Jaha ja. Det var ju det här som inte skulle hända…
Jag har ställt klockan på 9. Den ringer. Jag snoozar. Och snoozar igen.
När jag väl vaknar till ordentligt är min sambo också vaken. Han frågar vad klockan är. Om jag skulle ha tippat i det läget hade jag tippat på tio. Jag har ju snoozat några gånger. Men jag tittar på telefonen: ”12:29”, säger jag.
Då blev det så klart fart på oss att få upp ungdomarna direkt. Men det var ju så dags. Båda sov.
Så här länge har jag inte sovit sedan jag var i 20-årsåldern. Det finns bara en rimlig förklaring: Jetlag. Kroppens inte klocka har inte ställt om från Kuba-tid. Den har valt att vrida oss tillbaka dit. Så nu är det bara att börja om med att vrida tillbaka till svensk tid.
I morgon ringer telefonen 05:19 igen. Som ”varje vardag”. Suck.
På Kuba är det då fortfarande idag i drygt 40 minuter till.
Visst är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen. 
Nackdelen med resandet :)
Jo…
Hoppsan! Ni behövde det säkert.
Absolut. Men det blir inte lätt att somna nu…
Sånt som händer, men se det från den ljusa sidan, du har alla möjligheter i världen att fotografera när du är vaken – utan alla turister :)
Underbar bild! Ibland behöver man tydligen sova. Hoppas att det gick bra att komma upp nästa dag.
Jadå. Håll tummarna för att vi inte vänder på alltihop i helgen igen! 😱