23 mars, 2018 · 01:28

Koldioxidutsläppen ökade igen 2017

Internationella energimyndighetens senaste rapport – ”Global Energy and CO2 Status Report, 2017” – släpptes online igår. Den ger en aktuell bild av trenderna och utvecklingen inom energi och bränslen. Koldioxidutsläppen har börjat öka igen främst beroende på den starka ekonomiska utvecklingen i världen.

• Energi: Den globala energibehovet ökade med 2,1% 2017, jämfört med 0,9% föregående år och 0,9% i genomsnitt under de fem senaste åren. Mer än 40% av tillväxten år 2017 drevs av Kina och Indien. 72% av ökningen skedde med fossila bränslen, en fjärdedel med förnybara energikällor och resten med kärnkraft.

• Koldioxid (CO2): Efter tre år utan ökande utsläpp så började utsläppen öka igen 2017. De globala energirelaterade koldioxidutsläppen ökade med 1,4% 2017, och uppnådde en historisk högstanivå på 32,5 gigatonn (Gt). Ökningen av koldioxidutsläpp skedde emellertid inte överallt. Medan de flesta större ekonomier såg en ökning upplevde vissa andra minskningar, bland annat USA, Storbritannien, Mexiko och Japan. Den största nedgången kom från USA, främst på grund av ökad användning av förnybara energikällor.

• Olja: Den globala efterfrågan på olja ökade med 1,6% (eller 1,5 miljoner fat per dag) år 2017, vilket var mer än dubbelt så mycket som det årliga genomsnittet under det senaste decenniet. En ökande andel av sportfordon och lätta lastbilar i de stora ekonomierna och efterfrågan från den petrokemiska sektorn stärkte denna tillväxt.

• Naturgas: Den globala efterfrågan på naturgas ökade med 3%, på grund av det låga prisläget. Kina svarade för nästan 30% av den globala ökningen. Under det senaste decenniet kom hälften av den globala efterfrågan på gas efterfrågan från kraftbranschen. Förra året kom dock över 80% av ökningen från industri och byggnader.

• Kol: Den globala efterfrågan på kol ökade med cirka 1% år 2017, vilket vändade den nedåtgående trenden under de senaste två åren. Tillväxten berodde främst på efterfrågan i Asien, som nästan helt drevs av en ökning av koleldad elproduktion.

• Förnybara energikällor: Förnybara energikällor stod för en fjärdedel av den globala energitillväxten förra året. Kina och USA ledde denna tillväxt, vilket bidrog med cirka 50% av ökningen av förnyelsebaserad elproduktion, följt av Europeiska unionen, Indien och Japan. Vindkraft svarade för 36% av tillväxten i förnybar energibaserad effekt.

• El: Världens efterfrågan på el ökade med 3,1%, betydligt högre än den totala ökningen av efterfrågan på energi. Tillsammans stod Kina och Indien för 70% av denna tillväxt. Produktionen från kärnkraftverk ökade med 26 terawatt timmar (TWh) år 2017.

• Energieffektivitet: Förbättringen av den globala energieffektiviteten minskade dramatiskt 2017, på grund av svagare förbättring av effektivitetspolitiken samt lägre energipriser. Den globala energiintensiteten förbättrades med endast 1,7% 2017, jämfört med i genomsnitt 2,3% de senaste tre åren.

Lämna en kommentar

Filed under miljö

20 mars, 2018 · 10:47

Nej, du behöver inte avstå ifrån att flyga!


Så tar vi det här med flyget och miljön ett varv till. Ett klipp om klimatet och flyget från TV4 har de senaste dagarna fått stor spridning i sociala medier. ”Fakta: så mycket påverkar din resa verkligen klimatet.”

Klippet
Det de säger där är att flyget står för bara fem procent av världens totala klimatutsläpp. Men flygandet ökar. Och för många svenskar är flyget den största källan till utsläpp av växthusgaser. (Ett ganska luddigt påstående för övrigt. Hur många är ”många”?) Klippet fortsätter med att berätta att Naturvårdsverket bedömer att för att uppnå långsiktig hållbarhet måste utsläppen ner till mellan ett till två ton koldioxid per år och att det är lika mycket som du släpper ut ”om du kör bil”.

Men eftersom vi också äter, bor och lever i övrigt så blir det elva ton totalt. Av dessa utgör en resa till Thailand lika mycket som bilåkandet. Och det är bara i koldioxid. Tar du hänsyn till höghöjdseffekterna så blir det dubbelt så mycket. Och slutligen: den andelen, som alltså motsvarar hela det utsläpp vi kan unna oss, kan vi inte komma bort ifrån ens om vi ersätter dagens flygbränsle med biobränsle.

Slutsatsen som är fel
Så då är väl saken klar, tänker kanske du. Alla medvetna konsumenter måste från och med nu avstå ifrån att flyga. Men nej, säger jag. Att fokusera på att en liten klick medvetna konsumenter i Sverige ska avstå flyg tycker jag forfarande är fel fokus.

Slutsatsen som är rätt
Det är bra att dra ner på flygandet. Men. Det går också att klimatkompensera för flygresorna (gör det!). Och så har vi fortfarande de 95 resterande procenten som vi också behöver ta hand om. Dessutom. Varför inte ta det viktigaste först: Var vi placerar våra pensions- och andra sparpengar är det som har störst betydelse för klimatet. Därefter kommer hur många barn vi har. Sen kommer bilresorna. Först därefter kommer flyget.

Sparandet
Förutom våra egna årliga koldioxidutsläpp på nämnda elva ton från bilen, biffen, bostaden och övrig konsumtion bidrar vårt sparande med ytterligare cirka åtta ton per person och år. Alltså nästan lika mycket som all konsumtion tillsammans! Dessutom tillkommer att en stor del av svenskarnas sparkapital placerats  i fossila reserver som motsvarar omkring 753 ton i framtida utsläpp. Totalt blir det då något lite mer än hela konsumtionen som orsakas av sparandet. (Källa: WWF. )

Varför har ingen berättat?
Dessa siffror ligger utanför de traditionella redovisningarna av vår klimatpåverkan eftersom sparande inte betraktas som konsumtion. Men betydelse har det. Väääldigt stor betydelse.

Många resor till Thailand blir det
753 ton per person alltså. Det motsvarar då 500 Thailandsresor på en livstid. Betydligt fler än de flesta orkar med att göra. Därtill kommer då alltså ytterligare åtta ton per år vilket motsvarar fyra ytterligare Thailandsresor. Sammanlagt drygt tio Thailandsresor per år. Nu är ju sparandet väldigt ojämnt fördelat men genomsnittssiffror säger ändå någonting. Utifrån Världsnaturfondens siffror har jag beräknat att du behöver ha knappt 50 000 kr per person stående i klimatsmarta aktier eller fonder, istället för i random sparande, för att kompensera en Thailandsresa per år. (Varför vi överhuvudtaget hela tiden pratar just Thailandsresor när vi pratar klimat är en annan fråga. Själv föredrar jag att resa till andra länder.)

Mitt eget sparande
Jag har nyss kollat igenom mitt eget sparande och kan konstatera att en del av mitt sparande är placerat i klimatsmarta fonder, men en alldeles för liten andel.

En lite väl stor andel av mitt sparande har jag dessutom placerat på ett vanligt e-sparkonto, vilket kanske inte är det smartaste ur flera synpunkter. Oavsett det så är det mot bakgrund av ovanstående av betydelse för mig hur banken i sin tur investerar de pengarna som sitter på det kontot. Jag skickade därför igår en fråga till dem: ”Jag har en fråga om mina pengar på e-sparkontot. Hur är dessa placerade från er sida? I vilken utsträckning är de pengarna investerade i reserver för fossila bränslen? Gör ni någon klimatbedömning när ni investerar?” Hör gärna av dig till din bank, du också!

Flyget ändå en miljöbov
Trots det ovan sagda är flyget fortfarande en miljöbov. Det som TV 4 säger i sitt klipp är fortfarande sant. Om du inte klimatkompenserar dina flygresor så motsvarar en enda resa till Thailand vad du i framtiden överhuvudtaget kommer att kunna få lov att släppa ut om vi inte ska förstöra den här planeten. Den enda vi har. Det är dessutom en miljöbov som är alldeles för lågt beskattad. Svenska Dagbladet näringsliv publicerade  förra veckan siffror på vad det skulle kosta att flyga till Göteborg, London och Thailand från Stockholm om flyget beskattades på samma sätt som annan verksamhet. Det skulle bli i storleksordningen dubbelt så dyrt visade det sig. Att ställa om beskattningen på flyget är dock inte helt enkelt då det handlar om internationella överenskommelser. (Här i södra Sverige flyger vi ju i regel från Danmark till exempel och påverkas då av de danska skatterna – inte de svenska.)

Så hur ska du då göra om du vill resa och se världen och ändå bevara den för framtida generationer? Här är sammanfattningen:

1. Flytta ditt sparande till klimatsmarta fonder eller aktier. Eller varför inte skog? (Även om det tycks vara lite av en djungel att spara just i skog. ;)

2. Sätt inte fler än två barn till världen. (För att befolkningen ska kunna reproducera sig själv behöver varje kvinna föda i genom­snitt 2,1 barn under sitt liv. Har du fler än två bidrar du till befolkningsökningen.)

3. Undvik att bo så att du måste pendla med bil till jobbet. Bo helst så nära jobbet så att du kan cykla eller gå. I andra hand se till att du kan pendla med tåg eller buss som går på biobränsle.

4. Välj att resa på semester (och i tjänsten) med i första hand tåg, i andra hand buss och i tredje hand bil (om ni är flera i bilen). Flyg alltså enbart när inga andra vettiga alternativ finns.

5. När du ändå väljer att flyga – klimatkompensera

Sedan kan du göra ytterligare saker som att äta mindre kött, värma din bostad klimatsmart, köpa miljömärkt el och källsortera men de sakerna har i regel mindre betydelse än punkterna ovan.

Vi har alla ett ansvar för klimatet, men alla behöver inte ta sitt ansvar just genom att avstå ifrån att flyga. Det finns olika sätt. Och så klart: ju fler sätt desto bättre, men börja helst med det viktigaste först.

Bilden föreställer spetsen av en flygplansvinge tillhörande Lufthansa, ovanför Alperna.

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, resor

18 mars, 2018 · 01:39

Sidi Bou Said – Tunisiens blå-vita stad


Sidi Bou Said – en tunisisk sevädhet tack vare de vackra vita husen med blå dörrar, fönster och andra detaljer. Vi var där 1989. Därav de lätt gulnade fotografierna.

Vi hade precis besökt Kartago, den förstörda antika staden utanför Tunis. Charterutflykten vi var på stannade också till här. Vi drack te kokt på mynta med mycket socker och till det åt vi ett ännu sötare bakverk, innan vi fick tid att själva strosa omkring i den blå-vita staden som också var ett konstnärscentrum. Bland annat ska August Macke, en tysk expressionist, ha varit här 1914 och bidragit till stadens berömelse.

Lämna en kommentar

Filed under resor

17 mars, 2018 · 01:13

Julkort från Karlshamn i mars

Så här års förväntar vi oss vår här nere. Inte vårvinter. Vacker som ett vykort. Eller snarare ett julkort.

Som att vandra omkring i ett tredimensionellt julkort är det. Ett julkort från Karlshamn i mars. Bakvänt och ovant. Men vackert.

3 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, resor, vår, vinter

16 mars, 2018 · 04:51

Att skriva lika bra som Vagabond räcker inte!

När jag började blogga för elva år sedan närde jag en önskan att så småningom växla karriär till reseskribent. Därför hade jag ett konkret mål. Jag ville att det skulle leda till att jag fick skriva för resemagasinet Vagabond som jag älskade. Eller i andra hand Aftonbladet Resa. Gärna en stående kolumn. Eller i tredje hand vad för slags texter som helst för något annat resemagasin. Och åtminstone ha skrivandet som en  sidoinkomst. Det blev aldrig så.

Annonsintäkter räcker inte
Min strategi att uppnå detta mitt mål var att på egen hand nå så många läsare som möjligt. 30 000 läsare per vecka gissade jag att det skulle behövas. Att en sådan siffra, som ju ändå är väldigt hög, knappast skulle räcka till att leva på annonsintäkter visste jag sedan jag experimenterat på 00-talet med Google-annonser. Det var på en sida om resor och klimat som jag sammantaget drog in 500 kr på, trots att den hade stor trafik och låg ute flera år.

Nytt med bloggar
Men runt 30 000 läsare per vecka skulle räcka för att få etablerade resemagasin att få upp ögonen för mig som skribent. Tänkte jag. Vid den här tiden, 2007, var allt det här med bloggar fortfarande ganska nytt och väldigt upphaussat. Så jag tror faktiskt fortfarande att det kanske kunde hade räckt. Då.

Ansträngde mig
I de allra första blogginläggen som jag skrev ansträngde jag mig att skriva bra. Att skriva intressant med ett personligt och livfullt språk. Hur väl jag lyckades vet jag väl inte. Vad jag däremot vet är att jag snabbt sänkte ambitionsnivån när jag upptäckte vilka bloggar det var som lyckades skapa sig en publik och hur många fantastiska, och mycket bättre, bloggar det fanns som aldrig gjorde det. Som trots knäckande bra texter och/eller bilder knappt tycktes ha några läsare alls.

Bråk och klickbeten
Jag såg att slagfärdiga rubriker, bloggbråk och stöddighet var det som gällde. Någon gång provade jag på de två senare vägarna men insåg att det inte var för mig. Jag skäms att erkänna att det till slut var den första vägen, klickbetesrubriker, som fick bli mitt försök att nå fler läsare. En väg som utöver att den faktiskt ändå ledde till fler läsare också ledde till färre inlägg om resor till förmån för många, korta inlägg om lite av varje. Så här i efterhand kan jag konstatera att den vägen blev en återvändsgränd. Några 30 000 läsare per vecka nådde jag aldrig även om det var i närheten de få gånger jag försökte mig på elakheter. (Inlägg som jag för övrigt fylld av skam snabbt tog bort.)

Tillbaka på ruta ett
Efter att en period sedan ha skrivit mest om Instagram, som jag var omåttligt förtjust i, till att böja med, är jag nu tillbaka till att skriva den blogg som jag från början ville göra. Någon förhoppning om att den ska leda till att jag får skriva för Vagabond när jag däremot inte längre.

Fantastiskt bra räcker inte
Just nu läser jag till och från i en gammal bok som består av Johan Tells krönikor från nämnda resemagasin och 1990-talet. Och det är då det slår mig. Att skriva lika bra som de som skriver i Vagabond räcker inte för att slå igenom idag. Gjorde det möjligen för tio år sedan i kombination med ett stort mått av tålamod som jag tyvärr inte hade då, men det räcker definitivt inte idag. De texter jag läser i boken, liksom de jag läser i tidningen, skulle inte räcka för att slå igenom via internet. Trots att de är fantastiskt bra. För att slå igenom på nätet för tio år sedan krävdes skruvade rubriker kombinerat med en bråkig och stöddig attityd. Och gärna avbön efteråt. Vad som skulle krävas för att slå igenom som skribent idag har jag inte ens koll på längre. Men att det skulle räcka med att skriva bra tror jag inte en sekund på. Det känns lite sorgligt. Men det får mig inte att än en gång byta väg. Jag tänker fortsätta skriva i ambition att utveckla mitt skrivande och fotograferande och fortsätter det att strömma till allt fler läsare så blir jag väldigt glad. Men idag skriver jag för att det är roligt. Kanske att jag en dag skriver lika bra som Vagabond?

Leder till något?
Och jag hoppas att mitt bloggande en dag leder mig till något. Kanske en sidoinkomst av något annat slag? Vad vet jag? Reseledare? Eller skriver jag en bok? Kanske vid sidan om pensionen den dagen jag är där? Något så bra som att få skriva för ett etablerat resemagasin kommer det däremot aldrig att leda till. Det är bara att tugga i sig. Sannolikt är resemagasinen också en återvändsgränd utan framtid. Men det är en annan historia.

Bilden: Papperstidningarna har ändå minst en fördel. De går bra att sitta ute i solen och läsa.

8 kommentarer

Filed under blogg, instagram, media, resor, sociala media

16 mars, 2018 · 12:36

Arbetsrelaterad social stress

Du kan definiera social stress som situationer eller beteenden som är relaterade till främst psykisk belastning som på något sätt är social i naturen.

Allt som stör eller hotar att störa en människas relationer med andra kan leda till social stress. Situationer som kan ge stresspåslag på jobbet och klassas som social stress är sådana som på olika sätt kan påverka relationerna till andra. Som att hålla en föreläsning, hålla ett tal, att gå på en anställningsintervju eller i värsta fall att bli utsatt för mobbing, annan diskriminering eller för hot om att bli av med jobbet. Det kan i dessa sammanhang ofta handla om risken för att komma att ligga sämre till i och utanför arbetsgruppen. Alltså om en sjunkande social status. Källa: Engelskspråkiga Wikipedia. Se länk.

Social stress är typiskt den vanligaste typen av stressor som människor upplever i våra dagliga liv och den påverkar oss intensivare än andra typer av stress. Den kan så klart uppstå både i jobbet och i privatlivet. Men här handlar det alltså om jobbet.

Varför reagera så starkt?
Att vi reagerar så starkt på just sociala hot kan tyckas märkligt då förändrade relationer och sjunkande status på jobbet knappast är något du dör av. Men gå tillbaka till det grottsamhälle som våra gener kommer ifrån. Den människa som sjönk så pass i status att hon till slut utselöts ur gruppen och slängdes ut ur grottan riskerade inget mindre än just döden. Det var hon mot lejonen. Att vilja vara till nytta för och högt ansedd bland övriga gruppmedlemmar har genom det naturliga urvalet alltså blivit till en naturlig instinkt hos människan som flockdjur.

Mest stressande är krävande situationer som du har liten eller ingen kontroll över, och som du känner dig ensam om att hantera. Men du kan också bli stressad av att inte ha tillräckligt många och meningsfulla uppgifter eller utmaningar.

Särskilt intensivt påverkas du kanske om en starkt socialt stressande händelse kommer som en blixt från en klar himmel. Du drabbas av chock. Stressen leder till adrenalinpåslag och du får svårt att tänka klart. Förvirring och tunnelseende. Din däggdjurshjärna vill antagligen välja att slåss eller att fly. Ofta kastas du i känslorna och tankarna mellan de två alternativen. Sömnproblem är en vanlig reaktion.

Vad händer sen?
Chock övergår i reaktionsfas och så så småningom i sorg. Jag vet inte om det hjälper att vara påläst om vad som händer vid social stress och vid chock. Möjligen. Men det håller inte de fysiska reaktionerna borta.

2 kommentarer

Filed under ledarskap

14 mars, 2018 · 09:41

Lista – 7 värsta reseflosklerna


Floskler. Vi använder oss alla av dem. Jag också. Även om vi ibland biter oss i tungan när de hoppat ur munnen. Eller vrider lite skämmigt på oss när vi inte lyckats få till en text utan att klämma in ett antal av dem. Slitna uttryck som använts så ofta att de blivit innehållslösa och känns falska.

Texter och prat om resor har sina egna floskler. Här är de värsta, om du frågar mig:

1. Resmålet levererar
Det här är en ganska ny resefloskel som fortfarande ganska sällsynt används i journalistiska texter. Och i sådana sammanhang nästan alltid tillsammans med vad det faktiskt är som levereras. På sociala medier däremot… En bild på ett glas öl på ett bord och så till exempel texten ”Gran Canaria levererar!”. ”Leverar vadå?” tänker jag. Öl? Jag visste inte att Kanarieöarna var kända för sitt öl?

Men jag tror inte alls att jag blivit lika tokig på företeelsen om den bara inte vore så vanlig. Men nu gör den mig frustrerad på ett sådant sätt att jag har lite svårt att älska sådana inlägg ”till månen och tillbaka”. If you know what I mean. ;)

2. Ett paradis
När Aftonbladet påstår att resmålet Sunny Beach i Bulgarien är ”ett paradis för festsugna under 23” så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Ett paradis? Vi var där när vi var unga och under 23. Och även om det var länge sedan så har jag svårt att tro att det blivit något paradis sedan dess. Ja, det var billigt då och det är billigt nu. Men är billigt verkligen det enda kriteriet för att en plats ska få epitetet paradis? Sunny Beach är plastigt, ocharmigt och där finns ingenting som är vackert att titta på. Men visst där går att festa. Och bada. Och det är billigt.

Det är tyvärr ganska vanligt att ordet ”paradis” används för att beskriva turistorter. Jag gillar det inte alls. Jag har i ett tidigare blogginlägg utvecklat mer kring hur jag tänker.

3. Någonting är genuint
Charterbolaget Apollo hävdar: ”Längst ut på Rhodos norra udde ligger Rhodos stad – öns huvudstad. Hit ska du resa om du vill varva sol och bad på dagen med ett livfullt nöjesliv på kvällen. Här kan du se fram emot moderna barer, trendig shopping, genuina grekiska tavernor och caféer och ett pulserande nöjesliv.” Genuina grekiska tavernor, alltså. Tillåt mig att småle. Rhodos stad var nog en av de första orterna i Grekland som redan på 80-talet hade restauranger med menyer på svenska och inkastare utanför. Två typiska kännetecken för ursprungliga och oförfalskade grekiska tavernor, eller?

4. Drömmiga Resmålet!
Här har vi ännu ett exempel på en ny floskel som sällan används i etablerade medier. Även om jag har hittat ett exempel. Men som annars mest används av unga trendiga bloggare. Drömmig är väl knappt ett ord som finns på riktigt ens? För mig funkar det bra att skriva drömresmål om jag menar just drömresmål. Men jag börjar väl bli gammal, kan jag tro.

5. Finns alltid något nytt att upptäcka
Ving skriver ”Mallorca är sommarens populäraste resmål, med sin spanska charm och sitt sköna medelhavsklimat. Även om du har varit på semester här förut finns det alltid något nytt att upptäcka.”

Okej, så det finns alltså nya okända saker att upptäcka på Mallorca av alla ställen? Skicka dit Dr Livingstone!

6. Härliga stränder och resmål
”Härliga Härjedalen” är ju välkänt. Och det ÄR ju härligt. Ordet ”härlig” är inte helt lätt att undvika när du skriver om resor. Jag har själv bland annat utropat vinterträdgården inomhus på högfjällshotellet i Storhogna, i grannlandskapet till Härjedalen: Jämtland, som just härlig. Och det ÄR den också.

Men försök gärna undvika att utropa stränder som härliga. Om du googlar ”härlig strand” kommer du att hitta sida upp och sida ner med recensioner på Tripadvisor med denna titel. Världen är uppenbarligen full av stränder som är just ”härliga”. Men vad betyder det att en strand är ”härlig” för dig? Att det är en närmast folktom naturstrand? (Vilket är vad jag oftast gillar bäst.) Eller kanske att där finns fullt av både turister och actionfyllda aktiviteter i vattnet som surrar och låter?

Kanske kan du hitta ett ord som beskriver ”din” härliga strand lite mer precist?

7. Charmiga Resmålet
Exempel: ”Alcudia är ett av Mallorcas charmiga resmål.” Eh. Eller hur? Alcudia har en jättefin låååång sandstrand med turkost vatten som en gång i världen – här pratar vi fram till 1970-talet – säkerligen var fantastiskt charmig. Men ta en titt på Alcudia idag. Kanalerna är lite kul. Men sen då? Bebyggelsen består i stort sett enbart av hotell, restauranger och butiker. Alla utformade enligt standardformulär 1A för en turistort. Charmigt? Not so much. Ändå kan det med nonchalant lätthet hävdas att så skulle vara fallet i en bildtext hos Metro till exempel. Floskel! Då bilden föreställer stranden kan det uteslutas att bildtexten handlar om gamla Alcudia. Som faktiskt är charmig på riktigt. Men det är en annan historia.

Bilden överst i inlägget:

På drömmiga Amalfikusten,där det alltid finns något nytt att upptäcka, finns ett charmigt hotell med en härlig pool nära det genuina Positano. Ett paradis som levererar! ;)

Det är för övrigt Albin som skymtas på väg ut genom dörren. 

17 kommentarer

Filed under resor

13 mars, 2018 · 08:20

7 saker som suger med charter – och 7 saker som är bra


Idag när var och en kan boka flyg, eller varför inte tåg, och hotell och hyrbil själv på nätet, vad finns det då för fördelar med charter? Finns det alls några? Jag har hittat 7. Men det finns nackdelar också. Som är orsaken till att många av oss allt mer sällan väljer charterresan på semestern.

7 saker som suger med charter

1. Oftast dyrare
I de allra flesta fall är det billigare att boka resa och hotell separat. Jag har till exempel gjort en prisjämförelse gällande Zanzibar där jag kom fram till att det gick att boka själv till en kostnad av 19 200 kr där Ving skulle ha 30 000 kr.

2. Flyget
Udda avgångstider, väldigt tidiga morgontimmar eller sent på kvällen är inte ovanligt när du reser charter. Ofta är det dessutom längre köer vid check-in och bagageinlämning. Väl ombord är det inte ovanligt att det säljs skraplotter och liknande alldeles onödiga störningsmoment. Att det inte finns alternativ till att flyga för den som vill vara miljövänlig är också en synpunkt.

3. Transferbussen
Okej, jag vet att det inte är obligatoriskt med transfer längre. Men ändå. När du sitter där och bokar kan det lätt kännas som en bra idé att ha transporten fixad. Sedan när du sitter där i bussen och väntar på att den som fått ut sin väska sist, därefter gått på toaletten och till sist också hämtat ut pengar, ska anlända till bussen undrar du hur du tänkte när du bokade. När sedan bussen kör kors och tvärs runt halva chartermålet och ditt hotell visar sig vara det sista på rutten lovar du dig själv att aldrig mer åka charter. Du kunde lika gärna ha gått från flygplatsen. Ja, nästan hemifrån också.

4. Mest stora hotell
Inte alla charterhotell. Men. Större delen av utbudet består av väldigt stora hotell med följd att det blir stimmigt i frukostmatsalen. Och trångt i poolen, trots att den är stor. Har du otur är det dessutom för få solstolar så att de endast räcker till dem som kliver upp i gryningen och tingar stolar med sina handdukar. Det är oftast både helt och rent, men samtidigt ganska opersonligt både i inredning och bemötande.

5. Ofta i trista hotellförorter
Charter bygger på att många reser samtidigt till samma flygplats och att avstånden från den där flygplatsen till hotellen inte är för långa. Därför uppstår turistorter som Palmanova på Mallorca och Chaniakusten på Kreta. De ligger nära ursprungliga, vackra och charmiga städer och alldeles intill havet med fina stränder. Men har en bebyggelse och ett utbud utformat enligt standardförmulär 1A, där varje hotell ser ut som varje annat hotell, restaurangutbudet är väldigt ”internationellt” och varje butik säljer samma uppblåsbara plastkrokodiler och kitchiga kylskåpsmagneter. Och alltihopa är bara väldigt, väldigt ocharmigt.

6. Mycket ”All Inclusive”
Samma igen. Det finns alternativ. Men stora delar av utbudet är sådana hotell där alla måltider ingår. Helpension kallades det på 80-talet och redan då lärde vi oss att de hotellen hade tråkigare mat än övriga matställen på orten ifråga. Numera är cantinerna med dagens rätt ersatta med bufféer. Men fortfarande är maten lika tråkig. Det är inte särskilt gott och ändå lyckas du äta för mycket. Tveksam kombo, om du frågar mig.

7. Svenska medresenärer
Jag gillar svenskar. Är ju själv svensk, för tusan. Men poängen med att resa är ju att se världen och möta andra kulturer. Hur mycket av det uppnår du egentligen när ”alla pratar svenska”?

7 saker som är bra med charter

1. Det är enkelt att boka.
Om du inte har otur, som jag hade, är det normalt enkelt att boka en charterresa. Du kan vara på samma bokningssida och välja resmål utifrån önskad avresedag och reslängd, hotell och andra tillval som måltider på flyget, transfer och måltider på hotellet. Allting hittas och fixas på samma ställe.

2. Direktflyg
Charter innebär nästan alltid direktflyg. Reser du på egen hand är det inte ovanligt att du behöver ner någonstans på vägen för att byta flyg till samma resmål som chartern flyger direkt. Detta gäller inte minst för stora charterresmål som till exempel många av Greklands öar.

3. Tranferbussen
Okej det tar tid och du blir tokig. Och lovar dig själv att aldrig mer resa charter. Men resan till hotellet är bokad och betald när du anländer. Och du blir visad tillrätta så att du vet vart du ska ta vägen.

4. Tillgång till svensk reseledare
Normalt sett, med tillgång till Internet och mer resvana, har de flesta resenärer inte behov av reseledare på samma sätt som förr. Men om något händer, om du behöver ha tag på läkare till exempel, så kan det vara skönt att ha ett nummer att SMS:a för att få hjälp på plats.

5. Resegarantin gäller
För att få bedriva chartertrafik från Sverige, och överhuvudtaget för att få sälja paketresor, måste företagen teckna en resegaranti hos kommerskollegium. Om företaget går i konkurs eller något annat allvarligt händer när du är iväg, som gör att resan måste avbrytas, så måste det finnas pengar att bekosta hemresan, så att du står skadeslös.

6. Bra pris på charterresmål
Jo. Charterresor blir ofta dyrare än att boka själv. Men inte alltid. Om du reser till utpräglade charterresmål kan ofta charetbolagen vara prisvärda och ibland till och med billigare. Det lönar sig hur som helst att kolla både charter och kostnad för att boka själv om du vill hitta billigaste biljetten till just ditt resmål.

7. Du vet vad du får
En charterresa överraskar sällan. Du behöver inte göra någon egen research. Du vet att du hamnar på ett okej ställe. Det är lite som med danband. Det är folkligt, det är snällt och lite svenskt lagom. Du vet vad du får. Och förutom de yngsta barnen, som ofta gillar konceptet generation efter generation, så blir målgruppen bara äldre och äldre…

Vad väljer du? Boka själv eller charter?

4 kommentarer

Filed under resor

11 mars, 2018 · 03:51

Boön en lördag i mars

Fotopromenad igår. I långsam, långsam takt. Till Boön. Och Boön runt.

10 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, resor, vackra platser, Vandra, vår

10 mars, 2018 · 08:19

Är alla chefer dumma i huvudet?


Jag vet att det finns undantag. Men nästan alla som har valt att bli chef är kloka människor som vill väl. De vill samhällets, ägarnas, kundernas, sina medarbetarnas, chefers och kollegors bästa. De inser att olika intressen ibland måste vägas mot varandra, men att om inte alla dessa grupper är någotsånär nöjda så kommer i längden ingen av grupperna att vara det. De strävar därför mot att alla ska trivas och vara tillfreds. De vill att allt ska fungera. Gärna betydligt bättre än idag. Och de är beredda att satsa hela sitt engagemang i att det ska bli så. 

Dumma i huvudet
Men okej: Vi som valt att bli chefer är utöver att vi i huvudsak är kloka människor också möjligen en smula dumma i huvudet. På exakt samma ställe allihop. Vi tycks vara dumma i huvudet på den plats, närmare bestämt, där självbevarelsedriften borde ha suttit.

Superhjälte
Hur jag menar? Varför ta på sig ett uppdrag där de flesta människor förväntar sig en superhjälte när du bara är människa? Är inte det att be om trubbel?

Kraven
Kravlistan på chefer är lång. Ofta framgår det redan av platsannonsen: Du ska vara flexibel och strukturerad, innovativ med båda fötterna på jorden, en idéspruta som lyssnar på medarbetarna, en modig beslutsfattare som sätter säkerhet och medarbetarnöjdhet främst. Du ska vara en varm och inkännande person som fattar logiska beslut. Dessutom ska du helst vara både ung, eller i vart fall inte för gammal, och erfaren på samma gång, och med en lång och gedigen utbildning i botten. När du väl är på plats utökas kravlistan från chefer och medarbetare efter hand. Du ska hålla budget och ändå leva upp till lagkrav som kostar. Och gärna höja ribban över lagkraven. Du ska effektivisera utan att skapa oro bland medarbetarna. Kartlägga processer, tänka strategiskt och själv göra allt sådant som administratörerna förr gjorde. Men du ska samtidigt vara närvarande bland medarbetarna. Ge mer och tydligare förbättrande feedback utan att någon känner sig stukad. Kort sagt: Du ska vara en superhjälte.

Dödliga
Problemet är att jorden i så liten utsträckning är befolkad av superhjältar. Allt som oftast händer det därför att vanliga dödliga människor med fel och brister, precis som du och jag, anställs som chefer. Det finns många varianter på dessa fel och brister: En chef kanske bildar sig en uppfattning lite för snabbt ibland, en annan chef kanske är lite för långsam, en tredje chef är kanske för tyst och en fjärde pratar för mycket. Någon är för kontrollerande och någon annan för dålig på att följa upp. En är för bestämd och en är för vek. Visst vore det bra om vi alla istället vore perfekta?

Ledarskap och medarbetarskap
Det pratas numera ibland om att utöka fokus på arbetsplatserna från att enbart handla om ledarskapet. Allt fler talar om medarbetarskapet. Och det är så klart bra att vi pratar om vilka förväntningar vi har på varandra. Både på ledare och medarbetare. Men. När kravlistorna blir så långa att de blir omöjliga att leva upp till, och dessutom motsägelsefulla, tror jag att vi är på väg i fel riktning. Istället handlar det kanske om att vi med rätt feedback kan hjälpa varandra till självinsikt. Och att vi sedan vågar prata högt om våra fel och brister så att kollegor, chefer och medarbetare kan hjälpas åt att täcka upp för varandras svaga sidor.

Fel och brister
Men i så fall måste vi börja med att erkänna för oss själva och varandra: Vare sig chefer eller medarbetare är några superhjältar. Och att det faktiskt är okej att det är så. Tillåt mig att börja: Jag har fel och brister. Jag är ingen superhjälte. Är du det?

”Fårskalle” och dum som ett får” heter det. Men får är sociala, läraktiga och har ett förvånansvärt gott ansiktsminne. Ungefär som de flesta chefer.

12 kommentarer

Filed under ledarskap

9 mars, 2018 · 10:30

Halloj världen! Hej då!

Halloj världen!

Ni måste ha en idé

Om vad ni ska ha mig till

Om ni inte ska ha mig till

Det enda jag kan

 

Halloj världen!

Vad är det ni vill?

Av allt annat jag kan?

Vad tycker ni jag duger till?

I ett annat land?

 

Halloj världen!

Jag tar på mig läderjackan

Och går ensam

Och det finns en väg, en plats i solen

För denna människan

 

Halloj världen!

Jag går på tunn is

Vem vet om den bär?

Jag kan inte längre

Vara här

 

Halloj världen!

Det finns ett sammanhang

De som vill ha mig

De som förstår

Det är dit jag går

 

Hej då!

11 kommentarer

Filed under livet

9 mars, 2018 · 03:37

Rena grekiskan


Bara en bild från Cypern. Nicosia, närmare bestämt. 25 oktober 2015. Rena grekiskan.

Ja det är mycket som är både upponer och obegripligt i den här världen…

Lämna en kommentar

Filed under resor

8 mars, 2018 · 08:51

Att vara diskriminerad för att du är kvinna


Det värsta med att vara diskriminerad för att du är kvinna är att det nästan aldrig sägs att det handlar om just det när du inte får ett jobb, inte får den lön du förtjänar, inte blir lyssnad på, blir fråntagen ett uppdrag eller avkrävs orimligt mycket arbete. Eller vad saken för tillfället gäller. Istället sägs det nästan alltid handla om dina individuella egenskaper. Om dig som person. Om någon motivering överhuvudtaget lämnas. Däremot påstås det sällan handla om kompetens. Eftersom de flesta kvinnor i de flesta roller i samhället har minst samma kompetens som den genomsnittlige mannen i samma roll.

Tur i livet
För egen del ska jag inte klaga. Visst har det hänt att jag i många situationer undrat om jag blivit mer lyssnad på, fått mer möjlighet att påverka och fått roligare uppdrag om det inte vore för att kvinnor rent allmänt diskrimineras i samhället. Och för att att jag, som drygt hälften av oss, råkar vara just kvinna. Men på det hela taget har jag haft mycket tur i livet också, som väl har kompenserat för oturen att just det kön som jag tillhör är det som är diskriminerat i samhället. Jag har över lag blivit mer lyssnad på, fått mer möjlighet att påverka och fått roligare uppdrag än de flesta människorna på den här planeten.

Könsmaktordningen
Men ändå. Ibland känner jag mig så fruktansvärt utled på den rådande könsmaktordningen. Som barn trodde jag att flickor och pojkar, män och kvinnor nu var jämlika. Jag kände mig inte diskriminerad för att jag var flicka. Det var på 1970-talet.

Det såg så ljust ut
På 1980-talet gick jag på gymnasiet. Tjejer bar axelvaddar och pojkar sminkade sig, även om det var långt ifrån alla som gjorde det. Men alla, både tjejer och killar hade vita tubsockor på utsidan av jeansen. Det är i alla fall så jag minns det. Vad nu tubsockor har med någonting att göra. Modet lekte med de traditionella könsrollerna och mycket annat och vi kände oss mer jämställda än någonsin. Vilket vi i och för sig kanske också var. Tjejer uppmanades systematiskt av skolorna att söka tekniska utbildningar eftersom vi var underrepresenterade där och arbetsmarknaden såg ljus ut för tekniska yrken. Jag valde ändå naturvetenskap på gymnasiet. För bredden.

Men varningssignalerna fanns där
När min mamma berättade att en annan mamma hade sagt till henne att det inte var bra att flickorna i gymnasieklassen pluggade så hårt och fick så bra betyg eftersom det var pojkarna som behövde betygen för att komma in på högre utbildningar och få bra jobb, så att de kunde försörja sina framtida familjer, så tyckte jag att det var en knäpp åsikt. Men jag såg den inte alls som representativ för den nya fina värld vi levde i. Tvärt om. Behöver jag förresten nämna att den andra mamman var mamma till en av pojkarna i klassen?

Häpnaden
När jag under högskoletiden under tidigt 90-tal var med på en tjejkväll för den sektion jag pluggade på häpnade jag över några av de historier som äldre studenter berättade om vad de som unga kvinnor hade behövt stå ut med under sin praktik. Jag började ana att arbetslivet kanske inte var så jämlikt ändå. Så här långt efteråt minns jag inga detaljer från berättelserna. Men jag minns min häpnad.

Klarat mig bra
Jag har oftast tyckt att jag klarat mig väldigt bra från uppenbar diskriminering genom arbetslivet. Visst har det hänt några saker som det vore mindre risk för en man att drabbas av. Som när jag som ung nykläckt civilingenjör på en länsstyrelse plötsligt förväntades att vid sidan om mina ordinarie arbetsuppgifter fungera som sekreterare åt en nyanställd chef som inte vid anställningen förstått att den funktionen saknades på arbetsplatsen. Jag är inte alls säker på att det var rätt beslut att de hade plockat bort sekreterarna den gången. Att organisationen redan i tidigt 90-tal var mogen för det. Men att en civilingenjör lite bakom kulisserna skulle fylla den funktionen var jag ganska övertygad om inte var rätt lösning. Och det blev inte heller så sedan jag ifrågasatt upplägget.
Men på det hela taget. Fram tills nu har inte jag varit så särskilt drabbad.

8 kommentarer

Filed under personligt

8 mars, 2018 · 07:05

Nettes hotellbesvikelse i Las Vegas

Nette Holmblad i Las Vegas: ”När man tror att man bokat den första bilden men möts av den andra.”

Så skrev Nette i en grupp för oss som gillar att resa som finns på Facebook. Hotellet heter Days Inn Wild Wild West och ligger i Las Vegas, USA. ”… var verkligen vilda western 😂”, fyllde hon i.

Mina kommentarer:Den översta bilden är fotograferad med vidvinkelobjektiv, vilket får poolen att se större ut än den är. Sånt är lurigt.

Sedan kan jag ju även fundera över varför det inte är vatten i poolen? Om det beror på att det är lågsäsong kan man ju fundera på ifall det framgår av hotellbeskrivningen att poolen är avstängd delar av året. För även om det nog är få hotellgäster som planerat att bada i Vegas i mars så tar det ju bort en hel del av intrycket av hotellet rent visuellt när poolen är tömd. Det som på den översta bilden ser ut som ett enkelt men mysigt hotell ser på den undre bilden bara enkelt ut.

Nette skriver ”nä, de renoverar poolen sa de. Men står inget på sidan.”

Hur du undviker sånt här

Två bra sätt att kolla upp hotell innan du bokar:

1. Kolla om du kan hitta bilder på Instagram och/eller TripAdvisor från besökare.

2. Läs andras recensioner, särskilt de på bokningssajterna. TripAdvisor dras med en hel del falska recensioner.

I det här fallet har jag kollat i efterhand på både Instagram och Tripadvisor samt i hotels recensioner. Och även om det framgår av bilderna att poolen är mindre än den ser ut att vara på vidvinkelbilden ovan och även om det finns många besvikna gäster – så är de besvikna på andra saker än just poolområdet. Det finns också en hel del nöjda gäster. Betyget ligger någonstans kring mitten och många bedömer hotellet som prisvärt.

Så. Slutsatsen är att även om du gör bra research kan sånt här hända. Om det hände mig skulle jag först klaga på hotellet och kräva prisavdrag, sedan hos Hotels och sist höra av mig till Allmänna reklamationsnämnden om de kan göra något.

Översta bilden är ett faksimil från Hotels och den andra bilden är publicerad med fotografen Nette Holmblads goda minne.

Lämna en kommentar

Filed under instagram, resor

7 mars, 2018 · 05:57

Du och jag, en annan sort

Du och jag, en annan sort
Vi som alltid längtar bort

Bortom krönet finns en vy
Aldrig sedd, alltid ny

Bästa sömnen, en nattlång rast
Nya planer som smids i hast

Målet är något
Men vägen är allt

Att resa
Det är livets salt

Hand i hand
På en ny strand

Du och jag, en annan sort i Port de Sóller, Mallorca

5 kommentarer

Filed under personligt, resor

7 mars, 2018 · 09:37

Burano, just nu

Samtidigt någon annan stans…

#venezia #italia #burano 🌈🐳

A post shared by Mary (@marylevs) on

3 kommentarer

Filed under instagram, resor

6 mars, 2018 · 06:27

Skidresa till Arabba i Dolomiterna – skidcharter eller fixa själv? Vilket blir billigast?


Inför den här vintern ville jag testa att åka skidor i Alperna, något som jag inte gjort tidigare förutom en dags sommarskidåkning på en glaciär i Österrike på 1980-talet. Jag fick tips av min bror om Arabba i Italien, som de skulle åka till. Så jag kollade upp möjligheterna att ta sig dit samma sportlovsvecka.

Åka tåg?
Helst hade jag velat åka tåg dit eftersom det är miljövänligt och eftersom vi brukar åka nattåg till svenska Lapplandsfjällen annars och hela familjen brukar uppskatta det äventyret. Jag hittade dock inga förbindelser. Det här var i slutet av juli och vi skulle åka vid mitten av februari månad. I efterhand har jag förstått att det bara skiljde några veckor tills österrikiska tågbolaget ÖBB hade släppt sina biljetter till nattåget Nightjet från Hamburg till Innsbruck. Nu visste jag inte att dessa i regel släpps 180 dagar före avresa så jag gav upp idén om att åka tåg. Mellan Innsbruck och Arabba är det annars två timmar och tjugo minuter i bil och det är något kortare färdväg än från Venedig dit min bror med familj skulle flyga med skidcharterbolaget Go Alpin från Arlanda.

Om vi tagit tåget så skulle vi ha behövt åka klockan 15:10 från Köpenhamn för byte (11 min i Rödby) och byte (13 min) i Hamburg där vi skulle ha klivit på nattåget 20:29 för att anlända i Innsbruck kl. 9:14 dagen efter. Så korta byten hade vi nog inte vågat oss på utan sannolikt hade vi påbörjat resan från Karlshamn redan på morgonen, kanske 9:35 för att ha vl tilltagen tid för alla tre tågbytena. Väl i Innsbruck har Hertz ett kontor inte långt från stationen. I bästa fall hade vi kanske varit i Arabba klockan 12. Efter att ha checkat in på hotellet, ätit lunch, hämtat ut hyrskidor och köpt liftkort hade det i bästa fall återstått ett par timmars skidåkning på söndagen. Liften i Arabba höll öppet till 17:30 på eftermiddagen medan många andra liftar i systemet stänger kl. 16:00. Priset för tågresa tur och retur Köpenhamn – Innsbruck skulle ha kostat oss 10700 kr. Till det kommer så klart tåg tur och retur från Karlshamn, hyrbil (som antagligen blivit dyrare än den i Venedig på grund av tillägg för att passera landsgräns), hotell i Arabba, liftkort och skidhyra. Jag återkommer till kostnaden för de delarna.

Charter med flyg?
Jag kollade istället upp Go Alpins avgång från Kastrup den aktuella veckan, men det var redan fullbokat. Exakt vad det skulle ha kostat med flyg minns jag inte, mer än att det var något dyrare än med buss. Men också bekvämare, så klart. Men nu var det som sagt utsålt.

Charter med buss?
Däremot hade de några platser kvar på sin bussresa till Arabba så jag skyndade att boka den, särskilt som de erbjöd öppet köp. Avresa skulle ske på sportlovets lördag morgon klockan 9:45 från Malmö Arena och hemkomst skulle vara på söndagen en vecka senare klockan 14:00. Exakt hur lång tid bussresan skulle ta framgick inte, men vi skulle komma fram på morgonen nästan ett dygn efter avresan. Väl i Arabba skulle vi bo på Hotel Garni Monica där frukost ingick. I priset ingick också ett Dolimiti Superski liftkort för sju dagar. I princip skulle vi väl fixa hyrskidor och ge oss ut i backarna direkt när vi anlänt. Efter boka-tidigt-rabatt kostade resan 39 700 kr. För att undvika en onödigt odrägligt tidig morgon på avresedagen hade vi också behövt en övernattning i Hyllie. Och så hade tågresa tur och retur till Malmö/Hyllie också behövts hemifrån Karlshamn.

”Hade” och ”skulle” skriver jag. Därför att när jag, glad i hågen, kom hem och meddelade att jag bokat en bussresa till Alperna på väg hem från jobbet så skrek de i princip rakt ut där hemma. Och jag förstår dem. En har anlag för åksjuka, särskilt just vid bussresor och en (minst) kan inte sitta och sova. Själv hade jag tyckt att det hade varit roligt att prova, men nu fick jag snabbt titta på andra alternativ.

Fixa själv med flyg?
Jag kollade att det fanns olika alternativ med flyg och hotell och konstaterade att de senare var närmast att bli fullbokade aktuella datum och bokade därför ganska omgående in oss på Residence Baita Antlia sju nätter, lördag till lördag sportlovsveckan för 16100 kr. Till detta kom nära 300 kr i lokalskatt att betala kontant vid avresa (28 Euro, men eftersom jag saknade mer i växel kom jag undan med 27 Euro.) För frukost hela veckan betalade vi dessutom ytterligare 2000 kr på plats.

Vi hade lätt kunnat fixa frukost på rummet som var en liten lägenhet med köksdel, men det är ganska mysigt med hotellfrukost ändå. Däremot sparade vi tid och pengar på kvällarna genom att laga mat i egna köket.

Sedan bokade jag direkt även flygresan. 8400 kr kostade det för fyra personer att flyga tur och retur till Venedig från Köpenhamn, inklusive två incheckade resväskor. Flygresan klimatkompenserar jag genom att sponsra 17 träd i Vi-skogen för 340 kr. Flyget med Lufthansa avgick på fredagskvällen klockan 19:00 från Kastrup, Köpenhamn och ankom till Venedig 23:15 efter byte av plan i Frankfurt. Alternativt hade jag kunnat välja ett flyg tidigt lördag morgon efter en övernattning i Hyllie.

Hemresan avgick nästa lördag 13:40 och tillbaka på Kastrup var vi 18:10.

Att avboka hos Go Alpin var inga problem. Jag avbokade per mejl och de svarade första vardagen. Eftersom jag avbokade direkt hade jag inte betalat in någon anmälningsavgift än och hade därför heller inga pengar att få tillbaka.

Övernattning i Venedig
För knappt 300 kr köpte jag i förväg fyra bussbiljetter in till Venedig där en natt på B&B Casa Mimma i lågsäsong kostade 1400 kr för alla fyra. (Men eftersom jag hade en Reward-natt att lösa in betalade jag bara 200 kr. Att sedan sängarna nästan stod så tätt att de näst intill stod på varandra gjorde just inte så mycket när vi anlände till hotellet efter midnatt och lämnade efter frukost.)

Transfer till Arabba, liftkort och skidhyra
Jag tittade på möjligheten till busstransfer från Venedig till Arabba. Eftersom de hade avresa från Venedigs flygplats bara klockan 12:00 (vilket jag tyckte var för tidigt om vi skulle hinna en promenad inne i Venedig) och klockan 18:00 (vilket var för sent om vi skulle hinna hämta ut hyrskidorna på kvällen) så valde jag att istället kontakta Hertz på telefon i Sverige (0771-211 212) och boka en bil. För hyrbilen som vi hämtade inne i Venedig och lämnade på flygplatsen en vecka senare gav vi 1 600 kr. För vägtullar och diesel betalade vi därtill 500 kr. Tänk på att det är sommardäck på bilarna i Venedig. Du får med snökedja till ett däck. Vi behövde aldrig använda snökedjan men en delsträcka på tillbakavägen var lite moddig och då slirade bilen en del. Hade jag valt att boka buss så vet jag inte om vi hade omfattats av hotellrabatten för boende på vissa hotell och fått betala 1600 kr tur och retur från Venedigs flygplats eller om vi behövt betala fullt pris 2400 kr. Även om vi hade omfattats av rabatten så hade vi ju behövt ta oss tillbaka till flygplatsen från Venedig också. Så det hade ändå i princip kostat lika mycket som att hyra bil. Bilresan tog två och en halv timme.


Bilresan från Arabba genom Dolomiterna.

För liftkort betalade vi 10 000 kronor för två vuxna och två ungdomar Dolimiti Superski för sex dagar. Skidhyra kostade 3 300 kr för alla fyra.

Slutsatser
Totalt kostade resan för oss fyra 44200 kr att jämföra med busscharter som, med hotellövernattning i Hyllie och skidhyra samt turistskatt i Arabba skulle ha kostat oss 44800 kr.

Det blev alltså marginellt billigare att ordna resan själv, men på köpet fick vi några timmar en förmiddag och lunch i Venedig istället för en kväll i Hyllie i februari. Vi slapp också sitta i en buss och (försöka) sova på både dit- och hemresan. Vi fick en hotellövernattning mer i Arabba men en skiddag mindre. Vi kom också hem på lördagkvällen istället för på söndagen. Med flygcharter hade upplägget blivit mer likt det vi valde minus besöket i Venedig, men det hade blivit några tusenlappar dyrare. Tågresa på egen hand hade kostat något mer än flygresan, tagit längre tid och tagit bort några timmars skidåkning.

Vi har inte egna skidor (eller jag har ett par gamla från 1980-talet, men de använder jag aldrig.) Vi hyr. För den som har med sig egen skidutrustning kan kalkylen bli annorlunda. I charterpaket ingår ofta skidtransporten (kolla!) medan de billigaste flygbiljetterna ofta kräver (dyra) tilläggsavgifter för sådan extra bagage. Tänk också på att charterbolagen erbjuder viss service på plats. Go Alpin ordnade till exempel utflykter för sina resenärer som att köra Sellaronda med skidguide och en bussutflykt till något som de kallar ”Hidden Valley”.

Men för just vår familj blev det här det bästa, och mest prisvärda, upplägget den här gången.

12 kommentarer

Filed under resor

28 februari, 2018 · 10:31

När ska man åka till Venedig? Åsikter om Venedig – månad för månad

IMG_6492.JPG
Jag har nyligen varit i Venedig för tredje gången. Den här gången blev det ett kort besök på en natt och några timmar. På höstlovet 2013 var vi här fyra nätter. 1985 var jag här över dagen i augusti, under en tågluff. Andra resenärer har besökt den unika staden med alla kanalerna vid andra tider på året.

Synpunkter på Facebook
När jag berättade om vårt februaribesök i staden i en grupp på Facebook för personer som gillar att resa så fick jag en hel del reaktioner om valet av årstid. Mest initierat skrev Staffan Lindqvist: ”Jag har varit i Venedig fyra gånger på olika årstider. April, Juni, september, februari. Naturligtvis olika år med stort mellanrum i mellan. Vi tycker idag att det är bäst att undvika de heta somrarna med ett myller av turister. I februari gillade jag dimman över lagunen på en tidig kall morgon. Det gav staden en magisk stämning. Dimman sedan lättade under förmiddagen. Vädret i april och september är naturligtvis varmare. Man ska absolut bo ute i Venedig och inte på fastlandet så man kan njuta av promenader på kvällen när alla dagsturister har lämnat. Vi gillar att bo på Accademia där det är lite lugnare och det finns bra restauranger till acceptabelt pris. Sedan är Burano en hit men det vet väl alla.”

Sabina Focic skrev ”April funkar också bra” och Solveig Lindqvist ”Maj var bra”. Allt medan Ann Winkrantz menade att oktober är perfekt.

Så när ska man åka till Venedig? Hur är vädret vid olika tider på året? När inträffar olika kända events? Och hur är det med trängseln? Mitt förslag är att välja lågsäsong men alla månader har sina för- och nackdelar. Häng med!

Januari – om du vill slippa trängsel
Årets första månad är den genomsnittliga dagstemperaturen 6 grader och soltimmarna i snitt två per dag. Nattemperaturen kan gå under nollan och det förekommer att det snöar men för det mesta är det barmark och vattnet i havet och kanalerna är långt ifrån att frysa till is. Däremot är det god chans att få se staden insvept i den berömda dimman över den turkosa lagunen. Men det regnar bara en dag av fyra. I millimeter är januari faktiskt stadens regnfattigaste månad.

Det här är månaden att besöka Venedig för den som vill slippa trängas. Särskilt efter trettonhelgen. Folktomt är det dock inte men i alla fall gott och väl mindre än hälften så många besökare som under de mest intensiva sommarmånaderna.

En populär aktivitet är att åka skridskor på Campo San Polo. ”Isrinken är tillbaka” skrev Venedigs flygplats på Instagram.

Februari – med eller utan karneval
Det här är en månad med två ansikten i Venedig. Med eller utan mask. Eller för att tala klartext: med eller utan karneval. Den berömda karnevalen fyller staden med turister och i vimlet syns också utklädda karnevalsdeltagare i de mest fantastiska dräkter.

Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag har kikat på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterat att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka hit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av dekadensens 1700-tal.

Februari utanför karnevalen är däremot lågsäsong. Vi var som sagt här nyss och hade lite tur med vädret: ”Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel”, skrev jag då. Genomsnittlig dagstemperatur är annars 8 grader och soltimmarna tre per dag. Årets andra månad är den på året när det är minst risk för regn. Ungefär en dag av fem regnar det.

Vi såg inte jättemånga turister. Utom på Rialto, bron som numera tycks ha blivit centrum för turismen i Venedig och det självklara valet för selfiefotografering. Inte för att jag riktigt förstår varför. Det är bron som är anmärkningsvärt vacker. Utsikten är inte vackrare än från någon annan av Venedigs många broar. Av de fåtaliga broarna över Canal Grande är utsikten från Ponte dell’Accademia normalt klart vackrare, men dock inte just nu, eftersom reparationsarbeten stängt av utsikten till juni 2018.

IMG_6496.JPG
Vaporetto vid Rialto

Mars – den perfekta månaden?
Det sägs att Venus och Mars är olika planeter. Men hur är det egentligen med ”Venice and Mars”? ;) Jag tror att de passar riktigt bra ihop! I mars har den genomsnittliga dagstemperaturen stigit till 12 grader och det regnar fortfarande ganska lite. Dessutom är det fortfarande bara drygt hälften så många turister i Venedig jämfört med högsäsong.

Jag kan tänka mig att det är en väldigt bra månad att besöka staden. Vid mitten av mars månad blommar de japanska körsbärsträden här och vid slutet av månaden blommar magnolian. Vårkänsla jämfört med Sverige men precis innan anstormningen börjar.

En brasklapp: Wenche Fox skrev på Facebook: ”Mars är okay men det kan vara dimmigt och kallt.” Hon föredrar därför april, maj, september och oktober.

IMG_6561.PNG

”Igår regn och gråhimmel, idag vår” skrev Francesca Lanzini på italienska den 23 mars förra året, men de första rosa körsbärsträden dök upp på Instagram redan vid mitten av månaden. Däremot är soltimmarna fortfarande bara tre per dag i snitt.

April – värmen och turismen ökar
I april ökar turismen markant. Dagstemperaturen har då i snitt också stigit till 16 grader och soltimmarna är i snitt sju per dag, vilket förklarar en hel del. Men det har också börjat regna betydligt oftare och mer, nästan varannan dag kommer det en skur.

Bloggaren Malin Lundsten har besökt Venedig i april. Hon skrev: ”I Venedig hoppade vi direkt på en båtbuss och tuffade så långt ut i Venedig man kommer med buss, till San Marco. Där möttes vi av ett galet folkhav. Människor överallt som köade in till någon av Venedigs huvudattraktioner, Basilica di San Marco eller Campanile di San Marco, vilket är ett utkikstorn bredvid San Marco Piazzan. Vi flydde istället och vandrade iväg innåt stan längs de smala gatorna. Den flesta biten måste vi armbåga oss fram, men då vi kommit iväg från San Marco bliv det lugnt och fint på gatorna.”

Maj – sommar och full fart
Nu börjar det bli högsäsong på riktigt. Maj och juni har nästan lika många övernattningar som juli och augusti. Ungefär 90 % mot när det är som mest. Den genomsnittliga dagstemperaturen har ökat till 21 grader och soltimmarna är uppe i 11 per dag. Samtidigt fortsätter det regna en hel del.

Tina Axelsson skrev ”Gick upp hyfsat tidigt och virrade runt bland broar och gränder på ”lugna gatan”, hittade en mataffär och shoppade lite frukost i form av ost, bröd, vin och prosecco som vi intog vid vattnet. Frukostpicknick. Bra uppladdning inför dagens projekt: VENEDIGBIENNALEN – den 57:e i ordningen. Biennal betyder att det är vartannat år.” De år det är biennal så öppnar den i maj månad. Och eftersom det var konstutställning förra året betyder det alltså att det är dags i maj 2019 igen. För ordningens skull ska jag nämna att Tina besökte Venedig och biennalen i oktober månad.

Juni – den regnrikaste månaden
Lina Björkskog skrev: ”Jag måste säga att jag inte blev besviken på Venedig. Staden var precis lika vacker som jag hade föreställt mig, för det är verkligen annorlunda med de små kanalerna och alla båtarna och gondolerna. Visst är det väldigt mycket turister där (det var exempelvis det enda stället vi hörde finlandssvenska under hela resan), men det stör inte, utan det hör på något vis till.”

“Möt mig på Rialto i ett ljummet regn” sjunger Ulf Lundell. ”Och det var precis det vi gjorde vår första eftermiddag i Venedig” skrev Ann-Louise Paulsson som också var i den italienska staden i slutet av juni. Och hon fortsätter: ”Vi stod där mitt under en helt galen åskskur men det var fortfarande 30 grader varmt och minst sagt ljummet.”

Gunilla Yourstone som var här i slutet av juni skrev: ”Vi rullar in i parkeringshuset där vår hyrbil ska lämnas samtidigt som ett riktigt regnoväder bryter ur. Det blir till att springa för livet där upp på taket med väskor och allt på släp. Eftersom detta är Venedig råder förstås strålande sol redan mindre än en timme senare då vi angör vår nya hemmabrygga i Venedigs vattenbuss-system.”

Juli – nu peakar det
I juli peakar både temperaturen och antalet besökare. Temperaturen på 28 grader som medelvärde på dagen och antalet övernattande besökare på en bit över miljonen. Därtill kommer de som besöker staden över dagen. Det blir väldigt fullt… (Och fortfarande regnar det en hel del.)

Lena Löfblad skrev ”Vi går den stora bron över Canale Grande och kommer in i stadsdelen Santa Croce. Här är det mindre turister i gränderna och serveringarna på torgen mindre”

IMG_6562.JPG
Foto: Lena Löfblad

Augusti – Intesitet och filmfestival
Även om medeltemperaturen går ner en grad och besöksantalet sjunker något ytte, pytte litet, så är augusti i princip en precis lika het och intensiv månad som juli.

Marlene Rindå Jikita var i Venedig på bröllopsresa, som ett av stoppen på en medelhavskryssning. Hon skrev: ”När vi kom till Venedig var vi vakna under inseglingen och kunde sitta på balkongen och njuta av utsikten. Man blir nämligen bogserad in genom staden och det tar sin lilla tid att komma till hamnen där man parkerar. Så under de kanske 2 timmarna det tog att segla genom staden satt vi och njöt på vår balkong i strålande eftermiddagssol.”

”Du var där i augusti 2016? Var det inte väldigt trångt?”, undrade jag. ”Faktiskt inte! Vi var riktigt överraskade 😃” svarade Marlene.

Johnny Normark Friskilä har däremot upplevt mer av trängsel. Han skrev ”det känns som att gå i teaterkulissor. Vykortsmotiven avlöser varandra. Fotografens våta dröm utspelar sig framför ögonen. Hata, för att jag inte är den enda som upptäckt vilken stad det här egentligen är. En stad i en liga där bara den spelar. Eller så vill jag bara mörda, för att det även är augusti, varmt och jag blir till en myra i en myrstack i de trånga gatorna och längs kanalerna.” Och vidare om att ”komma undan selfiepinnarna och barnvagnarna. Barnvagnar på Venedigs gatustenar och broar! Vad tänker foräldrar egentligen?!?”

Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta filmfestival. Det började 1932 och sedan dess har den ägt rum varje år i sena augusti eller tidiga september på ön Lido. Filmvisningarna äger rum i den gamla biografen Palazzo del Cinema på Lungomare Marconi.

September – fortfarande högsommar
Även om turismen har peakat så håller högsäsongen i hela september och större delen av oktober. Och liksom i maj månad är övernattningstrycket ungefär 90% jämfört med den allra intensivaste perioden. Däremot kan jag tänka mig att dagsbesökarna är något färre. Vädret är fortfarande sommarvarmt med dagstemperaturen runt 24 grader och regnar gör det fortsatt en dag av tre.

Ulrica Hållén: Jag var där i höstas på en endagstur” Hon skrev om Markusplatsen: ”Och det var så himla mycket folk, men ändå kändes det bra. I alla fall här ska jag tillägga. I gränderna var det ibland ganska trångt och då hade jag önskat att få strosa i tysthet med bara kameran och mitt egna resesällskap. Kan man boka Venedig för sig själv för en dag?”

Berit Wahlström skrev om bedårande Venedig: ”Bästa tiden här sägs vara på våren och hösten, så september tyckte vi passade
bra. Visst var det jättemycket folk nu också, men ändå bara en bråkdel om man jämför med högsäsongen.”

Oktober – sensommar
Genomsnittstemperaturen är nu nere på 18 grader men med svenska mått mätt känns det som sommar. Särskilt om man jämför med hur oktober är hemma. Och mmot slutet av månaden börjar besökstrycket äntligen lätta.

Sofia Zetterqvist skrev: ”Vi började med det delikata torget Campiello de la Scuole och de gamla judiska kvarteren däromkring. Överallt vilade ett slags ljummet lugn. Jag tror Venedig är perfekt just sådär i september-oktober.”

Själv har jag som sagt besökt Venedig även på höstlovet: ”Sista veckan i oktober är precis i slutet av turistsäsongen i Venedig. På många sätt är det därför den perfekta tidpunkten för ett besök i en stad som i högsäsong får ta emot fler besökare än den egentligen klarar av. Vädermässigt är höstlovet generellt sett också en bra tidpunkt att besöka städer i Sydeuropa. Du undviker sommarens hetta som kan bli jobbig när du promenerar mycket, så som man gärna gör i städer. Och det är ännu tillräckligt varmt för att du ska klara dig utan tunga ytterkläder. Runt 20 grader som högsta dagstemperatur känns som behaglig värme om man jämför med vädret där hemma.

Jag tror att vi de här dagarna som vi precis har bakom oss hade ganska typiskt väder för den här tiden på året i Venedig: Lite dis och dimma, lite solsken, lite mulet, en enstaka åskskur och så soldis igen.”

Snapseed.jpg
Burano i slutet av oktober.

November – temperaturen sjunker
I november sjunker temperaturerna och dagstemperaturen snittar på 11 grader. Antalet soltimmar går också ner. Till i snitt tre per dag. Vi är nu inne i den mörka tiden. Men regnandet avtar faktiskt något.

Nu är det lågsäsong igen och tillfälle för den som vill uppleva ett Venedig så som det en gång var. Efter storhetstiderna under medeltiden och 1700-talets dekadens men innan det upptäcktes av det stora flöde av turister som numera intar staden under sommarmånaderna.

Moniqa skrev: ”Mestre är den lite trista industristaden på fastlandet, som hänger ihop med Venedig genom en bilväg och en järnvägsförbindelse. Det lättaste för oss var att ta tåget till Venedig, så vi  köpte biljetter och stämplade dem i en maskin på perrongen, hoppade på tåget och inom bara några minuter klev vi av på stationen i Venedig. Solen sken från en klarblå himmel, men i skuggorna var luften kylig. Det var trots allt mitten på november.”

December – jul och nyår
I december är dagmedeltemperaturen 7 grader och soltimmarna fortfarande tre per dag. Regnandet avtar ytterligare något men dimman ligger ofta tät.

Det vore naturligt att tänka sig att Venedig skulle vara fullt av julskyltning och julmarknader för att dra till sig turister även under december månad eftersom det då är lågsäsong. Men det verkar som att staden behöver den här tiden för återhämtning och att ganska lite görs för att locka turister under den här perioden. Isrinken som nämndes under januari månad brukar i och för sig öppna redan någon vecka in i december och håller sedan öppet till mitten av februari. Och visst finns där juldekorationer i staden, men alla större julmarknader i området hålls utanför Venedigs stadskärna.

Författaren till Venedigbloggen skrev ”I går var det lite dimma på morgonen, men solen fanns därbakom och dimman hade skingrats redan på förmiddagen. Men i dag … i dag har det varit dimma hela dagen. Man kan höra båtarnas mistlurar (vem vet, de kanske har något modernare numera) både dag och natt, på ett helt annat sätt än när det är klart. Det är fantastiskt vackert, men temperaturen faller direkt (eller det känns kanske så på grund av fuktigheten och att solen är borta) och fortsätter det så här i två månader är det kanske inte så romantiskt och spännande längre. Har verkligen uppskattat solen de här senaste veckorna.”

#christmasinvenice #christmaslights #venice

A post shared by Louise McKay (@the_polaroid_bear) on

Platsen att vaka in det nya året och se fyrverkeri är Markusplatsen.

Slutsatser
Venedig är ett resmål som kan besökas hela året. Stan är sig i huvudsak lik oberoende av årstid: Vackra gamla hus, turkosa kanaler, gondoler, regn, dimma och solsken om vartannat och, inte minst, många turister. Det som skiljer sig är hur mycket kläder du och gondoljärerna behöver ha på er. Och – faktiskt – graden av trängsel och konkurrens om de bästa hotellrummen och restaurangborden. Det finns därför anledning att välja att besöka staden vid en tidpunkt när inte alla gör det. Och det finns därför en sida där du kan kolla dag för dag hur besökstrycket förväntas bli i Venedig. Smart drag av kommunen!

Men de flesta som besöker staden är, trots trängsel, mycket nöjda med sitt besök – också de som gjort sitt besök under intensivaste högsäsong – och vill gärna återvända. Så också jag.

6 kommentarer

Filed under årstider, resor, vackra platser

25 februari, 2018 · 11:37

En helt ny värld – skidåkning i Arabba, Dolomiterna


För första gången har jag och min familj varit på skidsemester i alperna. Här kommer en första rapport med utgångspunkt i resans sista skiddag.

Dimmorna lättar
Vi har just klivit ur ”äggliften” och tagit på oss skidorna när dimmorna lättar likt älvor som dansar i vinden, den blå himlen visar sig och solen tränger igenom för fullt. Landskapet framför oss, som redan innan var bedårande är nu om möjligt än mer intagande med ett mjukt täcke av lös och torr nysnö som gnistrar på backar, granar och barrlösa lärkträd.

Nedför backen
En efter en skjuter vi ifrån med stavarna så att skidorna börjar glida och ta oss med ut i det vita. Ut och nedför. Farten får det att kittla lite i magen när lutningen ökar. Min svägerska hjälper min minsting med tips om hur han ska ta sig ner för backen när den blir brantare.

Stort liftsystem
Vi befinner oss i Dolomiterna. Den italienska delen av Alperna. Närmare bestämt i Arabba. Det är en liten skidort men med ett stort liftsystem. Arabba ligger vid Dolomiternas högsta berg, Marmolada, och ingår i det berömda Sellaronda – en skidtur som kan åkas antingen med- eller motsols via ett nät av liftar och pister och som är totalt fyra mil inklusive liftturer och nedfarter och normalt tar en hel dag att åka. Dolomiti SuperSki är ett liftkort som kan användas i 12 byar, 464 skidliftar och 1220 km pistad pist med samma liftkort.

Udda språk
Arabba ligger 1600 meter över havet och i Arabbadalen talas ett litet udda språk – ladinska – av ungefär 40 % av befolkningen och vägskyltar anger ortsnamn på både italienska och ladinska. Närheten till det tyska språkområdet märks bland annat genom umpa-bumpa-musiken som spelas i alpstugornas högtalare. Men servicepersonal i affärer, restauranger, liftar och så vidare pratar i första hand italienska. Någon gång hör jag personer prata med varandra på ett latinskt språk som jag inte känner igen. Det skulle kunna vara ladinska de talar. Arabba tillhör Veneto, den italienska region som har Venedig som huvudort, men gränsar till två andra italienska regioner.

Vädret
Det är vår sista skiddag och väderprognoserna hade utlovat snöfall och mulet väder hela dagen, men verkligheten vill något annat. Vi har tur och får en strålande dag. Ännu en. Bara gårdagen var i huvudsak mulen med snöväder. Ändå syntes solskivan också den dagen allt som oftast, men då som ett soldis genom snöfallet.

Sittliftar och linbanor
Vi är ett gäng på tio personer i blandade åldrar och med olika åkfärdigheter som först har tagit Burz-liften upp från den lilla alpbyn och sedan, när vi nästan tagit oss ner för hela den backen igen har åkt tvärsöverliften till ”äggliften”. De två första är sittliftar för fyra personer åt gången och den senare är en linbana med fack på utsidan för skidorna. Allt det här är nytt för fyra av oss. För mig och min familj. Det är vår första vintervecka i alperna. Vi har varit vana vid knapp- och släpliftarna i Björkliden i de svenska Lapplandsfjällen. Det här är något helt annat. En helt ny värld som öppnar sig.

Sellaronda eller inte
Övriga delar av sällskapet har åkt Sellaronda redan på resans andra dag men vi har tagit det lugnare och helt hoppat över den långa rundan. Istället har vi rört oss mellan antingen Arabba och Corvara eller mellan Arabba och Passo Pordi. En knapp mil åt vardera hållet runt byn vi bor i. Corvara ligger i den italienska regionen Sydtyrolen. Vi åker i många olika liftar och backar och provar minst någon ny varje dag. Ändå hinner vi prova en bråkdel av de hundratals som vi har tillgång till. Mitt intryck är att det är just i de liftar och backar som ingår i Sellaronda som det är trängsel. I övrigt är det inte alls mycket folk.

Kullerbytta över staket
Skidsällskapet den här sista skiddagen är min bror med familj samt en bekant till dem och hans son. Vi är igen på väg mot Passo Pordoi, ett bergspass mellan Marmolada och Sellamassiven. Här befinner vi oss i en tredje region. Nämligen i regionen Trientino-Alto Adinge. Trots att jag nu börjar bli rejält trött i knän och benen i övrigt, och trots att jag gör en rejäl kullerbytta över staketet i slutet av ”fun park”-backen: Vår sista skiddag blir allt annat än en skitdag!




Dagens äventyr i #backarna.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

11 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser, vinter

18 februari, 2018 · 09:19

Venedig i mitten av februari


Vi har ungefär fyra timmar i Venedig en lördag vid mitten av februari. Från det att vi ätit frukost och checkat ut från hotellet klockan 10 på förmiddagen tills dess vi ger oss av med hyrbilen klockan 14:14.

Kommer ifrån varandra
Vi går ut från hotellet och ner till Canal Grande. Vi kommer ner just där kanalen delar sig vid San Germiakyrkan som ligger mitt över kanalen. Jag filmar en Vapporetto som rör sig på vattnet från Canal Grande, förbi kyrkan och in på den mindre kanalen. Vi bestämmer oss för att vända och gå mot Markusplatsen. Jag stannar till för att lägga ut min lilla filmsnutt på Instagram. Innan jag blinkat är de andra borta. Jag går åt det håll jag gissar att de gått. Följer gränden framåt, tar åt vänster där den slutar i ett T-kors, bara för att upptäcka att gränden slutar i en återvändsgränd mot en kanal. Jag vänder och provar en annan gränd. Samma sak där. Då ringer telefonen. Anton, min äldsta som undrar var jag blev av. Ja, vad svarar man? Vi kommer överens om att ses på Markusplatsen. Så kommer det sig att jag vandrar ensam genom Venedig i en dryg timme.

Lagom planlöst
Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel. Jag som är lite väl varmt klädd i täckjacka strosar lagom planlöst mot Rialtobron för att ta mig över Canal Grande. Ibland följer jag skyltningen mot bron, då möter jag relativt många turister. Ibland väljer jag en annan gränd och är då nästan ensam. När jag kommit till Rialtobron ringer Anton igen. De är på Markusplatsen och ska ta en fika. Jag går mycket långsammare än de andra. Det är nog för att jag stannar så ofta för att fotografera.

Markusplatsen
När jag kommer fram har de fikat färdigt. En kaffe latte kostade 11 Euro. Men då fick de å andra sidan sitta utomhus i solen på ett av Europas mest kända torg en lördag i februari. Nu får vi skynda oss att hämta ut bilen vi har hyrt. På vägen fångar jag ändå en och annan bild. Som gondolen ovan. För jo, gondolerna är igång nu också. Trots att det är februari och karnevalen är över.

När bilen är hämtad ska den parkeras och vi ska äta lunch innan vi lämnar Venedig.



11 kommentarer

Filed under resor, vackra platser, vår, vinter