Såg att veckans bloggtema i bloggvärldsbloggen är stress.
Kände direkt att det vill jag skriva om. Har tänkt på detta med stress hela dagen men kommer just inte på något klokt att skriva. Och blir stressad av det. Så nu skriver jag i alla fall! Så får jag det kanske ur hjärnan?
Ungefär så här har tankarna vandrat:
Jag går en ledarskapskurs just nu där det har hävdats att all stress orsakas av rädsla och att därav följer att det inte finns någon positiv stress.
Men jag håller för det första inte med om att begränsa defenitionen av ordet stress till dess zoologiska betydelse. Vi blir stressade för att förbereda kroppen för att fly eller illa fäkta. Det är som jag ser det bara en sorts stress. Men det finns fler.
Att vilja hinna mer än man har tid till är en annan sort. Tidpress. Leder ofta till tidsoptimism och för sena ankomster.
I Stockholms tunnelbanesystem pågår ytterligare en sorts stress. För mig obegriplig. Alla springer till tågen trots att det kommer nya i ett.
Teknikstress är en fjärde sort. Att vänta på att en sida ska laddas. Eller ett program startas. Det tar några sekunder och ändå håller man på att spricka! Och det är inte bara i samband med tidspress man kan uppleva den sortens stress. Även om det är extra frustrerande då.
För lite utmaningar i livet orsakar ytterligare en typ av stress. Tristesstress.
Och jag håller defenitivt inte med om att all stress är negativ. I lagom doser och lagom ofta behövs viss stress just för att man inte ska drabbas av tristess. Och sega ihop fullständigt.
Tre bra botemedel mot stress vet jag i alla fall: Naturen, resor och kramar.
Halloj världen! 
Visst finns det olika typer av stress och du har ju beskrivit flera sorter som jag satt och nickade instämmande till när jag läste. Och jag tror inte heller att all stress är negativ tvärsom ibland är lite stress nödvändig för att få fart på ”dököttet”. Vi blir alla stressade av olika saker och man kan bli stressad av för mycket och av för lite, så sant så. Skrev också ett inlägg om det där med stress idag pga av bloggtemat.http://blogg.aftonbladet.se/bokmalen/2009/10/bokis-stress-veckans-bloggtema
Roligt att du kände igen dig i det jag skrev! Ska kika in på din blogg genast!
Stress är ett av kroppens försvar, den ska se till att vi överlever… Idag lever vi en så komplicerad och kravfylld värld att kroppen inte förstår vad som sker, den blir förvirrad och hjärnan överstimulerad.Vi är inte konstuerade för hastigheter högre än 7 km/tim… vi ska leva långsamt, söka föda, umgås i ”familjegruppen och eventuellt slåss med grannklanen, klura ut hur man kommer över floden eller över berget… vi är skapta för en mycket mindre värld än den vi har idag.
Jag har som sagt inte riktigt tänkt färdigt kring detta. Jag blir nog aldrig riktigt färdig med de tankarna heller. Jag skrev ändå. Vad vi är skapta för är en intressant tanke. Men många av oss som lever idag klarar nog det här samhället som vi vuxit upp i bätte än vad vi skulle klara att leva i ett stenålderssamhälle? Ändå finns det nog många rester i både våra psyken och kroppar från den tiden som vi kanske borde ta mer hänsyn till?
Fast du har nog missuppfattat litegrann vad stress är. Stress kan egentligen bara vara en sak, sen kan man uppfatta det olika, negativt eller positivt. Man kan säga att stress är kroppens fly och fäkta system och det aktiveras av att vi upplever ett hot – kroppen märker ingen skillnad rent fysiologiskt, mekanismen är densamma. Det är det autonoma nervsystemet som drar igång och som består av 2 delar, det sympatisk och parasympatiska.Det sympatiska systmet sätts igång när vi känner oss ”hotade”/alarmreaktion och alla dess mekanismer sätts igång och det parasympatiska sätts igång som ett motsats till det och återstället till vila för att sedan återgå till normalläge…..= alltså samma mekanism sker alltid i kroppen vid ”stress” men vad definieras då som stress, ja det är ju jätteindividuellt och beror ju på.Jag brukar säga att det beror på hur JAG UPPLEVER SITUATIONEN. Känner jag LUST eller OLUST. Ex så kanske jag har världens tristaste arbete med noll stimulans och tråkiga arbetskamrater, för mig skapar detta en olustkänsla i kroppen som sätter igång ”stress-systemet” och gör att jag upplever detta som negativ stress.Däremot så idrottar jag oxå….och då vid matchtillfällen kan jag känna att man blir nervös och adrenalinet pumpar och man känner aggression, här drar oxå ”stress-systemet” igång och detta upplever jag som positiv stress FAST rent i ett fysiologiskt perspektiv för jag jag upplever inte OLUST-känsla i det och då är det inte stress i den negativa bemärkelsen och då väljer jag inte att kalla det stress fast det rent fysiologiskt är det.Så stress är så himla olika eftersom alla människor upplever allt olika. Därför är det viktigt att lyssna till sig själv och sina egna signaler. Vara lyhörd för alla förnimmelser som kroppen sänder till dig och fråga dig själv, väcker det LUST eller OLUST….för mycket olust under långa långa perioder gör att systemet sätts ur balans vilket gör att det hakat upp sig och nästan ”fastnat” på det sympatiska delen vilket gör det svårt att komma till balans igen och utmattning är ett faktum. Sen vad det beror på är ju helt olika från person till person.Ex om man tar det som många idag och media framför allt använder att utmattning har att göra med arbetsplatser så skulle jag vilja säga att det inte har med arbetsplatsen att göra, varje människa har ett ansvar för sitt liv och har alltid ett val…väljer man att inte lyssna till själv o pusha sig själv hårdare o hårdare så borde man fråga sig själv varför?? Ofta har det psykologiska orsaker, dålig självkänsla mm.Hoppas det inte blev allt för flummigt. Dessutom talar jag av egen erfarenhet..//afrodita
Tack för värdefulla synpunkter om stress.
Enligt min smärtläkare är min kropp maximalt stressad pga Crohn, Bechterews, hemsk värk och blablabla, så jag ska ägna dagarna åt avslappning. Att bara köra avslappning är ingen semester heller, får inte träna för det ökar på stressen, ska jag bara ligga här och bli totalförsoffad ?Vilket jädra sits !BS Underbara sommarSkåne ! Vi brukar vara i Juleboda i stugan, det är riktig semester.
Usch, vad trist.