Instagram har nu 700 miljoner användare

När

Instagram fortsätter att få fler ancändare i en allt snabbare takt!

Instagram i februari 2013 meddelade att de passerat 100 miljoner användare hade appen funnits i två år och fyra månader. 

För att nå ytterligare 100 miljoner tog det bara 11 månader. Från 200 miljoner till 300 miljoner gick det ännu snabbare: 8 och en halv månad.Från 300 miljoner till 400 miljoner behövde det gå 9 och en halv månad. Från 400 miljoner till 500 miljoner gick det faktiskt något, men ganska marginellt snabbare igen: 9 månader. Nästa gång tog det ett knappt ett halvår att nå ytterligare 100 miljoner användare och appen var i december 2016 uppe i 600 konton som använde den varje månad. 

Den här gången gick det snabbare än någonsin att bli 100 miljoner ytterligare användare av appen. Bara fyra månader och 10 dagar! 

Lämna en kommentar

Filed under instagram

Min blogg – Halloj världen! – fyller 10 år idag


Den 25 april 2007 började jag blogga på dåvarande Aftonbladet Blogg. Idag fyller min blogg 10 år. Grattis till den!

Det var mycket en impulsgrej att jag började blogga men i bakhuvudet låg reseskrivardrömmar. Jag tänkte att om jag fick tillräckligt många läsare som bloggare skulle jag kanske, åtminstone på deltid, kunna få erbjudande sen om att jobba som reseskribent för någon av de etablerade aktörerna, som till exempel resemagasinet Vagabond eller Aftonbladet Resa.

Ja drömma går ju… Jag satte i alla fall ganska snabbt upp ett mål. 30 000 läsare per vecka tänkte jag att jag behövde för att vara intressant för de stora aktörerna. Dit nådde jag aldrig. Inte ens i närheten. Kanske har jag som mest haft ungefär tiondelen, i ett par olika omgångar. Och inte vet jag om 30 000 hade räckt heller. Men jag gjorde många lärdomar där i början i jakten på läsare: om klickbeten och annan klickjakt men också om bloggemenskap och om vilka ämnen som intresserar många. Resor hör inte till de ämnena, kan jag säga. Delvis därför, men delvis också därför att jag hade som mål där i början att skriva minst ett och gärna flera inlägg om dagen, kom bloggen att handla om mer än resorna.

Redan innan ett år hade gått hade jag insett att min ursprungliga förhoppning inte skulle fungera. Inte för mig i alla fall. Då hade jag också hunnit vara lurad in ett varv att skriva för Trivago. En upplevelse jag länge tänkt skriva om. Vi får se om det blir av. Hur som helst så fortsatte jag blogga bara för att det var roligt. Och med en betydligt mer vag förhoppning om att någon gång leder det kanske till något. Dock betydligt mer oklart vad.

När vi reste jorden runt på 79 dagar med familjen vintern 2008/2009 bloggade jag så klart om det. Annars fortsatte jag med ganska blandade ämnen på bloggen. Fortsatt var det så att i princip alla andra ämnen lockade fler läsare än inlägg om resor. Ändå har resorna hela tiden varit ett av de mest frekventa ämnena i min blogg.

Våren 2011 nådde min blogg en första topp i besöksstatistiken. Men då beslutade Aftonbladet Blogg att lägga ner sin bloggportal för allmänheten. De erbjöd en möjlighet att migrera över hela bloggen till WordPress.com, vilket jag nappade på. Men då dök besöksstatistiken rejält.

Från början kom de äldsta inläggen med över med bilder och allt men efterhand har bilderna försvunnit från de äldre inläggen. Oftast hittar jag dem om jag bildgooglar men de syns inte längre i inläggen. Jag har många gånger tänkt att jag borde ladda upp de viktigaste bilderna på nytt i sina inlägg, som de från jordenruntresan, men än har det inte blivit av mer än för enstaka inlägg. Det är ett stort arbete…

I ungefär samma veva som Aftonbladet berättade om nedläggningen av sin bloggportal började jag använda Instagram och också blogga om det. Det var nog mest en slump att det sammanföll i tid. Via Aftonbladet Blogg hade jag hittat och följt Mymlan, som bloggade där då som betald bloggare för Aftonbladet, och hon skrev mycket om Twitter.

När jag väl själv var på Twitter följde jag många med fotointresse. När nästan samtliga dessa skaffade Instagram nästan samtidigt runt årsskiftet 2010/2011 var jag snart också där själv och såg en helt ny värld öppna sig.

Efterhand som intresset för Instagram växte i Sverige, växte också min blogg. Men jag tröttnade så småningom på att skriva så mycket om detta ganska smala ämne samtidigt som även de stora aktörerna började förstå hur stort intresset för Instagram var. Efter 2014 började besöksstatistiken för Halloj världen! långsamt dala igen. Kanske mest för att jag mer och mer börjat skriva mest om resor igen. Det där ämnet som är så svårt att nå ut med. Men som jag älskar att skriva om!

Hur det blir framåt vet jag inte. Men här och nu trivs jag med att skriva mer om resor igen. Och någon gång ibland om de andra ämnena. En ny kategori som jag redan skrivit mycket om och funderar på att tillföra är ”vackra platser”. Nya ämnen som jag funderat på att också börja skriva om är platsvarumärken och destinationsutveckling. Vi får väl se hur det blir med det.

Om det blir 10 år till med bloggen vet jag inte heller. Min blogg är en resa, ett äventyr, med okänd slutdestination och lika okänd restid. Och det är faktiskt ganska spännande!

25 kommentarer

Filed under AftonbladetBlogg, blogg, instagram, jorden runt, resor

Roadtrip i Europa med barn – undvik dessa 5 misstag


Att göra en lång roadtrip i egen bil genom Europa kan låta som en fantastisk lockelse. Friheten. Alla ställen du kan nå med bil men som är svåra att nå med kollektiva färdmedel. Slippa strulet med att hyra bil. Och Europa som är så fullt av spännande och vackra platser! Men barnen? Barn gillar ju sällan att åka bil långt? Vilka misstag ska du undvika? Här är min lista med de fem viktigaste:

1. Undvik för långa etapper
Den 26 juni gav vi oss iväg på en roadtrip på 650 mil som varade i tre och en halv vecka. Det blev en fantastisk resa med massor av spännande stopp för både barnen och de vuxna. Men så här i efterhand borde vi antingen gjort resan kortare eller tagit mer tid på oss. Fyra till fem veckor hade nog varit mer lagom för den resan vi gjorde. Inte minst mot bakgrund av att vi hade barn med oss i baksätet.

Att reseplaneringen blev för ambitiös har flera orsaker. En är att jag som planerar har lätt för att bli för ambitiös. Men en annan är att Google Maps visade sig ge alldeles för optimistiska tidsberäkningar för varje deletapp längs hela resan. Jag hade ändå lagt på tid i mina beräkningar för att jag vet att det ofta är så med Google Maps, men jag hade behövt lägga på mer. Har du då deletapper på över 70 mil, som vi hade vid ett par tillfällen, och i princip hela dagen är beräknad för resan inklusive lunchstopp, gör det jättestor skillnad om etappen inleds med att du fastnar en timme i kö vid ett vägarbete. Något som hände oss på etappen från Gent i Belgien till Nantes i Frankrike. Ett råd är alltså att inte ta till för långa etapper. Sedan vet jag att många gör tvärtom. I princip kör i ett sträck, inklusive natten, på vägen ner och/eller på vägen upp och låter barnen och den vuxna som för tillfället inte kör sova i bilen. Personligen tycker jag att det låter ännu jobbigare för alla inblandade.

2. Undvik för många kördagar i rad
Det här är ett råd på samma tema som ovan. Om du trycker in väldigt många, för många, mil på få dagar, och dessutom följer rådet ovan blir det lätt så att varje dag blir en kördag. Det funkar inte. För oss fungerade det att ha flera kördagar i rad men inte hur länge som helst. På nerresan började vi med att köra Karlshamn – Stade – Gent – Nantes – La Rochelle. Det var tänkt att vi skulle stanna en natt på varje ställe och sedan ha tre nätter i Biarritz men vi valde i verkligheten att ta två nätter i La Rochelle och två i Biarritz. Det hade blivit för jobbigt med fem långa kördagar i rad. Fyra fungerade nätt och jämt.

3. Undvik att välja resmål och aktiviteter bara för de vuxna
Det här hade jag så klart tänkt på. Bland annat hade jag valt stoppet i Nantes just för att där finns ett museum med en mekanisk jätteelefant. Själva guidningen i muséet blev inte så jätteroligt för barnen som jag hoppats eftersom guidningen var på franska och ganska långrandig. Men att åka på elefanten tyckte de var häftigt. I Biarritz besökte vi bland annat ett akvarium. Och i Monaco ett zoo (som kanske inte kändes så jätteroligt ur djurens synvinkel men som våra barn uppskattade). Våra barn som då var 10 och 12 år gamla är intresserade av geografi, språk, historia och natur så mycket av det vi vuxna vill se intresserar även barnen. Dessutom tycker vi alla om att promenera och vandra. Även om barnen oftast pratar om digitala spel och filmer med varandra snarare än resmålet när vi går. Det är så klart okej att de gör så.


Vi hade också valt att lägga fem dagar i rad på ett resmål vid havet (Menton) eftersom barnen gillar att bada.

Det kan också vara en fördel om även barnen får vara med och önska resmål. 12-åringen hade varit med och önskat ”mycket Frankrike” eftersom han skulle börja läsa franska i skolan till hösten. Båda pojkarna ”samlar på länder” och var glada för att vi prickade in flera nya länder för dem på resan varav ett par lilleputtar.

4. Undvik att ha alla eller inga nätter inbokade i förväg
Som jag nämnde innan så ändrade vi lite i planeringen efterhand. Det är nästan nödvändigt att kunna göra det. Särskilt när du reser just med barn. Saker händer efterhand som påverkar hur hela familjen vill göra framåt.

Men att inte ha några nätter alls inbokade fungerar inte riktigt heller. Även om den som sitter bredvid i bilen kan leta och boka på nätet efterhand så är det inte alltid så lätt att hitta passande boenden efterhand. Vi såg till att hela tiden ha boende bokat innan vi gav oss iväg till nästa resmål men bokade oftast först kvällen innan. Det enda vi hade bokat när vi gav oss av hemifrån var fem nätter i Menton, på franska rivieran, och två nätter vid den italienska alpsjön Lago di Braies (översta bilden). I efterhand kan jag se att det hade varit skönt om vi haft fler nätter bokade i förväg. Ju längre in vi kom i juli, desto svårare blev det att hitta bra boenden. På ön Rügen i norra Tyskland slutade det med att vi hamnade på ett dyrt lyxhotell. I och för sig en förstklassig avslutning på resan som uppskattades mycket av just barnen. :)

5. Undvik att barnen sitter sysslolösa i bilen
Olika mycket anlag för åksjuka gör att barn i olika grad klarar att spela spel, läsa och se på film i bil. Men om inte det funkar kanske de kan lyssna på sagor och andra berättelser? Och så får man inte glömma bort olika lekar som man kan leka tillsammans i bilen utan vare sig spelplan eller pjäser. Vi brukar tävla om vem som först ser ett djur (fåglar och människor räknas oftast inte – viktigt att reglerna klargörs i förväg). Vi har också en lek som heter ”jag tänker på ett ställe”. Det ska då vara en plats där alla fyra varit tillsammans och de som ska gissa får ställa frågor som har ”ja” eller ”nej” som svar och gissa tills någon gissat rätt. En tredje lek är att man turas om att säga en stad / stad eller land / geografiska namn inklusive floder, sjöar, hav och berg och där näst i tur måste säga att namn som börjar på den bokstav som det föregående namnet slutar med. Varje geografiskt namn får bara användas en gång under samma lekomgång. Att jag läste högt om resmålen vi var på väg till fungerade också ibland. Man får prova sig fram men sysslolösa barn är inga roliga medpassagerare. (”Är vi framme snart”, var femte minut kan göra vem som helst tokig – undviks endast genom just sysselsättning.)


Stade i tyskland valde vi för att den är vänort till Karlshamn, där vi bor.


En liten godismuta är aldrig fel. Här i Gent, Belgien.


Lilleputtländer är roliga! Här Andorra.


Och här San Marino.

2 kommentarer

Filed under barn, resa med barn, resor

Högt över fjällen där flyger en hen


Är det en ko? Är det ett flygplan? Är det en fågel? Kanske en höna, rent av? Nej, det är Stålmannen! Eller Stålkvinnan? Är det en han eller hon? Vem vet? Då är det en hen!

Högt över fjällen, i skymningsljuset, där flyger en hen.

3 kommentarer

Filed under resor

10 Instagram-tips till resebloggare och andra bloggare


Ett Instagram-konto är ett bra komplement till en blogg för att nå ut till fler och även bygga en djupare relation till sina läsare. Men ska man ha ett särskilt konto för bloggen utöver det privata? Och hur får man många följare och mycket interaktion? Här är några tips för dig som vill komma igång eller förbättra dig:

1. Normalt räcker det med att ha ett konto
Den första frågan du kanske ställer dig är om du ska ha separata konton som privatperson och som bloggare. Mitt råd är att bara ha ett konto. I ditt eget namn. Länk till bloggen kan du ändå ha där.

Men du tänker kanske att du vill dela mer privata bilder av barnen, släktkalas och från fester med kollegorna på ditt jobb? Men att dessa bilder bara ska få ses av den innersta kretsen? Inte av dina bloggläsare? Tänk i så fall en gång till, säger jag då. Det är inte fel att visa en större bredd av dina intressen på Instagram än vad du gör på bloggen. Det adderar bara till vem du är för dina läsare. Sådant som känns som att du lämnar ut andra för mycket kanske du inte ska sprida överhuvudtaget? Men om du känner dig fundersam inför gränslandet kan du kanske posta sådant som du känner är mer privat på ditt privata konto på Facebook? Och vara personlig men inte privat på Instagram? Men en och annan bild på barn, familjemedlemmar och/eller kollegor tycker jag bara är trevligt även på Instagram.

Främsta anledningen till att bara ha ett konto är att det är enklare att läsa hela sitt flöde via ett konto. Har du flera konton blir det lätt så att du glömmer att kolla igenom ditt flöde på något eller några av kontona. Och kanske bara postar inlägg där men utan att kolla igenom det andra postar?

Ett alternativ är i så fall att ha ett bloggkonto som inte följer någon alls. Men att ”följa” utan att följa är att vara en spökföljare och sådant beteende uppskattas av ingen.

2. Posta inte samma innehåll på flera ställen
Funderar du på att posta exakt samma foton, videoklipp och/eller texter som på bloggen för att göra det enkelt för dig? Då tycker jag att du ska fundera en gång till om du alls ska ha flera kanaler. Innehållet i dina olika kanaler ska komplettera varandra, inte vara kopior. Varför ska man annars följa dig på båda (alla) ställena?

3. Följ många men följ inte bara för att få följare
Att bara samla följare för siffrornas egen skull är inget jag rekommenderar. Tvärtom. Sociala medier handlar aldrig enbart om att nå ut. Det handlar ännu mer om att ta in. Om att kommunicera. Inspireras. Ha roligt. Och om du gör så får du på köpet lättare att också nå ut.

Att följa andra ger följare. Följ många! Importera dina kontakter från Facebook och telefonens adressbok. Men låt det inte stanna där. Under ikonen med pratbubblan med ett hjärta i hittar du, som du säkert vet, kommentarer till dig och meddelanden om vilka som gillat dina bilder och videoklipp. Men där finns också en flik där du kan se vilka inlägg de du följer har gillat. Via dessa miniatyrer kan du hitta till personer som fotograferar bilder du gillar och som därför är lämpliga att följa.

Men följ alltid för att du faktiskt är intresserad av kontot ifråga, inte bara för att få följare – du kommer att genomskådas om du kör ”follow for follow”. Och kvar står du med de följare som följer dig för att du följer dem och där ni egentligen är ömsesidigt ointresserade av varandras inlägg. Vitsen med det?

4. Var en aktiv följare
Kolla igenom flödet flera gånger om dagen och gilla bilder du gillar. Lämna gärna många kommentarer också. Om du är en aktiv följare bygger du relationer och får själv aktiva följare.

5. Fotografera sådant du gillar och var konsekvent
Fånga ögonblicken. Sök aldrig något att fotografera för att du väntar i kö eller är uttråkad. Då är det istället läge att kolla igenom flödet och inspireras av andras bilder.

Återvänd gärna till samma motiv eller i alla fall samma typ av motiv om och om igen. Var inte rädd för att upprepa dig. (Men publicera inte flera snarlika bilder samtidigt.) Ett av mina mest populära motiv är just ett som jag ofta upprepar. En ek på en åker som jag passerar varje gång jag pendlar med tåg till och från jobbet.

Använd gärna Instagrams filter och andra möjligheter till bildbehandling på ett relativt konsekvent sätt. Leta dig fram till ditt eget uttryck.


6. Posta mer av det som funkar
Kolla vilka av dina bilder och klipp som funkar bäst och fundera på varför. Vad är gemensamt för inlägg som får många gilla och kommentarer vad gäller innehåll och komposition? Gör ibland samma sak med andras flöden. Ibland är det sådant du själv är förtjust i som funkar. Andra gånger är det annat. Anpassa ditt innehåll till det dina följare vill ha. Mer av sådant som funkar. Mindre av sådant som inte funkar. Men självklart ska du inte anpassa ihjäl det som är du.

7. Använd taggar
Att tagga mycket kan ge fler gilla men ger också mycket mer spam. I vart fall om man taggar engelska ord. Genom att gilla och kommentera bilder som du hittar via taggar kan du också väcka intresse för ditt konto och dina inlägg. Du kan också hitta konton att följa på det här sättet.

8. Publicera aldrig andras bilder som om de vore dina egna
Egentligen tycker jag att detta är självklart men tillräckligt många gör det här felet för att jag ändå ska känna att det kan behöva påpekas. När du återpublicerar andras bilder, om du alls väljer att göra det, ska du alltid uppge källan. Själv avföljer jag alltid lugnt och stilla när jag upptäcker att någon regelmässigt publicerar andras bilder utan att ange källa.

9. Lär dig lite grundläggande foto- och filmkunskap
Om du inte redan har med dig detta i bagaget: Gå en kurs eller läs på om bildkomposition: Som att inte (mer än i undantagsfall) ha objektet mitt i bilden. Att renodla bilderna och inte ha en massa ”skräp i hörnen”. Använd diagonalen, gyllene snittet och liknande. Du behöver ingen avancerad kamera. En mobilkamera räcker normalt. Men kunskap är en lätt packning att bära – som ger mycket tillbaka.

10. Håll bara på när det är roligt
Ta paus när inspirationen tryter. Men fortsätt gärna kolla och gilla andras bilder ändå. Om det känns kul. Att se till att ha kul är nog det bästa rådet av alla!

12 kommentarer

Filed under blogg, instagram, resor

Körsbärsträden i Kungsträdgården 


När man åker tåg från Lappland till Blekinge så är det lagom att ta en bensträckare i Stockholm. Medan mina pojkar jagade Pokemons fotograferade jag, igen, de berömda körsbärsträden i Kungsträdgården.






13 kommentarer

Filed under resor

Är det rotlösheten som får mig att gråta?


Vi åker nattåg söderut. Ner mot Kiruna och vidare mot Gällivare. I väster skymtar en dalande kvällssol genom granskogen. Jag lyssnar igen på låten som fick mig att börja gråta häromkvällen. Den här gången på Spotify. Tårarna rinner igen. Jag kan inte riktigt förklara varför.

På långfredagskvällen åt vi tacobuffé på Gammelgården i Björkliden. Det var där allt började en gång, med turismen i Björkliden, 1929. Kanske som ett alternativ till Abisko turiststation som öppnat redan 1903 när Malmbanan var ny. Järnvägen som byggdes för att frakta malm från gruvan i Kiruna ner till den isfria hamnen i Narvik, på den norska sidan, och som alltså samtidigt möjliggjorde naturturism med utsikt mot Lapporten. Både i Abisko och i Björkliden. Vandringsresor på sommaren och skidåkning på vintern. Gammelgåden i Björkliden är sedan den först byggdes 1929 tillbyggd i flera etapper och varje etapp bär spår av sin tid. Numera är här vandrarhem och restaurang. För den som äter på restaurangen finns det möjlighet att sitta i fyra olika rum, från olika tidsepoker. Vi satt längst in i timmerstugan med den sprakande brasan. I den nyaste delen med vitmålade väggar, spelade ett band. Musiken hördes genom väggen mellan rummen.

De spelade många olika covers som vi kände igen. Som ”take me home, country roads”, som för oss kommit att förknippas med Fiji snarare än med västra Virginia. En annan låt var Euskefeurats ”det är hit man kommer när man kommer hem”.


”Jag undrar vad Ronny Eriksson gör nuförtiden?” frågade Anders och jag googlade. Det visade sig att komikern, känd från TV, gjort slut med Piteå kommun och numera tar betalt för att de ska få använda sig av just frasen ”det är hit man kommer när man kommer hem”.

Senare, uppe på stugan som vi hyr för en vecka, tittar jag på ett klipp på Youtube där Euskefeurat själva framför låten. Och det är då jag börjar gråta. Men varför? Jag vet inte. Texten och musiken är sentimental. Men det är något mer. Det är något som träffar. Jag tror att det är något som har med Norrbotten att göra. Men än mer något som har att göra med rastlöshet.

Det fanns en tid i mitt liv när jag åkte hem både när jag åkte hem till Norrköpingstrakten och när jag sedan åkte hem till Luleå igen. Oftast åkte vi just nattåg. Jag var 20 år när jag flyttade dit upp. Till Norrbotten. Det var för övrigt under åren där som vi första gången besökte Björkliden. Det var vid midsommartid och vi körde i min vita Saab V4. Vi åt lunch på restaurang Lapporten. Sen åkte vi till Narvik, upp genom Norge och rundade Sverige innan vi åkte längs Tornedalen, både finska och svensk sidan, hem igen till Luleå. Jag var 25, snart 26 år, när jag flyttade därifrån.

Vi flyttade först till Gävle, sedan till Karlskrona. Och så hamnade vi då i Karlshamn. Året var 1997 och jag var 30 år. Jag – vi – har nu bott 20 år i Karlshamn och visst är det i någon mån ”hemma” nu. Men inte i samma utsträckning som vare sig Norrköping eller Luleå var. Och inte heller de städerna är mina numera.

Hemma är en plats där du ”känner vars stigarna går”, som det heter i sången. Men stigar förändras med åren. En dag har så mycket ändrats att du inte känner igen dig längre.

”Vem som är släkt med vem” har jag aldrig vetat någonstans där jag bott. Där jag växte upp, i Vilbergen och Krokek, båda i Norrköpings kommun, var bostäderna nybyggda och alla inflyttade. Ingen var släkt med nån. Kanske bidrog det till att göra mig rotlös?

När jag nu sitter här på nattåget och åker ner mot Norrbotten funderar jag på vad för slags sorg och saknad det är som sången väcker. Är det en sentimental längtan tillbaka till åren som ung vuxen i Norrbotten? Tillbakablickar på studietiden?

Eller är det rotlösheten som får mig att gråta? Den som gör att jag känner mig hemma överallt och ingenstans. Oftast ser jag det som en styrka. Jag älskar ju att resa och upptäcka!

Men i rotlösheten finns också en dubbel sorg. En sorg över att inte ha en given plats att återvända till. Men också en annan sorg. En som handlar om att känna sig fast i det som har kommit att bli barnens rötter. När du ännu inte har hittat den där platsen. Den där platsen, som ju måste finnas någonstans, där du vill leva tills du dör. Utom att du också har platsen som som bas för ständiga utfärder. Dit du då äntligen kommer när du kommer hem.

Och när ditt innersta väsen längtar efter att ge sig ut och leta efter just den platsen?

8 kommentarer

Filed under livet, personligt, resor

Lapporten ändå! 

Så klarnade det då till slut upp och blev klarblå himmel över hela fjällvärlden. Också över Lapporten.

När det sedan var dags att gå för att äta påskbuffé på Hotellet Fjället färgade solen bergstopparna rosa. Och medan vi satt där och åt mörknade det så där långsamt som det gör här uppe så här års, efter vårdagjämningen. Den blå timmen varade länge, genom hela måltiden, förbi sill, lax, röding, räkor, lammfiol, goda ostar med frukt och hela vägen till påsktårtan.

Där vi satt hade vi en 180 graders vy över fjällen runt omkring. Och lagom till efterrätten tändes aftonstjärnan ovanför den av inlandsisen välformade U-dal som kommit att bli symbol för den här delen av landet.

Lapporten ändå! Visst är den speciell?


6 kommentarer

Filed under natur, resor

Den fåniga jakten på Lapporten



Lapporten är en av de där stora reseikonerna. Som Eiffeltornet eller operahuset i Sydney. Eller, eftersom vi pratar naturturism här, kanske än mer som Grand Canyon. Eller den där James Bond-ön i Thailand. Något du har sett på bild så många gånger att du bara måste fotografera det själv också när du är där. Logiken i det? Men så fungerar vi.

Nu är det ju inte som att jag inte redan har egna bilder på Lapporten. Även om den ofta är inhöljd i moln och dis så har jag varit här många gånger förut. Jag har bilder. Det är bara att bildgoogla ”halloj världen lapporten” så framgår det tydligt. Ändå.

Trots att den är ovanligt insvept i dis och dimma i år har jag flera gånger gett mig ut för att fotografera den. Förgäves. Den här gången har vi inte fått någon av stugorna med utsikt, så det räcker inte med att gå ut på balkongen. Och jag kan alltså inte heller veta riktigt hur vyn ser ut när jag går ut. Det närmaste jag har kommit den här gången är en bild av en bergstopp som utgör den ena av dörrkarmarna i dörren, porten, som heter Lapporten.

Ganska fånig känner jag mig, måste jag erkänna. Men jag får i alla fall med mig några andra bilder på andra motiv istället.



6 kommentarer

Filed under natur, resor, vinter

Påsk i Lapplandsfjällen 

Vi sitter utomhus i Snöbaren och dricker var sin mugg varm choklad. Min är med vispgrädde. Det är också en slags påskgodis. Det är sen förmiddag och långfredag i Lapplandsfjällen. 

Snöflingor singlar i luften samtidigt som solenstrålarna nätt och jämt tränger igenom diset där uppe. 

Det är sjätte året i rad som vi är här uppe på påsklovet. Men de två första åren bodde vi på vandrarhemmet i Riksgränsen. Alla åren har vi åkt skidor här i Björkliden som har mer barnvänliga backar.

Vi kom upp i måndags och har haft blandat väder. Så där som det ofta är i fjällen. Vi åker utför och pisterna är bra. Jag har provat några svängar off-pist också. I den färska lössnön. 
Det här är ett sätt att fira påsk som passar mig. Att möta våren i vintern. Vårvintern. I landets mest arktiska och alpina vinterlandskap. Att vara ett med naturen. 

Som vanligt har vi tagit det klimatsmarta nattåget hit. Det tar över ett dygn att åka tåg från Blekinge till Lapplandsfjällen. Men det är en del av äventyret.




Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Ljuget om Sveriges längsta sandstrand och verkligheten


Vi har besökt Sveriges längsta sandstrand. Vet du vilken det är? En sak kan jag lova dig: Om du googlar kommer du inte att hitta rätt svar direkt. Där är bara ljug i de översta resultaten. Hur det nu har kunnat bli så.

Vi strosar ner mot havet. Vi går förbi söta sommarstugor i sandig tallskog och kommer ut på stranden strax söder om Revhaken. Det är en solig och vindstilla eftermiddag i början av april och solljuset glittrar på små, mjuka vågor. Vi befinner oss alldeles i början av Sveriges längsta sandstrand. Eller i slutet, om du hellre vill se det så. Sandstranden vid Österlen. Jag googlar för att kontrollera att jag verkligen minns rätt här. Och blir förvånad när en strand i Laholmsbukten istället omnämns som landets längsta.

Det sägs ju att om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Men så är det ju inte. Inte i verkligheten. Inte ens i vår sköna nya värld av FAKE NEWS! Så om du vill ha svaret på frågan: prova inte att googla ”Sveriges längsta sandstrand”. Titta på en satelitkarta över Sverige istället. Då ser du att den sandstrand i Hanöbukten som börjar här, vid Revhaken, strax söder om Åhus och går ända till Kivik lätt är landets längsta.

Jag har aldrig tidigare besökt just den här delen av den långa stranden men får ändå intrycket att en del sand spolats bort i vinter.

Ett gammalt militärt betongvärn ser helt nyanlagt ut där det ligger ända framme i strandlinjen. Ljus betong utan påväxt. En man står uppe på värnet. Gissningsvis äger han det hus som ligger precis bakom. Jag byter några ord med honom när jag klättrat upp på konstruktionen. Jag vill ju inte bli blöt om fötterna. Han bekräftar att värnet aldrig tidigare varit så blottat som nu. Jag tänker att det är kusterosionen som tagit en ny bit av stranden och det skrämmer mig lite.

Vi fortsätter en bit längs strandlinjen. Jag fotograferar lite. Pojkarna kivas. Vi sätter oss så småningom ner på en liten sandbank och tittar ut över havet. Pratar om att det inte är helt olikt Jambiani på Zanzibar. Östkust där också. Långa sandstränder. Tång i strandlinjen. Men där är palmer när här är tallar. Där är betydligt varmare. Och även om här också finns nyanser av turkost i färgskalan så går det inte riktigt att jämföra. Ändå. Här är också väldigt naturskönt.



När vi vandrar tillbaka mot Revhaken stannar jag igen till för att fotografera. Tre kvinnor med varsin ryggsäck på ryggen passerar förbi mig. En av dem vänder sig om och frågar om jag kan fotografera dem med hennes telefon. Det gör jag så gärna.

Efter fotograferingen frågar de om hur de kan vandra in till Åhus där de ska ta bussen vidare mot Kristianstad. Jag plockar fram kartan i mobilen och visar och pekar hur de kan gå genom sommarstugeområdet. Sedan berättar en av kvinnorna att de under dagen vandrat hela vägen från Haväng, som ligger en bit norr om Kivik. Jag berättar att det är längs Sveriges längsta sandstrand de har vandrat och undrar när de började sin promenad. Klockan tio på morgonen, får jag veta. Det har alltså tagit dem åtta timmar att gå sträckan. Åarna har de tagit sig förbi genom att följa dem uppströms till första bron. Det är inte så konstigt att de är lite trötta i benen nu! Från Haväng till Revhaken är det 25 kilometer. Vill du vandra hela vägen från Kivik är det ytterligare fyra kilometer.

Jag önskar dem lycka till med den fortsatta vandringen och promenerar själv tillbaka mot min familj som nu kommit före.

Om du själv funderar på att vandra hela sträckan bör du känna till att försvarsmakten har ett skjutfält som börjar vid Haväng, Ravlunda skjutfält. Där är ibland tillträdesförbud och livsfarligt att vistas. Mer information finns här.







4 kommentarer

Filed under Kristianstad, resor, Skåne, vackra platser, Vandra

Sergelstorg och Drottninggatan idag

Vi hade ett sedan länge inplanerat stopp på ett par timmar i Stockholm idag. Vi passade på att hedra offren för fredagens attentat med en bukett tulpaner som vi köpte på centralen och som Albin la ner i blomsterhavet på trapporna vid Sergelstorg.

Vi promenerade därefter till riksdagshuset och tillbaka.

Sedan vi ätit italienskt gick vi också bort till platsen för fredagens terrorattentat. Blommor på polisbilar och betonglejon.

När vi passerade vid Åhléns överväldigades jag av sorg. Annars måste jag säga att det var väldigt mycket positiva känslor i luften i Stockholm idag. Känslor av gemenskap, stryka och värme.


Lämna en kommentar

Filed under resor, Samhälle och politik

Glöm aldrig!


Det finns en hel värld där utanför full av gott och ont och allt däremellan. Och mest gott ändå.

Vi kommer sannolikt aldrig att glömma fredagseftermiddagen den 7 april 2017. Lika lite som vi någonsin glömmer den 1 mars 1986 eller den 11 september 2001.

Själv satt jag på jobbet i Kristianstad igår, avslutade inför en sedan länge inplanerad ledighet och väntade in kvällens överraskningsfest för tre blivande pensionärer. Jag gick för att hämta en kopp te när jag lite snabbt kollade Twitter i telefonen: ”I kris: Sprid inga rykten!”, twittrade någon. Jag bläddrade så klart vidare i mina sociala medier och förstod snart vad som just hänt: ett förmodat terrorattentat i centrala Stockholm.

Lite senare la Facebook upp en funktion där jag kunde se mina vänner i området en efter en rapportera att de var oskadda. Skönt, så klart, att få det bekräftat.

Det är lätt att sådana här gånger, när outhärdliga nyheter når oss, tänka att allting bara blir värre hela tiden. Men så är det inte.

Och andra gånger, när alls inget stort händer, vare sig ont eller gott, och vardagen kanske istället känns allt för grå är det lätt att istället tro att det är det grå som dominerar. Men så är det inte heller.

Ibland när jag gnetar på i vardagen med att försöka leda och styra för att rädda världen steg för steg i mitt hörn av verkligheten så händer det att jag lyfter blicken och tittar ut genom ett fönster. Och att det då slår mig: det finns en hel värld därutanför! Och där finns så mycket att se och upptäcka!

Och det är just så det är. Därute finns en hel värld full av både ont och gott. Och: Min upplevelse är att det är det goda som dominerar.

Varje ond handling som syftar till att döda och förstöra vägs upp av tusen goda handlingar som syftar till att rädda liv, hjälpa andra och bygga en ny och bättre värld i stort och smått. Vi såg också mycket av just det väldigt tydligt igår i Stockholm.

För de av oss som inte i detta, eller av någon annan orsak, just nu drabbats av en stor personlig sorg finns det så mycket att glädja sig åt. Trots allt. Även om vi så klart tänker på dem som drabbats och sörjer med dem. Vi kan till exempel glädja oss åt att våren är på väg och körsbärsträden blommar. I Stockholm lika väl som på andra håll. 

Det är överhuvudtaget det goda som dominerar i världen. Faktiskt. Och det är just det vi aldrig får glömma.

Bilden föreställer en kvinna som fotograferade körsbärsträden i Kungsträden förra året.

Lämna en kommentar

Filed under årstider, livet, resor, sociala media, världen

Vårtecken från Malmö – bilder



Kanske är det det ultimata vårtecknet? När körsbärsträden blommar? Och vet ni? Det händer redan i Malmö. Och hästkastanjerna är också på väg att slå ut. Och i rabatter och urnor står vårblommorna som glada färgklickar. Varsågod! Några vårtecken från Malmö. Bilderna är fotograferade med nya systemkameran. Och, som vanligt, har jag redigerat dem med Instagram:




5 kommentarer

Filed under årstider, resor, Skåne, vår

Hyllningen till Gösta Ekman i Malmö



I helgen dog en av de största svenska skådespelarna genom alla tider. Som en ödets ironi kunde det tyckas att nyheten kom den första april. Skämt och humor var ju Ekmans kanske främsta gren. Men även om vi kan skämta om döden, och även om Gösta Ekman levt ett ganska långt liv och åstadkommit mycket, så är döden alltid sorglig. Så visst reagerade också jag med sorg när jag läste nyheten i lördags.

I Altonaparken i Malmö igår kom vi sedan av en slump att gå förbi den gråtande statyn ”Det svenska tungsinnet” av Marie-Louise Ekman. Det är hennes nu avlidne make Gösta som har stått modell för konstverket. I helgen hade flera Malmöbor spontant hedrat den avlidne komikern och regissören genom att ställa blommor och ljus vid denna staty. Flera buketter hängde om halsen på bronsstatyn.

2 kommentarer

Filed under resor

Skånes trandans


På ett fält, inte långt från Yngsjö och Sveriges längsta sandstrand, går solen sakta ner bakom en björkdunge på ett fält. Under de där björkarna har människorna byggt ett fågeltorn och utemuseum till tranornas ära. Vi parkerar bilen bland ganska många andra bilar på fältet, invid vägen, och vandrar bort mot fågeltornet. Luften är mättad av ljudet av tranornas trumpetande.

En gång för många år sedan, när jag deltog i en naturfotokurs som leddes av den numera framlidne Björn-Eyvind Swahn, besökte jag Hornborgasjön för att fotografera trandansen där. Vad inte alla vet är att det numera finns en precis lika bra plats för trandansskådning på betydligt närmare håll för oss som bor i Blekinge och Skåne. Den här lördagskvällen är vi här. Det är den andra helgen i årets flyttkalas. Jag fotograferar dansande tranor, en stork, fågelskådare och solnedgången.

Pulken, heter platsen där tranor på väg till Södermanland och norrut i Skandinavien rastar. Solnedgången är en fin tid på dygnet att uppleva fåglarna. Främst är det tranor som ska till den svenska östkusten och Finland som mellanlandar här. De tranpar som ska häcka i Skåne och Blekinge är redan på plats vid sina boställen och de har flugit direkt från Tyskland utan någon mellanlandning på den här sidan Östersjön.

Tranor lever i livslånga relationer och dansen syftar till att stärka banden inom varje par. Varje år kommer de tillbaka till samma plats för att föda upp nya ungar. Flytten mellan vinter- och sommarboställena tar ungefär tre veckor. Fåglar som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien (Extremadura), medan de som häckar längre norrut har sitt vinterkvarter i och runt Tunisien. Extremadura är Europas viktigaste övervintringsplats för tranor, och där finns från slutet av oktober till och med februari varje år cirka 75 000 tranor. De lever där bland annat på ekollon och restsäd som blivit kvar på fälten efter årets skörd.

På fälten söder om Kristianstad har tranorna historiskt istället brukat äta utsäde för att hämta energi för sin fortsatra väg norr ut. Av lätt insedda skäl har detta beteende inte uppskattats av traktens lantbrukare. I slutet på 1990-talet ökade dessutom tranorna i antal och lantbrukarna fick därmed fler skador på sina nysådda fält. För att hitta en lösning bildades trangruppen med lantbrukare, länsstyrelsen, föreningar och Vattenriket. Man bestämde sig för att mata tranorna på fältet intill Pulkens fågeltorn för hålla dem borta från nysådda åkrar.

Resultatet är fantastiskt lyckat. Bönderna får ha sina åkrar i fred och Skåne är en turistattraktion rikare!

Denna kväll noteras 6 500 övernattande tranor. Bara några kvällar tidigare noterades ett nytt rekord: 8 900 stycken! Kristianstad Vattenrike har en sida på nätet där du kan se statistiken.







5 kommentarer

Filed under Kristianstad, natur, resor

Bara en detalj från Kristianstad




”Spar-bank”, står det på huset. Men idag är där ett hotell. På den nedersta bilden är det huset med tornet och det gröna koppartaket.

1 kommentar

Filed under Kristianstad, resor

Tranor över Kristianstad



Vill du vara säker på att få se tranor så här års i trakten av Kristianstad får du bege dig till Pulken. Där skådades ett rekordstort antal i helgen. Men jag hade tur och fick se en stor flock tranor som cirklade över Helge å när jag gick över naturumbron i går.

Ett säkert vårtecken. Det liksom att skrattmåsarna har bytt om till sommardräkten. Och fikande människor i naturen. :)

Hur du hittar till Pulken och fotograferar tranor genom kikare med iPhone har jag skrivit om tidigare.

Hur du hittar till naturumbron? Sök på ”naturum Vattenriket” i Google Maps.






7 kommentarer

Filed under årstider, Kristianstad, natur, resor, vår

Hälsoträdgården och påskfjädrar


Om du någon gång får tid att besöka den vackra renässansstaden Kristianstad rekommenderar jag ett besök i den nästan ännu vackrare Hälsoträdgården. Den ligger i Tivoliparken, mitt i staden. I det hörn som ligger närmast naturrumbron och Tivolibadet.

Själv jobbar jag i denna fina stad. Det är mycket att göra på jobbet nu och jag hoppar över de flesta fikarasterna. Ändå valde jag att gå en snabb promenad med kameran på lunchrasten. När solen skiner ger det mer energi tillbaka att promenera en kort runda än vad det tar tid.

Första stoppet blev Hälsoträdgården för några snabba foton.

Det som är fint i Hälsoträdgården just nu inkluderar pastellfärgade scilla:


Har du förresten gissat vad bilden högst upp föreställer? Just det:

I Kristianstad har det för övrigt beslutats att det inte blir några fjädrar i påskpyntet i år. Utöver de som sitter på de levande tupparna och hönorna. (Ifall du som jag väljer att se dem som en del av påskpyntet. De strövar ju i och för sig fritt året om.)

Det är av djurskyddsskäl som C4 Teknik avstår fjädrar i påskpyntandet av staden. Tydligen kan det, om jag förstått saken rätt, inte garanteras att fjädrar på marknaden inte kommer från levande fåglar.

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor

Livsfarlig ledning


Att fotografera genom tågfönster. Det blir en hel del sådana här bilder. Skylten som skymtas uppe till höger säger ”livsfarlig ledning”. Jag vet inte om det är meningen att jag ska känna mig träffad? ;)

Lämna en kommentar

Filed under humor, resor