Frågan i rubriken dyker upp då och då och ställs av människor som aldrig tagit med sina egna barn på resor. Jag har aldrig hört frågan ställas av någon som själv rest med sina barn och/eller själva rest som barn.
Varför ska man sjunga för små barn, eller berätta sagor för dem? Varför ska man överhuvudtaget prata med dem? När de ändå inte kommer ihåg de där samtalen som vuxna?
Därför att de utvecklas av sångerna, sagorna och samtalen. Eller hur? Och den utvecklingen bär de ju med sig hela livet. Även om de inte kommer ihåg själva sångtexterna som vuxna.
Sak samma med resor. Det är inte nödvändigt för barn att resa utomlands för att utvecklas. Inte alls. Men om föräldrarna tycker om att resa och har möjlighet att prioritera i sin ekonomi så att det finns utrymme för resor så visst finns det all anledning att ta med barnen.
Bara det att barnen tidigt får en insikt om att det finns platser där allting är helt annorlunda. Människor pratar andra språk. Vädret är annorlunda. Växterna och djuren. Maten. Religionen. Kläderna. Ja, vad du vill. Bara det är en viktig sak att bära med sig genom livet.
Och även om inte barnen kommer ihåg själva resorna känner de ofta en stolthet bara i att veta att de varit i en viss stad (det kan lika gärna vara en annan stad i Sverige än den man bor i) eller ett visst land. Vår förstfödde som nu är sju år är mycket väl medveten om att han varit i Dublin. Ändå var han bara sju månader när vi var där.
 |
| Liten bebis kollar in guideboken på plats i Dublin |
Så om du kan och vill: Visst ska du visa dina barn världen!
Halloj världen! 
Vilket härligt inlägg! Jag har en son på 14 månader och jag sjunger och pratar med honom som vilken människa som helst och på kvällarna läser jag god natt saga för honom. Hade vår lilla familj hade jag gärna rest med min son men nu har vi inte ekonomi till det men jag tror att den tältsemester vi brukar ha i Sverige kommer att bli underbar för honom.
Precis! Det tror jag också! :)
Jag pratade med mina barn från att de föddes. Men nr 1 pratade jag, ”lyssnade på hans svar” och sen ”svarade” jag honom. Jag sjöng sjöng sjöng, läste dikter och rim och pratade igen. Han började säga ”Mamma” när han var 8 månader och när han var 1,5 år pratade han rent! Nu är han 27 år och journalist.Mina barn sa någon gång: ”Vad var det för vits att ta med oss till Cypern när vi var små, för vi minns det ju inte ens?!” Men alla upplevelser präglar ett barn – kanske speciellt det som de inte minns! Faktiskt! För det som barn minns, kan bearbetas (svåra händelser) men det som de inte minns kan inte bearbetas och blir svårare att få bort (svåra händelser). Detsamma är det givetvis med goda upplevelser. Dom sitter där inne, och präglar den lilla människan….ALLT präglar den lilla människan. Därför ska vi vara EXTRA goda och kärleksfulla och kloka mot dom små!
Jag undrar om dina barn kanske sa så där för att de i efterhand ville byta ut en redan genomförd resa mot en ny? Det vore ju trevligt ifall man kunde göra så! Ivilket fall: jag håller med dig i det du skriver! :)
Ja jag måste nog säga att de som ställer frågan nog inte riktigt tänkt färdigt innan. Det är ju precis som du säger, varför prata med små barn ens?Ha en fin kväll!!
Tack! :)
Klart man ska ta med barnen om det är säkert ur ett hälsomässigt perspektiv…Hemikram
Ja, självklart måste de vara friska för att resa!
Mina barn är 10år och 7år, i lördags hade vi Mamma Mu maraton, jag läste fya böcker på raken. Sen lade vi oss i min dubbelsäng, sade i vanlig ordning..tre bra saker om varandra.Sen ville de att jag skulle sjunga ”Ack i skyn…slumra in..”Något jag gjort för dem sedan de var små. Jag fortsätter göra det till de inte vill längre.Klart man ska resa med barn om man har den ekonomiska möjligheten. Jag ska försöka skrapa ihop pengar till sommarlovet…Götet o Sthlm hade jag tänkt resa till med barnen.
Visst är det härligt att sjunga med, läsa för och resa med barn! :)
När jag var 2,5 år fyllde min mormor 50 och familjen firade i Danmark, på Djurs Sommerland. Jag har fortfarande tydliga minnesbilder, både av resan och av det mamma berättade om Danmark innan vi åkte dit. Som att hustaken ser ut som nyklippta pojkluggar.Min bästis med familj jobbade ett halvår i Indien när deras son var 1 år. Han minns antagligen inte så mycket men hon är fortfarande säker på att han kommer hem med en mörkhyad, mörkhårig svärdotter en dag.Klart man ska resa med barn!
:)
Vill man så gör man det och vill man inte så låter man bli. Jag valde att resa inrikes med mina barn en hel del när de var små av flera skäl.Ett av de, var att Sverige är fantastisk på sommaren och på vintern. Jag vägrade hasa runt med två barn själv i blöjåldern på diverse flyplatser. Inte förrän de blev äldre och mer självgående så började jag resa utomlands med dem. Inte varje år eftersom min ekonomi inte tillåter det.Jag har minnen som vi delar men jag kan säga en sak. Det är lite mer givande att kunna sitta vid köksbordet och prata om resorna jag gjorde med dem som de minns. :-)
Okej.
bra inlägg!!// K
Tack! :)