Ett tag var vi på väg till Uzbekistan i sommar. Eller vi och vi. Jag hade i och för sig svårt att få med mig hela familjen på noterna. Men till slut var det jag själv som backade.
Det började med en idé om att åka transsibiriska järnvägen till Peking via Mongoliet. Men sedan fortsatte reseplanerandet med att jag satt ute på altanen här hemma i Karlshamn och läste i en rese-tidning om transsibiriska. Resan beskrevs där som en sju dygn lång tågresa mellan Boden och Gällivare. Det är ju inga fel på de vyerna, även om det där mestadels är ett ganska platt landskap som passerar utanför fönstret. Ganska sankt. Ganska små men vackra granar och björkar. Men jag konstaterade att det blir en väldigt lång resa.
Så jag började titta på alternativ. Och hittade en förbindelse från Volgograd i Ryssland (tidigare Stalingrad) till Uzbekistan via Kazakstan. Den resan tar ”bara” ett och ett halvt dygn. Drygt. Men om du jämför med transsibiriska så. Till Volgograd är det ungefär ett dygn med tåg från Moskva.
Avresa från Volgograd är sedan klockan åtta på kvällen och två nätter senare vid lunchtid är du i Nukus i Uzbekistan. Tanken var att vi därifrån skulle ta oss vidare till Khiva, Bukara och Samarkand.
När du kommer till Nukus i Uzbekistan har du rest genom ett platt slättlandskap i Kazakstan där monotonin endast bryts av enstaka mindre byar, en och annan oljepump, gasledningar och kraftledningar. Det låter ju lite eljest men kunde kanske vara intressant ändå. Men. När jag kollar upp tågförbindelsen lite närmare noterar jag en detalj som inte ska visa sig vara så liten. Tåget saknar luftkonditionering.
Jag visste redan sedan tidigare att det är varmt i Uzbekistan på sommaren. Inlandsklimat. Kalla vintrar och varma somrar. Men det är nu jag kollar upp lite närmare. Månadsmedel för högsta temperatur under dagen är 37 grader för juli. Det är fem grader mer än i Aten samma månad. Och tåg utan luftkonditionering blir som rullande solfångare. Så. Nej. Uzbekistan får vänta.
Bilden ovan är ifrån staden Khiva i Uzbekistan. Originalet är publicerat med så kallad CC-licens av fotografen Mr Theklan. Här har den beskurits och bearbetats något av mig.
