Så ordnar du en 4-dagars utflykt till sköldpaddor, orangutanger och regnskog på norra Borneo


Att resa i huvudsak på egen hand behöver inte innebära att du helt och hållet avstår paketresans fördelar med ordnade transporter, måltider, övernattning och – inte minst – bra guidning. Särskilt gäller detta kanske för natur-resmål där en ordnad safari i regel ger så mycket mer än att försöka se djuren på egen hand, om det ens är möjligt. Men för den skull behöver du inte nödvändigtvis boka hela resan med en svensk resebyrå som ett paket. Det finns andra varianter. Här berättar jag om hur du i förväg kan ordna en häftig naturutflykt på fyra dagar och tre nätter på norra Borneo.

Hur vet du att en aktör som du hittar på internet är seriös? Jag har tidigare berättat om hur du kan spara en hel del pengar genom att själv boka en kombinationsresa med sol och bad på Zanzibar och en safari till Ngorongoro på Tanzanias fastland i östra Afrika. Den gången använde jag Tripadvisor och ett offertförfarande för att hitta bästa alternativet för oss.

Den här gången gjorde jag på ett annat sätt. En klassiker, kan man säga, men i ny tappning.

Resekatalogerna
I min ungdom hände det mer än en gång att jag gick in på en resebyrå och hämtade en katalog från Temaresor som jag sedan använde som inspiration inför mina tågluffar och inför våra första långresor i Asien.

Internet
Den här gången gick jag istället in på nätet för att kolla in samma researrangörs upplägg på Borneo. Det visade sig att den lodge de använder sig av vid Kinabatanganfloden heter Bilit Rainforest Lodge.

När jag gick in på lodgens hemsida i somras hänvisade de till researrangören Amazing Borneo för att göra bokningar. Numera ser jag att det direkt på lodgens hemsida är möjligt att boka exakt samma utflykt som den jag bokade, men jag bokade alltså då på Amazing Borneo.

Utflykten
Jag hittade där en utflykt som utgick från staden Sandakan i provinsen Sabah och som både innehöll ett besök, en dag och en natt, på en sköldpaddsö, som vi visste sedan innan att vi också ville besöka. Och så två nätter på den där lodgen i regnskogen, med tillhörande safariresor med båt på floden. Därtill ingick besök på ett rehabiliteringscenter för orangutanger och ett besök i en park med malajbjörnar. Samt ett besök i en grotta med svalor och fladdermöss.

Betygen
Jag dubbelkollade så att både lodgen (trots att den formellt endast är ett tvåstjärnigt hotell) och resebyrån samt även den specifika utflykten jag var intresserade av alla hade mycket höga betyg på både Google och TripAdvisor.

Priset
Efter att också ha kollat med min svägerska bokade jag så in oss alla åtta på utflykten med koden ABSK-WA1508. Hela paketet kostade ca 5 500 kr (2370 MYR) per person i delat dubbelrum. Det kan tyckas mycket för fyra dagar och tre nätter men man ska då komma ihåg att det som erbjuds är naturupplevelser i världsklass. Jag betalade hälften av priset med kontokort dagarna efter bokningen och resten en månad innan resan.

Vissa ändringar
Det slutgiltiga programmet med exakta tider för alla moment fick jag sedan på mejl tre veckor innan utflykten. Det framgick då att efter sköldpaddsön skulle vi besöka grottan före besöket vid floden och sedan avsluta med orangutangerna och björnarna. Att det blev en viss omkastning i schemat i och med detta gjorde inget. Det var om något närmast en fördel, som jag ser det.

Alternativen
Det finns både billigare och dyrare lodger i området för den som söker andra alternativ, och en mängd olika varianter på utflykter. En liknande utflykt kan till exempel göras med en annan arrangör, men då till en trestjärnig, och därmed något finare lodge, vid floden. Men priset för de fyra dagarna blir då nära 50 % högre.

Tipset
Nästan oavsett vilken rundresa du funderar på att göra, nästan var som helst i världen, vill jag plusa för tipset att kika på vilka besöksmål, boenden och safari-arrangörer som de etablerade resebolagen använder sig av. Temaresor gör till exempel ofta bra val.

När vi var på Bilit Rainforest Lodge, sista kvällen, skulle det dessutom visa sig att just den här lodgen även används av de Rosa Bussarna, en annan svensk researrangör. Ett gäng av deras resenärer dök nämligen upp då.

En lodge som används av både Temaresor och Rosa Bussarna kan väl knappast vara helt fel? Och det var den inte heller! Själva stället var kanske inte mycket mer än helt okej, men det är inte för hotellet du reser hit, det är för naturen. Och lodgens båtförare var helt fantastiskt skicklig på att hitta de mest spännande djuren och naturupplevelserna.

Rekommendationen
Dessutom var vår guide som följde med på hela resan också duktig och pratade tillräckligt bra engelska. Och både sköldpaddsön och orangutangcentret var fantastiska upplevelser. Grottan och malajbjörnarna var också intressanta.

Så sammantaget är detta en utflykt jag verkligen kan rekommendera!

Apan på bilden är ett ungdjur av sorten långsvansad makak. Den tillhörde den flock som delvis höll till inne bland husen på Bilit Rainforest Lodge.

6 kommentarer

Under natur, resor

Utflykt på Gunung Kinabalu

Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter lokalt; Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Jag har varit klar över att jag ville göra en utflykt till det här berget redan innan vi reser iväg hemifrån och jag har tittat på olika alternativ, men inte blivit färdig att boka något. Det finns flera olika upplägg att välja på och det är inte helt lätt att veta vilket som är bäst.

Bokar på plats
Istället blir det så att vi bokar kvällen innan vid utflyktsdesken på det hotell där min bror med familj bor.

När jag nu kollar i efterhand så blev det endast marginellt dyrare än de billigaste alternativen för motsvarande utflykt, som jag hittar på nätet, och billigare än de dyraste alternativen. Så att vänta med att boka den här heldagsutflykten till kvällen före är alltså inget problem ivårt fall. Möjligen har det att göra med att vi är åtta personer och fyller en minibuss själva. Priset är 450 kr per vuxen översatt till svenska pengar, där alla över 11 år räknas som vuxna, men då ingår lunch och samtliga entréer utom till världens största blomma (som vi får veta att vi har möjlighet att se OM vi har sådan tur att den blommar, och som i så fall kosta ytterligare 70 kr per person).

Tidig morgon
Vi blir upphämtade vid respektive boende vid åttatiden på morgonen och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden. Vyerna är bitvis mycket vackra och jag gör några försök att filma och fotografera med mobilen, men resultatet blir inte så bra. Jag längtar tills vi är framme vid den utlovade utsiktsplatsen där jag ska få möjlighet att fånga vyerna med min kamera.

Vacker utsikt
En och en halv timme tar bilresan till utsiktsplatsen i byn Nabalu, där det också finns en marknad med möjlighet till shopping, samt toaletter. Vi får en halvtimme på platsen som jag nästan uteslutande ägnar åt utsikten. Den här platsen är sannolikt den främsta orsaken till att utflykten avgår så tidigt på morgonen. Fram till klockan 10:30 är chanserna störst att du ser toppen och ju tidigare desto bättre. Vi har tur. Himlen är blå när vi är här och toppen omges endast av tunna dim-skyar.

Äntligen framme vid utsiktsplatsen!

Vandring i nationalparken
Vi åker ungefär 20 minuter vidare mot nationalparken Mount Kinabalu för en kort promenad i regnskogen. Vi får först lite information om hur det går till att bestiga toppen i vanliga fall, men också vilka hastighetsrekord som gäller. Det är en viss skillnad, om man säger så. Vanliga turister tar normalt ett par dagar på sig att bestiga berget med en övernattning längs vägen. Dels för att anpassa sig till den höga höjden men också för att få möjlighet att bestiga toppen på morgonen, både för temperaturens och utsiktens skull. Hastighetsrekordet, däremot, är på under tre timmar.

Vi får också veta att det är ovanligt att man ser djur här, på grund av de många besökarna, innan vi vandrar uppför och nerför trappsteg, ungefär en kilometer på en halvtimme. Stigen vi går heter Silau Silau. Guiden stannar ofta och berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé. Den allra minsta ska tydligen finnas i Sydafrika och inte vara större än ett knappnålshuvud. Vi får också se en blodigel.

Vandring i regnskogen.

Många spännande växter.

Världens näst minsta orkidé.

Värdens största blomma
Från världens näst minsta orkidé till världens största blomma. Vi åker vidare mot de varma källorna i Ranau. Efter ungefär en timme, strax innan vi är framme, stannar minibussen till vid en skylt som berättar att rafflesian blommar och att parken här är öppen. Vi förstår inte just då exakt hur lyckosamt det är att det finns en frisk blomma just när vi passerar, men vi väljer ändå att betala entré för att se blommorna. (Utom pojkarnas kusiner som är trötta och hellre stannar i minibussen för att vila.)

Vi får veta att de här ovanliga växterna blommar här endast fem gånger om året och att varje enskild blomma blommar i endast tre dagar. De växer mer eller mindre direkt på marken. De är mycket känsliga för beröring och blomman börjar vissna direkt om någon råkar nudda den. Därför är växtplatserna inhägnade och skyddade med enkla tak av svart plast.

På dag tre, den sista dagen de blommar, luktar de ruttna ägg. Vi ser en blomma som är på dag två och som inte börjat lukta än och en som är på dag fem, som börjat vissna. Där kan jag känna en lätt förnimmelse av den ruttna doften.

Blomman som är på dag två har sex kronblad. Det är mycket ovanligt. Vår guide tar upp sin egen mobil för att fotografera blomman. Då förstår jag att det vi fått se är ganska unikt. Blommorna kan bli upp till en meter i diameter. Den här är inte riktigt så stor, kanske drygt en halvmeter. Men den är imponerande ändå..

Vi får även se guiden demonstrera hur blåsrör fungerar och även plocka en frukt som vi får smaka på till lunchen. Den heter soursop på engelska och jag har aldrig smakat eller ens sett den förut. Fruktköttet är vitt, sött och krämigt med stora oätliga svarta kärnor i. En riktig delikatess.

Rafflesia, heter världens största blomma.

Demonstration av blåsrör.

Köttätande växt.

Vår guide plockar en frukt.

Vi får smaka frukten till lunchen.

Lunch och äventyr i Ranau
Äter gör vi på en restaurang inne i byn Ranau där vi får in olika fat med kött, grönsaker och ris. Alltsammans smakar riktigt bra.

När vi ätit regnar det en stund, men det upphör strax. Vi går till området med den heta källan. Där går vi en promenad på smala hängbroar högt uppe bland träden i regnskogen. En så kallad canopy walk. Det är häftigt och precis lagom nervkittlande. Att fotografera med mobilen kostar en liten slant extra. Efteråt kan vi välja mellan att gå och titta på ett vattenfall, bada i badkar med vatten från den varma källan eller betala extra entré och titta på en fjärilsträdgård. Jag och Anton, som är 15 år, väljer fjärilträdgården. De andra delar också på sig och går på olika håll.

Fjärilsträdgården består av tre delar. En med växter som lockar till sig fjärilar från det fria, en del med döda fjärilar och andra insekter som spänts upp med nålar och en del där fjärilarna är inhängnade av ett stort nät med tropiska växter i. Den fria delen är mysigast, även om det är färre fjärilar där.

En så kallad canopy walk uppe bland trädtopparna.

En fjäril som jag fotograferar precis utanför fjärilsträdgården.

Sist en avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

11 kommentarer

Under natur, resor

Snorkling vid Pulau Manukan och Pulau Sapi utanför Kota Kinabalu, Borneo


Precis utanför staden Kota Kinabalu på ön Borneo, den malaysiska delen, ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Men vilken ska man välja för bästa snorkling och vackrast vyer? De två öar vi besökte var faktiskt väldigt olika. Den ena ger jag två stjärnor på Google och den andra ger jag fem. Men vilken är vilken? Häng med!

Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Tar oss till färjeterminalen
Det tar till att börja med en stund för oss att få tag på taxi. (Detta är innan jag har upptäckt hur bra, billig och smidig appen Grab är här.) Så när vi kommer fram till Jesselton Point, som också kallas the Jetty, är vi inställda på att min bror med familj, som kom iväg före oss, ska ha väntat på oss en stund. Men vi ser inte till dem. Så vi går in i vänthallen som är fylld med försäljnngsbås för mängder av olika företag längs två väggar. Alla, eller i vart fall flertalet, säljer olika typer av båtbiljetter. I samma stund som jag sätter in så mycket som en fot i lokalen blir ljudnivån öronbedövande av alla försäljare som söker min uppmärksamhet. Men min brors familj syns inte till. Vi går ut igen och ner mot båtarna. Men inte heller där är vårt resesällskap. Så jag ringer brorsan. Tydligen har de blivit avsläppta på fel plats och är på väg till fots.

Mycket riktigt kommer de gåendes alldeles strax och jag går tillsammans med min svägerska in i väntsalen för att köpa båtbiljetter. Igen blir ljudvolymen öronbedövande och vi väljer det första, eller möjligen det andra biljettbåset till höger, direkt innanför dörren. En kvinna berättar om alternativen. Vi väljer att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka. Jag får en biljett för fyra vuxna och fyra barn. Det är möjligt att hyra mask, snorkel och fenor men vi har med egen utrustning för att kunna se under vattenytan. (Mina pojkar använder hellre simglasögon än mask.)

Vi är ganska nyanlända till Malaysia och behöver kontanter. Min sambo och min bror går för att leta efter en ATM och hämta ut. Under tiden handlar min svägerska ett par solhattar till sina flickor. När alla är samlade igen är det dags att ge sig av.

Här köpte vi båtresan.

Första ön
Det är härligt att vara på väg ut på havet. Vindarna är ljumma. Vårt första stopp är vid ön Manukan. När vi går iland är det fullt av vad som ser ut att vara kinesiska turister som snorklar med flytvästar på sig, vid stranden till vänster om bryggan. Vi rekommenderades att istället gå till en strand som ligger ett stycke bort, åt höger. Efter att ha betalt entré för att besöka ön går vi till den strand som pekats ut åt oss. Det är en liten fin sandstrand med turkost vatten och en gunga vid vattnet. Under gungan ligger av någon anledning vad som ser ut att vara sandsäckar gjorda av vävd plast.

Vid den här stranden badar vi och snorklar lite innan vi äter lunch. Vattnet är behagligt varmt men snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Vattnet visar sig vara ganska grumligt och nästan alla koraller är döda och trasiga. Där finns i alla fall några tropiska fiskar att titta på. Som tur är, så är detta vår första snorkling på Borneo-resan och därför är det ganska kul ändå att snorkla här en stund.

Längre bort på stranden, bortanför ett träd som lutar över vattnet, visar det sig vara ganska skräpigt, med en del plast på standen. Men den lilla stranden hitom trädet är ändå fin och fri från plastskräp utöver de där sandsäckarna. Våra ungdomar ställer upp för en gruppbild.

Vi ser också någon typ av varaner – stora ödlor – på ön, som är häftiga att se och äter en lunch som smakar bra.

Det här är en helt okej ö att besöka, fina stränder, turkost vatten och bra mat, men ändå obegripligt för mig att så många turister besöker just denna ö och dessutom ger den så höga betyg. Ön är helt klart inte värd några fyra stjärnor (som den har på Google), när det är snorkligen som marknadsförs här, i första hand. Jag sätter två stjärnor på Google.

Alla fyra kusinerna går med på att posera för en bild.

Resterna av en blomma ligger i sanden.

Stranden är fin.

Men snorklingen får inga höga poäng.

Andra ön
Vår båt anländer på utsatt tid och vi åker vidare mot nästa ö. Redan när vi närmar oss ön är intrycket bättre, och det beror inte enbart på att solen nu tittar fram. Ön Sapi ligger alldeles intill den större ön Gaya och de båda regnskogsklädda öarna möts i en turkos lagun. Precis intill denna lagun ligger på den mindre ön Sapi en fin sandstrand. Och här är också snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat havsanemoner med ”Nemo-fiskar”, alltså clown-fiskar. Vi ser också ett jättestim med papegoj-fiskar och blå sjöstjärnor, bland annat.

Här är stranden också vackrare och vi ser en flock apor i regnskogen precis vid kanten av stranden. Och även här ser vi en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi. Vi är här en stund efter lunchtid så jag ser ingen som äter, men här finns bord och stolar så det är inte omöjligt att det går att äta även här. Hör efter vid biljettförsäljningen om du vill försäkra dig om att det går att äta på ön. Annars kan du ju göra som vi gjorde, först bada och äta lunch på Manukan och sedan fokusera på att snorkla vid Sapi.

Ska du bara välja en av dessa två öar så välj denna! Jag ger den fem stjärnor på Google. Men andra har gett de båda öarna nära nog samma betyg.

Med allt detta sagt vill jag ändå reservera mig för att grumlighet och nedskräpning påverkas av väder och vind. Men döda koraller är döda och levande är levande, så i den delen bör jämförelsen alltid falla ut till Sapis fördel.

En vacker lagun med turkost vatten.

Badar vid en fin strand.

Betydligt bättre snorkling här.

Här finns bland annat clown-fiskar.

Ett stim med papegojfiskar i olika färger.

Härlig färg på vattnet.

6 kommentarer

Under natur, resor, snorkling, vackra platser

Att äta på nattmarknaden i Kota Kinabalu

När vi kommer till Borneo är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala Kota Kinabalu för att äta.

Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord.

Äter inget
Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern.

Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Doften av torkad fisk.

Barn som leker bland marknadsstånden.

Läbbiga jättesnäckor.

Matlagning pågår.

Färsk hummer (egentligen languster) till salu.

Grillad hummer i vitlökssmör.

9 kommentarer

Under mat, resor

Växthuset i Singapore med både molnskog och världens högsta vattenfall inomhus

Molnskog (engelska: cloud forest) är en typ av bergsregnskogar i tropiskt klimat. I en molnskog förekommer nästan alltid moln eller dimma i höjd med trädkronorna. Cloud Forest är också namnet på ett av de två växthusen i parken Garden by the Bay.

Jag hade gärna sett båda men vi har kort om tid innan vi ska vidare mot Borneo så istället för att ens försöka skynda oss genom båda nöjer vi oss med att skynda igenom det ena. Det fick bli detta.

Cloud Forest ska påminna om de svala och fuktiga förhållandena som finns i tropiska bergsområden mellan 1 000 meter och 3 000 meter över havet, i Sydostasien, Mellan- och Sydamerika. Växthuset har ett ”Cloud Mountain”, ett konstgjort berg, i mitten som är 42-meter högt, och som du når toppen av med en hiss. Sedan går du ner runt berget via en spiralformad gångbana.

Ett 35 meter högt konstgjort vattenfall påstås vara världens högsta inomhus. På berget finns utplacerat tropiska växter och olika statyer. Här finns också ett rum om kristaller och grottor, en utställning och en film visas om regnskogen och klimatförändringarna och här finns en ”hemlig” trädgård.

Syftet med anläggningen är uppenbart att väcka engagemang för regnskogen och för miljön. Men jag kan i mitt stilla sinne fundera över hur miljövänlig en sådan här anläggning är. Egentligen. Å andra sidan. Om utställningen på riktigt får människor att tänka till och tänka om, är den antagligen ändå värd sitt eget klimatavtryck.

Och en sval, behaglig och vacker upplevelse är det hur som helst, för oss som besökare. Men vi skyndar ändå vidare mot nästa resmål.

Någon typ av kinesiskt sagoväsen.

Världens högsta inomhusvattenfall. Påstås det.

Många växter trängs på berget.

Människorna ser ut som myror långt där nere.

Statyer sätter fantasin i rörelse. Den här får mig att tänka på Sulawesi. Där jag aldrig varit.

15 kommentarer

Under resor, trädgård

Den där jättesvamp-parken i Singapore


Du har säkert sett dem på bild förut. Ställningar för klängväxter, i en park i Singapore, som ser ut som jättestora svampar. På kvällarna upplysta med ljus. Egentligen ska de inte föreställa svampar utan träd. Men uppriktigt sagt. Visst ser de mer ut som svampar?!

Gardens by the Bay är hur som helst en stadspark som sträcker sig över 101 hektar utfylld mark som ”stulits” från havet. Parken ligger längst i söder i Singapore, intill Marina Reservoir och precis i anslutning till city.

Vi promenerar hit på förmiddagen samma dag som vi ska lämna Singapore för Borneo. Vi bor ju på hotellet Marina Bay Sands som ligger i samma område, så vi tar en hiss på utsidan av hotellet och vandrar sedan på en gångbro som går genom hotellet och vidare mot svamp-parken. Min bror visar vägen.

Vädret är mestadels mulet den här dagen så vyerna blir nog inte riktigt så vackra som de kunnat bli med blå himmel i bakgrunden, men visst är det läckert ordnat med gångbroar uppe bland svamparna. Att gå där uppe kostar entré men det är inte därför vi hoppar över det, vi vill hinna äta lite också och se ett av växthusen, Cloud Forest, innan vi lämnar Singapore för den här gången.

Supertrees kallas de svampliknande strukturer som dominerar trädgårdslandskapet och som alltså egentligen ska se ut som superträd. De är mellan 25 meter och 50 meter höga och ger ett lätt futuristiskt intryck. Svampträden fungerar som vertikala trädgårdar och är tänkta att ha en mängd funktioner, bland annat ge skugga och syre, fånga upp vatten, fungera som projektionsdukar för ljusshower (med start varje kväll 19:45 och 20:45) och sammantaget fungera som en slags miljömotorer för trädgårdarna. Bland växterna som klänger på svamparna märks bland annat ormbunkar och orkidéer.

Som en av de populära turistattraktionerna i Singapore fick parken 6,4 miljoner besökare 2014, medan den redan i november 2015 passerade 20 miljoner besökare och förra året, 2018, nådde över 50 miljoner besökare. Parken är alltså en stor och växande succé (i dubbel bemärkelse).

En orkidé stjäl uppmärksamheten framför en vy över jättesvamparna.

Egentligen är det meningen artade ska likna träd.

Min Anders poserar som en ängel framför en av svamparna.

Många vackra orkidéer finns både uppe i ”träden” och nere på marken.

En söt liten ödla vid kanten av en rabatt.

En lejonhund också kallad shishi (石獅, stenlejon), vaktar en av entréerna till parken.

Små duvor, gissningsvis av arten zebraduva.

En munk som är ute på fotorunda.

Många fotograferar porträtt eller självporträtt i parken.

7 kommentarer

Under park, resor

De doftar så gott

Frangipanisläktet som också kallas Plumeria är ett släkte träd i familjen oleanderväxter med sju kända arter. Växten kallas ofta också för Tempelblomma.

Blommorna som är mycket väldoftande växer på träd som är cirka 1,5–8 meter höga. Trädens naturliga utbredningsområden är i tropiska Amerika. Men de här blommorna är mycket vanliga i hela Sydostasien och även i Söderhavet. Där används de ofta i blomsterkransar eller sticks in bakom ett öra.

När blommorna fallit till marken tas de ofta tillvara och läggs i skålar med vatten där de håller sig fräscha ännu en tid.

Just den här klasen blommor hittade jag på ett träd i trädgården utanför Raffles Hotel i Singapore för snart tre veckor sedan.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

18 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Kvällspromenad och äta middag i Little India, Singapore

Little India är namnet på ett distrikt men också på en tunnelbanestation i Singapore. Redan när vi kliver av tunnelbanevagnen får vi en känsla av varför området heter som det gör.

Det är nämligen alldeles uppenbart att den etniska sammansättningen är annorlunda mot resten av Singapore. Betydligt mer indisk och mindre kinesisk.

Läget
Little India är också känt under namnet Tekka i det indiska-singaporska folkgrupoen. Området ligger öster om Singapore-floden ungefär 20 minuter norrut med tunnelbana från Bayfront, där vårt hotell ligger.

Det är min bror och svägerska som har befället över ressällskapet den här kvällen. Det är de som har föreslagit att vi ska åka hit för att äta, det är också de som har koll och leder trupperna. Det är avkopplande att bara hänga på, iakkta och fotografera.

Indisk stämning
Direkt utanför tunnelbanestationer sitter flera grupper indiska kvinnor klädda i vackra saris på en gräsmatta. Varför de sitter där är för mig något oklart men de bidrar helt klart till den indiska stämningen.

Vi går över en gata med girlanger över och passerar sedan förbi ett antal affärer som säljer grönsaker respektive blomsterkransar. Varorna ligger uppstaplade på bord som går ut mot trottoaren utanför affärerna på ett sätt som gör att de liknar marknadsstånd. Atmosfären är lätt exotisk.

Little India är egentligen inte det ursprungliga området för indier i Singapore, från den tiden då staden var ras-segregerad enligt lag. Indierna kom med tiden att flytta sig längre norr ut när fastighetspriserna steg i deras ursprungliga område, och så hamnade stora delar av folkgruppen där den är idag. Men segregationen är inte på något sätt total numera. Också här bor en blandning av människor. Det är bara det att tyngdpunkten är en annan.

Husen i området
Längs med den breda gatan Serangoon Road ligger färgglada tvåvåningshus. Det är sådana hus som dominerar hela området, men här finns också några flervåningshus, några p-hus och några höghus. Och vi passerar också ett tempel som skymtas bakom ett högt plank. Sri Veeramakaliamman-templet, som det heter, är tillägnad den hinduiska gudinnan Kali. Men vi nöjer oss med att passera förbi i vår jakt efter någonstans att äta.

Restaurangen där vi äter
Vi kommer snart till en gata med flera restauranger. Vi väljer att gå in på en restaurang som har dörr. Det är också ett kriterium. Det visar sig vara en trevlig nepalesisk-indisk restaurang som heter Gurkha Palace. På väggarna hönger tavlor med vyer från Mount Everest.

Vi frågar om de har ett bord ledigt för åtta personer, trots att vi kan se att de egentligen inte har det. Men det går att lösa! Personalen börjar genast omorganisera och flytta runt övriga sällskap i den lilla lokalen tills det finns ett bord med åtta platser ledigt i mitten av rummet.

Vi äter först någon slags bröd med dipp. Jag tar sedan en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar mycket gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten.

Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar i alla fall väldigt gott och jag har tidigare lurat till mig lite vatten från en av mina söner att dricka till maten.

Har du vägarna förbi, kan jag rekommendera den här restaurangen.

Regnat står, som sagt, som spön. Vi försöker få tag på en taxi, men inga finns lediga just nu. Men vi har tur ändå. Lagom till det är dags för oss att lämna restaurangen har regnet nästan upphört och vi tar oss tillbaka till hotellet utan att bli allt för blöta.

Grönsaker till försäljning.

Människor passerar Serangoon Road på ett övergångsställe.

Vi passerar ett hus med en väggmålning.

Dekoration på en vägg utanför templet.

God kycklingrätt med nepalesiskt ursprung.

13 kommentarer

Under mat, resor

En kort stadspromenad i Singapore

Det är resans andra dag och den första hela dagen i Singapore som är Asiens näst minsta land och är en stadsstat med världens näst högsta befolkningstäthet. Landet ligger bara 14 mil norr om ekvatorn och befolkningen består främst av kineser (77 %), malajer (14 %) och indier (8 %). Vi är på väg till Borneo tillsammans med min bror och hans familj. Men först har vi alltså ett stopp i Singapore där vi bor på berömda Marina Bay Sands.

På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går en kortare sväng in mot stan. Direkt utanför vårt hotell finns ett vitt museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma. Det är ett museum tillägnat gränslandet mellan konst och vetenskap, media och teknologi samt design och arkitektur. Det heter ArtScience Museum. Det låter ju spännande men det är inget som vi känner att vi har tid för under vårt korta stopp här. Framför museet finns dammar med riktiga loutsblommor i mängder, som jag så klart inte kan låta bli att fotografera.

Helix-bron
Istället för att gå på museum promenerar vi över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Gångbron som heter Helix Bridge är precis som allt annat här både snyggt designad och väl genomtänkt. Det spiralformade nät av stål och glasfiber som omger bron är både tänkt att ge skugga i den tropiska hettan och samtidigt föra tankarna till spiralformade DNA-molekyler. Längs gångbron finns flera plattformar, sannolikt redan från skiss-stadiet tänkta för att möjliggöra selfie-fotografering med Marina Bay Sands i bakrunden.

Hotellet ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Direkt där gångbron möter land finns en flytande forbollsplan med en jätteläktare en bit ifrån. Vi har svårt att förstår varför en så liten fotbollsplan ska ha en så stor läktare. Men det får sin förklaring när vi senare förstår att läktaren nog är till för det formel-1-lopp som årligen hålls i staden.

Gympa i undergång
Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar och andra som har picknick i undergångarna under de breda gatorna. I undergångarna är det nämligen lite svalare. Hettan är annars tryckande.

Sköt en tiger
Vi vandrar bland annat förbi en obelisk till minne av andra världskrigets offer och kommer sedan förbi det berömda Raffles Hotel. Det är ett lyxhotell i kolonial stil som är mest känt för att drinken Singapore Sling uppfanns här. Och för att det en gång, vid förra seklets början, sköts en tiger inne på hotellet. Historierna om hur det där gick till går isär. Allt ifrån att det var Singapores sista vilda tiger som sköts när den låg under ett biljardbord till att det var en förrymd tiger från en cirkus som sköts när den låg under golvet i biljardrummet. Oavsett vilket så är det en anmärkningsvärd historia.

Rummen här är ungefär dubbelt så dyra som de på Marina Bay Sands. Och då är redan de rummen dyrare än jag någonsin bott tidigare.

Ett kinesiskt tempel
Mitt i en till synes vanlig och modern kvartersbyggnad ser vi sedan ingången till ett kinesiskt tempel.

Vi smyger försiktigt in där för att titta och fotografera några bilder innan vi vänder tillbaka mot vårt hotell.

Efter en rundtur på Google kan jag i efterhand konstatera att templet vi var inne i heter Kheng Chiu Tin Hou Kong (琼州天后宫), och att det är dedikerat till den kinesiska sjöfartsgudinnan Mazu, och dessutom till Kheng Chiu Hwee Kuan (琼州会馆), den största hainanesiska klanen i Singapore.

Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.

Det lotus-formade ArtScience Museum.

Anders, Anton och Albin på Helix-bron.

En amfibiebåt för turister på väg nedströms floden.

Gympa pågår i en gång under en av de större vägarna.

Obelisk till minne av den japanska ockupationen och krigets civila offer.

En liten orkidé som växer på ett träd i en park.

Berömda Raffles Hotel.

En gammal byggnad bland alla nya.

Ingången till ett kinesiskt tempel som heter Kheng Chiu Tin Hou Kong.

Inuti templet Kheng Chiu Tin Hou Kong.

Dags att gå tillbaka över Helix-bron.

5 kommentarer

Under resor

Lyx-sviten vi tilldelades på Marina Bay Sands i Singapore


Marina Bay Sands kom till 2010 och byggnaden fanns alltså inte, och var knappast ens påtänkt, när jag och min sambo senast besökte Singapore för 25 år sedan. Marina Bay Sands är ursprungligen byggt och marknadsfört som ett casino, av ett bolag från Las Vegas. Men hotellet har blivit betydligt mer känt dels för sitt karakteristiska bidrag till Singapores skyline, och dels för sin långa infinity-pool på taket, än för det där casinot.

Ärligt talat vet jag inte ens efter att ha varit här var i komplexet som casinot är beläget eller ens om det fortfarande finns kvar. Det var mer det där med poolen och utsikten som lockade mig. Det är kul också att hotellet ser ut som tre skyskrapor med en jättelik gemensam surfingbräda över taken,

Dyrt är det att bo här. Jag har faktiskt aldrig betalt så mycket per natt för ett hotellrum tidigare som vi gjorde här. Två nätter har jag bokat. Frågan var om det skulle vara värt det?

Surnar till
När jag blir tilldelad rum i incheckningen nämner mannen bakom disken att sängar till barnen ännu inte finns på rummet men strax ska levereras. Jag känner att jag blir irriterad och är på vippen att säga något syrligt. Med tanke på priset och att jag bokat ett familjerum. Jag är i efterhand glad att jag inte gjorde det.

Tinar upp
Det visar sig nämligen att vi blivit tilldelade betydligt mer än jag betalt för. Det rum jag har bokat heter ”Family Studio”, men vi har fått en ”Marina Suite”. Och det är grejor det! Vi får själva peka ut var i vardagsrummet vi vill ha ungdomarnas sängar. Vi väljer att placera den ena mellan biljardrummet (!) och resten av vardagsrummet och den andra precis utanför det egentliga sovrummet, längs med en del av den ena balkongen. Sviten som är 139 kvadratmeter stor har nämligen därtill två balkonger med utsikt mot den kända parken Garden by the Bay. I vardagsrummet finns både en stor soffgrupp, matbord och ett par arbetsbord. Två toaletter finns varav den ena har både bubbelpool och separat dusch, två handfat och ett litet för-rum med sminkbord. Där finns också en walk-in closet (perfekt att slänga in resväskorna i).

Alltså! Vilken tur att bli uppgraderad till ett sådan här svit! Jag tinar snabbt upp. :)

Glada blev vi
Att bli uppgraderad utan att behöva betala extra händer bara någon gång då och då när du är ute och reser. Vad det beror på att just vi blev uppgraderade den här gången kan vi ju inte veta, men glada blev vi. Killarna blev särskilt glada för biljardbordet som de nyttjade flitigt under vår vistelse på hotellet.

Dyrt var det, som sagt att bo här, men mot bakgrund av den här lyckade uppgraderingen kan jag faktiskt omöjligt ångra att jag bokade in oss här!

Infinitypoolen som lockade ser extra inbjudande ut när poolen rengörs.

I foajén finns frukostmatsal men vi har inte betalt i förväg för frukost.

Del av sovrummet.

Entré mot walk-in closet och badrummet.

Konst på väggarna.

Den ena balkongen.

Och den andra.

Utsikt från balkongen.

En av killarna sover i sin säng.

Den andra när han spelar biljard.

Del av vardagsrummet.

Soffgruppen.

12 kommentarer

Under boende, resor

Två veckor på Borneo med stopp i Singapore

Vi är på väg tillbaka till staden Sandakan på norra Borneo, från den lilla ön Lankayan. Båtresan ska ta två timmar. Fartvinden gör att håret fladdrar. Solen skiner rakt på mitt ansikte. Jag oroar mig lite för att jag ska bränna mig i solen. Tur ändå att jag i alla fall smorde in näsan med solskydd. Och fartvinden svalkar ifrån den värsta hettan.

Vi har åkt ungefär en av dessa två timmar när sju små öar syns vid horisonten. En av dem är den sköldpaddsö som vi anlände till en vecka tidigare. Det börjar bli dags att sammanfatta vår resa.

En semester rinner iväg så fort. Vi har snart två veckor i Asien bakom oss. Lite i Singapore och mest på Borneo. Nu återstår bara en hemresa med ett par korta stopp på vägen. Så här kommer en dag-för-dag-sammanfattning:

Dag 0
Fredag kväll. Vi avreser med ett sent flyg från Kastrup, 22:35. Mycket mer finns inte att berätta om denna resdag. Den får därför räknas som dag noll.

Dag 1, mot Singapore
Vi mellanlandar, efter en knappt sex timmars flygning, i Doha för planbyte. Ett par timmar senare, ugefär halv åtta lokal tid, reser vi vidare mot Singapore. Den etappen ska ta knappt åtta timmar. Vi har då egentligen inte hunnit se något av den tjusiga flygplatsen, bara skyndat igenom.

Vi flyger över tidzoner, framåt i tiden, och därför har det hunnit bli kväll och mörkt ute när vi till slut landar i lilleputtlandet på Malackahalvöns sydspets, 20:20, lokal tid.

Det är 25 år sedan jag och min Anders var i den här staden senast. Den gången kom vi med tåg från Kuala Lumpur i Malaysia.

Jag står vid incheckningen på det kända hotellet Marina Bay Sands, som inte existerade den gången, när min bror med familj dyker upp. De har checkat in ett drygt dygn tidigare, och från och med nu ska vi i huvudsak resa tillsammans, alla åtta.

Vi hinner med ett dopp i hotellets berömda infinity-pool och äta lite nudlar med stekta räkor på ett snabbmatsställe innan dagen är slut.

Utsikten från hotellrummets balkong.

Dag 2, Singapore
På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går vi en kortare sväng in mot stan. Vi går förbi ett museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma, över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Det ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar eller har picknick i undergångarna under gatorna, där det är lite svalare. Hettan är annars tryckande. Vi vandrar bland annat förbi berömda Raffles Hotel och strosar in i ett kinesiskt tempel innan vi vänder tillbaka.

Lunch äter vi vid poolen på hotellets ”surfingbräda” och där tillbringar vi sedan några timmar på eftermiddagen. Pojkarna spelar lite biljard (!) på det fantastiska hotellrum som vi haft turen att bli uppgraderade till.

På kvällen åker vi alla åtta tunnelbana till stadsdelen Little India som verkligen känns mycket indisk. Där äter vi middag på en nepalesisk-indisk restaurang. Vi väljer nämligen att gå in på en restaurang som har dörr. Jag tar där en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten. Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar mycket bra.

Vi passerade förbi ett tempel i Little India.

Dag 3, Singapore och Kota Kinabalu
Vi hänger vid och i poolen, på surfingbräde-taket på Marina Bay Sands innan det är dags att checka ut. Sedan går vi en sväng runt parkområdet Gardens by the Bay, som ligger precis intill hotellet. Det är här de där svampformade ”träden” med klängväxter finns, som har blivit något av en signatur för Singapore.

Vi tar en fika på ett café och hinner med ett av växthusen i parken innan det är dags att ge sig av till Kota Kinabalu på Borneo. Flygresan tar ungefär två och en halv timme.

När vi landar är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala stan för att äta. Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord. Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern. Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Ett morgondopp i poolen på Marina Bay Sands innan avresan till Borneo.

Dag 4, Snorklingsutflykt utanför Kota Kinabalu
Precis utanför Kota Kinabalu ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Vi har valt att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka.

På den första ön snorklar vi lite innan vi äter lunch. Snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Och det är ganska skräpigt med ilandfluten plast på stranden, en bit bortanför den plats vi valt. Men vi ser en varan på väg till restaurangen på ön. Och vid nästa ö är snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat anemoner med ”Nemo-fiskar”.

Här är stranden också vackrare och vi ser några apor. Och även här en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi.

Stranden vid Pulau Sapi.

Dag 5, Mount Kinabalu
Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Vi blir upphämtade vid respektive boende och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden.

Vi stannar till vid en utsiktsplats innan vi åker vidare mot nationalparken för en kort promenad i regnskogen. Guiden berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé och en blodigel. Senare har vi turen att även få se världens största blomma innan vi går en promenad på smala hängbroar uppe bland träden i regnskogen.

Kvällsmålet intar vi på en restaurang i stan därefter större sällskap firar en födelsedag, glatt själva häller upp från flaskorna och sjunger ”Happy birthday to you”, bara den strofen, till varje skål. Stämningen är tämligen munter. Striktast klädsel har en man i sällskapet som till shortsen bär en kortärmad skjorta i ett tyg med mönster med både breda svarta ränder och rosa rosor ovanpå det.

Regnskogspromenad.

Dag 6, Sandakan
Efter två dagar i och runt Kota Kinabalu är det dags att åka vidare mot nordligaste Borneo.

Sandakan, heter staden som turismen utgår ifrån i det här området. Även om stan i sig inte har särskilt mycket att visa upp. Den har ungefär 100 000 invånare. Här bor vi en natt på Four Points by Sheraton. Vi tar ett eftermiddagsdopp i poolen, äter på ett enkel ställe på stan, intill kajkanten, där råttor springer mellan borden och en pust av avloppsdoft drar förbi då och då. Men kvällen är ljum och maten är god.

Vi strosar också genom en galleria där vi fyller på med en laddarsladd med två usb-utgångar till våra Apple-prylar. Och det är ungefär det. Mest av allt en res-dag.

Moské i Sandakan.

Dag 7, Sköldpaddsön
Turtle Island kallas en ö som ligger ungefär en timmes båtresa utanför Sandakan. Egentligen heter ön Selingan och här påbörjades redan på 1920-talet ett naturvårdsarbete för att hjälpa ett par arter stora havssköldpaddor att överleva. Den gången avbröts arbetet av andra världskriget, men det är sedan slutet av 1960-talet igång igen.

Vi kommer hit med en motorbåt som bevakas av ett par medföljande poliser, för vår säkerhets skull. För några år sedan förekom det nämligen att turister kidnappades av separatister från Filippinerna och togs som gisslan. Numera har svenska UD släppt sin avrådan från att besöka området (i ett annat, närliggande område ligger dock avrådan kvar) men den Malaysiska staten fortsätter vidta extra säkerhetsåtgärder för turismens skull.

Mot slutet blir båtresan mycket blöt, särskilt för 13-åringen som sitter längst bak i båten och som mest skrattar åt det hela. Vad gör man, liksom? Men när det senare visar sig att det nästan nya mobilen han hade i bakfickan är död är det verkligen inte roligt längre.

Vi får på kvällen se en jättesköldpadda lägga ägg och se hur äggen omhändertas och grävs ner i sanden i särskilda skydd som både ska skydda mot rovdjur och hindra de små sköldpaddorna att ta sig ut på egen hand. Med den här åtgärden ungefär fördubblas antalet sköldpaddsungar som når havet, jämfört med om naturen får ha sin gång. Vi får också se ett tjugotal sköldpaddsungar släppas ut och ta sig ner till havet. En fantastisk upplevelse!

Sköldpaddan mäts efter äggläggningen, skalet är 90 cm långt.

Dag 8, Gomatong-grottan och regnskogen
Vi lämnar sköldpaddsön tidigt på morgonen. Från Sandakan går färden vidare två timmar i minibuss genom ett landskap som helt domineras av palmoljeplantager. Vi ska se en del av en kalkstensgrotta som är delstaten Sabahs största grott-system. Här finns både fladdermöss och svalbon som skördas för att bli kinesisk soppa.

Den är intressant. Men det mest spännande är att vi skymtar en vild orangutang som klättrar i ett träd i regnskogen ovanför grottan!

Sedan fortsätter vi ungefär en halvtimme till Bilit Rainforest Lodge där vi ska bo i två nätter. Endast de sista fem minuterna av resan dit sker med båt på floden Kinabatangan. Vi checkar in, äter lunch och får lite tid för vila.

Jag byter objektiv på kameran och när jag går ut för att testa ut lämpliga inställningar på kameran så dyker det upp en hel flock apor, långsvansade makaker, inne bland stugorna. Det blir ett bra tillfälle att övadjurfotografering.

Vid fyratiden bär det sedan av i båt uppströms längs floden för en två timmar lång safari. Vi ser bland annat näsapor, makaker, någon slags asiatiska babianer och en apa med ordet ”silver” i det engelska namnet. Vi ser även fåglar; massor av vita hägrar, svalor, en uggla och två arter kungsfiskare. En fantastisk första tur på floden!

Efter middagen får vi också en kortare nattur på floden i mörker där guiden lyser med ficklampa på olika djur. Bland annat ser vi flygande hundar, en slags stora fladdermöss. Den här gången åker jag på safari i klänning, klackskor (om än inte högklackade) och utan kamera. Det fungerar också bra. Jag tänker att det ändå är svårt att få till bra bilder i mörkret och utan kamera är det lättare att fokusera på andra sinnesintryck utöver synen som ljud och dofter. Det finns blommande träd i djungeln som doftar mycket gott.

En näsapa sitter uppe i ett träd.

Dag 9, på floden Kinabatangan
Vi börar dagen mycket tidigt med en tidig morgontur på floden redan innan frukost. Vi bjuds på te och kaffe innan turen och sedan bär det iväg genom morgondimman.

Den här gången går färden nedströms. Till att börja med ser vi inte så många djur på grund av dimman, men efterhand som den lättar ser vi fler och fler. Apor och näshornsfåglar, bland annat. Till slut har vi också turen att få se ännu en vild orangutang i ett träd. Den här ser vi bättre än den första, vid grottan. Den håller på att bygga ett bo högt upp i trädet där den ska sova i natt. Orangutanger lever ensamma, får vi veta, utom honorna när de har en unge, och de bygger ständigt nya bon på olika platser i regnskogen.

Vi besöker som avslutning en sjö som invaderats av blå blommor från Sydamerika, som inte hör hemma här, men som myndigheterna nu gett upp hoppet om att en dag lyckas utrota från dessa trakter. De togs en gång hit som föda till grisar och nu är de överallt. Men vackra är de trots att de inte borde vara här.

Efter frukosten besöker vi byn Bilit som bara består av några få hus.

Eftermiddagsturen avgår även den här dagen vid fyra-tiden och nu är vi på jakt efter att få se elefanter! Hur det gick? Det lovar jag att återkomma till i ett särskilt blogginlägg.

på kvällen anländer en stor grupp på kanske 20-30 svenskar till lodgen där vår grupp på åtta personer nästan varit de enda gästerna (högst ungefär lika många personer ytterligare). Det visar sig att de reser med ”rosa bussarna” och de ska ut på floden nästa morgon.

Häger i morgondimman på floden.

Dag 10, Rehabiliteringscenter för orangutanger
Direkt efter frukost är det dags för oss att lämna lodgen vi bott på i två nätter och ge oss av tillbaka mot Sandakan. Ett par mil öster om staden stannar vi vid Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger. Vi är här i god tid innan klockan tio när orangutangerna ska matas. Centret tar hand om orangutanger som svälter efter att den skog där de bott kalhuggits och sådana som tagits tillfånga och hållits i bur som husdjur, av okunniga människor.

Syftet är att träna och återanpassa orangutangerna till ett liv i frihet i regnskogen.

Först får vi se en träningsanläggning där djuren hålls den första tiden i centret innan de släpps ut i det naturreservat som finns på platsen och där djuren lever i relativ frihet, om än lite väl tätt på varandra. Sedan får vi chansen att se några av de människolika aporna som kommit ut i den delen av parken som inte är inhägnad komma förbi en utfodringsplats för att äta.

Efter orangutangerna ser vi ett liknande center för björnar. De björnar som finns på Borneo är storleksmässigt världens minsta.

Efter lunch återvänder vi till vårt hotell i Sandakan där vi hämtar upp ett par väskor som vi låtit lagra där och tvätt som vi låtit tvätta upp medan vi varit iväg. Eftermiddagen tillbringar vi med att besöka en marknad, inhandla födelsedagspresenter och hänga vid poolen.

En ung orangutang som äter.

Dag 11, Lankayan
Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Den här gången garanteras vår säkerhet av två militärer som följer med i båten. Vi anländer strax innan lunch och hinner med att doppa oss och snorkla lite innan det är dags att äta. Efter lunch blir det mer snorkling.

Vi bor i stugor på stranden på den lilla ön som det bara tar ungefär en kvart att gå runt.

Det här är först och främst en dyk-resort och för de som dyker ingår all dykning i priset, men vi har rest hit som icke-dykare och har därför betalat ett något lägre pris.

Vi ser ett myller av fiskar, sjöstjärnor, snäckor och koraller när vi snorklar. Vi ser dessutom revhajar och skölpaddor röra sig mellan bryggorna på ön. Det är nämligen också en sköldpaddsö, dit havssköldpaddor kommer för att lägga ägg, som samlas in för att grävas ner i sanden på samma sätt som på sköldpaddsön Selingan, bara i något mindre skala.

Mot kvällen slår ett rejält åskregn till och det bara vräker ner en stund.

Kusinerna blir fotograferade vid ankomsten till Lankayan.

Dag 12, Lankayan
Idag är det Albins födelsedag. Han fyller 14 år. Det firas så klart med både sång och presenter på morgonen. Han får bland annat en ny mobiltelefon som ersättning för den som gått sönder.

Han är inte med i det gäng som anmält sig till en prova-på-kurs i dykning. Det är däremot min 15-åring och hans två kusiner som är 13 och 11 år gamla. Både jag och min bror har dykarcertifikat sedan tidigare, men dels har ingen av oss dykt på senare år och dels vill vi gärna vara med när våra barn provar på att dyka med tuber. Vi har därför också anmält oss.

Vi får hjälp att välja utrustning och en genomgång om hur den fungerar. Sedan får vi prova att andas i regulatorn och en genomgång om hur den och masken töms på vatten, vid behov. Vi övar också att tömma masken på torra land. Vi får också en genomgång om hur man tryckutjämar öronen under vatten och så får vi lära oss några dyk-tecken att teckna med händerna under vattnet; ”okej”, ”vi går ner”, ”vi går upp”, ”jag har problem”, ”med örat”, ”haj” och ”sköldpadda”.

Sedan är vi redo att gå ner i vattnet och stående på knä visa att vi klarar att tömma både masken och regulatorn på vatten, samt simma en kort runda. Efter en kortare paus är det dags att ge sig ut med båt och dyka en halvtimme på sex-sju meters djup. Tiden springer iväg fort och snart är vi tillbaka på land igen.

Den här dagen är det mulet väder. Efter lunch vilar jag och 15-åringen lite medan övriga i sällskapet paddlar kayak en timme. Så blir det lite snorkling igen innan det är dags för middag som avslutas med födelsedagstårta.

Födelsedagstårtan.

Dag 13, Lakayan
Nu är vädret bättre igen. sol och växlande molnighet. Vi snorklar på både för- och eftermiddagen. Bäst är det när det är högvatten. Vid lågvatten är det egentligen lite för grunt för att det ska kännas bekvämt.

På eftermiddagen bränner sig dessutom både Albin och min Anders på en brännmanet. De får hjälp att slå ättika på huden, vilket ska lindra skadan.

På kvällen får vi alla vara med om något betydligt trevligare innan middagen, nämligen hur småsköldpaddor kläcks och sedan släpps ut i havet. Ungefär 150 stycken. De är helt omåttligt söta!

En liten sköldpadda på väg mot stora havet.

Dag 14, tillbaka till Singapore
Vi lämnar Lankayan halv åtta på morgonen. Det ögonblick som inledde det här dag-för-dag reportaget infinner sig och försvinner igen.

Väl i Sandakan tillbringar vi ett par timmar på Sepilok Nature Resort där vi fikar i en vacker miljö innan vi skjutsas vidare till flygplatsen.

Resan tillbaka till Singapore går sedan via Malaysias huvudstad Kuala Lumpur där vi tillbringar tre timmar på flygplatsen.

När vi checkat in på hotellet där vi ska bo en natt och sedan ska ta hissen upp till rummen möts vi i hissdörren av en pigg liten robot. Den heter Jeno och står för rumsservicen på Hotel Jen Orchardgateway by Shangri-La. Jag gissar att den är kompis med R2-D2.

Vi hinner med ett snabbt dopp i takpoolen innan den stänger klockan elva på kvällen.

Fina blommor på Sepilok Nature Lodge.

Dag 15, Singapore
Anders kabinväska har gått sönder under resan till Singapore. Dragkedjan har fastnat och sedan gått sönder. Vi behöver köpa en ny väska. Vi snurrar runt ett bra tag i kvarteren runt vårt hotell i Singapore innan vi hittar en affär som både är öppen och säljer kabinväskor. Senare på dagen ska vi se flera sådana affärer. Typiskt.

Vi går alltså en sväng på stan även efter att vi checkat ut men hittar inget prisvärt att handla. Allt verkar vara dyrt i Singapore numera.

På hotellet får vi lov att använda poolen efter att vi har checkat ut, så det får bli ett sista poolhäng, där vi pratar länge med två kvinnor från Australien och sedan säger hejdå till min bror med familj som ska resa hem tre timmar efter oss, och tackar för trevligt ressällskap innan vi lämnar centrala Singapore i en taxi i solnedgången.

Takpoolen på Hotel Jen Orchardgateway

Sist en avslutande vinjettbild från Borneo. En orangutang som äter:

14 kommentarer

Under natur, resor

Hibiskus på Kuba


Hibiskus, som sagt, finns på de flesta solresmål.

Just den här busken växte i vad som måste vara Kubas vackraste stad, nämligen Cienfuegos.

Visst har de en härlig färg?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

4 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Födelsedag på Lankayan, Borneo


Idag firar vi att världens finaste Albin fyller 14 år här på Lankayan utanför Borneo.

Han har haft en bra dag även om han inte ville följa med och dyka när hans storebror och kusiner provade på att dyka tillsammans med min bror och mig samt två dykinstruktörer.

Men han har istället paddlat kajak med sin pappa.

I födelsedagspresent har han fått tröjan han har på sig på bilden, en ny mobiltelefon sedan den gamla gått sönder på resan, utan att han hade någon skuld i det. (Han blev dyngsur under en båtresa.) Och så lite godis på det.

Ikväll väntar en överaskningstårta efter middagen.

Allt gott här, i övrigt, även om vädret varit lite mulet idag.

Fotograf: Anders Nilsson

4 kommentarer

Under personligt, resa med ungdomar, resor

Rädda klimatet – flyg till Borneo som turist

– Krönika –

Vi åker minibuss från Bilit Rainforest Lodge i delstaten Sabah i Malaysia. Vi åker mil efter mil genom landskap av palmoljeplantager. Palm efter palm efter palm i långa rader. På några platser har 25 år gamla palmer huggits ner för att ge plats åt nyplanterade träd.

Vi är på väg till ett orangutangcenter strax utanför Sandakan, som i sin tur ligger nära Borneos norra spets. Orangutangen är människans närmaste släkting efter två arter chimpanser och gorillorna. Genetiskt överensstämmer de med oss till 97%.

Det rehabiliteringscenter vi ska till är ingen djurpark – även om de också tar emot oss turister i kommersiell skala på ett sätt som påminner om en sådan. Centret behövs för att ta hand om orangutanger som far illa och inte klarar sig när regnskogen trängs undan. Syftet är att aporna ska återföras till den krympande regnskogen när rehabiliteringen är avslutad.

Palmolja till kakor och godis över hela världen tränger undan en av våra närmaste släktingar. Det är inte lätt att välja bort palmolja men hemma undviker vi att köpa till exempel Nutella till förmån för annan nötkräm som inte bidrar till att utrota orangutangerna.

Men när jag sitter här i minibussen och ser palmer i raka led, så långt ögat kan nå, slår det mig. Om inte markägarna här får avsättning för palmolja innebär det ändå ingen säker räddning för den återstående regnskogen.

Världsmarknaden vill också ha kaffe, te och kakao. Bland annat. Det finns många godsaker som en allt mer välmående mänsklighet vill konsumera. Det finns alltså alternativa grödor för den markägare som vill ta ner regnskogen, även om efterfrågan på palmolja skulle minska.

Regnskogen på Borneo behöver bevaras av flera skäl. Till att börja med: inte vill vi väl utrota våra ”kusiner” orangutangerna? Men det är just vad vi är i färd med att göra.

Orangutangen räknas idag som en utrotningshotad art. Det fanns en gång miljoner orangutanger på Borneo och Sumatra, men idag återstår bara runt 50 000 vilda orangutanger. Jämför med hur många människor det finns på jorden. Och det är just vi människor som är det främsta hotet mot denna människoapa. Som är så lik oss till utseendet att den fått namnet ”orang utan” som betyder ”skogsmänniska”. Genom att vi skövlar regnskogen som orangutangerna bor i försvinner deras hem och möjlighet att hitta föda.

Det är det första skälet att bevara regnskogen på Borneo. Det andra är den biologiska mångfalden i övrigt.

Borneo, världens tredje största ö, utgör 1% av världens landareal men innehar ändå hela 6% av den globala biologiska mångfalden i sina fantastiska tropiska regnskogar. Här finns bland annat världens minsta elefanter, borneoelefanten och världens största blommor, rafflesian. Men denna mångfald är hotad. Borneo har redan blivit av med över hälften av sina skogar, och en tredjedel av dessa har försvunnit under de senaste tre decennierna. Mångfalden har ett värde i sig och är dessutom en unik resurs för mänskligheten.

Det tredje skälet att bevara regnskogarna är att det behövs om vi ska kunna rädda klimatet. Avverkningen av världens skogar står för cirka 17 procent av utsläppen av växthusgaser. Att bevara de tropiska regnskogarna är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen.

Men utvecklingen går alltså åt fel håll. Så vad kan vi göra?

Ett självklart val är att stötta organisationer som jobbar med att bevara regnskogen. Världsnaturfonden, WWF, är i det sammanhanget ett bra val. Men som det ser ut just nu räcker inte deras arbete till.

Här kan turismen också vara en positiv kraft. Om många fler kommer till Borneo för att se och uppleva regnskogarnas myllrande liv finns det en möjlighet att skogen blir mer värdefull bevarad än nedhuggen och omvandlad till plantager. Även för markägarna.

Så faktum är att du snarare bidrar till att rädda klimatet än till att förstöra det, om du flyger till Borneo för att besöka regnskogen och se djuren på plats. Ser du till att klimatkompensera flygresan är det ännu bättre!

13 kommentarer

Under djur, hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor

En hälsning direkt från regnskogen på Borneo

Vi befinner oss i regnskogen på Borneo. Bland makaker med lång och kort svans, näsapor, fler sorters apor som vi inte vet namnet på. Och orangutanger. Vi har sett två. Om än på visst avstånd.

Vi har också sett många sorters fåglar, krokodiler, och en del fladdermöss.

Jag har en hel del bilder att dela av mig av men här i djungeln är uppkopplingen inget vidare.

Har gjort flera försök att ladda upp vinjettbilden innan det lyckades.

Men var lugn, fler bilder lär komma!

9 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor

Och vad heter den här?


Det är höstlovstider.

Förra året vid den här tiden var vi på höstlov i Spanien. I Torrevieja närmare bestämt. Där hittade jag den här blomman. En sort som jag ofta sett vid Medelhavet. Och också, tror jag, i Kalifornien. Men vad heter den? Vet du?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

8 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Ett vykort från Mount Kinabalu

Det går undan här. Vi har redan lämnat Kota Kinabalu men här kommer i alla fall ett snabbt vykort från gårdagens utflykt på sluttningarna av Mount Kinabalu.

Vi stannade vid en utsiktsplats och fotograferade toppen av det över fyra tusen meter höga berget. Vi gick en kort promenad i regnskogen. Stannade till och såg världens största blomma, rafflesia, blomma. Gick på smala gångbroar uppe bland trädkronorna, såg en varm källa och besökte en fjärilsträdgård.

8 kommentarer

Under natur, resor

Mer info kommer senare

Båtutflykt igår. Till ett par öar utanför Kota Kinabalu här på Borneo. Väldigt varierande kvalitet på snorklingen. Mer info kommer senare.

Lämna en kommentar

Under resor

Infinitypoolen som är selfiefotograferandets paradis på jorden

Vi har bott två nätter på Marina Bay Sands i Singapore. Hotellet med infinity-poolen som är selfiefotograferandets paradis på jorden.

Till och med jag gjorde några försök.

Jag konstaterar att det finns olika sätt att skildra en sådan här pool på bild. Här kommer några exempel.

17 kommentarer

Under boende, fotografi, resor

Klimatkompenserat resan till Borneo!

Vi sitter på tåget. Solen sänker sig bortom horisonten när vi åker genom ett höstvackert Skåne.

Men det går liksom inte att åka tåg hela vägen till Singapore och Borneo. Så det fick bli flyg. Och då väljer jag att kompensera klimatet genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Mycket koldioxid
Vår resa kommer att orsaka klimatpåverkan – inklusive höghöjdseffekter och övriga utsläppta växthusgaser – som motsvarar 5,4 ton koldioxid per person. Det är mycket.

Enligt mina beräkningar går det åt 43,4 nya träd för att på 40 år suga upp så mycket koldioxid ur atmosfären. Multiplicerat med fyra personer och 20 kr/träd blir det 3500 kr som jag nu skänkt som en gåva till VI-skogen.

Värt det
Det är en slant. Men det får klimatet faktiskt vara värt. Har vi råd att flyga så långt får vi också ha råd att klimatkompensera.

Så tänker i allafall jag.

Det finns andra sätt att klimatkompensera via VI-skogen nu, som blir ännu dyrare än så. Jag har tänkt att återkomma till det.

Just nu väljer jag att fortsätta göra på samma sätt som jag gjort på senare år. Möjligen väljer jag det andra sättet en annan gång.

5 kommentarer

Under flyg, hållbart resande, klimat, resor, träd