Livet, döden och kärleken

Varför kan inte sommaren bara fortsätta? Varför måste livet ha ett slut? De där stora frågorna som i och för sig har kloka naturvetenskapliga svar. Och samtidigt inga svar alls.

Jag önskar att jag kunde skriva klokt och vackert om livet och döden men det kan jag inte. En som kunde var Kristian (i kroppen min ). Nu finns han inte mer. Ja. Jag har också (som du, antar jag) läst hans blogg. Ibland orkade jag inte läsa allt. Jag skäms lite för det. Han var tvungen att genomlida det. Och jag orkade inte ens alltid läsa det. Vad kan jag säga till mitt försvar?

—

Den dag som är idag kan vara min sista. Men sannolikt är den inte det. Sannolikt går solen upp imorgon igen. Som den gjorde idag:

Men alla ska vi ha en sista dag. Det är helt och fullt ofattbart. I alla fall för mig. All min livserfarenhet säger mig att för mig går solen upp varje dag. Ändå vet jag att det inte är så. Så klart. Inte för alltid.

Den här dagen som är idag kan vara min sista. Men sannolikt är den inte det. Helt säkert är den i alla fall den dag då jag och min älskade firar att vi varit tillsammans i 25 år. Han tycker inte om när jag skriver om honom i bloggen. Så jag brukar försöka undvika det. Men just den här dagen som är idag kan jag inte låta bli:

Jag älskar dig, Anders!

❤