Vi har precis ätit upp vår sena lunch som vi tagit på det mindre berget intill Sockertoppen när aporna dyker upp. Detta, det mindre berget heter för övrigt Morro da Urca.
Aporna är små och har vita tofsar i öronen. Jag tror att det är vita silkesapor. Det är både vuxna djur och ungar. De närmar sig försiktigt men blir efterhand allt modigare. Detta trots att alla barn och många vuxna blir mycket exalterade. Fotograferar, filmar och tjoar.
Men aporna är ute efter matrester och närmar sig ändå. En av dem gör till och med en utflykt tvärs över terassen för att plocka åt sig godsaker. Stor succé.
Det blir en rolig avslutning på vår dag på Sockertoppen. Pao de açúcar som den heter på portugisiska.
Resan upp till Sockertoppen sker i två etapper. Först linbana upp till Morro da Urca där restaurangen finns och redan där är utsikten fantastisk. Därefter väntar resan upp på själva sockertoppsberget. Den där linbaneresan som ser så halsbrytande ut. Men det är inte alls så läskigt som det ser ut nerifrån. Utsikten gör att jag glömmer att vara rädd!
—
Just nu sitter jag i skuggan på hotellterassen. Äter frukt och dricker is-te. Strax blir det ett sista dopp i poolen innan det är dags att packa ihop det allra sista och åka taxi till flygplatsen.
Hej då Rio!
Halloj världen! 
Det ser mer än härligt ut med linbanan! Aporna påminner mig om Gibraltar.
Åh! Gibraltar. Ännu ett resmål jag har kvar. Jag är barnsligt förtjust i vilda apor… :)
De har nog blivit mer tama än vilda, tigger mat av turisterna. Men förstås väldigt söta.
De är smarta, våra kusiner från djungeln. :)