skavde lite var själva grejen som sådan. Är det okej med sponsrade länkar? Det där att det skavde lite bidrog också till beslutet. Liksom det skattetekniska kring pengarna. Hur ska de deklareras? Som inkomst av hobby? Innebär det en massa extra administration? Och vad händer med tillåtligheten att använda inbäddade bilder från Instagram om jag tar betalt för en länk i texten i anslutning till bilderna? Jag bedömer att det är okej men vet inte säkert. En annan sak som skavde var att parallellt med konversationen med David så var jag i färd med att boka en hyrbil i Kroatien. Jag jämförde då självklart med Avis innan jag bokade (via Norwegian) men grundpriset för 6 dygn visade sig vara ungefär det dubbla hos Avis. Känns inte riktigt bra att rekommendera något som jag inte väljer själv. När det sedan dessutom blev, som jag upplevde det, krångligare efterhand att genomföra själva uppdraget så blev det droppen.
Men en av frågeställningarna tyckte jag fortfarande var intressant och ställde därför frågan på Twitter idag:
”Vad tycker du? Är det ok att skriva blogginlägg i egen blogg mot betalning för att en viss länk finns med?”
Jag fick flera svar om att det är okej om man anger att inlägget är sponsrat.
Och kanske handlar det just om det? Trovärdighet. Jag vet inte.
Jag vet inte heller om Unique Digital har något emot att man anger att bloggposten är sponsrad. Jag tänkte aldrig på att fråga. Jag borde nog ha rådgjort med Twitter i ett tidigare skede.
Jag har i och med detta inte tagit ställning vare sig för eller mot fenomenet. Den här gången blev det i alla fall så att jag valde att avstå. Och publicerade igår blogginlägget ändå men utan den sponsrade länken.
