I nästa nu kom sexåringen in ylande av smärta. Det ska sägas att det gör han alltid när han slagit sig. Ylar. Så när jag kollat att han inte blödde tog jag inte det hela på allt för stort allvar trots att han själv sa att han kanske brutit armen.
I stället pratade jag med pojkarnas pappa om det var läge att gå på konditori när pojken var på så pass dåligt humör, som vi tolkade det hela. Men så kollade i alla fall han också till pojken och såg då att armen troligen var bruten.
Eftersom bilen råkade vara sönder samtidigt ringde jag efter en taxi. Märkligt nog kom det en annan taxi före, som var beställd till Kastrup, som vi först försökte kliva in i.
På sjukhuset fick vi gå före men det tog ändå lång tid innan han fått smärtstillande, blivit röntgad, och de konstaterat att båda benen i vänster underarm var av. Han blev remitterad till Karlskrona för att opereras under sövning. Men först gipsade de hans arm tillfälligt här i Karlshamn.
Eftersom vår bil inte gick att använda fick grabben och hans pappa sjukhustransport till Karlskrona med taxi för 60 kr. Jag och minstingen blev avsläppta inne i centrala Karlshamn och gick hem de sista få kvarteren.
Gissa om det var drygt att vänta på besked! Tur på sätt och viss att vi hade tvättstugan och att jag hade tvätten att sysselsätta mig med.
Sedan följde en ännu läskigare väntan till halv tolv då de ringde och berättade att allt gått bra. Oj vad skönt det var att få prata med sexåringen som lät upprymd, sa att det inte gjort det minsta ont, men var hungrig. Han hade ju inte ätit mer än ett par kex efter frukost ( man får inte äta innan man ska sövas). Stackaren var ändå tvungen att vänta tills frukosten idag innan han fick något i sig. Jag gissar att det smakade bra!
Nu sitter de båda på bussen på väg hem. Vi längtar efter dem. Både minstingen och jag!
Halloj världen! 
usch…finns inget värre än när ens barn har så där fruktansvärt ont! Jo, det skulle vara att inte kunna vara med själv, utan bara vänta! Har gått igenom liknande själv…ingen höjdare!Skönt att höra att han mår bättre!!!
Tack! Ja, det var hemskt!
Fy vilken trist början på sommaren för pojken! Värk och armen i paket är inte lätt för en sexåring med mycket spring i benen!
Än så länge rtycker han att det är ganska spännande också. Men jag gissar att han snart tröttnar på gipset…
Vilken hemsk upplevelse !Adrian och Leo skickar ett stort ”krya på dig !” till Anton.Personligen kan jag lätt tänka in mig i den oroliga väntan, så som våra barn leker ibland väntar man tyvärr bara på en armbrott eller liknande.
Tack för omtanken! Det är trots allt ganska bra med honom nu! :)
Usch!! vilken ångest att se sitt barn bli nersövt!, det räckte med att han bröt armen! *kramar om er allihopa*. och hoppas pojken blir bättre!!!
Usch var ordet. Fast det var hans pappa som var med honom och såg honom somna med öppna ögon…
Nej, men stackars lille vännen då ! Vilken himla otur ! Anklaga inte dig själv för jag vet hur lätt det är att inte ta så hårt på ylanden av olika slag. Förstår din oroliga väntan, tackolov har inte mina råkat ut för nåt sånt, åtminstone inte än och det är alltid dubbelt värre när de är så små.Gott att ditt oroliga hjärta fått höra nu att op. är klar och att allt gått bra. Hoppas lille vännen slipper ha så ont nu sedan när det ska läkas. När jag bröt handleden ifjol gjorde det mest ont när läkaren *svär eder* rättade i benen . Glad att din lille kille slapp uppleva det !Kramar
Tack för omtanken!
Skönt för er alla att det är över och förbi. Hoppas att han står utan att bli alltför besvärad, med gipset nu.
Hoppas jag också! Tack för omtanken!
BS Det gör jag också, fattar beslut utefter logik. Men med det sagt är det inte sagt att det alltid är så lätt, eller hur ? Är du sån också ? Jag brukar också känna av stämningar i omgivningen. När jag jobbade på min gamla arbetsplats och kom in t ex på morronen och skulle ge rapport kunde jag säga vilka som skulle komma och prata med mig utan att de sagt ett ljud. De skulle bara ha vetat att jag redan visste det innan det hände.Tack för att du berättade !Kram
oj vilket äventyr det blev av det hela. vilken tur att det inte gick värre. nu blir det väl ett besök på konditoriet för lite godsaker istället
Konditoriet besökte vi nästan ett dygn senare än planerat! Tur som sagt att det ”bara” var en arm. Det finns betydligt känsligare kroppsdelar: huvud och inte organ, som man inte kan leva utan och där skador oftast får betydligt värre följder..,En kollega till mig på jobbet ligger medvetslös efter att ha kört om kull på cykel (ändå hade han hjälm). Så jag har fått fler påminnelser på sistonne om hur skört livet är.
Stackars lille killen, och stackars dig som fick vänta och ängslas. Skönt att det gick bra till sist.
Mycket skönt! :)
Men himmel vad det kan hända och vad fort det går. Skönt att han är opererad nu. Hoppas det läker fort som tusan.
Ja, fort går det när det händer…Hoppas också att det läker fort! :)
Men lillplutten då…. det går så himla snabbt när det gäller barn! Hur länge får han gå gipsad?Jag hoppas han snart mår bättre i armen och på bilden du har publicerad senare ser han glad ut.kram
Fyra till sex veckor får han ha gipset. Tack för omtanken! :)