…då vore semestern redan planerad, bokad och klar.
Men det är den inte.
Jag kan ju inte gärna skylla på att jag inte haft tid.
Att det kommer en sommarsemester även 2012 får jag nog anses ha varit klar över tämligen länge. Även om jag idag inte kan redogöra för den exakta tidpunkten när denna insikt första gången nuddade mitt medvetande.
Alla dessa tillfällen när jag dykt in i bildflödet på Instagram, twittrat, läst bloggar och slösurfat i största allmänhet. Någon gång har det väl också hänt att jag slötittat på TV, läst en tidning eller bara latat mig i största allmänhet. Tid finns det alltid.
Jag kan inte heller skylla på att jag föredrar en oplanerad semester. Att ta dagen som den kommer låter härligt, men jag vet hur det blir. Det är utprovat. Dagarna kommer och går, inget särskilt blir gjort och mot slutet av semestern får jag panik över att inte ha utnyttjat tiden.
På semestern vill jag visst det ha tid för vila och återhämtning, men jag vill också göra, uppleva, lära mig nya saker. Se nya platser. Visa och lära barnen.
Inte heller vill jag skylla på min sambo. Visst hade han också kunnat planera semestern men det fråntar inte mig att jag också kunde ha gjort det.
Så då undrar man ju var skon klämmer? Gillar jag inte att ha semester? Jo, minsann. Det är underbart!
Har jag inga uppslag? Jodå. Minstingen vill se Vasaskeppet i huvudstaden, vår förstfödde vill till Legoland. Vi vill alla hinna besöka släkten och vi vill göra någon resa i Europa. Algarvekusten i Portugal kanske? Eller Kroatien? Cypern är kanske för varmt då när vi ska vara lediga? Spanska nordkusten har vi pratat om i flera år. Italien är ju också fint.
Och det är väl kanske där skon klämmer? När beslutet väl fattas stänger man dörrarna till alla de andra möjligheterna.
Om jag vore en bättre människa hade jag för länge sedan satt mig över denna svaghet i min personlighet. Att vilja hålla alla dörrar öppna. Och bokat in semestern. Om inte om vore.
Halloj världen! 
Känner igen funderingarna. Det är svårt att välja, mycket man vill och man tror alltid att man hinner med mer än man gör. Men det är som du skriver, om man bara låter dagarna gå, så rinner de iväg. Bara en liten utflykt ger mycket. Jag har inte orkat ens tänka tanken på att planera en resa på många år, men bara en sån liten sak som en inbokad antikmässa några mil bort ger påfyllning och glädje.
Ja korta utflykter kan vara väl så värdefulla, egentligen.
Jag har den här drivkraften att jag vill ut och se världen. Men världen finns ju här där man är också! :)
Jag vill också se världen, men är tyvärr för trött just nu för att orka bege mig ut och resa. Efter förra utbrändheten åkte vi till Indien i fem veckor och där återfick jag krafterna.
Hur är det med din hälsa nu? Blev det bättre av att dra ner på bloggandet? Själv använder jag Instagram, Twitter och blogg som förströelse. Men ibland undrar jag om det kan bli en honungsfälla? Har du kommit fram till om bloggandet påverkar dig positivt eller negativt?
Indien har jag aldrig varit i. Vill. Nån gång.
Vissa akuta saker har rättat till sig, men jag har ju inte kunnat hålla mig från bloggvärlden utan halkar in titt som tätt. Bloggen har gett mig en hel del, genom bekräftelse, uppmuntran, inspiration, nya tankar… men jag fastnar alldeles för länge vid datorn, har ju inga barn hemma som kräver min uppmärksamhet. Jag måste bli mer disciplinerad. Sen är det förmodligen inte heller bra för mig att ta in mer elände och sorg genom bloggarna när jag har nog av det i mitt liv och är så skör. Jag får hjärnstress när jag suttit ett tag och klickat mig fram, helt klart. Och migrän, vilket jag tycker är ett hårt straff.
Jag undrar vilka länder/platser som gjorde störst intryck på dig under er jorden runt-resa? Kanske kanske skulle jag kunna göra något liknande om jag blir så pass bra att jag orkar kuska runt. Indien vill jag gärna återvända till.
Jag har också lite lätt att ”fastna”. Det kan vara framför datorn, i mobilen eller i en bok jag läser (fast det var länge sedan jag läste en bok).
Ibland så pass att jag måste fatta drastiska beslut för att det inte ska bli för mycket. För flera år sedan var jag mycket aktiv på en resesajt som heter Trivago. Jag valde att sluta tvärt av flera skäl. Ett var att det blivit alldeles för mycket ”fastnande” där.
Jag ser blogg, Twitter, Instagram som förströelse. Det är roligt. Och ger precis de där sakerna du räknar upp. Men ibland kan jag fundera på hur mycket avkoppling det ger.
Det gäller nog att hitta en balans så att det inte blir för mycket. Var den gränsen går är nog olika från person till person och olika i olika perioder.
Jordenruntresan: Åh! Alla länder och de flesta platser vi besökte gjorde ett djupt intryck. I Australien gillade jag Noosa där vi stannade 11 nätter och Heron Island där vi bara var 2. På Nya Zeeland kan jag rekommendera valsafari i Kaikoura. Vi hade i och för sig tur med vädret vilket bidrog till upplevelsen.
På Fiji bodde vi också 11 nätter på samma hotell. Där är inte idealt att bada i havet eftersom det är väldigt grunt och stenigt rätt snabbt. Men där är vackert och charmigt: First Landing Resort. Jag gillar att promenera längs
stränderna i södra Kalifornien och där besökte vi Newport Beach. Jag tyckte att vi hade ett bra upplägg på resan utifrån att vi reste med barn. :)