Alhambra – en överlevnadsguide

Visst var det palatset Alhambra i Spanien som var resmålet i mitt förra inlägg. Av de bilderna skulle man kunna förledas att tro att vi var ensamma där. Så var det inte. Alhamra är en av de där riktigt stora sevärdheterna i världen som allt fler vill se. Där är knökfullt.

På grund av den stora efterfrågan på biljetter till Alhambra och att antalet besökare per dag begränsas, rekommenderas förbokning. Jag köpte våra biljetter i en bokaffär inne i Granada kvällen innan. Ändå fanns det bara biljetter kvar till det heta eftermiddagspasset.

Alhambra ligger högt uppe på en klippa och ser ganska enkelt och anspråkslöst ut på utsidan, ungefär som man skulle kunna förvänta sig av en borg från 1200- och 1300-talen. Men insidan är häftigare. Palatset syns från stora delar av Granada.

Du måste komma till monumentet inom den fastställda tidsramen för den typ av biljett du köpt (morgon, eftermiddag eller kväll). Och vad viktigare är: du kommer bara att kunna komma in i nasridernas palats (Palacios nazaríes) exakt vid den tidpunkt som anges på din biljett . Om du inte är där vid den angivna tiden kommer du inte att kunna besöka de palats som är de som är mest kända. Var ute i god tid. Det är mycket folk.

I och med de fasta tiderna uppstår köer vid insläppet. Ett råd är att ta med en guidebok att läsa i kön. Eller gör som jag: jag tog några skärmdumpar på Wikipedia-sidor om Alhambra och morerna. Jag läste högt för barnen om ”morens sista suck” när Boabdil, den siste moriske härskaren, lämnade Alhambra 1492, vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången. Barnen reagerade särskilt på att Boabdils mor anklagade honom: ”… att gråta som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”

Väl inne i palatset kan det vara smart att ta det lite lugnt i början och släppa större delen av flocken framför sig. I och med de fasta insläppstiderna blir det då lite lugnare en stund. Men vänta inte för länge. Då kommer nästa flock.