Ja ni har väl hört den senaste sommarplågan i radio. Markoolio, vem annars? Och visst, det ska va reggae på sommarn. Och det ska va reggae på resan. Eller hur. Ingen solsemester utan reggae vid poolen, på strand baren och i restaurangen. I Grekland eller Thailand. Mexico eller Vietnam. Överallt reggae. Och inte mig emot. Jag gillar reggae. Fast helst den äkta varan. Säg såhär: Hellre Marley än Markoolio.
Det är faktiskt så vanligt med reggae på resan att jag har svårt att urskilja några särskilda reggaeminnen från mina resor. Det är de mer oväntade låtarna som biter sig fast. Som att Ace of Base’s ”All that she wants” spelas om och om igen på nattmarknaden i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur (men är inte den låten i baktakt förresten?). Eller som att Eagles gamla ”Hotel California” spelas precis överallt i Vietnam när vi är där (och hur är det med den?. Nu är förvirringen enorm, men så gamla låtar … inte är väl också den…?) Eller som att trubadurerna på hotellet på Fiji gör succé med:
”Country roads, take me home
To the place I belong
West virginia, mountain momma
Take me home, country roads”
Ett otvivelaktigt reggaeminne har i alla fall bitit sig fast. Reggaebussen på Samoa. Vi hade varit och besökt en inte helt lyckad ”sevärdhet”, ett vattenfall nästan utan vatten, och på väg tillbaka hamnar vi i reggaebussen. Marley på en stor banderoll längst fram i bussen. Reggae hela vägen tillbaka till Apia. På otroligt hög volym. Oväntat och kul!
Halloj världen! 
Inga kommentarer så här långt. Så då får jag väl kommentera själv. Läs och tyck till!
Fortfarande inga reaktioner…
Är det inte någon som läser mina resebetraktelser? Hur ska jag då kunna slå igenom?
En hel del läser men de flesta lämnar inga kommentarer, så är det på väldigt många bloggar. Hur som helst, jag håller med dig visst ska det vara reggae på sommaren. En reggae låt jag kan rekomendera är ”Pick myself up” med Peter Tosh. Det är en väldigt skön sommarlåt.