Årets tema för min bloggkalender är ”den här dagen för X år sedan”. Alltså (minst) en bild fotograferad samma datum som inlägget (luckan i adventskalendern) publiceras.
Den här dagen idag och för 8 år sedan
Den här granen fotograferade jag utanför sjukhuset i Kristianstad. Det sjukhus som kallas CSK. Det var den 7 december 2012. En fredag. Vi hade haft julfest på jobbet. Och jag skulle ta bussen från hållplatsen vid sjukhuset till järnvägsstationen. Jag hade då jobbat drygt ett år som VA-chef i Kristianstads kommun.
Tänk att en sådan här bild på en julgran kan väcka så många tankar!
Först av allt tänker jag på den tid som vi lever i just nu. Jag tänker på sjukhuset och på de drygt 40 personer som ligger inlagda på CSK för covid-19 just nu. Och på dem som jobbar där. Jag tänker på hur vi andra, gemensamt, lyfte fram dem som jobbar i coronavården som hjältar i våras, men hur vi har tystnat kring dem och deras insatser nu. Att ingen applåderar längre. Eller är det bara jag som inte längre ser och hör det? Och jag tänker att egentligen är de mer hjältar nu än då. Som fortfarande orkar.
Det andra handlar om mitt eget jobb så som det var då. För åtta år sedan. Hur tidskrävande det var att pendla med både tåg och buss. Men också hur spännande det var när allt det här med Kristianstad fortfarande var nytt för mig. Och den speciella stämning som rådde de där dryga två åren när vi var utlokaliserade på Björkhem, eftersom rådhuset byggdes om inne i stan. Det fanns något i den tiden som är värt att bli sentimental över så här i efterhand.
Och sist. Att det alls hölls julfester på arbetsplatserna på den tiden.
Kolla in mer!
Halloj världen! 
Vacker gran och visst är det så en bild man tagit tidigare kan ge så mycket känslor och så många minnen och funderingar, särskilt i dessa dagar.
Ja, man undra om det blir julbord med kollegorna nästa år?
Det tror jag!
En riktigt stämningsfull bild med snö och ljus, som det helst ska vara i december.
Hos oss har vi långt över 100 personer inlagda och i huvudstaden är det mer än fullt. Läser i tidningen att de lokala restriktionerna inte har haft någon effekt, smittan har fortsatt öka med stormsteg. Sjukvårdspersonalen kommer att få leva med följderna av detta länge, traumatiserade och utmattade av att möta och hantera så mycket död och lidande.
Ja, det är inte klokt. Har skrivit ett nytt inlägg idag om smittläget i Karlshamn och försökt sprida informationen i lokala grupper. Men vet du! Inläggen plockas bort. Utan ett ord raderas de bara. Och vet du vad jag tror? Det är personer som drabbas ekonomiskt av social distansering. Och då blir det viktigare än människoliv och att undvika onödig traumatisering (hos både vårdare och vårdade). Sorgligt!
Men så märkligt och väldigt hemskt att man kan göra så! Otroligt!
Ja, och jag kan faktiskt inte se någon annan förklaring. Noterar att det just inte heller finns några andra inlägg om pandemin i dessa grupper. Så jag misstänker att de helt enkelt plockas bort för att inte skapa oro. Men tyvärr är det oroliga vi bör vara nu.
Precis så. Låtsas man inte om det så gör man heller inget.
Nej, vi måste bli oroliga först om vi ska förväntas agera annorlunda än annars.