Minns du den där geniala grafittin i Vancouver som målades över för ett år sedan?
Samma artist, iheartstencils, har också målat den här bilden:
.
Också ganska bra. Eller hur?
För den som läser i mobilen och har svårt att läsa de små bokstäverna så lyder texten i form av tre sms:
”I hate you.”
”Sorry, auto-correct…”
”I heart you <3."
Filed under bilder
Du har väl sett dagens snackis? Vissa uppfattar klänningen som vit och guldfärgad. Andra ser den som blå och svart? Faktum är att bilden faktiskt ÄR blå och svart men att den lika gärna HADE KUNNNAT VARIT vit och guld. Hur kan det komma sig?
Här är bilden som förklarar mysteriet;
Det handlar om att hjärnan ”lurar ögonen”. Vår hjärna är konstruerad för att tolka information från våra sinnen utifrån omständigheterna. En sådan omständighet är vilken slags ljusförhållande/belysning som råder för tillfället. Beroende på om din hjärna tolkar bilden som fotograferad i mörker med gul belysning eller som i skugga mitt på dagen kommer du att se bilden olika. Visst är det spännande?
Jag tänker att den som främst ser klänningen som ljusblå och brun har en fördel som fotograf. Då ser du bilden som den faktiskt ser ut. Och inte en omtolkning av bilden. Hur din hjärna omtolkar en bild behöver nämligen inte överensstämma med hur andras hjärnor gör det…
Bilderna är inbäddade från en amerikansk artikel.
Jag satt och bläddrade i boken ”100 klassiska sevärdheter” i går.
Boken börjar med Nordamerika. Och allra först ut bland sevärdheterna är totempålarna i Stanley Park i Vancouver. Jag tänkte att jag skulle kolla hur dessa skildras på Instagram så jag sökte på taggen #stanleypark. Det intressanta är att det alls inte är bilder på totempålarna som dominerar taggen.
Istället är det en annan bild som förevigas om och om igen, även om taggen i och för sig innehåller en stor blandning av motiv:
Begränsar du din sökning till platsen ”Second Beach” blir procentandelen bilder med detta motiv betydligt högre:
Bilderna taggas ofta även #nobodylikesme och konstverket heter alltså uppenbarligen just ”nobody likes me”. Grafittikonstnären tycks gå under signaturen I♥ och konstverket vara helt nytt. Det verkar vara runt en vecka gammalt. Motivet sprids frekvent på Instagram och Facebook även av personer som sannolikt aldrig satt sin fot i Vancouver. (Det har inte jag heller och jag sprider ju också bilden vidare nu. :)
Jag tycker att bilden på pojken som skriker ut sin förtvivlan över att varken ha fått några kommentarer, likes eller nya följare på Instagram är en väldigt träffande kommentar till den tid vi nu lever i på ett lite tragikomiskt sätt. Samtidigt som den är stilistiskt snygg. Inte konstigt att den sprids på nätet.
Jag är ingen vän av illegal grafitti och anser att den normalt ska väck så snabbt som möjligt. Att ta bort grafitti är att signalera att samhället bryr sig om värdet på sin infrastruktur.
Vad jag vet kan just det här konstverket i och för sig ha tillkommit fullt lagligt. Oavsett vilket hoppas jag att parkförvaltningen i Vancouver låter det vara kvar. Uppenbart väcker det intresse och har ett värde för många runt om hela jorden. Det skulle rent av kunna bli en stor turistattraktion för Vancouver. Kanske med ett kortare bäst-före-datum än totempålarna i och för sig. Just samtidskommentarer har en tendens att åldras fort. Men ändå.
De här tankarna får mig att fundera vidare över vad det är som gör sevärdheter sevärda. Jag tror att det har något att göra med att de sticker ut, är estetiskt tilltalande, men också – trots allt – att de säger något om sin samtid.
Så kanske har den där väggmålningen ändå ett bestående värde? Vi får väl se vad som händer. Kanske kommer den med i en framtida lista över världens främsta sevärdheter?
(#3 #blogg100)
Vi sitter just nu på tåget i Kristianstad på väg hem till Karlshamn. Vi har åkt tåg i över ett dygn nu och är ändå inte framme.
En vecka har vi varit iväg. Sju nätter. Varav två på nattåg i Norrland.
Vi har rest Karlshamn-Riksgränsen tur och retur, sett vackra landskap passera. Tre älgar, en räv, svenska städer och vackra solnedgångar.
Vi har tittat förbi släkten också kan man säga. De stod och vinkade på en balkong när vi for förbi! :)
Barnen har tittat mycket på DVD. Vi har också läst böcker för barnen. Och de har lekt med sina leksaker. På en av bilderna nedan åker Yoda skateboard i en djurpark.
Betrakta bilderna 3,4 och 6 som mitt bidrag till veckans fototrisstema: lång. Eller varför inte alla bilderna som en extralång triss?
Det här är ingen dagboksblogg. Den handlar inte om mig. Utan om mina intressen. Men nån gång gör jag ett undantag. Som nu.
För första gången lever jag numera pendlarliv. Det är mörkt när tåget går på morgonen 6.37. Tåget går till Kristianstad. Det fungerar bra att åka tåg men jag hade önskat fler tågavgångar än en i timmen.
Där jobbar jag med kommunala vattentjänster. Som chef. Det är verkligen jättespännande att ha bytt jobb för första gången på 14 år. Där finns massor av utmaningar. De dagarna jag ska hämta barnen åker jag hemmåt med tåget 16.38. Då är det ännu lite kvällsljus.
Det är mest på helgerna det blir tid med barnen och jag kan känna att jag är lite för dålig på att ta vara på den. Som idag när jag sov alldeles för länge och bara kom ut ett ögonblick för att se på en snögubbe som de gjort medan jag sov. Och nu sitter och fototrissar istället för att vara med dem…
Filed under barn, bilder, fotografi, fototriss, Kristianstad, mitt jobb, personligt
Jag hittade en annan bild på samma sothöna. Fotograferad vid samma tillfälle. Vad tycker du om den?
Vilken vill du ha?
Islin vann alltså! Nu till vinsten. Jag har utlovat ett av mina foton. Skulle du vilja ha något av dessa?
Eller välj en bild av mina från Flickr. Eller någon härifrån bloggen. Jag hade tänkt mig en förstoring i 30×45 cm. Vad sägs om det? Eller vill du hellre ha den i 20×30 cm?
Filed under AftonbladetBlogg, bilder, gissa
Den här oljemålningen kommer fram varje år till jul. Som framgår av bilden är det länge sedan jag målade den. Överhuvudtaget är det mycket länge sedan jag målade med oljefärger. Det är inte särskilt miljövänligt. Inte alls miljövänligt faktiskt. Och dessutom ett väldans jobb att städa upp efteråt. Däremot är det himla roligt att måla i olja. Kanske borde jag prova att måla i akryl? Kan det möjligen vara bättre ur miljösynpunkt?
Hur som helst. Det här är nog den enda julbild jag målat i olja. Jag har hittat på motivet själv. Men naturligtvis inspirerad av tusen och ett julmotiv. Lägg märke till det svävande klotet i bilden och hur jag låtit ljuset i bilden komma från en punkt mitt ovanför tomten.
 |
| Skogstomte |
Hoppas du får en bra julafton!
Den här bilden innehåller ganska små kontraster i bokstavlig betydelse. Jag provade att öka på dem i efterhand men tyckte bilden blev sämre av det så du får här se den oredigerad. Däremot bildligt sett är det ju en viss kontrast i bilden. Fryser hon inte? Vad tror du?
Filed under bilder
Jag är helt tom i huvudet. Tycker inte att jag kommer någonstans med någonting. Orkar inte ens hitta på en bra rubrik till den här bilden. Men granen orkade vi i alla fall klä idag. Min familj och jag.
Vad skulle du valt för rubrik till den här bilden och denna ytte pyttiga meningslösa text?
Filed under bilder
 |
| Vad heter han som hon är så lik? |
Jag tycker att hon är så lik en programledare. Han som alltid är med han den andre. De är ju alltid i samma program de där två. Och nu kan jag inte komma på vad någon av dem heter. Och när jag kommer på det så vet jag ändå inte vem som är vem.
Kan du hjälpa mig? Vad heter han som hon är så lik? Och vad heter den andre?
Filed under bilder
De växer vid Mörrumsån. Tämligen vilt, vad det verkar. Men det är ju inte någon av de vanliga sorterna. Varken stor eller liten blåklocka. Vet du möjligen vad de heter?
(Du får gärna kommentera inlägget, och/eller ge det en tumme även om du inte vet svaret :)
Filed under bilder
