Min fyraåring hade varit i kyrkan med dagis så jag frågade honom:
-”Tror du på Jesus?”
– ”Ja!”, svarade han snabbt. Kort och bestämt.
– ”Tror du att han var Guds enfödde son som dog för dina synders skull?”
Liten tankepaus. Sedan lika tvärsäkert:
– ”Nej!”
Att jag alls ställde en sådan fråga till ett så litet barn var ju mest på skoj men säger väl också lite hur absurt det skulle kännas för mig att försöka tro att Jesus dog för över två tusen år sedan för (bland annat) just hans synders skull!
Bli nu inte arg – Bara för att inte jag kan tro på det betyder det inte att jag inte respekterar dem som tror.
Halloj världen! 
äntlilgen en till som vågar erkänna att hon inte tror på det. man känner sig ganska ensam i det lägret annars.nu ska jag iväg och äta frukost sen vidare mot ikea
Tack för stödet! :)
Ja, det är på sätt och vis absurdt om svaret är ”ja” på den andra frågan. Det är i och för sig också absurdt hur någon skulle ha funderat ut den här trassliga historien om det inte ligger någonting bakom den. Var kommer de där idéerna i så fall ifrån?
Ja, något ligger bakom den…