Är det så klokt att resa nu, egentligen?

Det är fortfarande svårt planera sommaren 2020. Vi har två veckor nu i början av sommaren. Då tror jag på rundresa i bil i Sverige. Inte minst eftersom vi redan sitter i bilen. Sedan har vi två veckor i slutet av sommaren. Då tror jag på en resa i Europa. Kanske med bil då också. Eller tåg. Eller flyg. Men kanske går det inte att resa alls då. Det är så mycket som är oklart fortfarande. Svårt att planera.

Vi sitter alltså i bilen. Och vi lyssnar på dagens sommarpratare i radion. Avbrott för musik just som vi passerar Osby. ”Play it safe”, lyder refrängen. Jag undrar för mig själv om det inte kliar lite i halsen. Måste jag hosta till snart? Håller emot. Nej, det var nog inget, den här gången heller. För övrigt har jag börjat äta medicin mot pollenallergi. För säkerhets skull. Tror att jag kanske är lite allergisk mot vide, björk och gräs. Har aldrig brytt mig om att reda ut det. Och nu är inte rätt läge för att söka vård för småsaker.

Och är det så klokt att resa nu, egentligen? Men vi följer myndigheternas rekommendationer som nu tillåter resor för nöjes skull inom landet. Och vi fortsätter hoppas på att slippa några egentliga symptom på sjukdom.

Vi har bestämt att bara boka några nätter i taget, så igår bokade jag fyra. Jag har tittat på corona-kartan som visar läget i Sveriges alla kommuner. Vi kommer att börja med en natt i en kommun som just nu har fem promille av invånarna smittade. Det är nästan sju gånger så mycket som hemma i Karlshamn men bara lite mer än i Karlskrona, som också ligger i Blekinge. Och där hade vi ju fått vara med de restriktioner som gällde förut.

Kartan har fem färgnivåer. Karlshamn är målat i den ljusast gula nyansen. De två kommuner vi först ska till i den näst ljusaste. Sedan finns två orangea nyanser. Och en röd. Värst tycks det vara just nu i Munkfors. Där är två procent smittade. Dit ska vi inte.

Jag har också tittat på väderkartan. Det är därför vi ger oss av idag, och inte som ursprungligen planerat, igår. Ändå lyckades det bli stressigt när vi skulle ge oss av. När jag skulle betala julihyran för lägenheten hemma inför vår avresa upptäckte jag att jag inte hade något fungerande bank-id. Till banken var det kö ute på gatan. Väl inne konstaterade jag att alla kunder var 50+. De flesta 70+. Men banken hade vidtagit bra säkerhetsåtgärder. Vi kom iväg en halvtimme senare än planerat. Som vanligt var det mitt fel.

Jag räknar inte länder. Men mina barn gör det. När vi kommer till ett nytt land brukar vi ropa ”nytt land!” När vi kommer till Halland konstaterar vi nu istället att det är ett ”nytt landskap” för 14-åringen.

I Halmstad stannar vi för att äta. Ungdomarna röstar för Max hamburgare. Det får gå för den här gången. desinfektionsmedel gör händerna klibbiga.

Nu är i vi i alla fall på väg. Hur klokt det ska visa sig vara vet man först efteråt.