Det här är min värld! (#dethärärmittland)

Idag trendar #dethärärmittland på Twitter.

Bakgrunden är givetvis tjabbandet på en sedan igår riksbekant mobilvideofilm från 2010. Bland många avskyvärda uttalanden och handlingar i den videon kan jag tycka att detta att förneka vissa rätten till sitt land ändå var något av det värsta som framfördes.

Att många idag känner sig manade att påpeka att det här är deras land är därför gott och väl.

Jag valde ändå en annan tag för mina inlägg i ämnet på Twitter idag. Jag taggade med #dethärärminvärld.

Jag är 45 år, har bruna ögon men vet inget om dessa mina ögons genetiskt-geografiska ursprung. Vi kommer alla från havet och sedan från Afrika. Exakt vilken väg vi tog oss hit där vi nu är. Hur intressant är det? Egentligen?

Jag är världsmedborgare först och främst. Europé är jag också. Och svensk. Visst. Det med.

Jag är född i Linköping, uppvuxen i Norrköping och har också bott i Luleå, Gävle, Karlskrona och nu i Karlshamn. Jag jobbar i Kristianstad.

Jag har besökt många av världens länder på flera kontinenter men har så många kvar att se. Jag skulle gärna bo några år i New York. Eller på Samoa. Eller…

#dethärärminvärld

Idag känner jag hat mot rasism och främlingsfientlighet. Hat är ingen känsla jag brukar hysa.

Jag försöker att låta bli att hata rasisterna, däremot. De har nog inte alltid haft det så lätt i livet.

Men det svåraste som finns att vara tolerant mot är intolerans. Där finns gränser för vad jag kan tolerera.

Länder har haft och har sin funktion. Även om betydelsen av denna politiska indelning av jordens yta i och för sig avtar i en allt mer globaliserad värld.

Men att inte förstå och acceptera att människor flyttar på sig. Och alltid har flyttat på sig. Även över dessa påhittade linjer på kartan. Det är så korkat att jag häpnar. Och dessutom elakt.

För det är ju istället så här det är:

This world is my world. This world is your world. This world belongs to you and me.