Etikettarkiv: Spanien

13 juli, 2017 · 08:25

Fotostopp i Fornalutx


Om du åker bil till Biniaraix från Soller passerar du Fornalutx på vägen. Men för den som vandrar ligger Biniaraix på vägen till Fornalutx. Byn har knappt 700 invånare och ligger bland bergstoppar och apelsinlundar på västra Mallorca. Jag skulle gärna vandrat bland citrusdoftande träd mellan byarna.

Men för år vår del blev det ett kort fotostopp med bil i Fornalutx. Ja, ja. Gott så. Med tanke på hur arg minstingen var när vi stannade i Biniaraix får jag vara tacksam att det gick bra att jag hoppade ur bilen en stund utan att det blev bråk om saken.


4 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

12 juli, 2017 · 06:01

Är det inte egentligen mest skit med att resa?

Jag var inne lite på det redan i gårdagens blogginlägg. Att både resetidningar och vi själva i sociala medier gärna framhåller enbart det som är positivt med att resa. Men att resa är inte alltid som att sväva fram på några rosa moln. Långt ifrån. Så är det inte egentligen mest skit med att resa?

Redan på flygplatsen börjar det
Ni tar er till flygplatsen. Du tar sikte på en incheckningsautomat. Men någon annan hinner före. Du får ta sikte på en annan och snor dig på. Sedan går du igenom hela proceduren med att identifiera dig och svara på alla frågorna. (”Var det nu i paddan eller telefonen som jag tog en skärmdump av boardingkorten?”, ”Jaha, paddan”, ”Se där, det funkade att skanna”, ”Ja, jag vill hantera alla i familjen”, ”vi har fyra väskor som ska checkas in”, ”Nej, jag har inte läst igenom hela listan med allt farligt som jag inte får ta ombord men jag utgår ändå ifrån att vi inte har med något som är förbjudet så jag trycker ”nej” ändå”). Bagagetaggar och boardingkort skrivs ut. Du fumlar lite med bagagetaggarna men får på dem ändå. Men det tar lite tid.

Lång kö
Ni går till bagageinlämningen. Så klart att det flygbolag som du valt att resa med – Thomas Cook den här gången – har Kastrups längsta kö! När ni äntligen kommer fram i kön strular självskanningen av väskorna så pass att en tidsgräns passeras. Och ni hänvisas till den bemannade disken. Och när väskorna väl är inlämnade och ni ska gå upp till säkerhetskontrollen motas ni bort av flygplatsens personal som säger att de har översvämning i säkerhetskontrollen i Terminal 2 så ni får gå tillbaka till Terminal 3 och gå igenom där istället. Men först ska ni stå i kö igen…

Och så där håller det på. Och då är det inte ens anmärkningsvärt struligt på något sätt. Det är så här det [inte] fungerar på flygplatser.

Zytomierskas semestermissnöje
Häromdagen såg jag i mitt flöde på Facebook att någon delat med sig av Katrin Zytomierskas semestermissnöje från Sunwing Resort, Calabona, Mallorca. Så jag gick in och kollade in inlägget på Instagram. Katrin följs av 136 000 personer på Instagram och inlägget om katastrofsemestern på Mallis har fått över 3 700 gilla och 200 kommentarer. Vad är det då hon klagar på med adress till både sina följare och arrangören Vingresor? Jo: att resan var dyr, att det var mycket folk på hotellet, en lågkvalitativ buffé, att luftkonditioneringen lät ”som en traktor”, att kaffet smakade te, frånvaro av barnklubb med bättre innehåll än att göra pärlplattor och usel städning som kostar extra. Samt att Lollo är gladare än Bernie. Eller om det sista ska ses som en förmildrande omständighet. Jag vet inte. I många av kommentarerna beröms Katrin för sin ärlighet. Men Sunwing Calabona svarar själva i en kommentar att städning visst ingår och att barnklubben har fler aktiviteter som ingår i priset.

Löser inga problem
Min erfarenhet är att du inte kan resa ifrån dina problem. Antingen sitter dina problem hos dig själv eller i relationen till den/dem du reser med och då tar du med dig problemen på resan. Och flerdubblar dem dessutom oftast. Att resa är att utsättas för valsituationer och andra prövningar.

I min ungdom tågluffade jag flera gånger med min dåvarande pojkvän. Och även om det vid den tidpunkten för det mesta fungerade bra mellan oss på hemmaplan blev det alltid slitningar när vi var ute och reste. Gräl och bittra tårar.

Eller så lämnar du kvar dina problem på hemmaplan och då har de förvandlats till en än värre surdeg när du kommer hem. Inga problem löses av att du inte tar tag i dem.


Rosa fluff försvarar galenskap
Jag vet inte varför vi alla hjälps åt med att sprida en rosa fluffbild av hur det är att resa: Solnedgångar, fötter (varför vi nu ska visa upp dem?) mot folktomma stränder, en drink i motljus, poolen fotograferad strax innan den öppnar, barnen fotograferade bara lite senare, i ett hörn av poolen just i det ögonblicket som ingen av de andra tusentals hotellgästerna som befinner sig i och runt poolen stör bilden… Behöver jag fortsätta? Nä! Du vet. Kanske handlar det om att vi vill försvara resandets galenskap för både oss själva och varandra? Visa upp den positiva sidan för att orka med den negativa? Jag venne.

Inte ens Katrin
Men en sak vet jag. Och det är att resandet innehåller både positivt och negativt. Inte bara positivt. Men inte heller bara negativt. Inte ens Katrin Zytomierska kan måla hela Mallorcahimlen svart. Jag är nyss hemkommen från två andra hotell ur Vingresors program på Mallorca. Men för fyra år sedan semestrade vi 10 vuxna och 8 barn just på Sunwing Calabona. Och vi var jättenöjda! Ett och annat fanns det att klaga på. Jag minns att wi-fi-kapaciteten då för fyra år sedan var ganska knagglig. Och maten på en All-inclusive-buffé anpassad för barnfamiljer är kanske inte jättespännande kryddad. Men vad väntade hon sig? Och ja, många hotellgäster är det ju på stora hotell.

En jättebra semester
Barnen i vårt resesällskap hade varandra (och oss vuxna) och behövde ingen barnklubb. De hade det otroligt roligt med varandra. Förutom något mycket sorgligt som hände på hemmaplan och som inte hade med resan att göra var det kanske deras bästa resa någonsin? Men just barnklubben på Calabona tyckte jag annars verkade lite märklig. De små barnen marscherade på led bland solstolarna runt poolen och skrek i retfullt tonfall och på ledarens uppmaning att ”mamma och pappa solar”. Jag fattade faktiskt ingenting av det. Men på det hela taget hade vi en jättebra semester. Och för min del spelar det ingen roll om kaffet skulle smaka te, så länge teet inte smakar kaffe. ;)

Både och
Himlen på Mallorca är för det mesta blå, men någon dag är den grå. Varmt är där ändå. En och annan regnskur förekommer och kanske ett åskväder. Men en enstaka åskknall förstör ingen resa. Och inte en kö på flygplatsen heller. Eller ens två. Så svaret på fråga. i rubriken är: Att resa är inte mest skit. Men inte heller som att flyga på rosa moln. Att resa är både positivt och negativt. Lite skit i hörnen får du ta om du vill se och uppleva världen. Och faktiskt för det mesta även om du kanske bara vill vila i den sydliga värmen en stund.

Ett löfte
Jag ska villigt erkänna att jag ÄR förtjust i vackra platser och har närmare till kameran vid ett turkost vatten eller en orange solnedgång än i en flygplatskö. Jag har nog också lättare för att minnas det positiva än det negativa när jag ser tillbaka på alla mina resor. Även ungdomens tågluffar. Men jag lovar: Jag ska i alla fall försöka anstränga mig för att lyfta båda sidorna av myntet i mina framtida blogginlägg. Både den ljusa och den mörkare sidan av myntet. Jag tror att det känns ärligare så. Både för mig. Och kanske också för dig som läsare?

14 kommentarer

Under humor, instagram, personligt, resa med barn, resor, sociala media

Taggat som ,

9 juli, 2017 · 09:20

Biniaraix – byn på Mallorca där minstingen vägrade 


På vägen till Port De Sóller har jag bestämt att vi ska göra ett stopp i den lilla byn Biniaraix. Jag har sett ett foto av byn i min guidebok och tyckte att den såg gullig ut. Dessutom ligger den nära nog längs vägen. Jag valde mellan den byn och Fornalutx för ett kort stopp för en fika. För att vi helt kort skulle få se ett annat Mallorca än bara strändernas.

Biniaraix är ett populär stopp för vandrare. Men den här gången finns inget tidsutrymme för någon vandring i bergen. Sträcka nr 7 på vandringsleden Gr 221 går annars från Muleta via Sóller till Biniaraix, vidare via Cuber och så till Tossals Verds. En sträcka som beräknas ta åtta timmar.

Genom Fornalutx
Men vi ska bara göra en kortare promenad genom själva byn har jag tänkt, och Googles karta visar var i Sóller vi ska svänga av. Vägen passerar sedan genom Fornalutx, vilket jag inte alls varit medveten om att den skulle göra. Och jag bestämmer mig för att ta ett fotostopp där på vägen tillbaka.

Orsaken till ilskan
Men sedan börjar bekymren. Google Maps säger att vi ska svänga till vänster där det också mycket riktigt är skyltat mot Biniaraix. Men samtidigt säger skylten också något om infartsförbud vissa tider och det hinns inte med att tolka all information, men jag tar ett snabbt beslut och säger till Anders. ”Kör in ändå!” Vilket han också gör. Det är en trång väg och det blir några knixiga möten. Men det är inte det stora problemet.

Det stora problemet är istället att vår svårt regelstyrda och säkerhetstänkande minsting, elvaåringen blir vansinnig. Han kräver att vi genast ska vända. Som om det ens vore en möjlighet. Och när vi kommit fram till Biniaraix vägrar han kliva ur bilen.

Upplösningen
Vad gör man? Ger ungen rätt och åker tillbaka direkt? Jag vill inte ge efter utan kliver ur bilen och vår förstfödde, 13-åringen följer efter mig. Vi går en liten runda utanför byn och när vi är på väg tillbaka har Anders äntligen fått med sig minstingen ut ur bilen.

Så det blir ett fikastopp ändå tillslut. Eftersom caféet där vi går in inte tar kort nöjer vi oss med att dela på tre drycker. Men det är mysigt att sitta där en stund, småprata och vara sams igen. Jag hade tänkt mig en längre promenad i byn, men det får vara. Lika bra att åka vidare.


Hur hantera barn som vägrar på resa?
Är det fel att ta med barn till bergsbyar? Jag tycker inte det. Jag tycker att barn lär sig mycket av att komma ut och se sig omkring. Och oftast tycker våra barn att den typen av utflykter också är roliga. Det går till och med att få med dem på kortare vandringar ibland utan gnäll. Men just den här gången borde jag kanske ha avstått? Jag visste att pojkarna ville komma snabbt till Port De Sóller där de skulle träffa sina kusiner senare samma kväll. Kanske skulle jag ha begripit att vuxenlogik – ”vi träffar inte dem snabbare för att vi kommer fram snabbare – de har inte ens börjat flyga än” – inte alltid biter på barn även om de förståndsmässigt begriper logiken.

Men när vi nu tagit oss till den här byn tycker jag att det hade varit fel att ge efter. Jag tänker att det riskerar att bli en signal om att den typen av ”vägran” fungerar och att risken då är större att proceduren kommer att upprepas. Vad tror du?


9 kommentarer

Under resa med barn, resor, vackra platser

Taggat som , ,

6 juli, 2017 · 08:38

Soluppgången vid Playa de Muro, Mallorca


Det misslyckades på första försöket. Att gå upp klockan sex på morgonen för att se soluppgången vid Playa de Muro på Mallorca. Men på andra försöket lyckas det. Vi kommer upp och ut i den tidiga sommarmorgonen.

Barnen får sova vidare medan vi smiter ut ur vårt rum på Hotel Zafiro Bahia, ner och förbi poolområdet och vidare mot havet för att se solen gå upp ur havet. Anders tror att den ska lyckas göra sitt jobb den här morgonen också. Det brukar ju fungera bättre för solen att komma upp på morgonen än för oss människor. I alla fall så här års. I slutet av juni går solen upp 20 över sex på Mallorca.

På vägen ner mot havet möter vi den påfågel vi tidigare bara hört skrika i buskarna. När vi kommer ner på stranden har himlen börjat skifta i rosa vid horisonten men ännu syns ingen soloskiva. En bit bort till höger om oss badar ett par personer i vattnet. På bryggan till vänster sitter ett annat par intill varandra och väntar in det kommande skådespelet. Två män med varsin kamera vakar för sin del in det ögonblick när den livgivande himlakroppen ska visa sig, ståendes precis intill bryggan.



Jag och Anders promenerar rakt fram på strandspången av trä och sätter oss på kanten av den, där den tar slut, precis framför strandlinjen.

Solen går upp. Jag får mina bilder. Anders får en puss. På vägen tillbaka mot rummet vänder jag mig om. Bortanför några buskar ser jag paret på bryggan som sitter kvar och tittar en stund till.


Vad säger du? Gillar du också soluppgångar?

12 kommentarer

Under fotografi, resor, vackra platser

Taggat som , ,

5 juli, 2017 · 06:01

Hellre gamla Alcúdia än nya Alcudia!



Jag har hört att både hamnen och stranden ska vara fina i Port d’Alcúdia, badorten på Mallorca som oftast benämns som bara Alcudia. Och det stämmer säkert, men det vi såg av hotellområdena när vi cirkulerade runt med transferbussen såg inte så trevligt ut faktiskt. Väldigt mycket turistort standardformulär 1A. Standardhotell, plastiga restauranger och krimskramsaffärer. Jag skulle inte vilja turista i den delen av Alcudia. Däremot tog vi oss för att besöka gamla stan i Alcúdia och det var en riktigt sevärd upplevelse som varmt kan rekommenderas!

Vi bodde på ett hotell vid Playa del Muro, en bit utanför Alcúdia, och om jag inte valt halvpension skulle vi nog ha begett oss in till gamla stan flera kvällar för att äta. Nu fick det bli ett besök vid lunchtid istället. Den gamla staden är känd för marknaden på tisdagar och söndagar hela året. Men vi var där en onsdag då det var lite lugnare.

Ringmuren
Gamla medeltida städer med ringmur är väldigt mysiga, tycker jag. Som Visby i Sverige eller Carcasonne i Frankrike. Gamla Alcúdia är mindre än de båda exemplen, men icke desto mindre mysig. Ringmuren runt gamla Alcúdia började byggas i början på 1300-talet och tog 100 år att färdigställa. Ringmurens viktigaste funktion var som försvarsanläggning mot pirater och främmande makter men den underlättade också skatteindrivningen genom att de bönder som kom till staden för att sälja livsmedel och andra varor var tvungen att passera portarna där staden kunde ta ut tullavgifter.


Efter att ha hämtat en broschyr på svenska(!) på turistinformationen som ligger precis vid taxistationen strax utanför ringmuren promenerade vi först en bit utanför muren och sedan gick vi in genom den så kallade Mallorcaporten och satte oss på en restaurang för att ta varsin dricka. Jag valde iste. Sedan följde vi carrer Major och gick vi tvärs igenom byn, upp över torget med rådhuset och vidare till Xaraporten innan vi följde vi muren i stort sett varvet runt på insidan. En annan möjlighet hade varit att promenera uppe på muren.


Mallorcaporten, även kallad Sant Sebastiàporten, ligger i väster och var den port som band samman Alcúdia med Palma de Mallorca via den ”kungliga vägen”, cami real. Medan Xaraporten, även kallad Mollporten, som ligger på andra sidan staden öppnade upp mot Port Major (den stora hamnen), som alltså idag är turistorten Alcudia.

Restauranger
Området innanför stadsmurarna är också känt för sina restauranger, tavernor och bistron som är små och där fokus ligger på riktigt god vällagad mat. (Källa: Wikipedia!)

Vi åt paella på en restaurang som Anders sett ut och som fått höga betyg på nätet: Bistro 1909. Det smakade ypperligt! Denna restaurang ligger ihop med flera andra vid det lilla torget som ligger på den högsta punkt som också fått ge namn åt staden. ”Alcúdia” betyder nämligen ”kullen” och började kallas så redan av morerna. Men observera att restaurangen nedan är en annan som ligger ännu närmare torget ifråga, nämligen precis intill. Andra restauranger i gamla Alcúdia som får höga betyg på internet är bland annat Can Costa, Osteria el Patio, Sa Cullera, Sa Portassa, Es Raco de Ronda och Sa Mossegada.


Efter lunchen tog vi varsin glass, där Albin, minstingen valde smurfsmak(!), Anton tog vattenmelonsmak och jag och Anders valde pistage.





6 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

3 juli, 2017 · 07:12

Fågelskådning, ”djungel” och björnbär i Parc Natural de S’Albufera på Mallorca


Strax norr om Playa de Muro och några kilometer söder om Port d’Alcudia ligger ett naturreservat lite otippat i ett utdikat våtmarksområde. Men trots dikena från mitten av 1800-talet är området fortfarande relativt fuktigt och här är gott om fåglar.

Vi kommer hit strax innan sista insläpp i reservatet klockan 16. Vi går längs med en kanal där det växer fikon och björnbär, bland annat. Jag förvånar mig över att björnbären redan i slutet av juni är mogna här nere. Men samtidigt blommar de också. Med rosa små rosor. Jag vet inte om det är tillåtet att plocka och smaka björnbär i naturreservatet. Skulle det vara förbjudet så gjorde jag det aldrig, men om det är tillåtet kan jag berätta att de smakar gott. Det tar längre tid att gå från grinden ute vid stora vägen till reservatets center än vi trott men vi är ändå här fem i fyra. Anders har läst att vi behöver en biljett, som ska vara gratis, för att få besöka reservatet. Men centret har redan stängt så vi struntar helt enkelt i det. Det går bra att promenera vidare ändå.


Det är hett och kvavt väder den här eftermiddagen och precis när vi går in i reservatet börjar det regna. Jag har med ett paraply, men jag har knappt hunnit fälla ut det innan det är dags att fälla ihop det igen.

Vi hade tänkt följa den svartamarkerade vandringsleden 1,3 km till ett fågeltorn men vi läser på en skylt att det är avstängt för reparation så vi går bara till den första utsiktsplatsen innan vi vänder. Där ser vi bara ett stort område med riktigt hög vass. Men på vägen dit passerade vi ett par kanaler där vi såg vita hägrar. Minst ett par olika sorter. Bland annat kohäger som är gul på bröstet och har som en liten ”frisyr” på huvudet. Sothöns, rörhöna, purpurhöna och gräsänder såg vi också.



Den långa, rödmarkerade rundan som är 11,5 km ska ta tre och en halv timme att gå och eftersom grinden till parken ute vid stora vägen, som ser ut att vara mycket svårforcerad, stängs och låses klockan 18 har vi inte tid. Dessutom är knappast någon av de andra tre i familjen intresserade av att gå någon längre runda. Vi följer istället den lila slingan som går 750 meter längs en kanal till två gömmen.

Stigen går som en tunnel genom vegetationen och det känns lite som att gå i en djungel med lövträd och fjärilar. Inte alls som vid Medelhavet. Säkert bidrar det varma och fuktiga vädret också till den känslan. Fjärilarna har ett rutigt mönster på vingarna och därtill ett ”öga”. De är rikliga i antal. Möjligen är det kvickgräsfjärilar jag ser. Jag fotograferar också en ljusblå slända.




I gömmena finns det luckor som kan öppnas ut mot våtmarken men som ska hållas stängda när ingen är där. Väderleken bidrar till att minstingen är mycket gnällig och inte vill stanna någon längre tid i gömmena. Om jag fått med mig barnens kikare på resan hade det kanske fungerat bättre med intresset från deras sida men jag hann i alla fall se några fåglar under de tio minuter jag fick i gömmet längst in på den lila slingan. Bland annat kommer en skärfläcka på besök och vandrar omkring i vid en död gren intill den lilla vattenpöl som finns kvar i den just nu ganska torra våtmark som vi från gömmet kan blicka ut över.

Skärfläckan är svartvitbrokig smäcker vadare med långa blågrå ben, ganska lång hals och lång smal och uppåtböjd, svart näbb. Skärfläckan häckar i Europa och i stora delar av Afrika och Asien. I Sverige häckar de i stort sett bara i Skåne, Blekinge, Halland och på Gotland.

Vi ser också en liten fågel med gul mage som enligt en plansch i gömmet heter Matacilla Flava på latin och det känns väldigt imponerande att ha sett denna raritet tills jag kommer hem, googlar och inser att det är en vanlig gulärla. Ja, ja. Fin var den i alla fall. En fisktärna ser vi också.




Det var tack vare ett inlägg i bloggen ”min kreativitet” spm jag hittade hit. Tack för tipset!

1 kommentar

Under natur, resa med barn, resor

Taggat som , ,

2 juli, 2017 · 10:12

Cala Mondragó – Mallorcas mest turkosa badvik?


Jag sitter i transferbussen på väg till flygplatsen i Palma. Nyss satt vi vid hotellet och väntade. Och jag redigerade bilder ifrån ett lunchstopp i förrgår. Vi åt då på Restaurant Sa Font de n’Alis vid Cala Mondragó. Jag valde två tapasrätter. Räkor stekta i vitlök och potatis med aioli. Jag hade sett ut stället som en badvik bortanför turistorterna där vi ändå kunde få i oss lite mat. Och enligt mina efterforskningar i Google Maps är detta förmodligen badviken med Mallorcas mest klart turkosa vatten.

Medan vi väntar på maten går jag en runda för att fotografera och rekognosera. Egentligen är det två badvikar i en här. Viken delar sig likt en kluven tunga till två. Längst in i båda vikarna ligger det varsin sandstrand. Stranden närmast parkeringsplatsen, det är 600 meter att gå längs en väg, heter Cala Mondragó eller alternativt Font de n’Alis. Den stranden som ligger lite längre bort och som du når via en gångväg på den högra sidan om viken, heter S’amarador. Jag har räknat med att här skulle vara en hel del folk men när vi kör hit via småvägar blir jag hoppfull: Kanske ändå att det inte är så många som hittat hit ändå? Men det är det. Jag följer gångvägen runt hörnet så att jag kan se den andra stranden. Men det är samma där: Också den sandstranden är full med parasoll. Dessutom är det många segelbåtar som ankrat i viken. Rätt som det är kommer det också en badbåt och lägger till och en lång karavan badgäster kliver av och går likt en rad med myror längs den vänstra kanten av viken mot sandstranden. Men vackert är det ändå. Trots alla besökare.

Viken ligger i Parc Natural de Mondragó (eller på kastilianska : ”Parque Natural de Mondragó”). Detta naturreservat ligger i sydöstra delen av Mallorca. Närmaste stad är Santanyí som ligger 2,5 km härifrån.

Området som är 7,7 km² stort inrättades i december den 1992. Naturparken tillkom på initiativ av miljöorganisationen GOB (Grup d’Ornitologia Balear) och inrättades genom ett dekret av regeringen i Balearerna (Govern de les Illes Balears). Sedan 1995 räknas det också som ett fågelskyddsområde enlighet med ett EU-direktiv.

Det skyddade området omfattar även stranden Caló des Borgit , utöver de båda tvillingstränderna Cala Mondragó och S’amarador. Bortom stränderna finns sanddyner, våtmarker och klippor, samt jordbruksmark, skog och låga kullar. Den högsta punkten i naturparken, Torrent d’en Roig, är 57 meter över havet. I reservatet ska det finnas hägrar, lunnefåglar, finkar, kaniner och flera arter vilda orkidéer. Men vi nöjer oss med att se området runt stranden Cala Mondragó. Runt viken växer tallar.

När vi ätit färdigt ser jag ut en plats på klipporna, intill gångstigen, i skuggan av en tall. Där kan vi ha våra badhandukar. Pojkarna vill inte bada. De är ivriga att komma vidare till Port de Sóller där de ska få träffa sina kusiner på kvällen och nästa dag och sitter därför hellre på handdukarna och väntar medan jag och Anders tar ett dopp. (Logiken i det?) Och jag passar på att snorkla lite snabbt också. Längst in vid sandstranden är vattnet grumligt av den finkornigt sanden och tång som lossnat från botten, men längre ut, längs klipporna, är vattnet alldeles kristallklart och där syns både större fiskar och stim med pyttesmå yngel. På botten svajar svart tång i vågorna. Jag hade gärna kunnat tänka mig att stanna lite längre här någon gång. Här finns ett hotell där jag skulle kunna tänka mig att bo ett par, tre nätter.

Men vi skyndade vidare till nästa stopp på resan, en bergsby i närheten av Port de Sóller, och nu sitter jag alltså i transferbussen och ser åter igen det Mallorcanska landskapet med olivträd, apelsinträd och andra träd som jag inte vet vad det är för sort. Kanske pistage? Jag hade tänkt skriva klart det här blogginlägget på bussen. Men det får vänta till flygresan hem. Där skrivet jag senare de avslutande orden mellan den danska smörrebrödsmaten, med bland annat currysill och leverpastej, och en kopp te med chokladpudding. Just nu låter jag istället blicken drömskt vandra ut bland de vackra träden med getter som betar mellan träden och med de mallorcanska bergen i bakgrunden. Och jag önskar att jag fick gå runt där med min kamera och fotografera.

Men några bilder på träd i jordbrukslandskap har jag i alla fall fotograferat på resan, när vi gick tillbaka mot bilen från Cala Mondragó.




7 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

26 juni, 2017 · 10:37

Turkost vatten vid Mallorcas längsta sandstrand

Barfota vandring längs det turkosa Medelhavet. Mallorcas längsta sandstrand. Bad i ett vatten som känns kallt när du går i, men sedan ljummet och skönt, lunch i Can Picafort och  promenad i pinjeskog och macchia mellan Playa del Muro och Can Picafort.

Det bev innehållet i denna måndag nära Alcudia på Mallorca.




Jag klippte också ihop en liten film om dagen (3 minuter) och la upp på YouTube: [En dag ska jag lära mig att välja vinjettbild själv till mina klipp – hur kan det komma sig att YouTube alltid väljer den bildruta jag aldrig själv skulle ha valt?]

5 kommentarer

Under resor, vackra platser, YouTube

Taggat som , ,

25 juni, 2017 · 11:47

Äntligen framme på Playa de Muro, Mallorca!

Nu är vi här. Äntligen. Jag ligger i skuggan av en palm vid hotellpoolen och skriver på ett blogginlägg som jag påbörjade igår på flyget. Det här. Pojkarna badar och Anders har gått ner till havet för att se hur där ser ut. Vi var nere vid stranden alla fyra sent igår kväll, men då var det mörkt. Vi såg Karlavagnen bland himlens alla stjärnor, men inte havet. Nu på morgonen hade jag ställt klockan att ringa strax före soluppgången. Tänkte gå upp för att fotografera den. Men då orkade jag inte kliva upp. Istället gick jag ner till havet för att fotografera strax innan frukost. På den långa bryggan ut mot havet stod en ensam flicka och matade fiskarna. En och annan turist promenerade längs stranden.

Så skönt det ska bli med lite semester. Även om den blir kort.

Vi har lämnat ett regngrått Sverige bakom oss. När vi lämnade Karlshamn duggregnade det. När tåget passerade Hyllie station fullkomligt vräkte det ner.

Vädret slog om på midsommarafton. Dagen började med solsken. Lagom till nypotatisen och sillen mulnade det på, men det var ändå uppehållsväder genom fika, chokladhjul, stångresning och andra trevligheter i parken Rosengården hemma i Karlshamn. Senare på kvällen öppnade sig himlen. Vi satt även då utomhus, men under tak, hemma hos kompisar. Åt grillat och språkade om det ena och om det andra. Vi kom bland annat att prata om vår då förestående resa till Mallorca.

Alcudia-stranden 1958
Värden Stefans pappa Kurt berättade då om en resa till Mallorca 1958: ”Tänk er den stranden där ni ska bo, men utan några hotell. Dit gjorde vi en utflykt. Vi grillade kyckling och drack vin till som vi hämtat på en bodega på landsbygden, på vägen dit. Det sista jag såg av den överförfriskade kocken var att han gick ut i havet för att ta sig ett nattdopp. Men det gick säkert bra.” Kurt berättade också om flygresan dit. Det var mellanlandning på vägen eftersom flygbränslet inte räckte hela vägen. ”Vi flög i dalgångarna eftersom flyget inte kunde gå upp för högt.” Flygplanen på den tiden var inte utrustade med tryckkabin. ”Vid ett tillfälle gick piloten upp lite för högt och då var det flera passagerare som tuppade av.” Luften blev för tunn. Kurt berättade vidare att resmålet där de bodde på Mallorca den gången var Palma.

Första charterresmålet
Mallorca var faktiskt det första resmålet för svenska charterresenärer. Den allra första svenska charterresan som genomfördes 1955 gick hit. Resmålet var ändå länge en avlägsen dröm för flertalet svenskar. En dröm som allt fler efterhand fick möjlighet att förverkliga. Från min barndom under 70-talet minns jag att i samma hus som vi bodde i, bodde det också en äldre och blind, eller i vart fall svårt synskadad, kvinna. Hon bjöd oss barn på fika några gånger i sin lägenhet. Inne på hennes toalett fanns en affisch med vackra foton och bokstäverna ”MALLORCA”. Jag minns att jag i mitt huvud uttalade namnet på denna exotiska plats utan ”j”-ljud och med c:et som ett ”s” – ”Mallorsa”. Jag kan ha varit runt 7 år gammal och jag minns att jag också funderade över var platsen på bilderna fanns och varför någon som var blind hade bilder på väggarna.

Dåligt rykte
På 1970-talet växte det annars fram en kritik mot att besöka Francos Spanien och Mallorcaresenärerna började av vissa (vuxna) betraktas som en smula aningslösa. Trots att diktaturen föll redan 1975 hade bilden etsat sig fast och under 80-talet började Mallorca få än sämre rykte. Ön blev synonym med töntigt klädda, rödbrända turister med magväska som åkte på grisfester och blev fulla. Och med allmän fantasilöshet. Orup sjöng ironiskt om Magaluf ”där måsarna skriker sig hesa”. Överhuvudtaget övergav många svenskar det tidigare så populära Spanien för Grekland som då seglade upp som den nya stjärnan på charterhimlen. Den grekiska ö-världen framstod i jämförelse som både mer exotisk och mer prisvärd.

Renässans
Men redan på 90-talet började allt fler få upp ögonen för att Mallorca hade mer att erbjuda än bara sol och bad och grisfester. För Palma som stadsresmål och för vandringar i bergen. För tuffa cykelpass i samma berg och för golfresor. För mer exklusiva hotell bortom Magaluf och Palma Nova. Och för att Mallorca hela tiden faktiskt haft några av Medelhavets vackraste stränder och fina bergsbyar. För ett mer mångfasetterat Mallorca helt enkelt.

Och de senaste årtiondena har den bilden inte bleknat. Snarare tvärt om. Det känns som om Mallorca är lika populärt som någonsin.

Första gången vi var på Mallorca var 1993. Andra gången var för fyra år sedan. Och nu är vi här igen. Äntligen!



11 kommentarer

Under resor

Taggat som , ,

17 juni, 2017 · 09:27

Guideböckernas och bloggarnas Mallorca


Vi sitter hemma på altanen och äter jordgubbar och glass. Svenska jordgubbar och vaniljglass. Det är mindre än en vecka till midsommar. Jag läser på om Mallorca. Vi gick ett varv på stan idag. Här hemma i Karlshamn. Jag köpte lite underkläder och så tog vi en fika på Esters café i gallerian. Delade på en stor toast och en bit kladdkaka. Vi satt ute på terassen. Se där ett tips för den som söker en plats i solen i vår lilla stad när det är fullt utomhus på andra ställen (läs konditori Christin). Och så var vi inne i bokaffären köpte jag en guidebok till Mallorca.

Märkligt nog hade vi ingen sedan tidigare trots att vi varit på Mallorca två gånger förut. En gång på 90-talet när vi var en förlängd weekend i Palma och åkte runt med moppe, vandrade, hittade fina havsvikar söder om Palma som Cala Pi och åkte norr ut och besökte Valldemossa. Den gången hade jag lånat en guidebok på biblioteket i Gävle med inriktning mot vandring, minns jag.

För fyra år sedan när vi var medbjudna på en generationsresa till Cala Bona måste vi ha klarat oss utan guidebok. Eller så har vi förlagt den. 

Idag köpte jag i alla fall en första klass pocketguide: ”Topp 10 Mallorca”. Och på biblioteket, som just nu också finns i gallerian, lånade jag ”Vandra på Mallorca” av Anita och Birger Løvland.

Och nu sitter jag hemma på terassen och bläddrar och läser i böckerna. Tidigare i veckan har jag läst bloggar och samlat på mig tips inför resan.

Byarna i Tratamuntana
Sanna Rosell har i sin blogg skrivit en resguide till ”ett annat Mallorca”. Hon skriver att åren av turism i massformat har satt sina spår. Men att bortom charterturismens parasollträngsel och Bamseklubbar finns det ett annat Mallorca. Hon tipsar om bergen Tratamuntana där du kan vandra och/eller besöka byarna Deià, Sóller, Valldemossa, och Fornalutx.

Också på bloggen desires kan du läsa om byarna Deià, Sóller, Valldemossa. Om den sistnämnda som är berömd för att författarinnan George Sand tillbringade en vinter här tillsammans med kompositören Chopin, kan du läsa:

”Att vistas i denna romantiska by kändes som att befinna sig i en sagovärld.”


Valldemossa. Foto:desires

Om en annan by, Puerto Sant Elm, skriver bloggaren att det är en fin liten badort som ”som har en jättefin långgrund sandstrand med underbart turkosfärgat härligt vatten!” Hon skriver också om vägen till Sa Calobra, om romarstaden Pollenca, om Puerto Pollenca och andra badorter.

Om att segla runt Mallorca kan du läsa i bloggen ”S/Y Lady Anillas resor och äventyr på de sju haven”. Där kan du också läsa om äventyr på land och den berömda järnvägsrelaterade mellan Puerto Sóller och Sóller.

Jag har själv nämnt den tågresan, men jag kallade den spårvagn, i ett inlägg om reseminnen från generationsresan till Mallorca.

Liniz Travel har bland annat skrivit om bästa glassbaren i Puerto Sóller och favorithotellet på samma ort.


Glassbar i  Puerto Soller. Foto: Liniz Travel

Behövs ens guideboken?
Guideböckerna och bloggarna skiljer sig inte mycket åt i urval av sevärdheter, stränder och andra platser. Så behöver du då en guidebok överhuvudtaget? Tja, behöver och behöver. Men jag tycker att en guidebok ger en något bättre överblick. Dessutom fungerar den utan batteri och tillgång till internet och är också lättare att läsa i solen. Både guideböckerna och bloggarna har annars just en tyngdpunkt på de byar och andra sevärdheter i den bergiga delen av ön, längs den nordvästra kusten, som omnämns ovan men där finns andra tips också.

Bortom Tratamuntana
Bloggen ”min kreativitet” tipsar om nationalparken S. Albufera, som ligger vid stranden Playa de Muro, precis där vi ska bo vid Alcudiabukten: ”Vi såg Cettisångare, Sammetshätta, Sydnektergal, Trastsångare, Rörsångare, Styltlöpare, Svartbent strandpipare, Mindre strandpipare, Elinorafalk, Rörhöna, Kamsothöna, Kohäger, Silkeshäger, Ägretthäger, Natthäger, Härfågel, Gravand, Rödhuvad dykand, Skedand, Gräsand, Snatterand, Fisktärna, Bronsibis, Gulärla, Ringduva och Talgoxe. Vi hörde Tjockfot men såg den aldrig. Fina blommor och fjärilar såg vi också.” Detta var dock i början av maj. Hur mycket fågel där är mitt i sommaren återstår att se.

Sanna Rosell skriver i blogginlägget ovan också om savannliknande stäpper och paradisiska stränder i sydost och nämner då särskilt stranden Es trenc.

Palma
Bloggen desires har ett särskilt inlägg om Palma där du bland annat kan se bilder på hus som ritats av den kända spanska arkitekten Gaudí.


Hus i Palma. Foto:desires

Fantasiresor tipsar om 7 restauranger i Palma.  Bloggen We ser Nodes skriver på engelska om sex platser runt Palma som du inte bör missa. Av dessa tycker jag att Playa Illetas ser ut att vara det bästa tipset.  Turisterna – Familjen Magnusson – tipsar om ett centralt och lyxigt hotell i Palma. De har också skrivit ett blogginlägg som även innehåller ett mycket proffsigt klipp om hur de gjorde Mallorca med bil på tre dagar.

Kändisar, vanliga familjer, resefotografer och bröllop mm
Det finns säkert flera men en bloggande kändis som bor på Mallorca är Malin Berghagen. En annan blogg om att som svensk familj bo och leva på Mallorca finns på livingmallorca. Resefotografen Pär Olsson bor och skriver också om livet på den spanska ön i bloggen Mallorca Moodboard.

På ut- och springbloggen kan du läsa om att gifta sig på Mallorca. Och på bloggen readyfortakeoff finns flera inlägg om Mallorca.

7 kommentarer

Under böcker, blogg, Karlshamn, resor

Taggat som ,

11 juni, 2017 · 12:07

Dina bästa Mallorca-tips?


Om några veckor åker vi till Mallorca. Någonstans ungefär mitt på den långa stranden vid Alcudiabukten ska vi bo på på ett sådant där jättehotell som jag egentligen inte är så jätteförtjust i. Men barnen uppskattar nog det stora poolområdet. Jag har valt halvpension. Frukost och middag. Jag tänker att vi inte bara ska hänga på hotellet utan göra några utflykter också.

Vi har varit på Mallorca förut. En weekend i Palma före barnen och en generationsresa med pappa och hans sambo och alla deras barn och barnbarn till Cala Bona. Den gången hyrde vår lilla del av familjen bil en dag och stannade till vid Alcudia-stranden. Nu ska vi tillbaka för en hel vecka.

Under tidigare resor har vi sett Palma, Valldemossa, Soller och Porto de Soller. Så vad finns det kvar att se? Vilka är dina bästa Mallorca-tips?

Är själva staden Alcudia något att se till exempel? Sist var vi aldrig inne där. 


Bilder från förra gången vi var vid Alcudia-kusten. Det är fyra år sedan. 

8 kommentarer

Under resor

Taggat som ,

7 oktober, 2016 · 08:15

Spanien – Playa de Calblanque och La Manga


Förra året när vi var på semester i Spanien gjorde vi två korta stopp i regionen Murcia på sydöstkusten när vi var på resa mellan Torrevieja och Granada. Ett vid stranden Calblanque i naturreservatet med samma namn för ett dopp i havet och ett i turiststaden La Manga för lunch. Det blev aldrig av att jag skrev om platserna då, men i dag när jag såg en fråga på Facebook om området tänkte jag att det kunde vara dags:

Playa de Calblanque
Om jag minns rätt så var det våra kompisar som vi besökt i Torrevieja som tipsade om stranden Calbanque som de länge tänkt besöka utan att det blivit av. Vi körde av stora vägen där det var skyltat mot reservatet. Och vi körde och körde på en smal grusväg. Först bar det av på en raksträcka rakt söderut och sedan slingrade sig vägen i en allt mer karg natur. Flera gånger undrade vi om vi var på rätt väg.

Men till slut kom vi fram till stranden och kunde doppa oss i havet.



Eftersom det inte finns någonstans att äta eller handla vid denna naturstrand for vi vidare när vi badat färdigt till en turistort i närheten.

La Manga
Det är namnet både på en 20 kilometer lång landtunga, en turistort på denna landtunga och dessutom en sportanläggning inte långt från Calblanquestranden. Landtungan med sin nord-sydliga sträckning stänger nästan inne saltvattenlagunen Mar Menor (Lilla Havet) från Medelhavet (i området ofta kallat Mar Mayor; Stora Havet). Endast ett smalt sund i nordöst förbinder de båda vattnen. Det var till landtungan och turistorten vi begav oss för att äta lunch. Det var inte helt lätt att hitta någonstans att äta och vi upplevde bebyggelsen som riktigt stereotypt turistortig. Ocharmig.

2 kommentarer

Under resor

Taggat som , , , ,

5 december, 2015 · 07:06

Alhambra – en överlevnadsguide


Visst var det palatset Alhambra i Spanien som var resmålet i mitt förra inlägg. Av de bilderna skulle man kunna förledas att tro att vi var ensamma där. Så var det inte. Alhamra är en av de där riktigt stora sevärdheterna i världen som allt fler vill se. Där är knökfullt.

På grund av den stora efterfrågan på biljetter till Alhambra och att antalet besökare per dag begränsas, rekommenderas förbokning. Jag köpte våra biljetter i en bokaffär inne i Granada kvällen innan. Ändå fanns det bara biljetter kvar till det heta eftermiddagspasset.

Alhambra ligger högt uppe på en klippa och ser ganska enkelt och anspråkslöst ut på utsidan, ungefär som man skulle kunna förvänta sig av en borg från 1200- och 1300-talen. Men insidan är häftigare. Palatset syns från stora delar av Granada.


Du måste komma till monumentet inom den fastställda tidsramen för den typ av biljett du köpt (morgon, eftermiddag eller kväll). Och vad viktigare är: du kommer bara att kunna komma in i nasridernas palats (Palacios nazaríes) exakt vid den tidpunkt som anges på din biljett . Om du inte är där vid den angivna tiden kommer du inte att kunna besöka de palats som är de som är mest kända. Var ute i god tid. Det är mycket folk.

I och med de fasta tiderna uppstår köer vid insläppet. Ett råd är att ta med en guidebok att läsa i kön. Eller gör som jag: jag tog några skärmdumpar på Wikipedia-sidor om Alhambra och morerna. Jag läste högt för barnen om ”morens sista suck” när Boabdil, den siste moriske härskaren, lämnade Alhambra 1492, vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången. Barnen reagerade särskilt på att Boabdils mor anklagade honom: ”… att gråta som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”

Väl inne i palatset kan det vara smart att ta det lite lugnt i början och släppa större delen av flocken framför sig. I och med de fasta insläppstiderna blir det då lite lugnare en stund. Men vänta inte för länge. Då kommer nästa flock.

  

  

  

5 kommentarer

Under fotografi, historia, resa med barn, resor

Taggat som , ,

4 december, 2015 · 11:51

Kan du gissa resmålet?

Kan du gissa landet, staden och/eller sevärdheten?  Rätt svar och fler bilder hittar du här.

   
    
    
 

10 kommentarer

Under gissa, resor

Taggat som , ,

10 juli, 2015 · 07:30

Vi bor i en grotta med utsikt över Alhambra

  
Vi bor på Apartementos Monteclaros. I kvarteren där en gång romerna bodde i grottor och där flamencon föddes. I alla fall påstås det så här i Granada. 

Vi bor i en modernt inredd lägenhet med moriska utsmyckningar i en grotta. Temperaturen är behaglig. Och från vår terass och från takpoolen har vi utsikt över Alhambra, bergen och ner över staden.

Ett litet ställe till rimligt pris som verkligen kan rekommenderas. Ett unikt semesterboende med själ.

   
    
    
    
   

11 kommentarer

Under resa med barn, resor

Taggat som , ,