Jag konstaterar att det inte hade blivit mycket dyrare att bo på hotell i närheten. I alla fall just nu. Möjligen beror det på att det är coronatider. Ändå väljer jag att boka in oss på vandrarhem.
Dels tycker jag att det verkar häftigt att bo mitt i denna historiska miljö. Dels lockas jag av den vackra utsikten.
Det visar sig att jag har missförstått. Familjerummen har inte alls utsikt. Annat än mot en stenmur. Men vi har tur. Värden har två dubbelrum lediga som vi kan få istället. Albin, 14 år får välja. Det blir dubbelrummen.
Duschrum och toaletter finns ute i korridoren, men det fungerar bra så.
Varbergs fästning byggdes i slutet av 1200-talet som en borg. Borgen var från början dansk och blev sedan norsk. Under nordiska sjuårskriget intogs den först av svenskarna 1565 och blev då svensk för första gången, men intogs sedan av danskarna 1569 och blev då åter dansk.
Vandrarhemmet är betydligt nyare, men inrymt i historiska byggnader innanför fästningens murar. Ungdomarna har valt det större dubbelrummet med utsikt mot borggården och vi vuxna har fått det mindre med havsutsikt. Under vår kväll i Varberg mulnar det på. Men precis innan solen ska gå ner kommer den fram igen och solnedgången är fin från fönstret i rummet.
Vi har i förväg fått välja en av tre frukosttider. Det är välordnat med avståndsmarkeringar och handsprit. Endast en person i taget, vid varje serveringsbord, får plocka åt sig av frukosten. Som vi äter ute på borggården i sol och blåst.
En mysig plats för en övernattning i Varberg.
Halloj världen! 
Ser himla mysigt ut med den gamla miljön – och fin utsikt fick ni till slut!
Ja, det var mysigt att bo där. Och utkanten fick vi ju. :)