”Jaha, då var vi i Varberg”, säger jag när jag kliver ur bilen. Jag blir så klart utbuad av familjen. För vi gav oss ju precis av från Varberg. Nu är vi i Trollhättan. Här är vi för ett kortare lunchstopp.
Ingen av oss har varit här förut. Jag förknippar Trollhättan med Saab-bilar och Volvos flygmotorer. Och inte minst Peter LeMarc; ”Du måste sticka från stan, Här är alla ihåliga, Snart är du likadan”
Men nu är vi bara här för att äta, så vi ska nog inte hinna bli ihåliga. Vi väljer Strandgatans Café som finns i Trollhättans Arbetareförenings hus. Vad arbetareföreningen är för slags förening förblir dock oklart. Jag väljer en chèvre-sallad med karamelliserade nötter. Den franska getosten serveras efter oväntat lång väntetid lika oväntat helt kall, men det gör inte så mycket. Vi har semester och osten är god ändå.
Efter luchen går vi längs Trollhätte kanal bort till järnvägsbron och tillbaka igen på andra sidan, via Spikön.
Innan vi lämnar Trollhättan kör vi bort till Kopparklinten där vi tittar på utsikten.
Och jag kan konstatera när vi åker därifrån: Det lilla vi hann se av Trollhättan var faktiskt oväntat fint.
Halloj världen! 
I min barndom/ungdom var jag ofta i Trollhättan. Mamma hade en väninna där och pappa hade en kusin i närheten. Då var det en ganska trist stad, jämfört med vackra Vänersborg i närheten. Sedan dess har jag inte varit i Trollhättan och mycket verkar ha ändrats sedan dess, så kul att få se lite av staden. Däremot har jag besökt släkt i Vänersborg då och då..
Ha det bra!
Kul att du delade med dig av dina minnen från Trollhättan och hoppas att du också får en bra dag!
Vilket vackert hus! Kunde inte låta bli att googla och huset och dess förening har tydligen varit startpunkten för mycket i Trollhättan!
Spännande! 👍
Det ser väldigt fint ut på dina bilder, gillar särkilt den översta och så foten i vattnet.
Tack!