Vi tror så klart inte att det är sant när vi får besked. Det är tidig morgon när hans bror kommer hem. Men han vet.
Jag är 19 år och året 86. Rapport: Ewonne Winblad är på TV. Vi ser sändning efter sändning. Kan inte ta in. Nyheter sänds egentligen inte på det sättet än. Egentligen.
På stan senare samma dag. Jag ser kvällstidningarnas löp och går som i dimma. Överallt omkring mig: människor som gråter. Vad är det som händer? Hur kunde det ske?
Vi är vid rådhuset. Någon håller tal. Jag kan inte minnas längre vilken dag det var.
Farfar dör senare det året. Det är första maj. Jag gick i tåget. Får beskedet sen. Pappa på telefonen.
Att jag är med i SSU beror på min bästa vän. Att hon gick med i MUF. Jag lämnade politiken sen. Mellan 19 och 46 händer en del: Luleå, Gävle, Karlskrona, Karlshamn och mer.
Norrköping är platsen där jag var ung.
Nu känns det som om hela livet rinner genom mina händer. Och det är inte heller min stad längre.
27 år.
(Om några rader i denna text verkar bekanta så beror det på att jag helt fräckt stulit orden från en av de bästa låttexterna i historien. :)
Norrköping 1986.
Halloj världen! 
Jag väcktes av ett telefonsamtal mitt i natten. Det var en av min mans kamrater, han hade nattvakten på nån båt och hade just fått höra nyheten på radio. Jag sa till honom när han bad att få tala med min man att jag inte ville väcka honom. Men när han hävdade att Palme var död, var jag ju tvungen. Sen sov vi inte mer.
Det var av samma kaliber som när Kennedy blev skjuten, jag minns att jag stod i dörröppningen till vardagsrummet när nyheten kom och den var helt förlamande obegriplig, jag klamrade mig fast vid dörrkarmen och ville inte förstå.
Och nu här hemma.
Tack för att du delade med dig av dina minnen! Inte trodde jag att du var så gammal! :)
Haha, jag är ung i sinnet, men jag har ju tre vuxna barn och tre barnbarn!
Det visste jag ju. Men ändå. :)
Jag har inte känt mig särskilt gammal, förrän nu när den där eländiga värken i bakhuvudet började plåga mig.
Hur går det? Ingen bättring?
Nej, ingen bättring. Jag har besökt tandläkaren, inga fynd och nästa steg blir öron/näsa/hals. I väntan på neurologtid.
Lider med dig. :(