Jag har svårt för hösten. Och. Jag älskar hösten. Det är så dubbelbottnat. Här nere i Blekinge brukar det vara någon slags sommar till ungefär halva september. I år har den varat ovanligt länge. Just nu upplever vi det som med all sannolikhet är det här årets allra sista sommardagar. Sedan kommer en tid av årstidslimbo. Varken sommar eller höst.
Snart är det oktober. Och då rör sig höstfärgerna söderut genom landet och når så småningom även oss i landets allra sydligaste delar. Det är som om sommarens grönska inte vill lämna oss utan att först ge oss en sprakande avskedsföreställning som virvlar i många gula, oreanga och röda nyanser. Vackert. Särsilt soliga dagar med hög och frisk luft.
Jag älskar färgerna och det vackra med hösten. Och jag tycker också mycket om att plocka svamp. Det är lite som en skattjakt. Just nu är det fortfarande för torrt i markerna här nere. Men snart kommer förhoppningsvis svampen. I år också. Och när du väl hittar ett fint svampställe håller du nästan andan, så spännande är det.
Men ändå. Det går inte att komma ifrån att den färgsprakande hösten förebådar en annan tid. Vi har redan passerat höstdagjämningen och nu går det fort mot den riktigt mörka tiden. När ännu en sommar för alltid har gått förlorad och endast lever kvar i våra minnen.
Och när vi har kommit till november är mörkret över oss på riktigt, löven har fallit och det mesta är mörkt, grått, kallt, blött och blåsigt. Sa jag grått? Och grått? Och grått. Och blött. Och blåsigt.
Och kallt.
Rent meteorologiskt räknas höstens ankomst som det första dygnet av fem dygn i rad med hösttemperaturer, vilket i sin tur är dygnsmedeltemperatur under 10,0°C. Det innebär att ankomstdatumet kan bestämmas först i efterhand. På SMHI:s årstidskarta kan du följa höstensankomst genom landet.
Ja, nog är vi nu obönhörligen på väg mot hösten nu. Till slut. En både vacker och vemodig tid.
Bilden är ifrån Blekingeskogarna i oktober ett annat år.
Halloj världen! 
Jag brukar ju tillbringa hela hösten i Spanien med sensommarväder, så det blir lite annorlunda att vara här i Wales denna höst.
Här har det blivit lite kallare och blåsigare, annars märks den inte så mycket här ännu.
Vi får göra vårt bästa.
Trevlig helg!
Ja, vi får göra det! Trevlig helg!
September och oktober brukar bjuda på fina dagar – men sen … November! Huga! December. Mörkt men juleljus. Januari gäller det att överleva. Februari är en transportsträcka och i mars börjar hoppet spira. April – yes!
Precis så!
Fördel med att bo på Kreta: ljuset är jämnare fördelat över året så ”mörk årstid” slipper vi.
Nackdel: några enstaka lövträd här och där som skiftar färg så oj, vad jag saknar höstens underbara färgpalett! Vandra i mellanskåne omgiven av de vackra färgerna och det speciella ljuset….
Det förstår jag att du saknar. Men själv kommer jag snart att sakna ljuset…
Väldigt fin höstbild, symbolisk kanske…. Först: sommaren har väl inte gått förlorad om man har upplevt den, gjort att det man gör på sommaren, njutit av den på olika sätt? För mig skulle en förlorad sommar vara om jag låg sjuk hela sommaren.
Hösten är lätt att tycka om, men precis som du skriver så är novembergråheten kämpig. Ibland får vi tidig snö och då är humöret räddat.
Ja, ni har större chans till snö däruppe. Jag tänker att det går att se på förfluten tid på flera sätt. Ett är det du ger uttryck för, att vi bär med oss dess innehåll framåt, men man kan också, lite sentimentalt kanske, konstatera att den tid som flytt aldrig kan vända åter.