Månen hänger som en tunn skära över den gryende dagen. Jag åker tåg genom Blekinges jordbrukslandskap och tänker att jag nästan kan se den där pojken i början av en långfilm, som ligger och sover på månen.
Ditt liv är en långfilm där du är huvudpersonen. Sägs det.
Men kanske är livet mer som ett projekt? Livet har en början och ett slut. Så långt är det ett projekt. Men tidplan, kvalitetsmål och budget är ofta något diffusa när du tar ditt första kliv ut i världen. Så ett projekt är det nog ändå inte ändå. Mer som en långfilm. Men utan manus.
Eller kanske som en resa. Du sitter i ett tåg och åker baklänges. Du ser tydligt bakåt men kan bara ana det som ska komma.
Och i högtalarna ropas det ut ”tåget närmar sig nu slutstationen. Nästa Kristianstad. Kristianstad nästa.”
Halloj världen! 
Bra liknelse ..livet är helt klart en resa utan manus. En del kan man styra över annat blir som det blir. Ibland så skulle det vara skönt med ett manus.