5 snabba (i slutet av juli 2019)


”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet. Denna veckan om influensers som förstör lavendelfält i Frankrike, solstolar som paxas som vore det ett kosläpp på Mallorca, semesterorterna i Europa som förstörs av massturism, flygbränslet som tog slut på Amsterdams flygplats och varför ingen pratar om buss som klimatsmart.

1. Influensers som förstör lavendelfält
Motsatsen till hållbart resande är ohållbara beteenden på resa. Ett sådant ohållbart beteende är självutnämnda influncers och wannabees som just nu trampar sönder lavendelfälten i södra Frankrike. Några av dem stjäl dessutom lavendel direkt från fälten för att addera en fin blombukett till sina selfies. Andra har parkerat sina hyrbilar så att de blockerar trafiken.

Det är på sajten Petapixel som du i en krönika kan läsa: ”Vad krävs för att driva en bonde till den punkt där han känner att det enda sättet att få dem att sluta skada hans egendom är att skada dessa människors fotografier? … Jag antar att de som besöker lavendelfälten i Valensole i Provence, just fått reda på det.”

Vad bonden har gjort när det inte hjälpte att stängsla in ägorna? Han satte upp en stor skylt på ett fint träd, mitt i den vackraste vyn, med följande budskap: ”Var snäll och respektera vårt arbete!”

Men tror du influerare och andra fotografer brydde sig? Nej, de valde bara andra vyer. Och fortsatte trampa omkring och förstöra.

Så här kan vi inte ha det. Med anledning av detta har jag uppdaterat mitt eget blogginlägg om hur du hittar ditt ”eget” lavendelfält i Provance med ett avslutande PS med en uppmaning att inte förstöra. Egentligen borde det vara självklart.

2. Solstolarna paxas som på ett kosläpp – på Sunwing, Mallorca
På lite samma tema, ungefär ”för många besökare på samma ställe”, har Aftonbladet i veckan visat ett klipp som visar hur turister rusar in för att paxa solstolar på morgonen på Sunwing Cala Bona på Mallorca. Enligt han som filmat är det främst skandinaver som paxar solstolar. De börjar köa en timme innan poolområdet öppnas och klockan 11 är alla solstolar slut för dagen.

”Som ett kosläpp”, beskriver mannen upplevelsen. Crazy, säger jag. Hotell där du behöver paxa solstolar försöker jag undvika. Har dock bott på just Sunwing Cala Bona för 11 år sedan. Då behövde vi inte paxa våra platser i solen. Men så var det också före högsäsong.

3. Semesterorterna som förstörs av massturism
I ytterligare en artikel på samma tema har Svenska dagbladet berättat om hur turism kan påverka el- och vattenförsörjningen för lokalbor och förorena städer. Ja rent av förstöra semesterorter. Och att flera populära resmål runt om i Europa därför har behövt vidta åtgärder för att stoppa flödet av resenärer. Exemplen Mallorca och Venedig, som jag skrivit om tidigare i dessa sammanhang, finns båda med på listan. Ön Capri i Italien, som även den är ett populärt turistmål nämns också.

I Paris har staden ilsknat till mot de dubbeldäckare med turistlass som kör runt och förorenar. I ett uttalande sa borgmästaren nyligen att turistbussar är inte längre välkomna i centrala Paris. I stället uppmanade han turister i staden att välja mer miljövänliga alternativ, “som alla andra”. Som att promenera, cykla eller ta offentliga bussar och tunnelbanan i stället för dubbeldäckarna.

I Österrike finns en by så vacker att man valde att bygga en identisk kopia av den i kinesiska Louyang. Varje dag anländer nu cirka 80 bussar med turister till den lilla pittoreska byn Hallstatt i Österrike, och ut väller framförallt kineser som fotograferar idyllen vid alpsjön.

I Grekland påverkar turismen el- och vattenförbrukningen. Ett stort problem är kryssningsturisterna. Bland annat har Santorinis borgmästare tvingats begränsa passagerarna till 8 000 om dagen på den kända kykladiska ön.

4. Flygbränslet tog slut på Amsterdams flygplats
Över till ett annat hållbarhetstema. Hur vi transporterat oss. Ofta används teknikstrul och förseningar som ett argument mot tåget som färdmedel. Men att tekniska fel även orsakar flygförseningar har man ju hört talas om. Och drabbats av själv också för den delen.

Men sällan i sådan omfattning som på Amsterdams flygplats nu i veckan. Flera flyg från flygplatsen Schiphol ställdes in eller drabbades av allvarliga förseningar sedan bränslet tagit slut på flygplatsen i onsdags. Problemen berodde på ett tekniskt fel hos bränsleleverantören, som inte kunde tanka planen från lunchtid den dagen. ”Det känns hopplöst”, sa resenären Lena Johansson till Aftonbladet.

Vid tiotiden på kvällen meddelade flygplatsen att problemet var löst. Tio timmar utan bränsle till planen. Hej och hå!

5. Ingen pratar om buss som klimatsmart
Tågstrul är ju, som sagt, ett vanligt samtalsämne när det kommer till resandets miljöpåverkan. Europas tågnät är till och med i spillror, påstår Björn Werner, i en kulturkrönika i GP. Men han noterar samtidigt att, trots att bussen är både punktligare och billigare, pratar ingen om en klimatsmart busstur genom Europa.

Frånvaron av bussen i samtalet understryker, enligt skribenten att klimatdiskussionen är en exklusiv sådan: en för de välbeställda, som har råd och tid att resa för sitt höga nöjes skull – samtidigt som de i och med sitt resande helst också vill rädda världen.

Jag tänker att skribenten har både rätt och fel. Rätt i att här och nu kan buss på vissa sträckor vara väl så klimatsmart som tåg. I Europa drivs nämligen även många tåg med diesel och elen till de övriga produceras till del i kolkraftverk.

Han har rätt också i att tåg kan bli väldigt dyrt.

Men. Om vi tänker framåt blir det annorlunda I ett framtida transportsystem är det troligare med elektriska tåg försörjda på sol-el än långfärdsbussar på sol-eldrift. Vilka turister vill sitta och vänta medan batteriet laddas? Och biobränslen kommer tyvärr aldrig att kunna ersätta alla fossila bränslen i global skala. Den som utifrån dessa fakta vill signalera till politiker och privata investerare att det är tåg vi bör satsa på inför framtiden tar därför helst just tåget. Det går ju inte heller att bortse ifrån att tåg oftast är bekvämare än buss.

Men igen. I dagens transportsystem finns begränsningar i tågkapacitet på vissa sträckor. En tågsemester kan på andra sträckor bli orimligt dyr eller lång. Att då välja bussen är i sådana lägen helt klart ett bra alternativ. Så visst är det lite märkligt att nästan ingen pratar om bussturism i klimatdebatten.

Veckans vinjettbild föreställer selfie-fotografering i ett lavendelfält i Provense 2016.

11 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

Skriver om Amorgos


För den som till äventyrs undrar varför det är så tyst här på bloggen om vår senaste resa till Grekland: Det beror på att det är sommar i en sekund. Det gäller att ta vara på varje stund. Men. Det beror också på viss avsaknad av energi. Jag skriver oändligt långsamt. Men skriver gör jag. Just nu på ett utkast till blogginlägg om Amorgos.

7 kommentarer

Under blogg, resor

Söker bot mot efter-semestern-depp


Ett mörkt moln seglar in över den grekiska ön Amorgos just som vi lämnar ön. Det blåser och havet guppar. I just det ögonblicket har vi på ett guppigt hav vi lämnat Greklands förmodligen vackraste ö bakom oss, men har fem dagar av vår resa kvar, på öarna Donousa och Paros, att se fram emot.

De dagarna flyter också iväg och nu är vi hemma sedan en och en halv vecka. Och mitt humör speglar ganska väl den där sista bilden från Amorgos. Mörka moln som ligger och trycker över mitt mående.

Jag har alltid haft lite problem med det där. Att landa i vardagen efter en semesterresa. Ju längre och häftigare resa desto djupare depp. Men jag tycker ändå att det har blivit värre med åren. Eller kanske minns jag bara fel hur det brukar vara? För det borde inte vara så. Jag borde ha lärt mig. Hittat nycklar. Men inte.

Visst. Ett sätt är ju att tillåta sig att vara låg. Bara vänta på att det går över. De där mörka molnen som seglade in mot Amorgos var så klart tillfälliga. När det är högsommar i Grekland kommer solen snart tillbaka efter ett oväder.

Men jag känner mig mer otålig när det gäller mitt efter-semestern-humör och googlar efter snabba lösningar. ”Drick mycket vatten för att undvika jetlag och undvik att dricka mycket kaffe”, är det första rådet jag hittar. Nu dricker jag inte kaffe, så det är lätt avklarat. Check på den. Däremot, om vi ska vara ärliga, kompenserar jag tröttheten med att dricka mycket te, som också är både vätskedrivande och uppiggande. Så. Inga goda nyheter detta.

Att sova mycket är ett råd som jag något lättare tar till mig. I mångt och mycket är det å andra sidan redan avklarat. Men det gäller så klart att vara vaksam på att inte glida tillbaka in i sena kvällar igen.

Ett annat av råden, att komma hem några dagar innan semestern är slut, har jag faktiskt levt efter den här gången. Och jag tyckte faktiskt att det var behagligare att komma hem på en fredag än på en söndag, som vi annars brukar göra.

Likaså är rådet att spendera mycket tid utomhus i stora drag redan avbockat. Utom när jag är på jobbet då. För lika mycket utomhus som på semestern blir det ju aldrig i vardagen.

Att komma igång med motion är ytterligare ett råd. Det har gått sådär. Två pass i simbassängen som borde ha varit fyra är avklarade. Jag skyller på att det var Östersjöfestival hemma i Karlshamn förra veckan.

Bokat nästa resa har jag redan gjort. Det är annars ytterligare ett råd du får om du googlar; just att boka nästa resa. Men jag tycker att det känns skönt att inte ha all planering inför höstlovet hängandes över mig, faktiskt. Men läsa på kanske? Jag såg faktiskt en dokumentär om Borneo, dit vi ska, på SVT igår.

Så särskilt upplyftande var den dock inte.

Det sista rådet är att blicka tillbaka och minnas den resa du just varit på. Som resebloggare borde det vara enkelt. Jag har massor av inlägg om resan oskrivna. Men mitt i efter-semester-deppen tar till och med det emot. Men ändå. Jag tror att jag ska försöka börja där. Och kanske också planera en kortare utflykt, kanske rent av en vandring, till helgen. Om jag orkar.

Vilka är dina bästa råd för att hitta tillbaka till ork och glädje efter semestern?

7 kommentarer

Under personligt, resor

5 snabba (i mitten av juli 2019)


”5 snabba”, en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet, har pausat någon månad när jag haft semester men är nu tillbaka. Denna veckan om flygbolag som ställer in resor till Kairo efter terrorhot, om reseföretaget som gjorde skånska parets bröllopsresa till en mardröm, om drevet på sociala medier mot en flygande ledarskribent, om trafikverkets utredning av nattåg till Europa och om vattenbufflar och vildhästar som sätts ut i Europa.

1. Flygbolag ställer in resor till Kairo efter terrorhot
Igår meddelade British Airways och tyska Lufthansa att de ställer in sina flygningar till Egyptens huvudstad Kairo. BA har meddelat att uppehållet är minst en vecka. Brittiska utrikesdepartementet varnar för en ”förhöjd risk för terror som riktar sig mot flyget” i Egypten. Om detta berättar bland annat Expressen.

Egypt Air har å sin sida, eventuellt något ironiskt, meddelat att de flyger till den brittiska huvudstaden, som vanligt. Men terrorhot skojar man inte bort. Det brittiska utrikesdepartementet har uppdaterat sina reserekommendationer för Egypten, och varnar för en förhöjd risk.

2. Drömresan som blev en mardröm
Martina Malm och Freddy Nilsson köpte en drömresa inför sin bröllopsresa till Seychellerna med det svenska reseföretaget SunRecidence Travel Collection. De betalade 50 000 kr för en resa till ett exklusivt boende med havsutsikt på resmålet. Trots att de jagade på kom flygbiljetterna först fyra dagar innan avresa. Men när de kom fram besannades det inte särskilt beresta parets oro. När ingen mötte dem på flygplatsen, som utlovat, kontaktade de boendet som de bokat genom den svenska resebyrån, men där fanns de inte inbokade. De fick då själva fixa med annat boende. Först ett enklare vandrarhem uppe i bergen och sedan lägga ut ytterligare 38 000 kr av egna pengar för ett boende vid havet. Om detta skriver Sydsvenskan. SunRecidence Travel Collection har nu lovat pengar tillbaka men verkar ännu inte ha betalat ut något.

Så stor varning för det företaget!

3. Drevet mot den flygande ledarskribenten
Det har i veckan pågått ett drev mot Aftonbladets ledarskribent och politiske chefredaktör Anders Lindberg. Kritiken går ut på att han flugit iväg på semester med sin familj. Smygfotograferade bilder cirkulerar. Från när de väntar på en flygplats. Upprördheten över att han flyger visar inga gränser.

Hela drevet bygger på ett medvetet missförstånd. Anders påstås ha proklamerat att folk som flyger borde skämmas. Det hänvisas till en automatiskt genererad tweet med rubrik och länk till en text av en annan ledarskribent på Aftonbladet. Hela drevet utgår ifrån denna.

Den som följer länken till den text twitterkontot hänvisar till och läser texten ser dessutom att det hon som skrivit säger är att folk som flyger ”egentligen” borde skämmas, vilket inte är riktigt samma sak som budskapet i den mer tillspetsade rubrik som Anders konto automatiskt twittrade ut.

Det går så klart att önska att Aftonbladet försåg dessa automatiska tweets med citationstecken. Liksom att rubriksättningen gjordes mindre tillspetsad. Men de som startat drevet har rimligen förstått hur det hänger ihop. Ändå rullar de igång det.

När det har påpekats att det inte är Anders som skrivit att folk som flyger borde skämmas har det i somliga trådar hänvisats till att Anders visat oro för klimatförändringarna allmänt och stöttat Greta Thunbergs kamp. Därför är han ändå en hycklare som flyger.

Men hallå! Vi är många som oroas av klimatförändringarna. Som stöttar Greta. Och ändå flyger. (Jag själv klimatkompenserar – men ändå.)

Väldigt många människor flyger. Väldigt många oroas också av den globala uppvärmningen. Till stora delar är det samma människor.

Ska nu alla vi stämplas som hycklare?

Jag tycker inte det är rimligt.

4. Trafikverket utreder förutsättningarna för upphandling av nattåg till kontinenten
En förutsättning för att fler av oss som oroar oss för klimatet ska kunna ta tåget till utlandssemestern är att det blir enklare att göra så.

Trafikverket har därför fått i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för statlig upphandling av nattågstrafik till europeiska städer.

I uppdraget ingår att lämna förslag på trafikupplägg och resmål, en bedömning av kostnaderna för staten samt en tidplan för genomförandet.

”Redovisningen av uppdraget kommer att utgöra ett underlag vid ett framtida beslut om statlig upphandling av trafik”, säger Lennart Kalander, avdelningschef nationell planering på Trafikverket.

Uppdraget ska delredovisas till Regeringskansliet senast den 15 januari 2020 och slutredovisas senast 30 april 2020.

5. Vattenbufflar och hästar återskapar natur i Europa
Sist en kul nyhet för alla som är intresserade av naturresor. Vattenbufflar och hästar av rasen konik har släppts ut på olika håll i Donaudeltat. Där kommer de enligt en artikel på natursidan återskapa ett mosaikliknande landskap som gynnar biologisk mångfald och naturturism.

18 vattenbufflar har släppts ut på den 3 500 hektar stora ön Ermakov i den ukrainska delen av Donaudeltat. På samma ö har även 23 hästar av ponnyrasen konik släppts ut. Vilda hästar ska även återintroduceras till Rodopibergen i Bulgarien, Velebitbergen i Kroatien och västra iberiska halvön.

Veckans vinjettbild är från pyramiderna vid Giza utanför Kairo 2010.

2 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

20 juli – 20 augusti – nu ska du undvika Medelhavets turistorter

Turister åker färja i Grekland.

Vi befinner oss på en fin strand på ön Amorgos i Grekland ett par veckor innan den riktiga högsäsongen vid Medelhavet när vi råkar överhöra ett samtal vid strandbaren. En annan svensk turist pratar med personen som serverar på engelska. De pratar om just det där. När det är högsäsong. ”From the 20th to the 20th” säger killen som jobbar i baren, och syftar på den 20 juli till den 20 augusti.

Till den här stranden hittar inte jättemånga turister. Å andra sidan finns här inte jättemånga solstolar heller. Få är lediga redan så här i början av juli. Under peeken lär det vara svårt att hitta en ledig solstol om du inte kommer tidigt. Ändå blir det nog aldrig riktigt samma trängsel här som på många andra mer kända turistorter runt Medelhavet.

Trängsel på Sadinien
Vi pratar själva om det där sedan. Att det kan stämma rätt så bra med den 20:e till den 20:e. Att det är då som det är trängsel vid Medelhavet. Att det är den perioden som bör undvikas numera.

Det var för ett par år sedan när vi kom till Alghero på Sardinien den 15 augusti som jag bestämde mig för att undvika sena sommarsemestrar vid Medelhavet framöver. Det var så fruktansvärt trångt på stranden och överallt. Nu visade det sig att just 15 augusti är helgdag i Italien så det blev något bättre sen. Men i min sammanfattning om Alghero skrev jag ändå att du bör undvika augusti då italienarna själva har semester och där är överfullt med turister. Men egentligen är det kanske inte exakt hela augusti som ska undvikas, men däremot en bit av juli också. Från den 20:e till den 20:e alltså.

Protester på Mallorca och i Venedig
Det tycks nämligen som om turismen på flera håll i Europa passerat en gräns där den just den här tiden på året på många sätt börjar bli ohållbar. Det har ju varit protester på flera håll mot turismen de senaste åren. På Mallorca och i Venedig bland annat.

Det beror så klart på vart du reser. Alla orter runt Medelhavet är inte som Venedig, Mallorca eller ens Alghero. Allt kommer på en skala. Men mitt råd är: Har du möjlighet så undvik den 20 juli till den 20 augusti vid Medelhavet.

Värmeböljor
Och bortsett från trängseln så är det här dessutom den perioden när risken är som störst för mer extrema värmeböljor i området. Så det är ju ännu en anledning att undvika de här resmålen den här tiden.

Har du varit i Medelhavsområdet vid den här tiden på året? Är du där kanske just nu? Vad tycker du? Är det för trångt? Eller finns det gott om utrymme till alla?

Strandbar på Amorgos i juli i år men före högsäsongen.

Fullt på Stranden Maria Pia i Alghero under högsäsong i augusti 2017.

6 kommentarer

Under hållbart resande, resor

Här bodde vi på Folegandros

Söker du efter ett bra hotell på Folegandros? Vi bodde två nätter på Aspalathras White Hotel och gillade verkligen stället!

Det här är ett av de nyaste hotellen i Chora – kanske det allra nyaste och det är därmed väldigt nytt och fräscht. Det ligger strax utanför byn så det är ett par hundra meters gångväg in till restaurangerna i den söta by-kärnan. Till hamnen är det 3 km. Hotellet kom och mötte upp utan extra kostnad och skjutsade oss minibuss i och med att vi meddelat vilken båt vi skulle komma med.

Från poolområdet har du fin utsikt över byn och klostret på berget ovanför byn. Nedanför betar ett par åsnor och på avstånd några getter. Tyvärr kunde vi inte mer än ana havet vid horisonten, däremot.

Bra frukost och trevlig personal. Inte jättebilligt men helt okej prisläge. Ett hotell värt att rekommendera!







3 kommentarer

Under boende, resor

De 9 vackraste öarna i Kykladerna, Grekland

Kykladerna är som själva sinnebilden av Grekland. De vita husen med de platta taken, inte sällan med en takterrass högst upp, påminner om sockerbitar som ligger staplade i högar på varandra i det karga landskapet. Sockerbitar med små, små blå fönster och dörrar.

Kyrkorna är i regel också vita med blå detaljer. Ofta med minst en blå kupol. På gågatorna i städernas och byarnas gränder har mellanrummet mellan stenarna ofta målats i vitt. Blommor som hibiskus och bougainvillea i krukor och vid dörrar, grindar och portaler. Söta kattungar som vilar i skuggan. Dessutom har många av öarna flera ljusa stränder med turkost vatten. Därtill det marinblå Egiska havet vid horisonten. Kan det bli mer Grekland än så? Men vilken ö är vackrast?

Det ska sägas med en gång. Jag har inte besökt alla öar som tillhör ögruppen Kykladerna i Grekland. Men dessa 9 har jag besökt. Och jag har bestämt mig för att ranka dem inbördes utifrån hur vackra de är. Jag har, utifrån bilder jag sett, alla anledning att tro att i vart fall listans topp-placeringar står sig mot övriga öar i Kykladerna.

Här är min lista:

1. Amorgos
Det är för mig obegripligt att den här ganska stora ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Den är drygt 126 km² stor och har 1800 invånare, och är den av Kykladerna som ligger närmast den närbelägna ögruppen Tolvöarna.

Den är sååå vacker. Och här spelades för övrigt de drömskt vackra grekiska scenerna in till den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå”. Redan när jag såg den filmen ville jag besöka ön. Men det blev av först nu i sommar. Så här i efterhand frågar jag mig varför jag väntade så länge med att besöka denna alldeles extra vackra ö.

Amorgos är en avlång ö med stundtals branta klippor och mjuka stränder. Landskapet är något grönare än på de andra öarna i Kykladerna, även om skillnaden inte är jättestor. Nära den urgulliga byn Chora som ligger ungefär mitt på ön, 400 meter över havet, finns ett bildskönt Grekisk-ortodoxt kloster från 1000-talet. Det ser ut att vara hämtat ur en saga där det liksom klänger sig fast på en klippa 300 meter ovanför det Egeiska havets alla blå nyanser.

På ön finns flera vackra stränder med kristallklart vatten. Nära huvudorten Katapola finns till exempel den underbart vackra stranden Maltezi och promenaden dit längs turkost vatten går inte heller av för hackor. Dessutom är prisläget här bättre än på de flesta andra öar i ögruppen. Amorgos saknar flygplats men har båtförbindelse med flera öar. En grekisk ö-dröm som måste upplevas!

Jag har också skrivit ett längre inlägg med 14 saker du behöver veta om hela Greklands vackraste ö: Amorgos.

De tre bilderna här liksom översta och sista bilden i inlägget är ifrån Amorgos:



2. Folegandros
Folegandros är en liten och karg ö som nog vill se sig själv som ett lite lugnare och exklusivare alternativ till Santorini varifrån mycket av båttrafiken till ön går. Prisläget på boende och mat är därmed relativt högt.

Huvudorten (Chora) ligger ungefär mitt på ön, vid en brant som stupar 200 meter ner till havet. Högre upp på samma berg ligger ett vitt kloster med en vit gångväg, trappa och mur i sick-sack till, som sammantaget är en vacker syn. Uppifrån klostret kan du med fördel skåda solnedgången innan du äter middag i den extremt bildsköna byn.

Öns yta är 32 km² och befolkningen uppgår till endast 700 personer. Den är känd som en lugn ö utan annat nöjesliv än restauranger och kaféer. Dess närmaste grannar är Sikonos i öster och Sifnos i norr.

Bildsköna badstränder finns här också, som till exempel Agios Nikolaos beach, men de är inte riktigt lika vackra som på Amorgos. Karavostasis heter orten där öns hamn ligger och där även de flesta boendealternativen finns. Men det finns också några hotell uppe i Chora. De tre bilderna här nedan är ifrån Folegandros:



3. Santorini
Jag har tidigare utsett Santorini till hela Greklands vackraste ö. Det var innan jag besökt Amorgos och Folegandros.

Första gången vi anländer till Santorini kommer vi med båt från Kreta. Till den gamla hamnen nedanför Thira. Just så bör man möta Santorini för första gången för att riktigt uppnå den där maximala känslan av förälskelse vid första ögonkastet. De små, små vita husen högt, högt upp på de mörka klipporna liksom klamrar sig fast på brantens kant. Den visuella dramatiken är slående. Det är inte undra på att det är här som så många av alla grekiska vykort och almanacksbilder är fotograferade.

Ön är ofta ett av stoppen för de amerikanska kryssningsturisterna och med dem följer ett speciellt utbud av smyckes- och konstbutiker. Prisläget är också högre än på övriga grekiska öar. Detta gäller Thira och Oia som är de där riktigt vackra byarna på branten kant.

På andra sidan ön ligger flygplatsen och charterorterna och här är prisläget mer som i resten av Grekland. Stränderna marknadsförs ibland som svarta och vackra, men ska man vara ärlig är de väl mer grå och hur vackert kan det bli? Smuts på kläder och handdukar och brännande hett under fötterna. Då är ”Red Beach” vackrare med sin stenstrand även om den väl inte är direkt röd. Ön är till yran ca 70 km² och befolkningen ca 14000.

Sammantaget är Santorini, trots de ganska medelmåttiga charterorterna, en väldigt vacker ö tack vare sitt unika utseende som uppstod vid ett vulkanutbrott som påstås vara orsaken till att den minoiska kulturen upphörde. Och som det ibland hävdas är upprinnelsen till myten om Atlantis. Nedan en nyare bild från hamnen och två äldre skannade diabilder från Oia:

4. Naxos
Naxos är Kykladernas största ö med sina 389 km². År 2010 hade ön Naxos 17100 invånare. Naxos har ett spännande landskap med höga berg och bördiga, gröna dalar. Stränderna är gyllengula och långgrunda med turkost vatten.

Berget Zas (eller Zeus) är med sina 1004 meter Kykladernas högsta bergstopp.

Naxosporten i Naxos stad är en populär plats att skåda solnedgången. Omkring år 500 f.Kr. när Naxos stod på sin höjdpunkt, skulle man bygga den största byggnaden i hela Grekland på Naxos. Arbetena påbörjades men när ett krig bröt ut mellan Naxos och Samos, stannade arbetet abrupt. Naxosporten är resterna av det som man hann med att bygga.

Naxos stad är fin med både bredare bilgator och smala gränder och många vita hus och kyrkor med blå tak. Längs med vattnet i hamnen ligger många restauranger.

Det finns många olika små byar på Naxos, exempelvis Filoti, Agios Arsenios, Apiranthos, Tragea, Koronos, Sangri, Apollonas och Kinidaros. Det är alltså en ö som med sin storlek erbjuder många spännande utflyktsmöjligheter och vackra vyer.



5. Paros
Ön har en härlig charm och vackra, mjuka sandstränder. De två största orterna Parikia och Naoussa är båda fina. Paros är också bland de största av Kykladerna, ca 195 km², och har ca 8000 invånare. Ön består till största delen av ett berg, vars högsta spets, Hagios Elias, når en höjd av 771 meter över havet.

Huvudorten stavas Parikia med latinska bokatäver men heter samma som ön på grekiska. Alltså Paros. Den ligger på västra sidan av ön. I huvudorten ligger även öns hamn, som är mycket viktig, både som turisthamn och hamn för fiskeindustrin på ön. Här möts alla anländande av en vy som domineras av en karakteristisk väderkvarn precis vid hamnen.

Gränderna inne i gamla stan är mycket bildsköna men också fulla av turistbutiker. Men därmed finns det så klart bra shoppingmöjligheter för den som gillar sånt. Stränderna här har fin sand och inslag av turkost i vattnet.

Náousa är en annan fin by med vita hus, smala gränder och en gullig hamn med restaurangbord placerade ändra ute på kajkanten. Den är också väl värd ett besök. Bilderna nedan är ifrån Paros nu i sommar:



6. Donousa
Det här är en liten och lantlig ö som ligger mellan Naxos och Amorgos. Öster om den förra och nordväst om den senare. Den ingår i en grupp av öar som brukar kallas småkykladerna men den ligger lite för sig själv, norr om de övriga öarna i subgruppen. Ön är 14 km² och har 170 invånare.

Här levs det väldigt stilla livet. Getter som betar, tuppar som gal. Det mest spännande som händer är när en av de fåtaliga färjorna kommer in till hamnen.

Stranden inne i byn är inte så stor men väldigt vacker med fin sand och långgrunt, turkost vatten. På gott och ont saknas solstolar. Men här finns restauranger och boenden för turister. Dock inte så många. Missa inte restaurang Tzi Tzi som ligger högt upp på ön med vacker utsikt och god mat. Du kan antingen vandra dit eller ta bussen. Detta en kvart från hamnen. Följande tre bilder är ifrån Donousa denna sommaren:



7. Thirasia
Det här är Santorinis lillasyster. Den är bara 9 km² stor och har 320 invånare.

Annars påminner ön väldigt mycket om den större ön, som den också var en del av innan det stora vulkanutbrott som orsakade öarnas nuvarande utseende. Här finns också en hamn nedanför en klippbrant och en by som klänger högst upp på kanten.

Det här är ett lugnare alternativ för den som söker något i stil med Thira eller Oia på Santorini men med färre turister. Räkna dock med att en hel del kommer på dagsutflykt från den större ön.

Jag har bilder på dia ifrån när vi var här på en sådan utflykt 1996, men jag orkar inte gräva fram dem nu utan väljer att istället länka in en bild som jag hittat på Instagram.

8. Mykonos
Mykonos har liksom Santorini en internationell flygplats. Ön är också ett populärt mål för kryssningsturism. Stadsdelen Little Venice är ett antal hus i Mykonos stad som vetter direkt mot vattnet utan någon väg emellan. Gränderna är fina och stränderna både vackra och populära.

Vi var här 2002 och nedan visar jag en avfotograferad diabild från den gången. Samt även en inlånad och inbäddad bild från någon annan men från i år.

View this post on Instagram

Happiness is the key 🗝 …

A post shared by KONSTANTINA KARAOULI (@kkaraouli) on

9. Antiparos
Ön ligger väster om Paros, skild från denna av ett smalt sund, och har en del mycket långgrunda stränder. På sydvästra kusten finns en god hamn. Ön är drygt 45 km² stor, och hade 2001 ca 1 000 invånare.

Vi var här på en kortare utflykt 2002, men även i detta fall lånar jag hellre in en nytagen bild från Instagram.

Den avslutande bilden är ifrån en strand på listettan, Amorgos:

13 kommentarer

Under resor, vackra platser

Verklighetens Ministry of Silly Walks


Det var inte alls planerat att vi skulle se det här egentligen. Att vi alls befinner oss utanför Greklands parlament för att se dess berömda vaktavlösning vid den okände soldatens grav, beror på att taxichauffören som körde oss till hotellet föregående kväll tipsade om att det ligger precis vid parlamentet och att den berömda vaktavlösningen kan ses varje heltimme.

När vi sedan råkar komma förbi byggnaden som egentligen heter Hellenska parlamentet, kvart i elva nästa dag tycker jag att vi ska passa på att se det hela.

Vakterna, som till att börja med står blick stilla, är klädda i något som aldrig någonsin i historien kommer att överensstämma med det rådande modet; röd basker med en orimligt lång svart tofs, brun skjorta med guldknappar och blå detaljer på krage och axlar, kilt i samma bruna färg som skjortan, vita trikåbyxor med svarta tofsar på vaderna och svarta skor med stora bollformade toftar.

Och som om inte detta vore nog för att få dig full i skratt. Vänta tills de börjar röra på sig!

Koreografin kan inte beskrivas som annat än tokrolig. Långsamma hasande steg åt sidan. Lika långsamt lyfta knän och så ut med foten, och upp med ena knytnäven i ett stort slag i luften. Rätt som det är åker även geväret upp i luften. Ett rörelsemönster som hämtat ur sketchen ”Ministry of Silly Walks” av brittiska Monty Python.

Detta är alltså riktiga soldater och vaktavlösningen är rimligen tänkt att vara förtroendeskapande och inge respekt. Om de lyckas med det?

Tillåt mig att gapskratta!



5 kommentarer

Under resor

En dörr i Tallin

Vi sitter inne på en bakgård, bland bord och stolar, på restaurang Balthasar i Tallin. Den är specialiserad på mat smaksatt med vitlök. Vi väntar på den mat vi beställt. Min blick fastnar på en dörr.

Dörren är gammal och sliten. Liksom resten av fasaden på det huset. Men jag gillar färgerna. Och det nötta. Det får bli en bild. En bild av en dörr i gamla stan i Tallin. En stadsdel som annars har många betydligt pampigare och mer välbehållna dörrar. Men just här och nu är det denna dörr som min blick har fastnat på.

2 kommentarer

Under fotografi, resor

Och så en hälsning från Paros


Vi har nått den sista ön nu på vår odyssé sommaren 2019 i Kykladerna. Paros är en av de mer kända öarna i ögruppen och en riktig hub i båttrafiken i den grekiska arkipelagen. Och här är betydligt mer liv och rörelse än på Folegandros, Amorgos och Donousa.

Dags att börja växla upp igen. På väg mot vardagen. Men också att ta vara på det sista gottiga av semestern.

4 kommentarer

Under resor

Restaurang Tzi Tzi

Jag har fått ett tips om en restaurang på ön Donousa. Den har vad som måste vara öns bästa betyg på Google. Det får bli en lunchutflykt dit.

Vi tar bussen som avgår klockan 12 från hamnen. Min sambo Anders håller koll på kartan i mobilen, som han har tillgång till även så här Off-Line, när det är dags att kliva av. Det finns bara några få hållplatser på den lilla ön. När vi kommer till en kyrka där bussen kör in och vänder, innan den stannar, är det dags. Resan har tagit en kvart.

Friskt och gott
Restaurang Tzi Tzi ligger ungefär mitt ute i ingenting. Utsikten är vacker. På golvet ligger en katt och sover. Vi beställer in tzatziki, en sommarsallad med avokado och mango till att börja med. Tzatzikin innehåller lite riven morot utöver gurkan och smakar som tzatziki ska. Sommarsalladen smakar friskt och gott och är en pigg omväxling till alla grekiska sallader vi ätit den senaste dryga veckan.

Jag väljer huvudrätt från det instuckna bladet med dagens specialitéer. Det är en gryta med fläskkött, potatis, grönsaker med saffran i såsen. Annorlunda och gott!

Rolig katt
Katten som först bytt sovplats till en stol hoppar nu upp på muren och sätter sig intill Anders. Jag och pojkarna tycker att katten ser ut som en sur gammal gubbe och Anders frågar katten: ”Var det bättre förr, tycker du?” Då stryker katten sitt huvud mot Anders axel. Det är precis som om den äntligen har hittat någon som förstår. Vi skrattar gott.

Om du någon gång kommer till den grekiska ön Donousa i Kykladerna tycker jag absolut att du ska göra en utflykt till den här restaurangen. Tack för tipset, Sofia!









4 kommentarer

Under mat, resor

Hälsning från Donousa


Nu är vi på en liten ö som heter Donousa. Vi latar oss mest. Badar lite. Äter gott. Vattnet i viken där byn ligger är väldigt turkost.

Vi har en fotbollsplan precis nedanför vår altan så där har grabbarna i familjen soelat lite boll. Jag läser lite halvhjärtat i en bok.

Imorgon reser vi härifrån. Men innan dess ska vi kanske ta oss i kragen och se lite mer av ön.

Lämna en kommentar

Under resor, vackra platser

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

Det blir en dag på stranden

Efter en längre vandring igår blir det en kortare idag. Till samma strand där vi var i förrgår. Den här.

Mer rapportering om både vandringarna och stranden kommer senare.

Lämna en kommentar

Under resor, Stränder, Vandra

Semesterkänslan just nu


Bara för att Instagram inte ville ha den här bilden på en av tusen slöa katter i Katapola som synkar så väl med min semesterkänsla just nu, så får den landa här på bloggen istället.

Jo. Såväl Instagram som Facebook och Messanger krånglar idag globalt. Här på den grekiska ön Amorgos tar vi detta med ro. Särskilt katterna.

Ett klipp som var tänkt för Stories la jag ut på Twitter istället. Kolla gärna in det klippet där för att bedöma hur 😍 på en skala den stranden är.

2 kommentarer

Under djur, instagram, resor

Framme på Amorgos


Då var vi framme på nästa ö i raden. Amorgos. Här blir det ett något litet längre stopp än de tidigare.

Ska bli skönt att bromsa in en smula.


4 kommentarer

Under resor

Fem foton från Folegandros

En ny grekisk ö. För mig alltså. Ja, för oss alla fyra. Folegandros heter den. En ö som är fotogenique. Som så många andra i Kykladerna. Men kanske en av de mindre kända? Ändå förvånades vi över hur många turister vi såg igår kväll i byn mitt på ön. Chora heter den, som de flesta huvudorter på öarna här.

Det blåser friska vindar. Igår blåste det ännu mer. Det blev en guppig båtresa hit via öarna Koufonissi och Santorini. Vår bokade båtresa blev inställd. Vid något senare tillfälle ska jag berätta mer i detalj om hur jag fick reda på det och hur vi blev tvugna att skynda oss för att ta en tidigare båt och sedan ändå behövde vänta. Jag och femtonåringen har anlag för sjösjuka. Tack vare åksjuketabletter klarade vi oss från att behöva spy. Jag mådde inte ens illa. Andra på båten var inte lika lyckosamma. Guppigt var ordet!

Tur hade vi också när vi kom fram till hotellet: Aspalathras White Hotel, eftersom vi uppgraderades till hotellets svit utan extra kostnad

Idag var min plan att vi skulle vandra. Men kanske blir det poolhäng hela dagen? Kanske behöver vi bara ta igen oss idag? Det blir fler tillfällen till vandringar på nästa ö, i så fall. För imorgon far vi vidare. Men här är i alla fall de återstående fyra fotona från Folegandros av de fem som utlovades i rubriken.




2 kommentarer

Under fotografi, resor

Våra kvarter i Naxos


Vår Airbnb-lägenhet låg inte så lite längre från hamnen än vad jag fått intryck av när jag bokade. ”Nikolas” apartment in Naxos Town. Nästan allra högst uppe i Naxos stad ligger den. Långt att gå i den sena kvällen blev det.

Nåja. Inget ont som inte har något gott med sig. Här bor vi i det ”riktiga Grekland” med fina vyer över byn. Och lägenheten är fin. Dessutom bor här en fin katt. Här är några bilder från våra kvarter.





2 kommentarer

Under boende, resor

Utsatta för ficktjuvar


Det är i Atens tunnelbana det händer. Vi blir utsatta för ficktjuvar.

Vi ska byta tåg på vår väg ut mot Pireus, Atens hamnstad. Jag fotograferar ett par bilder med mobilen när vi väntar. Sådana där bilder som normalt sett aldrig skulle användas till någonting överhuvudtaget. Men som nu får ”pryda” detta inlägg.

Mintgrön t-shirt
Så rullar tåget in. Jag väntar tills de andra tre är på tåget innan jag själv kliver in i vagnen. Då står en man i vägen precis innanför dörren. Jag säger något irriterat på svenska. Men lyckas runda honom och ta mig in i vagnen. Mannen som är i 40-årsåldern och har en mintgrön t-shirt på sig men i övrigt ett anonymt utseende ropar något och en handfull ytterligare ungefär jämnåriga personer kliver ombord. En kvinna och resten män.

Det är då min sambo säger: ”Någon försökte ta min plånbok.” Knappen i bakfickan på hans jeans är uppknäppt men plånboken är kvar. Han hade känt att någon var där, tagit tag om bakfickan och sedan stirrat den grönklädde mannen argt i ögonen redan när vi klev på. Förmodligen var det han som försökt ta plånboken.

Kliver av
Jag tar genast av mig min ryggsäck – jo jag vet att det inte är så klokt att ha ryggsäck på ryggen i trängsel i storstäder – men det är ju så praktiskt. Flera dragkedjor på ryggsäcken har öppnats. Jag söker igenom den. Kameran är kvar. Passen är kvar. Plånboken är kvar. Paddan och laddarsladden är kvar. Lättad konstaterar jag att om de lyckats stjäla något så är det inget av det som är mest värdefullt. Skönt.

Vi pratar högt om det inträffade på svenska medan jag söker igenom ryggsäcken. Gänget kliver av på nästa station. Resten av resan bär jag ryggsäcken på magen.

Phu! Det var nära ögat!

10 kommentarer

Under resor, störigt

Att flyga är inte glamoröst


Jag sitter vid gate 3 på Tallins internationella flygplats. Där finns roliga kubformade snurrstolar och VR-glasögon hänger från taket. Virtual Reality. Jag sätter mig i en av stolarna och snurrar en stund. Men jag struntar i den virtuella verkligheten. 13-åringen sitter i stolen intill och då och då möts vi i vårt snurrande.

Jag slutar snurra och plockar istället upp min telefon ur bakfickan och börjar läsa jobbmejl. Möter den verkliga verkligheten. Egentligen ska du ju inte göra det när du har semester sägs det. Men jag trivs bättre med att hålla undan lite efterhand. Och det passar ju bra att göra det nu när jag ändå har väntetid på flygplatsen.

Börjar gråta
Det är mest reklam för olika utbildningar. Men ett av mejlen handlar om något helt annat och det golvar mig fullständigt och jag börjar gråta. Det är väldigt ovanligt att jag gråter över arbetsrelaterade bekymmer. Senast det hände är över ett år sedan. Då hände det i och för sig flera gånger. Men dessförinnan var det flera år mellan gångerna.

Varför brister det den här gången? Jag vet inte ens riktigt själv. Det är en soppa med många olika ingredienser. Och den smakar både surt och beskt. Egentligen var väl inte det här en jättestor sak. Men fullständigt orimlig. Kanske ordnar det upp sig till det bästa så småningom? Men ibland blir det bara för mycket. Lika bra att det får rinna över. Det lättar på trycket.

Just då kommer min sambo med en mugg te som han varit gullig nog att köpa till mig. Problemet är bara att teet också rinner över kanten. Bokstavligt talat. Det droppar på heltäckningsmattan. Och då brister det för mig igen. Hur kan någon felkonstruera en mugg så att innehållet inte stannar på insidan tills någon druckit upp det? Ett litet problem för mänskligheten. Men nog så stort för mig. Just nu.

Stressigt med bagaget
När det är dags att gå ombord plockas våra handbagage ut att färdas i bagageutrymmet istället för inne i kabinen. Det stressar mig eftersom vi ska byta plan i Berlin. Och Easyjet har ett system där du måste hämta ut dina väskor och lämna in dem på nytt när du har byte. Trots att du betalat extra för att det är anslutande plan. Vi har redan checkat in en större väska men ju fler väskor desto större risk. Jag gör ett försök att ändå ta min väska ombord men blir tillrättavisad. Det är bara att lägga den på bagagevagnen.

Trängsel
Väl ombord blir det lite knuff och buff innan vi kommer på plats. Trots att planet inte är mer än drygt halvfullt. Jag fotograferar trängseln i kabinen och twittrar: ”Det är verkligen inget glamoröst med att flyga. (Inte ens klimatkompenserat.) Skulle verkligen mycket hellre åkt tåg om bara logistiken fungerat…”

Bekvämare med tåg
För så är det. Tåg är så mycket bekvämare, trevligare och ja, mer glamoröst. När det fungerar med logistiken. Och visst tittade jag på möjligheten att åka tåg från Estland till Grekland. Jag hittade en förbindelse mellan Tallin och Riga men sedan skulle vi inte komma vidare utan att passera Vitryssland. Och då skulle långa resvägar och visumregler ställa till det. Att åka tåg till Grekland genom Östeuropa försvåras också av att de enda tåg som som går mellan Belgrad och Aten är ett nattåg som enbart har sittplatser och där biljett endast kan köpas på plats på Belgrads station. Så det fick bli flyg. Den här gången också.

Böcker om miljökrisen
Under flygningen läser jag ett par texter ur boken ”sent på jorden” av Björn Wiman. DN:s kulturchef har länge skrivit om klimatförändringarna. I boken jag läser har han samlat texter i ämnet från de senaste sex åren.

Väl i Berlin kommer väskorna utan problem och det går också snabbt att lämna in den stora väskan igen med självbetjäning. På Berlins flygplats fotograferar jag olika böcker på tyska; en om Greta Thunbergs ”jag vill att ni ska känna panik”, böcker om insektsdöden, om vattenbristen och Hans Roslings Factfulness. Jag frågar på Instagram om det är ironiskt att dessa böcker säljs just på en flygplats. Själv tycker jag inte det. Jag tycker att det är hoppfullt.

Systemfel
Vårt samhälle är fullt av inbyggda systemfel. Att vi flyger kors och tvärs med fossila bränslen i tankarna är bara ett i raden av dessa fel. De flesta som flyger gör det dessutom utan att klimatkompensera. Men om fler har klimatkrisen och den bredare ekologiska krisen inte bara i flygplanens tankar utan även i sina egna tankar när de flyger så är det bara bra. Förändring börjar med kunskap.

Ombord på flygplanet får vi tjugo minuter efter den utsatta avgångstiden veta att planet mot Aten blir ytterligare tjugo minuter försenat. Jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Dagen är ändå förstörd. Att flyga är inte glamoröst. Alls. Men det fungerar. I alla fall hjälpligt. Väl uppe i luften läser jag vidare i ”sent på jorden”:

”De senaste årens debatt…visar hur värderingar förskjuts i ett samhälle på individuell nivå för att sedan påverka politiken. Om tjugo år kommer det antagligen att vara lika socialt oacceptabelt att göra långa nöjesresor med fossildrivna flygplan som det idag är att röka inomhus eller uppfostra sina barn med våld.”

Framtidens resor
Ja, tänker jag, förmodligen är det så. Om tjugo år hoppas jag att vi kan färdas på andra sätt utan att behöva slå knut på oss själva för att få ihop logistiken. På sätt som är både mer miljövänliga och mer glamorösa på en och samma gång. Tänk dig snabbgående nattåg genom Europa med bekväma avgränsade kupéer för varje resesällskap och en mysig restaurangvagn. En utopi? Ja, kanske. Men tillåt mig att drömma.

2 kommentarer

Under livet, miljö, resor