Just nu passerar pågatåget Mörrumsån. Det är bedårande vackert i morgonljuset men jag känner mig nedstämd.
Igår promenerade vi här. Ån flöt stilla. För att vara Mörrumsån. Som annars är mer som än norrländsk älv än en å. Vi såg en mysko anka, som visade sig vara en myskanka. Päron föll i drivor från ett träd vid åkanten. Annars var allt lugnt. Det kändes bättre för en stund.
Men nu är deppigheten över mig igen. Kanske är jag bara morgontrött? Kanske är det svårigheten i att hitta in i en ny roll på jobbet? Eller är det hösten som ska komma? Nu när sommaren sjunger på sista versen?
Kanske är det en höstdepp på gång?
Halloj världen! 
Det är otroligt jobbigt att känna den där deppigheten. Jag har också haft det och för mig var det värsta när den går upp och ner. Glad en stund och sedan kommer en orostanke och man dyker ner och det är så tufft att ta sig upp och lagom som man känner sig lite glad igen kommer en ny motgång som känns, men det känns värre än vad den är. Det är bara hjärnan som går på högvarv, och ser fara i det mesta.
Kämpa emot deppigheten och inse att du klarar mer än du tror. Få den hjärna att inse att det är lugnt.
Kram
Tack för pepp! 💕
Jag känner ofta om hösten en längtan till sommaren, bara för att den då är så långt borta. Ibland tänker jag att det är det som är höstdepp? Andra dagar tänker jag bara att det alltid är lite jobbigt med stora förändringar. Det blir ju bra oberoende :)
Eller hur! Jag älskar sommaren. Bäst årstiden. Idag har vi haft skönt sommarväder. ☀️ Härligt!
Känner igen det där men för egen del vet jag att det handlar om att hitta sin roll på jobbet (eller snarare min roll). Jag är otroligt kluven till min nuvarande tjänst – älskar den ena stunden, avskyr den i nästa stund. Och så funderandet, ska jag fortsätta eller ska jag inte fortsätta – sånt tär på en och deppigheten smyger sig på.
Hoppas du kommer på vad det beror på! Kanske det trots allt ”bara” är lite höstdepp!
Eller hur! Tack för omtanken och lycka till med ditt eget rollsökande jobbmässigt…
Tack, någon gång kanske jag kommer fram till vad jag är och vad jag borde göra (på jobbet alltså) jag också :)
Tänk på nästa resa eller nästa positiva aktivitet.
Höstlov i Spanien eller enbart en äppelfestival i Kivik. Det finns alltid något att se fram emot när vardagen känns för mycket vardag…
Eller hur! Tack för omtanken. :)
Njut av höstens fantastiska och otroliga färgprakt! Fint foto, härligt ljus!
Tack!
Nu har du ju bokat din höstresa så du har något att se fram emot. Jag deppade rejält men det var tydligen rent fysiskt efter en influensalik förkylning som varade länge. Hu! Nu kommer snart den vackra delen av hösten innan den stora gråheten sveper över oss.
Skönt att höra att du mår bättre! Undrade just varför du var så tyst. Influensan var nog förklaringen?
Det var ju inte ens en influensa utan en förkylning med hög feber. När andra får snuva blir jag sängliggande. Det började nog med hårddiskkraschen, den tog mig hårt och att min dator var full med bilder så att jag inte kunde ladda sommarens bilder och titta på dem. Det blev ett slags fotodepp, jag tappade nästan lusten att gå ut med kameran, vilket annars är ett bra sätt att hitta glädje och mota deppighet.
Ja, det är trist när tekniken strular. :(
Glömde berömma ditt foto som ser ut som en målning, så vackert.
Tack! 😊