Åka taxi på Kuba – vad det kostar – hur det funkar

Att ta sig runt på Kuba som turist är dyrt. Eller ja, relativt dyrt i alla fall. Efter att ha kollat upp buss som alternativ blev det taxi hela vägen för oss på Kuba. Att åka taxi blir olika dyrt beroende på om du väljer de gula, statliga taxibilarna eller de olikfärgade privata.

Jag har läst på i förväg och vet att när det gäller kollektivtrafik är du som turist i princip hänvisad till de statliga blå bussarna, Viazul. De ska vara moderna och välfungerande med luftkonditionering och bra komfort i övrigt. Jag kollade upp vad det kostar att åka buss från Havanna till Cienfuegos, där vi bokat våra första nätter på resan. Det visade sig kosta 20 amerikanska dollar per person. Alltså 80 dollar för alla fyra. Då skulle resan från flygplatsen in till busstationen i Havanna tillkomma.

Från Havanna till Cienfuegos
När jag kontaktade det privata boende, Casa Particular, där vi ska bo och frågade om de kunde ordna transporten från flygplatsen i Havanna till deras hus i Cienfuegos, 25 mil, erbjöd de transporten för samma pris som bussresan skulle ha kostat; 80 cuc (1 cuc, en konvertibel peso är lika med en amerikansk dollar). Det var inget att tveka på. Jag bokade transporten via dem.

När vi kommer ut i ankomsthallen på Havannas internationella flygplats hittar vi inte vår transport som skulle möta oss. Jag kopplar upp mig på det 3G-nät, som – kors i taket – faktiskt finns här på flygplatsen och får vi Arbnb-appen veta att det beror på att bilen som skulle hämta oss gått sönder. Vi hänvisas till att ta en gul statlig taxi.

Så resan kostar oss nu 170 cuc (samma belopp i amerikanska dollar) istället för som planerat 80. Och då har vi ändå fått förhandla lite. Att försöka greja med bussresa i det här läget känns inte aktuellt, särskilt som det är juldagsmorgon.

Taxiresan tar ca tre timmar. Vi åker i en modern bekväm bil med luftkonditionering, men bilbälten saknas i baksätet. Det är motorväg mesta delen. Tre filer i vardera riktningen. Lite trafik. Landskapet är mestadels flackt. Vid av och påfarter ser vi människor som står och väntar. Ibland viftar de efter de passerande bilarna. Jag, som har läst på, vet att det i Kuba finns ett system för samåkning där den som har en ledig plats i bilen är skyldig att ta upp liftare. Turister får dock inte använda sig av detta system.

Vår chaufför kan ingen engelska. Vi kan nästan ingen spanska. Jag frågar ändå på egen hittepå-spanska om det är sockerrör på fälten vid vägen (”sukar?”) , men nej det är majs. Senare, när vi närmar oss Cienfuegos ska vi däremot se sockerrörsodlingar vid vägen.

Men innan dess har vår chaufför kört in på en mack. Han går in och pratar med personalen. När han kommer tillbaka säger han ”No gasolina, es Cuba.” Så vi får köra vidare till nästa mack där det faktiskt finns bensin. Vår chaufför köper då också kakor av ballerina-typ med jordgubbssmak och till det ananasläsk på burk som han bjuder oss på.

Adressen till vårt boende är inte lätt att hitta. Vi visar bilder på huset vi ska bo i och vår chaufför frågar sig fram.

Cienfuegos – Trinidad, tur och retur
Vi frågar på det Casa Particular där vi bor vad det kostar att åka taxi tur och retur till Trinidad. De ordnar en taxi för 80 cuc. Det är ungefär 8,5 mil enkel resa. 17 mil tur och retur. Då ingår det att chauffören väntar två och en halv timme medan vi turistar i staden.

Eftersom jag hört en taxichaufför ropa ut priset ”Trinidad – taxi – 100 Euro” inne i centrala Cienfuegos vid det stora torget och även om det var oklart om priset gällde enkel eller dubbel väg så drar jag slutsatsen att vi fått ett bra pris. Men det är möjligt att det går att pruta, jag vet inte. Vi provar aldrig.

Resan sker i en ljusblå Audi av äldre modell, utan mycket till stötdämpare. Även säkerhetsbälten saknas. Ett stort grönt och ovalt klistermärke med texten ”TAXI” är fäst på framrutan. Längs vägen ser vi många hästar utöver gamla amerikanska bilar. Landskapet är bitvis lätt kuperat.

Resan fungerar bra och det är inga problem att hitta taxin när vi turistat klart i Trinidad. På återresan gör bilen en liten omväg för att chauffören ska kunna uträtta ett privat ärende. Jag tror att det är ett flak öl som han lägger in i bagageutrymmet.

Cienfuegos – Playa Rancho Luna, tur och retur
25 minuter tog det med taxi från Cienfuegos till stranden Playa Rancho Luna. Bilen var en röd gammal rysk Lada som vi bokat genom vårt boende. Skumpigt värre. 2 mil enkel resa. 4 mil tur och retur. Det kostade 25 cuc fram och tillbaka.

Från Cienfuegos till Viñales
För resan till Viñales från Cienfuegos via flygplatsen i Havanna betalar vi 200 cuc. Resan är 42 mil. Även denna resa bokar vi via vårt boende. Taxin dyker som vanligt upp punktligt, nästan på minuten. Den här gången är det en röd Peugot som vi färdas i.

Den här chauffören har en speciell egenhet, han grymtar till ibland som om han försökte härma ljudet från en gris. Vi färdas på motorvägen mot Havanna. Där ska vi hämta upp en försenad väska på flygplatsen innan vi åker vidare. Längs med motorvägen syns bananodlingar. Plötsligt dyker det upp en häst och vagn på motorvägen som kör mot färdriktningen. Inga konstigheter. Det här är Kuba. Strax efteråt ser jag ett par personer som byter däck på röd amerikansk 50-talsbil i vägkanten. Vår chaufför grymtar igen.

Inte långt från flygplatsen i Havanna ber jag taxichauffören se ut något ställe där vi kan äta. Han förstår inte engelska så jag mimar att jag äter. En liten stund senare stannar han vid en restaurang som heter Los Kcharritos. Där äter vi stekt kyckling med vitt ris. Vi bjuder chauffören på maten.

När vi är framme i Viñales har taxichauffören lika lång väg tillbaka.

Taxi från boendet i Viñales till Cayo Levisa
Till den vackra lilla semesterön Cayo Levisa går båten ifrån en plats som heter Palma Rubia. Från Viñales är det 5 mil. Den taxi som vi bokar via vårt Casa Particular kostar 40 cuc. Särskilt första delen av resan går igenom ett vackert landskap.

Förutom en taxiresa i Havanna som jag glömde notera priset på så är detta den taxiresa vi gör på Kuba som kostar mest per mil, ändå är det samtidigt den skruttigaste bilen. En vit gammal rysk Lada. Våra väskor är fastbundna på taket.

Ja, ja, pengarna gör säkert bättre nytta där de hamnar än i våra plånböcker. Vi försökte aldrig pruta. Och bilen tar oss dit vi ska.

Taxi från Cayo Levisa till Havanna
Också denna gången beställer vi vår taxi genom vårt boende. Men den här gången är det ett statligt hotell vi bor på och då blir det statlig gul taxi som de beställer. Det ska dock sägas att det första priset som hotellreceptionisten erbjuds när han ringer för att boka tycker han är för dyrt och provar då med en annan taxi och får då också ner priset till 110 cuc för 15 mil.

Vi får med oss taxinumret till taxichauffören för säkerhets skull när vi lämnar ön, men bilen dyker upp precis som den ska. Modern och luftkonditionerad.

Taxi från gamla Havanna till flygplatsen
Vi åker också taxi från vår lägenhet i gamla Havanna, en lägenhet som ligger ungefär vid Capitolio, och ut till flygplatsen på avresedagen. Tyvärr antecknade jag aldrig vad vi betalade men jag minns att det inte blev dyrare för att vi valde att åka med en klassisk bil från 50-talet. Så då valde vi en sådan. Det är faktiskt första gången som vi åker i en gammal amerikanare på Kuba, men vi har inte heller frågat särskilt efter att få göra det, tidigare.

Sammanfattning om att åka taxi på Kuba
Det finns två system för taxi på Kuba. Ett är de statliga gula taxibilarna. Det andra är privata bilar som är äldre och vars chaufförer kör på licens från staten. Licenser som de betalar, som jag förstått det, en fast avgift för. Även dessa bilar är märkta som taxi, med dekaler på framrutan. I regel är de privata bilarna billigare, särskilt om de bokas via ditt Casa Particular. Men inte alltid som ett av mina exempel ovan visade. Bäst är att boka någon dag i förväg. Taxibilarna kommer i regel punktligt, om de alls kommer.

Priset för längre taxiresor varierade under vår vistelse mellan 4,7 – 8 cuc per mil. Det kan finnas ett utrymme för att pruta, men vi utnyttjade den möjligheten sparsamt.

I Havanna finns det gott om gamla amerikanska bilar som står parkerade där turister rör sig. Det går så klart att gå fram till förarna och höra vad de vill ha betalt för att köra dig dit du ska.

Att betala privatpersoner för att köra räknas som svarttaxi och är förbjudet. Så undvik det, inte minst för förarnas egen skull. Blir de påkomna får de det nog inte så lätt. Och kanske inte du heller. Nu finns det i och för sig inte så många rent privata bilar i Kuba, som inte är taxibilar, men ändå.