fotografi · livet · mitt jobb · natur

Någonstans när jag nog ändå en dröm…

När jag var ung fantiserade jag ibland om att jag ville bli natur- och/eller resefotograf. Men så valde jag den enklare vägen och studerade till civilingenjör istället. Idag jobbar jag som utvecklingsstrateg. Det är ett intressant jobb som ger en fast månadslön. Men det händer ibland att jag undrar om jag inte valde fel väg ändå.

Den här veckan har på min fritid innehållit ett par händelser som å ena sidan gett mig ett visst hopp om att jag kanske har någon slags talang för fotografi, trots allt. Men som å andra sidan också – den hårda vägen – har gett mig insikten om hur svårt det måste vara att försöka leva på att vara den sortens fotograf idag. Och att mitt eget fotograferande, på den nivå det är idag, fortfarande inte riktigt skulle räcka ända fram.

Jag är just idag mer än någonsin tacksam för att jag valde den vägen jag valde och att jag har det jobb jag har.

Men någonstans när jag nog ändå fortfarande en dröm om att jag någon gång skulle kunna nå någon slags framgång som fotograf. Men jag förstår också mer än någonsin att vägen dit är väldigt lång.

Händelserna? De återkommer jag kanske till någon dag när jag har bearbetat dem lite mer. För det är med blogginlägg som med mejl. Du ska inte skriva för mycket när du är arg. Men så mycket kan jag säga som att den här veckan även har gett mig en del insikter om hur vissa människor fungerar och agerar. Och att jag är ganska slutkörd just nu.

Men. ”Det är bara att bryta ihop och komma igen”, som skidåkaren Per Elofsson sa, när han råkat ut för en fuskare. Och kört slut på sig.

Bilden visar bord och stolar samt utsikten vid café Villa Utsikten här i Karlshamn. Den får passa in på månadens tema ”uppifrån” hos Marias memoarer.

8 kommentarer på “Någonstans när jag nog ändå en dröm…

  1. Jag valde tvärt om, inte tryggheten, ingen fast lön, fast mycket frihet. Har inte haft fast jobb sedan tidiga 20-årsåldern.
    Jag har jobbat mycket och varit med om så mycket, sett så mycket och rest så mycket.
    Fast avsaknaden av fast arbete visar sig i pensionspengarna idag. Hade jag valt ” den vanliga vägen”, hade jag idag haft högre pension, men det kompenserar inte allt det jag varit med om.
    Trevlig nationaldag imorgon!

    1. Jag har också rest mycket, men säkerligen inte i närheten så mycket som du. Reseledare var också ett yrke som jag drömde om som ung. Men där räckte inte mina språkkunskaper ens för att söka in.

  2. På olika sätt kommer vi till insikter i livet och hittar vår väg framåt. Hoppas du finner det som är rätt för dig och har möjlighet att följa det.
    Bilden är väldigt fin.

  3. Det finns en massa vägar så man måste inte vandra samma väg hela livet. Handlar väl mer om att vissa vägar stämmer bättre med olika livssituationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s