Fyra och en halv stjärna i Grums är inte som fyra och en halv stjärna i Paris

Vi har pratat om att svänga förbi Karlstad för en lunch. Det är en omväg på 22 minuter i vardera riktningen. Jag söker efter restauranger på min telefon. Hittar inget som känns riktigt värt att lägga 45 extra minuter på. Dessutom börjar vi bli hungriga nu.

Så jag letar efter alternativ i Grums istället. Jag fastnar för en restaurang. Fyra och en halv stjärna på Google. Jag tror att det dessutom kan vara det enda alternativet i byn som varken är pizzeria eller asiatiskt. Inte för att det nödvändigtvis är något fel på vare sig det ena eller det andra.

Grums

När vi kör in i Grums har de första två personer vi ser varselväst . ”100% av alla personer i Grums har varselkäder”, säger min sambo Anders. Det ska snabbt visa sig vara en förhastad slutsats. Snart ser vi fler personer utan varselkläder än med. Även om det väger ganska jämnt.

Restaurangen jag fastnat för har två rätter att välja på. Fisk med grön sparris och hollandaisesås eller biffwok. Till woken tagliatelle. Buffé. Det sitter en skylt på dörren om covid-19 och att hålla avstånden. Ingen av gästerna tycks bry sig om detta. Inte för att det är någon jätteträngsel ändå.

Helt okej salladsbuffé. ”Green olives matter”, säger Anton, 16 år. Till maten lingondricka. Äntligen är vi i Lingondrickeland igen.

Vi sätter oss ute i värmen. Woken smakar kalops säger Anders. Tagliatellen utgår jag ifrån smakar pasta. Fisken äter jag själv och den smakar fisk. Sparrisen smakar sparris. Och hollandaisesåsen är kryddad med dill och någon ytterligare örtkrydda. Kanske dragon? Ja, ja.

”Vädret i Grums är varmt och skönt på sommaren”, säger min sambo när vi lämnar samhället bakom oss. ”Som på Mallorca”, säger jag.

Det kan vara farligt att dra för snabba slutsatser om en ort. Men att en restaurang med fyra och en halv stjärna i Grums inte är som en med fyra och en halv stjärna i Paris. Det vågar jag påstå ganska bestämt.

Det är varmt i bilen. Luftkonditioneringen har slutat fungera. Ungdomarna hissar ner sidorutorna. Jag ber dem stänga dem, i alla fall en bit. Det drar och låter. ”Det var bättre förr”, säger jag sedan, ”när det var jag och min bror som vevade ner sidorutorna och våra föräldrar som sa åt oss att stänga dem.”

Dags för fika.

Sunne

Citykonditoriet i Sunne är ett ”mysigt café” enligt Google. Ja, om du gillar fågelskit på alla stolarna och utsikt mot en p-plats. Men inredningen inomhus är lite gullig, ändå. Kanske ifrån 50-talet. Och tittar du åt andra hållet är det utblickar över ett vattendrag långt bort. Översta bilden i detta inlägg är ifrån det vattendraget, på närmare håll. Och söderteet smakar som det ska och sommarbakelsen till är god.

Men ett mysigt café i Sunne är inte som ett mysigt café i Rom. Hur du än vänder och vrider på det.

Fryken

Men vi har i alla fall tur med vädret. Och den värmländska naturen är fantastiskt vacker på sommaren. Vi stannar till på rastplatsen vid övre Fryken bara för att fotografera. Det är faktiskt inte många platser i världen slår det här. Räknat i naturskönhet.