Tiden rusar – löven faller

En ny resa närmar sig med stormsteg, vinden viner, löven faller.

All den tid som jag hade till att packa, men som gick åt till att i både lägenhet och källarförråd leta efter mask och snorkel som jag ändå inte hittade. Var finns den tiden nu? Och hur mår den av att ha lurat iväg mig till att använda den så fel? Skäms den inte lite?

Just nu sitter jag på tåget på väg till jobbet och kan ändå inte packa. Jag tänker på det där blogginlägget om de viktigaste 14 megatrenderna som förklarar hela världshistorien och som nu nästan är färdigskrivet, men som ändå inte riktigt vill bli klart. Och det där inlägget om höst i Trädgårdsföreningen i Göteborg, som jag gjort i ordning bilder till, men som snart är för gamla att publicera. Därför att. Tiden rusar. Löven faller.

Och jag tänker på att vi i alla fall nu är incheckade på flyget som går imorgon kväll. Och att alla resedokument, biljetter och övriga bokningar nu äntligen är i ordning. Det ska nog ordna sig ändå till sist. Med packningen och resan. Det blir till att packa ikväll. ”Sista minuten i panik” är världens bästa inspiration. Brukar det ju heta.

Men frågan är var jag köper mask och snorkel? För snorkla vill jag ju göra på resan! Ska jag ägna vår enda dag i Singapore till att rusa runt och leta efter dykaffärer? Eller ska jag ha is i magen och lita på att det finns att köpa (eller hyra) på Borneo?

Och så måste jag komma ihåg att klimatkompensera resan också, genom att låta plantera träd i VI-skogen. Det där är för övrigt ytterligare ett ämne jag vill skriva mer om på bloggen. Att det finns olika sätt att göra det där nu, men att jag håller mig till mitt gamla sätt tills vidare.

Men tiden faller och löven rinner iväg.

Bilden ovan är för övrigt ifrån Alvik utanför Stockholm i förra veckan.