Kan vi prata om selfies på ett lugnt och sansat sätt, möjligen?
Det pågår en kampanj mot selfies: #unselfie . Och en annan för: #vågaselfie. (Men organisationen Friends har efter en mindre storm på sociala medier förtydligat att de egentligen inte är emot selfies…)
Organisationen Friends har fått många emot sig och har uppenbarligen träffat helt fel med sin kampanj #unselfie. Jag tycker inte att det är svårt att förstå varför: Väldigt många människor älskar att lägga ut bilder på sig själva och få positiv feedback på bilderna. Inte minst bland de som på sociala medier har stort inflytande över andra tack vare att de är stora inom media eller mode är detta populärt. Inget konstigt med det. Och heller inte nödvändigtvis något fel.
Självporträtt är ett sätt att uttrycka sig som är uråldrigt och knappast på någon rimlig grund kan sägas vara fel i sig. Att publicera bilder på sig själv i sociala medier som t.ex. Instagram är alltså den naturligaste sak i världen.
Och ändå. Jag har svårt att gilla fenomenet med att många postar väldigt många selfies på Instagram. Saken är den att jag inte vet riktigt varför jag ogillar detta fenomen och det har jag bloggat om tidigare. Slutklämmen i blogginlägget börjar: ”Är det kanske så? Att när vi bedömer om vi gillar en selfie samtidigt förväntas bedöma och betygsätta personens utseende?”
Jag vet inte om det i så fall vore bättre om det skulle vara varandras insida vi förväntades bedöma?
Jag bloggar ganska ofta om Instagram och som en följd av det händer det att jag i bloggstatistiken hittar sökningar som ”varför får jag inga likes på Instagram?”
Det finns inga svar på den frågan i min blogg. Däremot finns det ett inlägg som spekulerar i hur du kan göra för att få fler likes.
Min slutsats av att dessa sökningar förekommer är att utöver att barn drabbas av taskiga kommentarer på sina selfies så förekommer det att barn ignoreras helt på Insragram. Det är så klart ett problem.
Att posta svarta bilder löser dock inte det problemet. Jag är överhuvudtaget emot kampanjer som går ut på att posta svarta bilder. (Det är ganska vanligt på Instagram och även på Flickr att det drivs sådana kampanjer – oftast då mot någon förändring i användarvillkoren.)
Och även om jag själv alltså inte gillar ett väldigt frekvent postande av selfies så ser jag ingen anledning att kampanja mot fenomenet. Var och en äger rätten att uttrycka sig som den vill så länge det inte ärekränker andra. Och jag äger rätten att följa av, om jag störs av innehållet på ett konto. Oavsett om det handlar om för många selfies eller något annat.
Lev och låt leva!
Men fortsätt gärna att prata om vad som händer inuti barn som inte får några likes på sina selfies. När deras ”kompisar” får mängder. Och vad vi kan göra för de barnen. För att de också ska inkluderas.
Och där tror jag inte att de är ett dugg hjälpta av att vackra, populära, väletablerade vuxna postar ännu fler selfies. Men det är jag, det.
(#22 #blogg100)
Halloj världen! 
”Det är insidan som räknas”, ja, fast i och med att vi även är olika på insidan och insidans egenskaper också kan bedömmas i bra och dåliga egenskaper så skulle det ju bara få effekten att andra (eller samma) människor känner sig dåliga. Fast till dom kanske man då skulle kunna säga att ”det är utsidan som räknas” ;)
Precis! :D
Jag är nog allmänt trött på att allt ska upp och visas öht. Det blir ett evig knäppande och fotande överallt. Plaskar barnen i vattenpölen så är de medvetna om att mor lägger upp det på Fb. Naturlighet, vart tog du vägen?