Fårös coolaste crêperie

Ibland har man bara en sådan jäkla tur. Vi hittade till det som måste vara Fårös och kanske hela Sveriges coolaste crêperie helt och hållet av en slump. Men alltså. Vilket ställe! Crêperie Tati heter det och det bör inte missas vid ett besök på Fårö. Särskilt inte om du gillar de mer matiga crêps som kallas galettes och som härstammar från Bretagne i Frankrike. Och 50-talsnostalgi.

Först tror vi att vi har kommit fel.

Jag har i bilen på väg till Fårö sett ut en restaurang på ön som har fått bra betyg på Google och som inte ligger allt för långt från vare sig färjeläget eller de raukar vi har planerat att besöka efter maten. Men när vi parkerat bilen och klivit ut ser det ut som att vi har hamnat på en gammal bilskrot. Första intrycket av platsen är till och med att den ser ut som en mindre miljöskandal.

Här står gamla rostiga bilar, lika rostiga och gamla tunnor, bensinpumpar och allt möjligt skräp från en tid då bensin, olja och andra fossila bränslen andades en ljusnande framtid. Det är alltså pryttlar från mitten av det förra århundrat som vi pratar om.

Vad är ens det här?

Men ur skräphögen framträder långsamt bilden av något annat. Plötsligt är känslan mer ett museum, men ändå inte. Det är för skräpigt och rörigt för att vara något sådant. Men samtidigt ändå för stukturerat för att vara ett skrotupplag. Vad är ens det här?

Det finns ytterligare någon restaurang på platsen, men jag hittar snart en träskylt som visar vägen mot crêperiet. Inne på gården tätnar stämningen. På ett lastbilsflak gör sig ett band klart inför kvällens spelning. På en yttervägg sitter en anslagstavla, flera gamla reklamskyltar och en neonskylt som hyllar Elvis.

Det finns bord ute, men vi bestämmer oss för att sitta inomhus eftersom kvällsluften har börjat svalna.

Roliga detaljer

Inne finns det gott om sittplatser. För att inte tala om hur gott det är om roliga detaljer. Gamla skyltar, kylskåp, lampor, högtalare, plastblommor, ja allt möjligt. Det är rörigt, känns lite bedagat och gör bitvis rejäla avsteg från vad som allmänt kan anses representera god inrednings-smak, men det är samtidigt väldigt charmigt och framförallt väldigt, väldigt coolt.

För oss, som inte kände till stället iförväg blir dessutom överaskningseffekten stor och alla blir genast på mycket gott humör.

En av oss köar för att beställa mat till samtliga och alla väljer någon variant av galette.

Jag läser på nätet att ställets ägare köpte sig en gammal övergiven bensinmack här på 80-talet, där han först började verksamheten med att ordna rock-konserter. Han serverade då öl utan att ha tillstånd och kom så klart i och med det i bråk med myndigheterna. Men idag ska alla papper vara i ordning, konserterna fortsätter, den delen av verksamheten går fortsatt under namnet Kutens Bensin, och verksamheten har på senare år kompletterats med det crêperi som vi nu besöker. Och många fler gamla prylar efterhand.

Dessutom visar det sig att detta är ett Krav-märkt crêperie med crêpes och galettes tillagade med i vart fall delvis lokala råvaror från Fårö och av äkta franska crêpiers från Bretagne!

Det tar inte jättelång tid att få maten som smakar gott och serveras i väl tilltagna portioner. Alla blir mätta och glada.