Jorden runt dag 32, Kaikoura och Christchurch, Nya Zeeland

Överresan med båt till Sydön gick bra. Det var knappt några vågor och ingen blev sjösjuk.

Vi har varit några dagar i det lilla samhället Kaikorua. När vi kom var det halvklart men första hela dagen hade vi mulet väder och tyckte det var en trist håla vi kommit till. Men sedan fick vi ett par dagar med strålande solsken och omvärderade stället. Plötsligt såg man de snötäckta bergen i bakgrunden mot det turkosblå havet. Ett helt annat intryck än i oändliga nyanser av grått. Vi har tittat på sälar, levande snäckor, strandskator, kalvar, valar, delfiner och en albatros.

Ett par av sälarna kom vi riktigt nära. Till fots. Den första upptäckte Anton. Vi trodde honom inte först. Men tyvärr var den död. Den andra var det jag som fick syn på och den andades och rörde sig lite men låg och vilade i väntan på att tidvattnet skulle komma in igen. Det var i förrgår när vi gick en riktig långpromenad hela dagen runt halvön vid Kaikorua.

I går var vi på valskådning och det var då vi såg valar, delfiner, sälar (igen) och en albatros. Vi hade riktig tur som inte upptäckte förrän sista dagen att vi faktiskt kunde åka med barnen. Vi hade kollat en annan firma med delfinskådning och de hade 5 år som åldersgräns och vi trodde att det gällde generellt. Men sista dagen i Kaikorua upptäckte Anders att valskådning tilläts från 3 år. Så efter viss vånda (oro för sjösjuka) bestämde vi oss för att åka. Men då var det fullbokat och vi satte upp oss på väntelista och kom till slut med. Men då var det sjösjukevarning! Men det var överdrivet. Det blåste inte alls och vågorna var snälla. Så ingen blev sjösjuk denna gången heller!