”Den grupp som har i uppgift att samla ihop liken av de stupade inväntar torkperioden 1976 påg Poco-flödens stränder på norra flanken av slagfältet B3 i Centrala högländerna.” Så börjar boken ”krigets sorger” av Bao Ninh.
Ett annat stycke i inledningen lyder:”Vattenångan i luften kondenseras, dess långa våta och kalla fingrar sluter sig kring hängmattan där Kien ligger och skälvande, halvvaken, halvsovande, som om han drev omkring på en flod. Han flyter, sorgsen, i det oändliga, ibland som om han befann sig i en lastbil som körde tyst, robotmässigt, sömngångaraktigt över de ensliga djungelstigarna. Floden jämrar sig, en förtvivlad klagan som blandas med avlägsna djungelljud, som ett eko från en annan värld. De kusliga ljuden kommer från någonstans i ett avlägset förgånget, kommer dalande som fjäderlätta löv som faller på svunna, för länge sedan svunna tiders gräs.”
Jag läste boken innan vi skulle till Vietnam i mars 1995. Den utkom på svenska 1994. Poetisk men också stundtals brutal som ett knytnävsslag. Men mest av allt just sorgsen. När jag sedan hörde Ulf Lundells låt ”Soldat kommer hem”, blev jag övertygad om att han måste ha läst den här boken!
Redan i inledningen känns det som om jag befinner mig vid Hoan Kiem-sjön i Hanoi.
”Silverdroppar hänger
från svarta grenar i allén”
När sedan låten avslutas:
”Det värker i din kropp
av alla dessa minnen
som inte längre går ihop
med allt du ser omkring dej
alla röster, alla tecken, alla rop
Det kanske bara var dej själv
du slogs mot om och om igen
Nånting du hade i dej
som vaknade med dej på morgonen
och sen fick du slåss hela dan
tills det blev kvälloch natt igen
Kan du sluta fred nu
fred med dej själv min vän?
Kan en soldat som du komma hem?”
Då känns det som om orden är riktade direkt till bokens huvudperson: Kien.
Halloj världen! 
HejJag tror inte att jag hart den låten med Ulf Lundell.Jag skall se om jag finner den nånstans på nätet.Ja det landet har en lång historia med lidande och krig.Hoppas att dom får leva i fred nu.Trevlig helg!:-)